Två flugor (=kalas) i samma smäll

Här sitter en sprudlande glad nybliven 4-åring! Vars liv kretsar kring En-hörningar! Och som hon fick presenter på temat!

Vi var en hel hög med gratulanter, familjen är ju så stor, och vi bjöds grillkorv i trädgården och därefter kaffe och nybakade bullar.

Sedan fick 4-åringen kliva lite åt sidan, då vi "kokat ihop" en överraskningfest för den blivande 30-åringen. Barnen fick i uppdrag att efter hurra-ropen och fikat för dagens jubilar springa fram och smälla serpentin-knallare och skrika SURPRISE, till den intet ont anande Ingrid.

Först drog 10 pers iväg på Escape-Room, medan maken och jag tog de minsta barnen och gick hem till oss. Sen kom alla hem för en Spansk tema-afton med Sangria med tilltugg, Paella och Tempranillo och sist Creme Katalana med kaffe. Däremellan var det presentöppning, filmvisning och Norsk Karaoke. Eftersom 30-åringen i morse skulle flyga till Nice med pojkvännen, OCH det övergick till sommartid natten som gick, så avslutade vi kalasandet redan vid 22-tiden.

Alldeles lagom, om ni frågar mig, som är en smula kvällstrött.

Dagen idag har känts extremt lång, jag har väldigt svårt att ställa om kroppen till tidsskiftningar, och går och hoppas på att de här stolligheterna med "sommar- och vintertid", ska upphöra.

Huset är tömt på folk och ikväll ska vi äta rester.

Finns både paella och vin kvar, inte mig emot!

Kommande vecka blir det uppehåll i skrivandet här!

Och jag håller tummarna för att vi alla klarar oss från magsjuka....

4-åringen hade vaknat mitt i natten och kräkts ner föräldrarnas säng!

 

En bricka med vår!

Se här, en bricka full av vårtecken! Blåsippor, några knoppiga vitsippor och en utslagen tussilago (den råkar bara hamnat i skymundan från den här vinkeln).

Och det allra, allra bästa vårtecknet var lärkan som drillade så hoppfullt och vackert, när jag cyklade till affären i förmiddags. De där långa, ljuvliga drillarna som hörs över de uppländska gärdena, en energikick utan dess like!! 

Nu är det verkligen vår! Och jag är så tacksam över att få uppleva det igen!! För det är minsann ingen självklarhet. Hörde av mig till min syster idag, och hon hade just fått besked att en nära vän till henne, gått bort. 

Våra dagar är inget att ta för givet! Det gäller verkligen att ta tillvara och leva fullt ut, varje dag. Förstå att alla stunder räknas in i livet. Som en av mina favorit-instagrammare har som motto; Lev för fan!

I mitt flöde har jag faktiskt tre unga tjejer som alla är från Norrland. Dom arbetar med digitala plattformer, foto, grafisk form, varumärken och träning. Sysselsättningar som jag aldrig varit i närheten av i mitt liv. Men människor som jag följer med stor behållning, och jag tror den gemensamma nämnaren är levnadsglädje. Hade jag börjat om, så hade jag kanske varit en av dom, för det är kreativt på ett sätt som inte jag varit i närheten av, men det är inspirerande och med många kloka inslag.

Nu får jag ju inte börja om. Om det nu inte finns ett liv efter detta, vem vet?! Men sådana tankar ska jag inte bry min hjärna med. Nu ska jag istället ta och förbereda lite godsaker till imorgon och lite senare ta itu med kvällens middag. 

I morgon är det födelsedagsuppvaktning som gäller, så jag återkommer här på söndag!
 

Skid-dagar i Orsa Grönklitt

Stärkt till kropp och själ, efter tre skid-dagar i Orsa Grönklitt! 7 mil skidåkning har det blivit. Visst har spåren stundvis varit väldigt isiga eller som slush (ni vet sådan där dryck med krossad is i granna färger), men vi har vistats ute många timmar i ren, frisk luft och tyst natur. Och så har vi turats om att laga middag på kvällarna och ätit gott, druckit vin och krupit upp i soffhörnan och pratat. En kväll var min systers väninna Mona över. Hon som jag lärde känna när vi bilade runt Island ett par veckor, för några somrar sedan. 

 Och så var det ju Våffeldagen (eller/och Maria bebådelsedag, alltså då hon fick veta att hon var havande med Jesus), och då skidade vi till Fryksås och åt underbart goda våfflor med hjortronsylt och vispgrädde till fantastisk utsikt över vidderna och Orsasjön i gammalt knuttimrat värdshus, Smidsgården, där brasan värmde gott i den öppna spisen och det doftade gott av nykokt kaffe i kopparkannor.

Det är så lätt att vara tillsammans med sin syster. Vi tänker, i mångt och mycket, väldigt lika och har samma typ av humor. Men hon kör bil mycket hellre och betydligt mycket fortare än vad jag gör, så i eftermiddags fick hon en fortkörningsbot. Vi blev fotograferade av en fartkamera, efter Järlåsa, och hon blev så förbannad!

Jag hoppas inte det lade sordin på vår lilla skid-vecka! Får nog höra av mig ikväll.

Men det får bli efter lammfärsbiffarna som maken utlovat!

Återfödelse och förnyelse

 När det plötsligt är mycket som ska hinnas med, ja då kan det bli så att jag bara gör något helt befängt som jag inte alls borde. Men det blir som en andningspaus. Jag har nog sagt det tidigare; när handen arbetar, då stillnar tankar och andning och välbefinnandet infinner sig.

Så nu har jag suttit en stund på eftermiddagen och virkat blåsippor till en liten vårdagjämningsgirlang. För det är vad det är i morgon; Vårdagjämning. Dag och natt sägs vara lika långa och dagen förknippas med återfödelse och förnyelse.

Som Sofia Sievertsdotter skriver; 

Denna dag, låt mörkret jag har bakom mig bli en språngbräda in i våren, Gör mig generös när jag planerar mina dagar. Påminn mig om att jag varje dag får en ny chans att följa mitt hjärta. Låt mig välkomna förändring och förnyelse!

Och förändring framöver för mig kommer att innebära frånvaro från bloggen och datoruppkoppling för ett tag. Dels ska maken och jag ha två barnbarn boendes hos oss i dagarna fyra och nästa vecka ska jag få följa med min syster till Orsa Grönklitt för att åka skidor. Vår eller ej, jag har inte fått nog av vintern!

Gratis är gott

 Förra veckan fick jag en bild på en sminkväska tillsänt mig, från yngsta dottern. Tänkte vi kunde sy en sådan här, det kan väl inte vara så svårt?  Vad roligt att du vill sy, svarade jag. Fast jag vet att hon menar att det är jag som ska sy, hon brukar säga att hon står för idéerna, och jag för det praktiska arbetet. Och jag går ju lite igång på dylika utmaningar. Så nu har jag grävt i tygförråden och färdigställt en liknande sminkväska. Känner en viss tillfredsställelse över att åstadkomma prylar med det som redan finns hemma. Ett enda stort gratis-nöje, kan man säga!

Gratis har det däremot inte varit att arbeta bort mina soleksem, tre gånger under läkande lampa har kostat mig 1950 kronor. Jag är fortfarande lite flammig, vi får se om jag behöver en extra gång, men tiden kanske också läker.

Inte heller var det gratis att vaccinera sig, behövde komplettera TBE-vaccin, det gick på 480 kronor. Men nu behöver jag ju bara ta vart femte år, och det är klart att jag hellre betalar, än att bli sjuk. Men dom föreslår många olika typer av vaccin, när man är 60 +. Hur mycket ska man egentligen gardera sig??

Gratis är det också att låna böcker på biblioteket, och det är verkligen fantastiskt. Jag var där innan vaccinationen idag och plockade på mig nya böcker.

 Jag kan också "gå igång på" att laga mat av sådant som redan finns hemma.  Läste att någon kvinna har gått  ut på Tik Tok och uppmanat till att bojkotta alla stora butikskedjor som säljer mat, denna vecka, i protest mot det dyra matpriserna. Så långt tänker jag dock inte gå, men jag har lite annat för mig och kommer att veckohandla först på onsdag denna vecka, så då blir det till att rota runt i förråden och laga av sådant som finns hemma tills dess.

Gratis är det inte heller att skicka paket på posten. Jag skulle skicka ett par handdukar jag sytt, till min brorsdotter i Västerås, det skulle kosta 165 kronor! Handdukarna kostade mig 49 kronor i material, då jag köpte ett badlakan på Ikea, resterande tyger fanns i mina förråd. Nu har jag istället bestämt mig för att ta bussen till Västerås över dagen och överlämna handdukarna direkt. Att åka fram och tillbaka till Västerås kostar 58 kronor, och på så sätt får jag ju också träffa min brorsdotter. Vi ska äta lunch tillsammans imorgon.

En riktigt bra dag!

 Tänk hur fantastiska vissa dagar kan bli!!

Startade upp med plätt-frukost innan vi cyklade ner till stationen och tog tåget till Stockholm. Klev av vid Odenplan, fortsatte med tunnelbana till  Fridhemsplan och promenerade Kungsholmen-Långholmen-Reimersholme-Söder i en slösande Mars-sol och iskalla vindar. (Men maken hade tänkt på allt, så mestadels gick vi i lä). Tog varsin surdegsmacka och  glas med chardonnay på Kulturhuset innan föreställningen; Sammy 100 år.

   

Och vilken föreställning!!!

The High Society;

Karl Dyall, Rennie Mirro och Joachim Bergström kunde verkligen leverera!!!

1 1/2 timme av fantastisk högklassig underhållning! När man får ståpäls, skrattar och gråter samtidigt, ja då vet man att det är en riktigt bra föreställning!

Jag var så uppfylld, när vi tog tåget hemåt.

Och så fortsatte vi till äldste sonen, som bjudit till söndagsmiddag med Italiensk touch!

 

 Vi fick sippa på Franciacorta, medan sonen kavlade pasta-deg och strimlade till Fettucini. Sen öppnades en magnumflaska Barbera d`Alba till den färska pastan, en långkokt ragu på högrev, till vilket det serverades ett nybakt surdegsbröd. 

Himmelriket!!

När det började bli läggdags för de tre barnen (det är ju faktiskt måndag imorgon), ja då lämnade vi disk och allt och cyklade hem och tog en dusch!

En riktigt bra dag, helt enkelt!

     

Rida, rida Ranka

 

Så blev den färdig; "enhörnings-käpphästen". I god tid innan 4-årsdagen. Hon som ska fylla var här några timmar idag på eftermiddagen och hade med sin gose-djurs-enhörning. Just nu, är det bara enhörningar på hennes önskelista, så jag hoppas att den här ska falla i smaken. Om inte, så hade jag i alla fall väldigt skoj, medan jag gjorde den! Man vet ju aldrig riktigt vad som blir en fullträff och vad som helt förkastas, det är ju så otroligt mycket leksaker i varje barns liv, nuförtiden. 

Yngsta barnbarnet, som för övrigt åkte tillbaka till Leksand tillsammans med sin pappa idag, hon har mest velat ha mormors fotkräm och morfars glasögon och hörlurar, när vi är inne, och pinnar eller kottar när vi är ute. Från min egen barndom minns jag bondgården som pappa snickrade och som jag köpte djur till. Mina lyckotroll, som jag fortfarande har kvar, och som fick följa med överallt när vi bilade runt på tältsemestrar i Sverige. Jag kan fortfarande minnas hur roligt jag tyckte det var när vi stannade för rast vid någon parkering, och jag genast tog ut min trollfamilj och lekte på en timmer hög eller en sten.

Det är lördag, det är precis mitt i månaden Mars, och vi får passa på att njuta av en lat lördagkväll på tu man hand, för de kommande tre lördagarna står aktiviteter med barn och barnbarn på schemat.

Och den där ramsan "Rida, rida Ranka" är väl inte riktigt "up to date" nuförtiden..... Läser på Wikipedia;Zacharias Topelius publicerade en variant av ramsan 1871 och skrev en liten berättelse om drottning Blanka, Magnus Erikssons drottning, som sjunger visan för sin son Håkan, sedermera kung av Norge. I berättelsen figurerar Margareta (Valdemar Atterdags dotter), som giftes bort vid 10 års ålder med Håkan.

Rida rida Ranka

hästen heter Blanka

 Vart ska vi rida?

Till en liten piga

Vad kan hon heta

Jungfru Margareta

den tjocka och den feta

Tror att det på den tiden var något fint att vara "tjock och fet", men jag förstår om dagens barn funderar. Men kanhända, läser inte nutida föräldrar ramsor längre? Bara gamla far- och mormödrar, som har kvar dom i sina huvuden.

Vad vill du egentligen ha ut av livet?

 Solen slösar sina strålar och maken och dottern sitter ute och dricker kaffe på altanen. Visserligen är jag insmord med solskyddsfaktor 50, men eftersom ansiktet fortfarande är ilsket rött av röda eksem, så håller jag mig inne.

Var dock ute ett par timmar på förmiddagen och fick barnbarnet att inviga sina nya vantar och mössan. Allt passade precis, och hon verkade nöjd, så pass att vantarna mestadels fick vara på händerna. Annars är hon snabb med att ta av sina vantar, för att lättare kunna greppa saker. 

Vi har både mamman och pappan till barnet här och ikväll kommer även yngsta dottern med pojkvän och lilla vovven. Det blir en trivsam start på helgen. Jag ska laga till en hel lax-sida och funderar på att göra en lime-pannacotta till dessert. Det är alltid skoj att laga mat till fler och duka lite fint. 

Och i detta nu har vi fullmåne! Tydligen så var det i morse total månförmörkelse, men den kunde inte ses ifrån Sverige utan från den amerikanska kontinenten, där man fick uppleva hur månen färgades röd.  Jag läser att i astrologins värld är dessa förmörkelser kraftfulla portaler av sanning, uppvaknande och frigörelse! Förändringens vindar blåser, och även om de kan föra med sig tårar, oro och ovisshet, leder dessa processer i slutändan till något väldigt bra. Jag läser vidare att detta inte är någon tid för stora beslut, men en perfekt tid för självreflektion. Vad vill du egentligen ha ut av livet?

Självreflektion är viktigt! Vad just jag, just idag, vill ha ut av mitt liv? Tja, ser fram emot den där middagen och sällskapet runt bordet. Några glas bra Chardonnay till det, sen begär jag inte så mycket mer!

Vin, vin, vin

Man kan alltid hitta orsaker till att det är bra med ett glas vin då och då.....

Bestämde med en väninna att vi skulle ses idag. Från början tänkte vi ta en promenad och sen gå hem till någon av oss och fika.

Men så blev det saker som kom i vägen, så det slutade med att vi sågs på Stationen och tog varsitt glas vin. 

Det var väldigt trevligt. Vi utbytte lite skvaller och tipsade varandra om böcker och planerade lite trevligheter framöver.

Vilket vi gjort även över en kopp kaffe, men ett glas vin på eftermiddagen är rysligt trevligt.

Och refill blir det till kvällen. Min goda köttfärssås med pasta kräver ett glas rött!

Vi åt faktiskt den middagen igår också, när svåger och svägerska var här på middag innan vi gick på musikalen Kinky Boots.

Det var nämligen så att jag lagade 20 portioner långkokt köttfärssås till jul, när hela familjen skulle till fjälls. 

Sen råkade jag glömma kvar de båda stora gjutjärnsgrytorna på altanen....

Som tur var, kunde grannen stoppa in dom i sin stora frys. Men tio portioner åt gången är ju rätt mycket, så vi har sparat det tills vi är några fler än maken och mig. För även om det är en god maträtt, så vill man inte äta den under en veckas tid.....

Men hur det nu kan komma sig, så tröttnar jag aldrig på vin....

Jag känner mig så händig med en såg i handen!

Ohändig är jag inte. Jag kan allt möjligt. Knyppla, sticka, virka, väva, brodera, sy och annat textilt. 

Men det blir en särskild känsla när jag håller en såg i handen! När jag lyckas såga något så känns det så rejält på något sätt. Det är något med ljudet, sågspånet som faller ned och doften av trä. 

Sen att det inte behöver vara mer avancerat än att såga av ett kvast-skaft. En handling som tog max 2 minuter, det hör inte hit. Jag kände mig ändå så himla händig och nöjd med mig själv, där jag stod med sågen ute på altanen! 

Blir det mer avancerat än så, så är jag totalt lost..... Visserligen gick jag en 5 veckor lång snickar-kurs på Stenebygården en gång i tiden. Och jag har en svarvad sockerskål i masurbjörk som fortfarande används, och som jag är mycket stolt över. Men jag är i grund och botten en "textilare".

Kvast-skaftet sandpapprades och sen stoppades det in i häst-huvudet, fästes med häftpistol och så broderade jag på pärlor på bandet som döljer häftklamrarna. Håller ju på att tillverka en käpphäst till ett av barnbarnen som snart fyller 4 år.

