På besök i lejonkulan.....

 Häromdagen pratade maken och jag om hur otroligt tacksamma vi är över att ha fått vara friska så länge. Inte minsta lilla förkylning har vi varit drabbade av på hur lång tid som helst. Nu är vi ju visserligen vaccinerade mot influensan, som verkar härja hejvilt, men det finns ju så många olika typer av baciller och virus som florerar, så man är ju aldrig 100% säker, vaccin eller ej.

Och två dagar i rad har  vi nu vistats i "lejonkulan".....

Vi har passat barnbarn, där alla tre i syskonskaran varit och är krassliga. Det var feber, hosta och snuva.  Kändes som det låg baciller och lurade på alla tre våningar i radhuset. Och man kan ju inte direkt hålla sig ifrån en 3- en 6- och en 9-åring. Det är intensivt och det är närhetsprincip som gäller. 

I morgon är planen att jag ska ta tåget till Leksand och "flytta in" hos dottern och minsta barnbarnet, som är ensamma två veckor i rad nu, då svärsonen är på utlandsuppdrag. Och det lilla barnbarnet snorar och hostar, så det blir en lejonkula till......

Men man kan ju inte skydda sig mot allt. Lite skit rensar magen, heter det ju, några baciller boostar kanske immunförsvaret? 

Framtiden får väl utvisa hur det går, men jag hoppas på det bästa. Får göra lite ingefärs-shot och tänka positivt. Blir ett uppehåll i skrivandet framöver, släpar inte med mig datorn på tåget.

Blir även ett uppehåll från skapandet i min woman cave, (som jag tycker är ett passande namn till mitt egna rum). Så jag passar på att  visa lapptäcket som blev klart för någon vecka sedan. Känner mig nöjd!

Och nu ska jag gå och laga Gnochi med gula kantareller, salvia och brynt smör till söndagsmiddag, lagom till maken kommer från fotbollsmatchen Sirius-Öster.

På återhörande!

Ursäkta engelskan....

Jag har precis författat ett brev på engelska med Google translate som hjälp. Blir så osäker när jag ska skriva, eller för den delen prata också. Hittar aldrig orden och uttalet ska vi inte tala om! Men när vi var i Nice i november, så hade vi sällskap av ett engelskt, supertrevligt par, två middagar i rad. Vi utbytte adresser och skickade julbrev till varandra, och nu är vi inbjudna till Dartmoor och dom är bjudna till oss. Vore trevligt att få till!

Men jag önskar att jag vore säkrare på engelska. Det är ju dessutom det enda språk som jag läst. Om man inte ska  räkna ett år franska på kom vux. Då lärde jag mig ändå en del fraser som vi hade användning för när vi sommaren efter kursen, cyklade i Frankrike. 

Men engelskan har man ändå tragglat ganska många skolår. Och man hör engelska på väldigt många tv-serier och filmer. Visst har jag några gånger försökt läsa böcker på engelska, men jag är för bekväm, läsning ska vara en avkoppling och jag vill förstå allt direkt. Jag är helt enkelt lite för lat. 

Och visst förstod vi varandra, där på restaurangen. men det var så ofta men tappade bort sig när man skulle berätta något, för att man inte fann orden. 

Men eftersom vi ändå hade trevligt, och dom blev inte avskräckta utan ville träffa oss igen, så kan det kanske inte varit alltför galet.

Fortsättning följer.

 

Stockholmsutflykt 2

 07.45 kom två pannkakssugna barnbarn på frukost och jag la sista handen vid gräddningen. Amerikanska pannkakor med blåbär, banan, lönnsirap och smör serverades med kaffe eller äppeljuice. Sen var vi redo för att ta buss och tåg till Stockholm.

Kan man lita på allt man ser? Det var dagens frågeställning på Paradox-muséet, dit vi tog våra barnbarn. Och vi vuxna tyckte det var lika roligt! Många otroliga synvillor och upplevelser som fick en att tvivla på sig själv.

Sen hann vi med Vaktavlösningen på Stockholms slott. Och där började man tvivla på hur vi skulle klara ett krig. Uppvisningen kändes som någon kvarleva från en gammal svensk, svartvit film från 30-talet.

Därefter var vi hungriga och letade upp en bättre hamburger-restaurang. Bastard Burgers vid Hö-torget.

