Sju Drömmar

Sju Drömmar, hette gårdagens föreställning. 

En musiker (Sanna Hodell), en trollkarl (Johan Ståhl) och en man som är ordens mästare (Jacke Sjödin).

Jag skrattade mig till magknip, jag gapade som en fågelholk när magin var obegriplig och jag fick ståpäls av musikerns sångröst och pianospel.

Jacke Sjödin är en otroligt kreativ och fantastisk underhållare, och den senaste showen med honom, jag såg här i Uppsala, råkade jag bli roastad genom hela föreställning på temat vin-drickning. Det var roligt, men jag kände, inför igår, att jag skulle försöka hålla mig "på min kant" och jag försökte titta bort, när det sändes blickar ut över publiken.

Men inte sjutton hjälpte det!

 

Det började med att jag fick en improviserad sång, uppförd till min ära. Man frågade om när jag var född, vilken favoritmat jag hade, och vilken dryck som passade till.

Sen inbjöd magikern ett gift par, och maken och jag blev uppbjudna på scenen. Min vigselring blev ofattbart bort-trollad, men upphittad i min mans hand. Och sen så blåstes en ballong upp och en Riesling trollades fram. 

Surrealistiskt och obegripligt!

Kontentan är att showen var otroligt, otroligt underhållande.

Och kanhända anbuden trillar in framöver-efter vår enastående scenpersonligheter......

Och så blev det måndag. Gym, dusch, kaffe, broderi/studier och sen gick jag en stavgångspromenad. Det var under den, som jag hälsade på fårskocken, med de ståtliga hornen.

Hösten är här nu, det märks verkligen, och det känns bra.

Maken och äldste sonen åkte till Stockholm för att se Djurgården-Sirius.

Jag blev barnavakt.

Mörkret blir kompakt efter klockan sju och termometerns kvicksilverpelare blir kortare och kortare.

Ja, det är höst.

Det är okej!

Jag kommer bli gräsänka två nätter, maken ska iväg på styrelseuppdrag,

 I morgon kväll har jag bjudit hit en god vän på middag och på onsdag kväll ska jag träffa mina f d kollegor på Sju Flaskor, så "gräsänkeriet" gör inget alls.

En riktigt bra helg!

Här står jag och granskar ett av alla fantastiska alster på VÄV 25, mässan för vävintresserade, som i år hölls i Gävle. Jag åkte dit med en god vän, så smidigt och billigt att resa med Upptåget och så buss från Gävle central till arenan.

Och det fanns så mycket att se på, känna på, hänföras av och lyssna på. Vävningen lever fortfarande och det finns så mycket kreativitet runt omkring i vårt avlånga land! Och så mycket nytänkande och experimenterande.

Jag blev faktiskt lite sugen på att anmäla mig till en distanskurs på Floda folkhögskola, för att utveckla min egen vävning, men nu börjar nästa kurs inte förrän hösten -26, så jag har lite tid att fundera. 

Det enda som var lite tråkigt var att jag tänkt köpa vävgarner, men det fanns knappt något alls att köpa. Jag har ett par vävprojekt som jag  tänkt köra igång i vinter, men jag får väl skicka efter garn istället, behöver komplettera mitt förråd. 

Min "att/vill göra-lista" har fyllts på, så till den milda grad, att det kanske var bra att garnet inte fanns. Jag har ju så mycket roligt planerat, som det redan finns material till här hemma, så kanske var det till och med någon mening med det!

Men idag blir det inget hantverkande alls, jag ska strax fixa till ett par räkmackor till lunch och sen är det dags att bege sig till Reginateatern och matineföreställningen "7 Drömmar med Jacke Sjödin och Johan Ståhl". Ska gå tillsammans med min syster och hennes nya kärlek och efteråt blir det gemensamt restaurangbesök.

Trevlig söndag!

 

Vad vore livet utan goda vänner?

 Tänk så roligt det är att träffa sina gamla vänner, kursare från början, som man först delat tre års intensiva studier med och därefter 41 år av gemensamma träffar, 2 gånger per år. Fast jag har inte varit med varje träff, men det spelar liksom ingen roll, man känner varandra bra och det är lättsamt att umgås och trevligt har vi med prat och mycket skratt. Olika är vi, men det ger ju bara mer dynamik till umgänget. Och den gemensamma nämnaren är såklart det textila intresset, det är liksom kittet. Det finns saker som jag kan prata med den här gruppen om, som ingen annan i min vänskapskrets har minsta intresse av att diskutera, eller ens förstår sig på!! 

Nog märks det att åren satt sina spår, ett par stycken har problem med höfter och knän och svårt att gå, några hör lite dåligt, en ser rysligt dåligt och behöver ledhjälp och själv är jag ju skakig i min högerhand (och har gått omkring med stort plåster på tummen efter att ha hackat av tumspetsen när jag skulle skära lammstek i småbitar till ragu)  men i själen är vi fortfarande lika unga och vitala och kan skratta åt struntsaker. Och vi planerar framåt - nästa träff är preliminärt förlagd till Askersund i maj månad.