Idag har jag också blockat vantar och mössa till yngsta barnbarnet. Hon kommer hit på torsdag kväll, så då blir det provning.

Annars är jag snart redo att duka bordet för fyra och ordna mat. Svåger och svägerska kommer hit på en relativt tidig middag, för klockan 19 ska vi gå på musikalen Kinky Boots på Uppsala stadsteater. Det ser jag fram emot!

Tacksam för det gråmulna vädret!

 Jodå, så att......

För många år sedan fick jag diagnosticerat att jag hade sol-allergi. Mitt ansikte och min hals blossade plötsligt av stora, svullna, röda blaffor som brände, stack och kliade. Såg inte klok ut, helt enkelt. Blev ordinerad cortison och skugga.

Sedan har jag lyckats hålla det ganska bra i schack genom åren. Hög solskyddsfaktor och försiktighet med solandet. Med tanke på att jag älskar att vistas utomhus (vandring, skid- och skridskoåkning, kajak-paddling och bara en fika i solen) så tycker jag att jag klarat mig riktigt bra.

Men i lördags kväll slog det till med full kraft!

Två veckor i Leksand, med långa promenader, inte i full sol, men ändå soldis, bjöd först på ett lite herpes-utbrott. Och när jag trodde att jag lyckats häva det, med stark sprit och uttorkande zink-pasta, så slog plötsligt de röda, kliande, brännande blafforna ut i hela ansiktet.

Jag vägrade att gå till läkaren, så jag vände mig i stället till min hudvårdsterapeut, och där var jag idag och fick probiotikamask och blev belyst med läkande ledlampa med ultraviolett ljus. Dessutom handlade jag lugnande ansiktskräm, och har bokat en ny tid för ledlampa på torsdag.

Är det något jag är svag för, så är det hudvård. Inte ser jag något bättre ut i kväll, men jag får väl lov att ge det lite tid. 

Och jag är tacksam för det gråmulna vädret!

My cup of tea

Det är drygt 10 år sedan vi renoverade vårt kök. Ovanför diskbänken ville jag ha en glas-skiva, istället för kakel. Vi målade en del av köket i en vacker turkos färg, och jag ville att den så mycket som möjligt skulle synas. Dessvärre hade vår snickare aldrig tidigare monterat en dylik glas-skiva (något han inte upplyste oss om) och det blev aldrig riktigt bra. Framför allt inte helt tätt. Det blev stänk innanför, som bildade ränder, och när jag såg en bananfluga krypa innanför då ringde jag hit snickaren igen. Han gjorde ett försök att täta med silikon, men det blev inte bättre. Sen dess har mer stänk tillkommit och fler insekter som krupit och fastnat och suttit där som olustig dekor....

Idag tog vi oss ut för att titta på alternativ. Stänkskydd eller kakel. Och nu har vi bestämt oss för att kakla. Eller vi och vi......

Vissa projekt som jag tycker att "vi" ska göra, har en förmåga att hamna på maken. Och han är en händig man, verkligen. Han har kaklat hela tvättstugan och ovanför handfatet på gäst-toaletten, så hans standarduttryck "Det är inga problem", hördes flera gånger idag, som svar på när jag frågade; Men VILL du verkligen göra det?

Så nu på eftermiddagen har vi hjälpts åt att slita bort glasskivan (eller det var nog mest maken som gjorde det också.....) sen cyklade han för att köpa medel för att få bort silikon.

Jag tycker ju inte att det är kul att göra sånt där. Jo, jag har idéer om hur jag vill ha det, och jag beundrar människor som renoverar och gör om. Själv är jag mer en sån som vill bestämma hur det ska vara, men helst få någon annan att göra det!

Jag tar hellre itu med textila projekt! Idag har jag sytt "spis-handdukar", beställda av min brorsdotter. Och det är praktiskt att ha en hand-handduk hänga på spishandtaget. Nära till hands för att torka händerna, och den håller sig torr.

Sådana projekt är mer "my cup of tea"

 Men ikväll är det jag som bänkar mig framför Husdrömmar (med en kopp te) och suktar efter vackra husprojekt.....

Hej Hopp, Nu Tittar Blåsippan Opp!