Och dagens sista aktivitet, innan tåget hem till Uppsala, blev skridskoåkning i Kungsträdgården. En dryg timme, åkte barnen, runt, runt tillsynes out-tröttliga. Mitt största nöje var att beskåda en ung man, klädd helt i svart förutom silverbeslag på bröst och rygg. Han hade svart hår, en tatuering på halsen och mörka solglasögon-och han åkte som en gud! Snabbt, konstnärligt och graciöst, jag var helt starstrucked! Även barnen, och 11-åringen försökte sig på lite trix, inspirerade av "guden".

Vi hann med en fika, farmor hade ju gjort en äppelkaka i går, innan barnen blev hämtade av sin far på kvällen.

Jag tror att vi alla fyra var väldigt nöjda med dagen. 

Det finns mycket roligt att uppleva tillsammans med barn, och på något sätt så blir upplevelsen "dubbel", man får liksom både sin egen och barnens glädje i ett och samma ögonblick!

Men nu blir det skönt att ta en kvällsfika framför Antikrundan....

Härlig vinterdag

Det är osäkert om det kan bli någon tur till Grövelsjöfjällen den här säsongen. Vi har varit där ganska många år i följd, och jag riktigt känner hur det lockar och drar, en önskan om att få komma dit även i år. Men det hänger på en del annat, så vi kan inte bestämma något ännu.

Under tiden får vi nöja oss med det som finns. Och tack vare det täta snöfallet i lördags, så har man kunnat göra skidspår. På Björklingesjön! 

Efter gymmet åt vi varsin tallrik gröt, och sen bryggde vi en termos kaffe och packade med oss både skridskor och skidor och bilade till Björklinge. Solen strålade från en klarblå himmel och det var en del sportlovslediga som befann sig vid sjön. Den plogade isbanan skrapades medan vi åkte. Det fanns en del sprickor som man fick hålla utkik efter, men annars var isen helt ok, liksom skidspåret som gick runt, precis bredvid skridskobanan. Inga jobbiga uppförsbackar här inte.....

Jag blev så varm att jag fick knyta jackan runt höfterna när jag åkte skidor. Och efteråt drack vi kaffe i solen och riktigt kände hur den värmde. Underbart.

 

Väl hemma igen satte jag på ett par tvättmaskiner, duschade och tvättade håret, men maken hade inte fått nog av att vistas ute, så först gick han en promenad och därefter beskar han äppelträdet. 

Men nu har även han kommit in och duschat, och strax ska vi äta middag. I morgon bitti kommer två av barnbarnen hit på utlovad frukost med amerikanska pannkakor med lönnsirap och blåbär och sen ska vi göra en utflykt tillsammans. 

Snällt, stabilt och tryggt - där vill jag vara!

 Titta, titta!! Se på morgonljuset!! Man blir alldeles lycklig.

Jag vaknade faktiskt av ljuset i morse, det svaga gryningsljuset innan solen riktigt stigit upp. En dryg halvtimme senare när jag steg upp för att gå och hämta morgontidningen, så hade solen kommit så här pass högt och kastade ett fantastiskt ljus över landskapet. 

Världen känns instabil, men solljuset kan man lita på och jag väljer att fokusera på det som är stabilt och det som går att lita på. Jag orkar inte lyssna på galna ledare och deras prat och det säkerhetspolitiska läget som plötsligt blivit så instabilt och allvarligt. Hur kan det vara så här? Vi människor har visst inte lärt något alls av historien. Jag förstår inte, och jag blir så ledsen när jag lyssnar och ser på nyheterna. För åtminstone Dagens Eko lyssnar jag på varje dag, och oftast Rapport. För man måste väl ändå hålla sig en liten smula uppdaterad. 

Fast jag gömmer mig helst från allt och gör snälla saker. Som att baka t ex. Jag har gjort ett stort ljust bröd som står på svalning, en äppelkaka står i ugnen och semmelbullar står på jäsning. Och ikväll ska vi kalasa på Vinkokta musslor med frasig ugnspotatis, majonäs och bröd. Och vitt vin förstås.

Det är snällt, stabilt och tryggt. Där vill jag vara!

