Stärkt till kropp och själ, efter tre skid-dagar i Orsa Grönklitt! 7 mil skidåkning har det blivit. Visst har spåren stundvis varit väldigt isiga eller som slush (ni vet sådan där dryck med krossad is i granna färger), men vi har vistats ute många timmar i ren, frisk luft och tyst natur. Och så har vi turats om att laga middag på kvällarna och ätit gott, druckit vin och krupit upp i soffhörnan och pratat. En kväll var min systers väninna Mona över. Hon som jag lärde känna när vi bilade runt Island ett par veckor, för några somrar sedan.
Och så var det ju Våffeldagen (eller/och Maria bebådelsedag, alltså då hon fick veta att hon var havande med Jesus), och då skidade vi till Fryksås och åt underbart goda våfflor med hjortronsylt och vispgrädde till fantastisk utsikt över vidderna och Orsasjön i gammalt knuttimrat värdshus, Smidsgården, där brasan värmde gott i den öppna spisen och det doftade gott av nykokt kaffe i kopparkannor.
Det är så lätt att vara tillsammans med sin syster. Vi tänker, i mångt och mycket, väldigt lika och har samma typ av humor. Men hon kör bil mycket hellre och betydligt mycket fortare än vad jag gör, så i eftermiddags fick hon en fortkörningsbot. Vi blev fotograferade av en fartkamera, efter Järlåsa, och hon blev så förbannad!
Jag hoppas inte det lade sordin på vår lilla skid-vecka! Får nog höra av mig ikväll.
Men det får bli efter lammfärsbiffarna som maken utlovat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar