Herregud!! Hur gulligt och präktigt kan det egentligen bli??!! Ja, det är jag på ovanstående foton, och maken är med på det nedersta, då på ett tidstypiskt 70-talsbröllop, ute i Roslagen.
Det jag har på mig, är en "egen-designad folkdräkt". Min mamma har vävt och sytt, jag har broderat på blus och hätta. Den "blev till" 1975, då jag flyttade till Östersund. Jag minns att mamma och jag satt och pratade och ritade och bestämde hur den skulle se ut, på friluftsmuséet Jamtli, en skön augustidag. Jag skulle bo däruppe en termin och gå en kurs i växtfärgning, spånad och vävning. Mamma ville väl ha något att göra, så hon vävde tyget och sydde kjol, väst och förkläde.
Och det var på den tiden jag fortfarande närde en dröm om något slags liv på landet med självhushåll, egentillverkade kläder och hela konceptet. En oerhört romantiserad bild, vill jag minnas.
Den här "dräkten" har inte använts särskilt många gånger, sen har den legat i en klädpåse på vinden. Och nu, när jag äntligen kan släppa mitt "nostalgi-ok", och jag ser mer krasst på tillvaron, så har den här dräkten lagts i en säck med kläder för att så småningom köras till någon form av loppis. Kanske kan någon annan ha glädje av den.
I lördags, under kulturnatten, besökte jag Ulleråkers gamla psykiatrisjukhus, där numera delar av huset hyrs av olika konsthantverkare. Jag pratade bl a med en ung väverska/stickerska som tillverkade textilkonst, och hennes glöd och entusiasm då hon pratade om sitt arbete och sin drivkraft, skickade mig direkt tillbaka till mig själv, då för 50 år sedan. Dvs hon på bilderna ovan.
När försvann hon egentligen? Delvis i samband med att hon blev lärare, fick egna barn, familj och fullt upp. Drömmarna blev mer realistiska och handlade om andra saker.
Men en liten smula glöd skulle jag ändå önska tillbaka....