Stockholmsutflykt 1

Lite svinn får man räkna med, men det enda som försvann på dagens utflykt var en mössa, som 9-åringen glömde på tåget. Och som han sa, så gjorde det inget för den kliade och stacks! "Sämsta tåget", beklagade han sig, eftersom det inte fanns något bord, papperskorg eller toalett! Vi pensionärer väljer nämligen att åka med pendeltåget, eftersom det är halva priset mot Mälartåg. Det tar lite längre tid, men vad gör det?! Och barnen led inte så väldigt mycket, dom hade fått välja godsaker i pressbyrån och vi gjorde "Hänga gubbe" hela resan.

Buss 69 tog oss sedan till Tekniska muséet, där vi inte varit sedan våra egna pojkar var små, alltså dryga 30 år sedan. Och det har hänt en del kan man lugnt säga. De flesta museum nuförtiden är otroligt barn-vänliga. Här fanns fyra våningar med spännande saker att göra, och för den som ville kunde man förkovra sig om allt från gruvdrift till skog kärnkraftverk dataspel och AI. Det var  lätt-tillgängligt och inspirerande och vi hade roligt alla fyra. Till och med svårt att hinna med allt.

När det gällde dataspel, spelkontroller och test av reaktionsförmågan, så vann både 5- och 9-åringen med hästlängder över sin farfar och farmor. Men när vi kom in i rummet med gamla telefoner så fick vi glänsa. Vad är det här?, undrade 5-åringen och tittade in i den gamla telefonluren, och siffrorna på nummerskivan var inte lätta att slå!

Strax efter hemkomsten tog farfar med sig bägge pojkarna på fotboll. Sirius ska spela mot Helsingborg i någon form av cup och dom ska möta upp sin pappa/vår son, och äta och se matchen tillsammans. I mörker och kyla, tänker jag, som är så glad åt att vara hemma. Jag har bytt om till myskläder och ska värma rester från gårdagens middag och sätta mig framför en film och äta.

Det har varit en väldigt mysig dag med underbara ungar, men nu blir det skönt med lite lugn och ro!

Så här ska en riktig vinter vara!

Vilket oväder det blev igår. Fler stora trafikolyckor med många fordon inblandade och vår cykeltur till födelsedagsmiddagen blev äventyrlig genom oplogade cykelvägar och gator. 

Middagen var supergod och födelsedagsbarnet verkade nöjd och glad över uppvaktningen. Hans tårta var som vanligt ett mästerverk, hans mamma kan trolla fram de mest fantastiska tårtor!

Och i morse vaknade vi upp till strålande sol och vintervackert landskap med snötyngda träd. Vi har passat barnbarn och varit ute och lekt i pulkabackar och snöhögar, och även om det var flera minusgrader så var luften torr och härlig, så man frös inte. Så ska en riktig vinter vara!!

Det var rejält blöta vinteroveraller som fick hänga på tork i tvättstugan när vi till slut tog oss in för att grädda våfflor.

Nu har barnen blivit hämtade och jag har suttit och letat ordgömmor och annat att skriva ut för att ta med på tåget i morgon bitti. Vi ska åka med en 6- och en 9-åring till Tekniska muséet i Stockholm, och det kan behövas lite underhållning under själva resan tänker jag.

En gång i tiden var jag en mästare på olika lekar eller pyssel att göra med barn under långresor i bil, men man har kommit av sig och glömt eller förträngt vartefter åren gått och man mest haft sig själv att tänka på. 

Jag ska klura lite till och sen ställa mig och göra en Coq au Vin till söndagsmiddag. 

Om lite av varje

 Jag är lite orolig för att jag är påväg att få ett datorhaveri. Min dator har betett sig väldigt märkligt de senaste två dygnen, ett tag trodde jag inte att jag skulle få igång den alls, men plötsligt så kunde jag öppna mina program. Vi får väl se vartåt det bär. Man är ju helt borta när det kommer till att kunna ställa till rätta den här apparaten, det är då ett som är säkert. Den ska bara fungera, precis som med bilar, dom ska också bara fungera. Men blir det uppehåll här, så beror det på min dator, inte den mänskliga faktorn.

Här kommer ett par bilder från i går förmiddag;

Jag letade fram material till käpphästen jag ska göra, och började med att knyta en man.

Och så fortsatte jag med att påta tömmar. Första gången jag fingerpåtade var i  tredje klass när det skulle göras snoddar till slöjdpåsen. Det är faktiskt en ganska tilltalande sysselsättning. Allt som blir lite lätt monotont, kan få en lite som i trance eller i mindfulness, som det så modernt kallas när man njuter i nuet.

Dagen fortsatte faktiskt angenämt också. Jag hade bokat en gyminstruktion, för att inte "gå i stå" med mina övningar, som jag nu kört i två år. Det blev en utmanande, men väldigt rolig timme och jag fick flera nya tuffa utmaningar. Kände riktigt hur trött jag var i musklerna när jag efteråt cyklade ner till Landings konditori där jag mötte upp tre f d kollegor. Dom hade redan hunnit med att fika, så jag slog mig bara ner för att prata. Och plötsligt hade två och en halvtimme förflutit, och vi fick alla brått att bryta upp.

Min kära syster hade bjudit in till middag och jag hade tänkt hinna köpa med mig blommor. Men det jag glömt bort var att det var Alla hjärtans dag, och det två närliggande blomsterbutikerna i stan var överfulla av kunder som skulle köpa buketter till sina kärestor. Jag fick komma tomhänt, liksom maken som kom direkt från skridskoisen. Bror och svägerska var redan på plats och dom hade haft med sig vin. Men jag lovade min syster att bjuda henne på en drink på 7 Flaskor inom en inte alltför lång framtid. Och hon hade minsann fått ett stort fång röda rosor från en herre, så hon var så nöjd ändå!

Vi serverades god mat, Rieslingvinet flödade och samtalen flöt lätt så tiden flög iväg. Dessutom sitter man gärna kvar, min syster har det så väldigt hemtrevligt och fint i sitt hem. 

Och idag är det lördag och vi är bortbjudna på middag även ikväll. Det är med anledning av att äldsta barnbarnet fyllt elva år, och det blir spännande att se den nya lägenheten familjen flyttade in i strax efter nyår. Vi får se hur det går med cykelturen dit, då det fallit och faller rejält med snöflingor idag. Fint och mysigt nu inför det stundande sportlovet ändå!

Googla och bli förvirrad

Idag har jag tagit hand om alla mina krukväxter! Jag har beskurit, jag har bytt jord, tagit sticklingar, planterat och duschat bladverk. Huset såg inte ut efteråt, jag hade lyckats få jordspår överallt, så det blev till att städa, både dammsuga och våt-torka.

Gröna fingrar, kan jag inte ståta med, men en växt som jag brukar lyckas med, det är mina pelargoner. Jag brukar sätta skotten i vatten och sen plantera i jord när det kommit rötter. Just idag fick jag för mig att jag skulle googla på vad som egentligen är bäst. Sätta i vatten eller direkt i jord? 

Och det blev jag ju inte klokare av. Det fanns en uppsjö av olika "expert-råd" där ungefär hälften förespråkade jord och andra hälften vatten.

Så nu gör jag en egen "forskning".  Fyra krukor med jord-skott och så sju små vaser med vatten-skott. Så får vi se, vilka som tar sig bäst! Sen kanske jag också kan uttala mig på google....

Man borde väl lita mer på sin egen erfarenhet och kanske t om magkänslan. För hur blir det t ex om du börjar googla sjukdomssymptom? Jo, plötsligt har du all världens sjukdomar och så börjar du känna dig sämre....

Det finns sådant som är trevligare att läsa. T ex på te-påsen från Tehörnan jag köpte med tesorten Vintersaga, igår. Bara namnet på te-sorten gör mig lite lycklig! ( det är citrus, äpple och kanel)

Tänkvärda ord om den rätta tidpunkten att dricka te;

- när hjärtat och händerna är fria

- när man är trött efter att ha läst dikter

- när tankarna är upprörda

- när man lyssnat till en sång

- när sången är slut

- under samtal till långt inpå natten

- en dag med små regnskurar

- när dagen är klar och vinden är mild

- när ett samkväm är slut och gästerna gått

Jag lever, det är inte alla förunnat!