Blev ett par sena kvällar efter varann och nu har jag plockat undan extramadrasser, tvättat duk och servetter och dammsugit av efter gästerna som försvann vid lunchtid idag. Maken kom hem strax efter, han har sovit lite si och så uppe i Leksand, och dessutom jobbat hårt med att köra jord, gå långa hundpromenader och leka med Majken 2 år, så han är också lite småtrött. Ikväll blir det lugnt. Behöver inte ens laga mat, det blev kvar av lammragun så det är bara att värma. Gissar att vi går till sängs ganska tidigt!

I morgon bitti får jag sätta klockan på ringning, för kl 8.13 ska jag, tillsammans med en väninna, ta tåg till Gävle för att gå på Väv 25, en mässa för folk som är intresserade av vävning. På kvällen är vi sedan hembjudna till goda vänner på middag.

Vad vore livet utan goda vänner? Bra mycket torftigare!

Jag har så fint jag vill

 På onsdag och tre dagar framöver kommer det hit ett gäng damer. Det är min tur att ha textillärarträff, verkligen på tiden, är elva år sedan dom senast var hos mig! Vi kallar det fortfarande textillärarträff, även om vi samtliga är pensionärer, förutom en som fortfarande är yrkesverksam som skräddare.  

Ska bli skoj, men det är lite att rådda med innan jag kan ta emot alla sju. Idag har jag skrivit inköpslistor på mat, jag har börjat städa och fixa med sängplatser. Ska om en liten stund bila hem till dottern och hämta två uppblåsbara madrasser, som jag hoppas är hela. Så har jag varit och inhandlat lite nya krukväxter och gjort en liten uteplantering, pyntet är viktigt för hemtrevnadskänslan! 

Maken får inte vara hemma, så han kommer att "lösa av mig" i Leksand för några dagar. Köra jord, gå ut med hund och hämta lilla Majken på förskolan, det kommer att bli populärt, hon är så förtjust i sin morfar. 

Och vad gäller mitt "råddande" så tänker jag som Ernst skriver i sin bok "Lyckan i det lilla"

Ibland beter vi oss som om vi är med i något tävlingsprogram där vi ska bli bedömda- Som om det när som helst skulle knacka på dörren och utanför skulle det stå en människa och säga; Jaha- då var det dags att bedöma ert hem, vi kan börja med köket... Jaså, där har vi en såsfläck....

Du snor runt som en idiot, vill att hela hemmet ska skina. Vill göra ett gott intryck på gästerna. Men om de skulle upptäcka att det är lite ränder i handfatet så skulle de ju bara känna igen sig. Vi glömmer att vi är lika sårbara allihop. Jag tänker; Folk får komma hem till mig, jag har så fint jag vill och om inte det räcker är det i alla fall inte mitt problem.

Nog ska jag göra handfaten rena, men jag kommer inte att "idiot-städa", med mina nya, fina krukväxter så faller ändå blicken på dom! Och jag trivs bra i mitt hem, det är ändå huvudsaken!

Återkommer här i slutet av veckan.

Hej Höst!

På min bilfärd tur och retur Dalarna, så förvånades jag nästan över hur plötsligt hösten dök upp! Lövträden skiftar mot gul-orange, många åkrar är plöjda och idag på hemvägen piskade regnet och löv dalade i luften.

Ett annat höst-tecken är morgondimman. Här från tomten i Övermo, där jag nu bott i det lilla härbret i fyra nätter.

Jag har gått långa promenader med sällskap av bulldoggen Frasse. Följt Siljans och Dalälvens strandlinje och njutit.

Och en förmiddag då jag rensat bort ogräs på Piparsbacken, dvs där dotterns hus håller på att byggas, och dom nu är redo för att lägga gräsmatta, så blev jag så svettig att jag tog ett uppfriskande dopp i Siljan.

Och så har jag förstås fått sällskapa den här lilla fröken. Mamman måste jobba på lördagen, pappan arbetade hela helgen och farmor och farfar som bor nära, var borta på älgjakt. 

Att komma till förskolan och hämta, när man möts av en liten 2-åring med armarna rakt ut, som kastar sig i famnen på en, då är det inte varken hårt eller tråkigt arbete. Och lättroad är hon, även om hon numera också stundvis visar upp ett hiskeligt humör och är en aning lätt-kränkt. Men som tur är, går det lika fort över, och mormor har varit omåttligt populär. Det gäller att rida på den vågen!

Maken hade fixat lunch till jag kom hem, men nu har han cyklat iväg på fotboll. Jag har ägnat mina krukväxter lite uppmärksamhet. Plockat, rensat, ställt undan pelargonerna för säsongen och inser att det får bli en tur till handelsträdgården till veckan. Också "höst-göra".