Jag hade tvättat sängkläder och hängt ut lakan på tork i trädgården och jag hade bakat bullar på förmiddagen, så efter lunch behövde jag sträcka på benen och få lite frisk luft, i det milda vårvädret.

Och se vad jag hittade, under vissna fjolårslöv!

Det spelar verkligen ingen roll, hur gammal man än blir, så är vårtecken alltid lika lustfyllda och man blir alldeles lycklig i hela kroppen!

Och jag var tvungen att ta med mig några blommor hem och sätta i vas. Jag vet att dom inte står särskilt länge, och korta skaft var det, så det ser inte mycket ut för världen. Men jag tycker ändå att det är lika vackert som den dyrast bundna, buketten från någon blomsteraffär!

Och apropå hopp, vilket kan kännas som ett litet halmstrå i dessa oroliga tider, så hörde jag något bra på radio i förra veckan; "Hopp är inte en lott du håller i handen i soffan. Hopp är en yxa som du hugger sönder dörren med i en kris"  Gå in och läs den här artikeln av Herman Geijer. Där beskrivs att hopp inte är vilken känsla som helst utan mer som en motivation som går att  träna upp. Ett aktivt hopp. Värt att tänka på i dessa tider. Vår eller ej.

Det lär bli minusgrader och risk för snö kommande vecka, så blåsipporna får kanhända lugna sig lite i sin iver att komma upp!

Men jag fick lakanen torra, nu är dom manglade och ligger i linneskåpet, så nu ska jag ta itu med söndagsmiddagen!

Hemma på vår gata i stan...

 ....som Stina på Saltkråkan brukade säga.

Vilket inte alls har något att göra med detta inlägg, men uttrycket liksom bara flög igenom mitt huvud nu när jag satte mig framför datorn, för första gången på tretton dagar. För så länge har jag vistats i Leksand och det var inte utan att jag börjat längta hem.

Inte för att det alls gått någon nöd på mig. Jag har fått umgås med yngsta barnbarnet och dottern, och det har varit mycket angenämt. Även om den första veckan var ganska seg, lite tuff och utan så värst mycket sömn, pga ett febersjukt barn som hostade så hon närapå kräktes, hade munnen full av blåsor och jobbiga nya tänder på gång. Hennes humör var därför inte det bästa, sömnen dålig och matlusten obefintlig. Både dottern och jag blev ganska trötta. Dessutom blev den, tidigare så glada och gemytliga ungen, i princip personlighetsförändrad. Ibland dög varken mamma eller mormor, utan hon gick gallskrikande och ställde sig i ett hörn och fortsatte gråta. Gärna framför spegeln, där hon dramatiskt tittade på det gråtande barnet och så tog hon i och fortsatte skrika. Inte alltid med tårar dock.... Lite dramaqueen kan hon allt vara!

Men sedan i måndags har hon kunnat vistats på förskolan och även om tänderna fortfarande spökar, är hon mestadels på gott humör och hon äter igen, även om hon plötsligt verkar ogilla protein och mest vill ha kolhydrater. När morfar kom i torsdags, då blev hon väldigt, väldigt glad. Det är nämligen något speciellt mellan henne och morfar.

Här kommer några tillbakablickar från dagarna som gått;

I söndags satt jag och stickade framför Vasaloppet.

I tisdags bakade jag semmelbullar, fettisdagen till ära, och så hade jag köpt vårblommor på Gundhes.

Här har Majken blivit frisk och fick vara ute och bl a röja i den lilla lekstugan på tomten.

Med Mars månad kom våren. Isen gick upp, snön smälte och jag promenerade långt varje dag och var tvungen att gå med uppknäppt jacka för att inte svettas. Österdalälven rinner precis förbi utanför det lilla boningshuset, och det är nära till Siljan, så promenadstråken har varit trevliga. Kunde också sitta ute och dricka kaffe ett par dagar. 

Dricka kaffe ute gjorde vi också när vi kom hem till "vår gata i stan" för ett par timmar sedan. Solen sken och termometern visade plus tretton grader.  Nu går tvättmaskinen och om en dryg timme ska vi åka och hämta barnbarn på gymnastikträning och skjutsa hem. Vi är lite back-up för två barnbarn, som för första gången ska få prova att vara ensamma hemma, då föräldrarna är på fest. Hoppas vi ska orka hålla oss vakna. Vi gick upp med Majken 05.30 i morse och har lekt och varit aktiva sedan dess.....