 Nu ligger mitt senaste stickprojekt på blockning i tvättstugan. Ett par vantar med dalahästar på till dottern i Leksand. Sist jag var där, fick jag stoppa de vantar jag senast stickade åt henne, så väl använda att dom blivit utslitna, så det var dags för nya. Tänker att jag snart ska åka upp och hälsa på igen.

Men nu blev jag ju utan stickning, och det går inte an. Dessutom blev jag idag färdig med det stora överkastet i lappteknik, så nu måste det till nya projekt med det samma. Annars "får jag klåda"! 

Tror att jag ska ägna mig åt vävning, ett par sängmattor  till källaren och en ny längre köksmatta, den jag vävde passar bra, men känns lite för kort. Och så stickning då, jag har provstickat och testat masktäthet i ett garn jag har, men dock inte i rätt färg och inte heller tillräckligt till det jag planerar göra, så det får bli ett besök i garnbutik. Sen ska jag göra en käpphäst till barnbarnet som fyller 4 om en månad, så där måste jag gå igenom och se om jag har rätt material. Ja, idéer till projekt saknas inte!

Annars känns det väldigt bra, måste jag säga! Har nyss varit inne och kollat på 1177. Jag gjorde för ett tag sedan en övergripande hälsoundersökning och fick ta alla möjliga sorters prover + ett EKG. Nu är allt klart och jag har tydligen bra värden på allt som tagits. Fick ta om sköldkörtelprovet, men det visade sig vara bra. Hjärtat slog som det skulle, det var jämna fina linjer som visades upp. Inget problem med urinsyra, som läkaren misstänkte, då han trodde att jag fått gikt. Mina levervärden är bra (där var jag lite orolig, med tanke på att jag så gärna dricker vin). Allt är toppen, med andra ord.

Ok, jag har artros i knäna, jag har något fel i huvudet eftersom min högerhand är skakig, jag har rosacea  och får vara försiktig med solandet och jag har ilande tandhalsar. Men herregud, vad gör det? Jag lever, jag lever. Det är inte alla förunnat!

Dagens; Raggmunk och jazz

 Här sitter min bror vid flygeln, som han just briljerat på, under en spelning på Katalins Jazzbar tillsammans med gruppen Jazz Fellows med Laura. Han hoppade in som vikarie för den ordinarie pianisten. 

Vi gick dit på en lunch idag och åt Raggmunk och lyssnade på en timmes blandad jazz och bossa. Dock var själva raggmunken en besvikelse. Inte alls så där tunn och frasig som jag vill ha den utan tjock och mjuk, hade nog legat färdiggräddad ett bra tag. Men musiken var bra och sällskapet likaså. Syster och make, och efteråt kom brorsan och vi språkades vid en stund.

På hemväg stannade vi till och inhandlade en födelsedagspresent. De smyger sig sakta men säkert på, familjemedlemmarnas födelsedagar. På lördag är vi inviterade på årets första födelsedagskalas. Presenten till just den jubilaren ska bli en upplevelse att göra kommande sportlovsvecka, då vi för övrigt även har två andras upplevelser att göra, då dessa blev inställda pga sjukdom när vi planerat in det under jullovet.

Som för övrigt känns som att det var alldeles nyss.... När mitten av februari närmar sig, så känns det alltid som att tiden börjar springa ännu snabbare, och almanackan börjar bli fylld av allehanda aktiviteter.

Men just nu tar jag bara ett djupt andetag och värmer lite soppa till kvällsmat. En sak i taget!

Jag är ingen skridskoprinsessa

Klockan 8 i morse, satte vi oss i bilen för att bila ner till Södermanland. Jag skulle äntligen få åka skridskor på Marvikarna, i Gnesta kommun. De smala sjöarna med höga branter, nästan som att åka i en ravin. Igår hade Stockholm haft flera busslaster med folk på tur här, och det hade nästan varit trångt. Men nu var det måndag och skulle väl ända kunna vara lite glesare?!

Dock kom vi inte särskilt långt, förrän det blev tvärstopp i trafiken. Vid Säva var köerna långa och stillastående och vi läste på Trafiksäkerhetsverkets hemsida att det varit en krock mellan en personbil och en lastbil och att filerna i båda riktningarna var avstängda och skulle så vara i flera timmar. Vi var flera som vid en liten grusväg körde av för att krångla oss igenom det uppländska landskapet och komma fram i Örsundsbro. Mycket trafik i båda riktningarna, eftersom bilister från andra hållet kommit på samma idé, så det blev många stopp där man nästan höll andan för det var trångt, trångt att passera. Men vi tog oss fram och kunde fortsätta, ca 45 minuter försenade.