Och något annat som känns som höst är väl att baka mer matbröd, laga mustiga köttgrytor, ta tillvara rotfrukter och dona i köket, vilket jag ska ägna resten av dagen åt.

Imorgon är det faktiskt höstdagjämning, så nu säger jag Hej Höst!

På menyn; Tomater!

Sedan maken blev pensionär, har han, bland mycket annat, börjat odla tomater. Det blir väldigt många plantor! Flera ger han bort till våra barn, men i trädgården nu, kan jag räkna till 14 höga och 4 lägre. Det blir väldigt många kilo tomater!! -Nästa år ska jag inte sätta så många, sa han senast i morse. Han ville inte kännas vid att han sa samma sak i fjol......

Men visst är det  rysligt gott och det är visst väldigt nyttigt också. Läser att det är bra för hjärthälsa genom att det sänker blodtrycket. Det bidrar visst till att förebygga vissa cancer-former, särskilt prostatacancer och skyddar cellerna mot skador tack vare sina antioxidanter som lykopen. Det stärker immunförsvaret, främjar frisk hud och förbättrar synen, samt stödjer matsmältningen genom sitt innehåll av fibrer och vitaminer som C och A.

Alltså pågår rena hälsokuren hos oss just nu!!

Till lunch blev det bruschetta med burrata.

Till middag blir det en tomatpaj med grönsallad.

Och ikväll packar jag väskan för att i morgon åka till Dalarna. Först ska jag hämta upp Stjernsunds-uret och därefter åker jag till Leksand för att vara behjälplig med barn och hund till och med söndag. Och självklart få träffa dottern och umgås lite med henne. Maken lämnar jag hemma.

Jag kommer att ta med mig en påse tomater!

Önskar en smula glöd tillbaka....

 Herregud!! Hur gulligt och präktigt kan det egentligen bli??!! Ja, det är jag på ovanstående foton, och maken är med på det nedersta, då på ett tidstypiskt 70-talsbröllop, ute i Roslagen.

Det jag har på mig, är en "egen-designad folkdräkt". Min mamma har vävt och sytt, jag har broderat på blus och hätta. Den "blev till" 1975, då jag flyttade till Östersund. Jag minns att mamma och jag satt och pratade och ritade och bestämde hur den skulle se ut, på friluftsmuséet Jamtli, en skön augustidag. Jag skulle bo däruppe en termin och gå en kurs i växtfärgning, spånad och vävning. Mamma ville väl ha något att göra, så hon vävde tyget och sydde kjol, väst och förkläde. 

Och det var på den tiden jag fortfarande närde en dröm om något slags liv på landet med självhushåll, egentillverkade kläder och hela konceptet. En oerhört romantiserad bild, vill jag minnas.

Den här "dräkten" har inte använts särskilt många gånger, sen har den legat i en klädpåse på vinden. Och nu, när jag äntligen kan släppa mitt "nostalgi-ok", och jag ser mer krasst på tillvaron, så har den här dräkten lagts i en säck med kläder för att så småningom köras till någon form av loppis. Kanske kan någon annan ha glädje av den.

I lördags, under kulturnatten, besökte jag Ulleråkers gamla psykiatrisjukhus, där numera delar av huset hyrs av olika konsthantverkare. Jag pratade bl a med en ung väverska/stickerska som tillverkade textilkonst, och hennes glöd och entusiasm då hon pratade om sitt arbete och sin drivkraft, skickade mig direkt tillbaka till mig själv, då för 50 år sedan. Dvs hon på bilderna ovan. 

När försvann hon egentligen? Delvis i samband med att hon blev lärare, fick egna barn, familj och fullt upp. Drömmarna blev mer realistiska och handlade om andra saker.

Men en liten smula glöd skulle jag ändå önska tillbaka....

Två veckor Kroatien

Under septembers första två veckor, har detta varit min vy, jag vaknat upp till varje morgon. Kyrk-klockorna har väckt oss kl 07.00, man ser tornet om man kikar genom glasdörrarna.

Och efter morgonduschen, så har vi intagit vårt kaffe till denna fantastiska utsikt. Den gamla staden Korcula, på ön med samma namn. Belägen i den Kroatiska ö-världen, tre timmars båtfärd med snabbgående katamaran, från staden Split. 

Vi har vandrat,

vi har badat,

vi har ätit och druckit,

vi har broderat och läst böcker (nåja, broderandet stod väl bara jag för).

Kort sagt; vi har haft det alldeles, alldeles underbart!

Sedan i fredags eftermiddag är vi tillbaka i Uppsala. 

Maken skördar tomater och vi gör soppor, sallader och såser.

Igår var det kulturnatt, en storslagen sådan, och vi hann med både kultur och umgänge med familjemedlemmar som vi stötte på.

Idag är det Sirius-match och jag ska passa barnbarn.

Man kan väl säga att hösten kör igång omedelbums!