Jag är långt ifrån någon skridskoprinsessa, trots att jag lärde mig åka på vita konståkningsskridskor med taggar. Fast jag fick mest agera häst, släpandes på min bästis som var jockey.. Runt, runt den lilla isbanan i Vasaparken.

Upplevelserna på natur-isar och med långfärdsskridskor, slår detta med hästlängder! 

Trots att jag varken åker snabbt eller vackert, så är jag en mästare när det kommer till att njuta! Och jag blir för varje tur lite bättre på att inte skrika så högt, när isarna  smäller under mina skär!

Och naturupplevelserna är som konstverk! Isformationer, både på vattnen och vid de höga branterna där vattenfall frusit och istapparna hänger som vore dom ett uppradat klockspel.

 

Och annat än trygg kan man inte  vara, med den här friluftsräven tillika "skridsko-nörden". Det var femte dagen i rad han åkte idag. Han "rekade" isar med andra skridskoledare både fredag och lördag och körde grupper igår, på Dalälven.  Han är klok som en bok och kan läsa isen utan och innan. Han väntar in mig och idag sa han att han var imponerad över att det gick så bra att åka för mig. Gissa om jag sög åt mig!!

Och det känns lite extra bra att man har kunnat göra denna utflykt en vanlig måndag i februari. När dom flesta andra måste arbeta. Vi mötte kanske ett 10-tal personer allt som allt, och som jag tycker om andra friluftsmänniskor. Alla som man möter hälsar glatt och så byter man några ord och skämtar och skojar och är snälla mot varandra helt enkelt. Precis det man behöver i denna värld vi lever i!

Sen lade det lite sordi på stämningen, när vi nyss fick veta, att olyckan vi hamnade i kö för i morse, hade dödlig utgång. Det känns sorgligt att tänka på. Livet är sårbart och skört.

Så vad spelar det för roll att man inte är skridskoprinsessa.....

Saknad

 Ibland kan den komma över mig. Saknaden efter någon närstående, som inte längre finns här på jorden. Idag kom det över mig, saknade min mamma.

Hon dog för snart 15 år sedan, och pappa för 18 år sedan, men dom finns i mina tankar till och från.

Jag tänkte på det här med villkorslös kärlek, det som man verkligen får ifrån sina föräldrar. Dom allra flesta i alla fall, om man haft en någorlunda "vanlig" uppväxt. Så vill jag tro i alla fall.

Hörde någon gång en pedagog säga, att man ska inte "slösa" för mycket uttryck i form av; Vad duktig du är. Tror det berodde på att man kunde vilseleda barnet att tro att dom inte kunde göra fel, att det blev en skev bild av verkligheten.

Och jag vet att mina barn ibland svarar mig -om jag sagt något dylikt (du är så duktig, du är så fin, du är så omtänksam) -"Det säger du bara för att du är min mamma"!

Men jag tänker annorlunda. Tror att man behöver slösa dylika uttryck till sina barn, och då menar jag inte bara de små barnen. Ens vuxna barn, behöver det minst lika mycket! Det får såklart inte sakna substans, men man kan ju vara duktig på så många sätt. För att man klarar av livspusslet t ex. 

Idag hade jag så gärna velat höra min mamma säga ; -Vad du är duktig. Inte för att jag särskilt förtjänat det, men jag kände att jag skulle behövt det.....

Ägghalvans dag

 Ja, idag är det dags för Ägghalvans dag. Hur ska du uppmärksamma den??

Själv ignorerar jag den totalt! Ägghalvor kan jag möjligen ha på påskbordet, och i år blir det inte förrän den 19 april, så mina ägghalvor får vänta!

Men något som inte behöver vänta, är cavan, som ligger i kylskåpet! 

Det är aldrig fel med ett glas bubblor av något slag! 

Förutom att jag var på ett gympa-pass i förmiddags, har jag suttit vid symaskinen och gått emellan den, strykbrädan och tvättmaskinen under dagen.

Maken drog iväg på skridskoisar vid havet i förmiddags och kom nyss hem.

Han fick också ett glas cava och en liten skål med regnbågsrom, rödlök, smetana och chips därtill. Det behövde han, när han nu sitter och skriver is- och färd-rapport och gör en inbjudan till morgondagens skridskotur som han ska leda.

Vi hade en mysig kväll med barnbarnen igår. Det lektes charader, åts mat, lästes sagor och spelades kort. Men ikväll blir det skönt att laga gomiddag för två och krypa upp i soffan och se "På Spåret", som vi missade igår.

Trevlig lördagkväll alla!

Skridskoisen var lika hård och slät som isen i drinken!

Inte hade jag tid att skriva igår inte! Nix, då befann jag mig på 7 Flaskor, den lilla trevliga baren, inrymd i den gamla resgodsavdelningen på Uppsala centralstation. Gick ju hit med mina kollegor på AW en gång i månaden då vi arbetade, men nu har det varit skralt med besöken. Bara två gånger under hösten. Men igår var det dags. Mina kollegor kom direkt från en eftermiddag med utvecklingssamtal, och jag kände hur otroligt glad jag är över att inte jobba mer!! Vi fördrev kvällen med goda drinkar och trevliga samtal.

 

Idag vaknade vi till strålande sol, och eftersom det varit minusgrader under natten, tyckte maken att vi skulle bege oss ut på skridskoisen. 

Och det var bra tyckt!!

Vi fick en ljuvlig förmiddag, med hård och blank is (lite överisar här och var bara) gassande sol och ingen blåst. Så vi skrinnade runt både Trehörningen och Ramsen, 1,8 mil.

Och sen smakade kaffet och bullen underbart, från en brygga i solgasset!

Därifrån bilade vi till Ymergatan, då vi lovat att ta lunch-promenaden med lilla vovven, eftersom dottern hade lång plåtning av sommarkollektionen idag. 

Sena eftermiddagen ägnade jag åt att brodera klart mina små lappar, som är tänkta att placeras mellan mina lapptäcks-block, på det stora överkastet som jag håller på med.

Och ikväll håller jag på att laga Ribbolita! Ett nytt recept. Jag har ju bestämt mig för att laga minst ett nytt recept varje vecka, detta år. Dock ska denna rätt avnjutas först imorgon. Då är vi barnvakter åt tre av våra barnbarn, när föräldrarna ska ut och äta med goda vänner. 

Återkommer här på lördag!

Kalla mig naiv

Jag åkte som vanligt och veckohandlade mat på förmiddagen och efter en kopp kaffe bytte jag om och gick på Step-passet som är så roligt. Efter dusch satte jag mig med ett broderi ända tills jag avbröts av en telefonsignal.

Det var min väninna från Norge som ringde. Innan hon hann säga "hej", utbrast hon -Vad är det som händer i Sverige???

Jag visste inte vad hon menade.

Men hon hade slagit på radion och hört om skolskjutningen i Örebro. Själv hade jag varit lyckligt ovetandes ända till då, klockan var runt 15.

Vi pratades vid ganska länge. Inte bara om det hemska, utan om allt mellan himmel och jord. Men vi enades om att vi båda undrar "Vart är världen påväg"?

Ja, visst undrar man om alla hemskheter som händer, mer eller mindre varje dag. Sprängningar, våld i relationer, misshandel efter krogbesök, våldtäkter, koranbränningar, smutskastningar av olika etniciteter osv, osv. Och det här. Varför? Varför?

Vad hände med att vi lever i ett tryggt land?

Jag som så gärna vill tro alla människor om gott. Är det orimligt att tänka så??

Men jag vill fortsätta att ha ett mjukt hjärta och en mjuk blick. Kalla mig naiv.

Vi har alla olika begåvningar

Det finns begåvningar i världen!

Axel Thorenfeldt hör till en av dessa!

Han är född 1998 på en liten bondgård på de norska Hvaler-öarna vid Norra Kosterhavet, vid gränsen till Bohuslän. Kanske inte så konstigt då, att hans akvareller och teckningar visar hav och sjöfåglar! Fåglar med en precision och naturen med ett ljus som är makalöst. Han har även gett ut en riktigt tjock fågelbok med illustrationer och fakta om sjöfåglar. Dessutom studerar han i Lund sedan 2018 där han tagit en kantdidat i biologi med fokus på fåglar + delar av en master i ekologi.

Hallå! Han är 27 år!!!

Jag var idag på Mollbrinks konst och beundrade hans vackra målningar. Skulle gärna äga en, men de som var överkomliga för min plånbok var redan sålda. Vilket jag förstår!

Ett smakprov följer här.

Sen finns det andra begåvningar.... Såna som är 66 år gamla och broderar en sol i stjälkstygn på ett gammalt lakan....
                                               

Nej då, jag är inte bitter eller missunnsam. Bara konstaterar att vi alla har olika begåvningar.

Inne hela söndagen!

När jag förvärvsarbetade, ville jag till varje pris vara ute på söndagar. För sen kom ju hela veckan då man måste vara inne hela dagarna. Numera behöver jag inte tänka så, även om jag alltid vill komma ut varje dag och "fånga dagsljus", så kan jag göra undantag ibland.

Idag var en sådan undantagsdag!

Maken drog iväg i morse för att leda skridskotur på sjön Vällen med friluftsfrämjandet. Själv satt jag kvar och stickade och drack te och efter påklädning och tandborstning tog jag och klippte ner köksmattan ur vävstolen. Jag knöt för, sydde på kantband och fållade upp den med kaststygn och stark björntråd. Nu hänger den på vädring och jag går och skakar på den med jämna mellanrum för att bli av med trådar och tyg-klipp. Till nästa veckostädning ska den invigas på köksgolvet! Tror den passar bra till den gamla gardinkappan med brödkakor och sädesax som min mamma broderat åt mig för mycket länge sedan.

Och när det var färdigt så "la jag pussel" med mina block till lapptäcket. Jag fick flytta undan fåtöljerna i vardagsrummet för att få plats, och det tog ett tag innan jag var nöjd med placeringen, för att sprida på de olika blocken färgmässigt. Fotot behövs för att kunna komma ihåg, när jag nu har börjat sy ihop rad för rad, med blått tyg emellan. Det är så roligt!!

 

Men nu har jag förflyttat mig till köket. Jag skördade de sista jordärtskockorna i landet i förrgår och nu ligger dom i en gratäng i ugnen. Jag har sköljt grönkål till en sallad som jag strax ska blanda ihop med äpple och nötter. Och så står råglimpor med mycket frön och rågkross på jäsning för att gräddas efter gratängen. Tror tyvärr att dessa bröd blev det sista som min kära gamla hushållsassistent orkade med. Det har länge låtit som att den har lite jobbigt med tunga degar, och idag tvärdog den under knådningen. Den är förvisso sedan 80-talet, och den är flitigt använd, så det är väl inte så konstigt om den ger upp, men rysligt sorgligt! 

Dags för kapitel 2; Februari

 Tja, om nu 2025 är en bok och varje kapitel en månad, så är det idag alltså dags att "börja skriva" kapitel två!

Men kanske jag borde utvärdera det första kapitlet innan jag sätter igång!

Själva boken platsar under genren skönlitteratur med subgenren Epik, dvs berättande litteratur. Skulle nog säga att det är mer en roman än en novell, en roman ger mer utrymme för karaktärsutveckling, vilket jag har en känsla av att det kommer att bli. Det kommer inte att bli en deckare, ingen fantasy eller rysare (får jag väl hoppas!). Skulle vilja kalla den för en feelgood, men det får väl framtiden utvisa.

Jag är nöjd med kapitel ett, Januari. Det har varit en ganska lugn månad, ingen jäkt eller press att prestera, men ändå har jag gjort en hel del trevliga aktiviteter. 

Avslutar med att citera Sofia Sievertsdotter;

Hjälp mig att uppskatta allt som jag har fått uppleva under januari och gör mig tillitsfull när jag kliver in i februari. Påminn mig om att livet har ett slut. Låt mig ge tid till det som betyder allra mest.

Och första februari inleddes med att jag fick lite kvalitetstid med mina bägge döttrar och det yngsta barnbarnet. Maken startade månaden med 5 mil skridskor på Dalälven tillsammans med andra skridskoledare. Nu blir det ett nytt recept på pasta med lax, räkor och saffran! Och vitt vin förstås! På tu man hand!