Nuets förundran och andra fredagstankar

Nya små underverk dyker upp var dag, trots att vinden blåst under veckan som gått. Första tulpanen visade sig i rabatten idag. Kommer inte ihåg vad den här sorten heter, men den är väldigt låg och liksom "klock-lik", jag tycker den är väldigt söt! 

Det står väl inte på förrän det är dags för lite trädgårdsarbete. Köpte hem ros-gödsel, jord och kogödsel idag. Och maken är i full gång med att förgro tomater, chili, paprika och basilika. Han har blivit riktigt trädgårdsintresserad.

Men så är han också intresserad av nästan det mesta.... Större entusiast får man leta efter.

Jag är entusiast på mitt eget sätt. Till exempel så har jag haft en alldeles fantastiskt lyxig tillvaro i dag, när jag först var på en behaglig ansiktsbehandling och sen på en ljuvlig massage. Känns som jag svävar på små moln, så är på fredagseftermiddagen.

Nöjd är jag också för att jag "repade upp" och gjorde om mattan jag började med igår. Nu känns det rätt.

Och med några klok-ord från Sofia Sievertsdotter, avslutar jag mitt skriveri och går och fixar lite middag.

Livet är kort, men vi har inte bråttom någonstans. Livet är långt, men vi kan inte förlita oss på att morgondagen ska ta önskade steg åt oss. Det som kvarstår är nuets förundran och skönhetsfläckar och de andetag som böljar in och ut genom oss.

Kanske vecklas våra vingar ut på nya sätt imorgon, kanske inte. Kanske behöver vi mer tid i mörkret för att förstå värdet av ljuset. Kanske behöver vi se och uppskatta de ljus som redan lyser på oss i stort och smått. Kanske behöver vi ta modigare steg i takt med livets vision för oss.

Oavsett var vi befinner oss på vår livsresa räcker det med det liv som just vi fick till låns. För när vi lever i takt med livet, i kontakt med både kropp och själ, kommer vi precis dit vi ska vid precis rätt tidpunkt och vi kommer att utvecklas i precis den takt som passar både oss och de människor vi är menade att bidra till på jorden.

När det ena ger det andra....

.... eller det tredje och det fjärde.....

Maken hade plockat ihop alla verktyg och annat efter kaklingen ovanför diskbänken, som blev färdig igår, och såg väldigt bra ut!

När jag utbrast; -Ska vi inte kakla den andra väggen också?!!  (Och varför jag sa VI, är märkligt, men det gjorde jag).

Mittemot diskbänken, finns en arbetsbänk där kaffemaskin, bryggare och vattenkokare står, tillsammans med högar av tidningar och annat. I detta nu är väggen ovanför den, bara målad. 

Jag visste att det fanns kakel över som skulle räcka, och jag tänkte att det skulle ge en bättre "enhets-känsla" för köket.

Så när vi åkte till miljöstationen för att slänga en massa skräp, så for vi även förbi ett byggvaruhus för att köpa mer fog och kryss. Maken köpte min idé, och satte igång direkt när vi kom hem.

Och det var då jag insåg, att det kanske vore snyggt med en ny trasmatta som mer matchade färgerna på väggarna. Alltså grävde jag i gömmorna och satte mig att klippa mattrasor av gamla avlagda blå-jeans och påslakan.

Sen började jag väva, och det var så roligt, men efter en knapp halvmeter så blev jag osäker. Jag måste låta det bero, och titta på det med nya ögon i morgon bitti. Kanske behöver jag göra om randningen. Får sova på saken!

Folk som "kan se" precis hur allt kommer att bli när det blir färdigt, måste ha en väldig talang. Själv tycker jag alltid att det blir så här.

Det ena ger det andra, eller det tredje och det fjärde.....

Gin o Tonic

 När jag satt i bilen, på väg till Ica för att vecko-handla idag, så sa dom på radion att det var Gin och tonic-dagen. "Inled mig icke i frestelse" försvann helt från min hjärna, så jag köpte såklart en flaska tonic!

Eftersom maken idag blev klar med kaklingen, han lade på silicon på förmiddagen, så tyckte jag att köket var värt en köksskåps-städning och att skärbrädorna skrek efter att bli inoljade. Så det ägnade jag mig åt på eftermiddagen, medan maken var på senior-universitetet och en kurs om Sicilien. 

Så googlade jag Gin och Tonic-dagen, för säkerhets skull. Och det visade sig att just idag, är det den Amerikanska Gin och Tonic-dagen...... I slutet av April är det den svenska Gin och Tonic-dagen och i Oktober är det den Internationella Gin och Tonic dagen.

I ungefär en tiondels sekund tvekade jag; man vill liksom inte ha något att göra med Amerika i nuläget. Men, va fasen, en GT är väl aldrig fel??

Idag blev det en variant med gurka och svartpeppar! 

Sen kom jag att tänka på andra Gin och Tonic-tillfällen. Den allra, allra bästa (i alla fall hitintills) är den jag drack här:

Den 10 Maj på The Top House Inn, "Britains Southernemost Inn". The Lizard, i fjol, när vi var på vår underbara Cornwall-resa.

Eller på den här supermysiga krogen i Newqay, där det pågick en musikfestival. Gatorna fylldes av folk och stränderna av surfare. Den 4 Maj i fjol.

Så nej, GT är ok oavsett dag!

Och på det ska jag slänga ihop en pytt i panna till middag. Sen blir det nog en kvällspromenad. Vi gick en igår, bara 4 km, men det var ljuvligt, ackompanjerade av fågelsång och vitsippsbackar!

Nostalgi bland gamla leksaker

Minns ni lyckotrollen? Som jag lekte med den här familjen i slutet av 60- början av 70-talet. Varje bil- och tältsemester genom landet packade jag ner dom tillsammans med hemsydda kläder, små ryggsäckar och små, små böcker eller tidningar som jag knåpat ihop. Så fort det skulle rastas tog jag chansen och lekte och lekte. Hade två mindre troll också, men där var ögonen och håret borta, så dom fick kastas. Tanken med dom här, är att jag ska försöka sälja dom. Hört att det finns ett visst samlarintresse.

Och så har jag börjat en rensning av leksaker, vi kan kalla det "dö-städning". Gammalt, trasigt som inte leks med ska kastas, helt som inte leks med ska säljas eller skänkas bort. Det går inte att spara på hur mycket som helst! 

Så idag har jag haft lite av en nostalgi-tripp.

Minnen som vällt fram från egen och från mina barns barndom.

Den här Brio-järnvägen har jag också tänkt försöka sälja, den har inte riktigt gått hem hos barnbarnen. 

Och gamla ljudböcker på kasetter som låg i samlingarna har jag lagt i loppis-högen. Kanske finns det någon därute som fortfarande har en kasettbandspelare? 

Har även hunnit rensa ut lite vaser, ljusstakar och karaffer som bara står och tar plats. Liksom tre kassar med kläder, som inte längre används.

Imorgon blir det en tur till Röda Korset! Och så får vi se om jag ska tordas lägga ut annons på Tradera. Ringde till yngsta dottern och frågade hur man gör idag. Hon säljer på alla möjliga plattformar. 

Känner i alla fall en viss tillfredsställelse över att jag tagit itu med den här "surdegen"!!

Men nu ska jag gå och mata en riktig surdeg och så koka en soppa till middag, och vi har fortfarande några semlor i frysen som får bli iordning-gjorda till kvällsfikat!

 

Allt som vart dött väcks till liv!

 Som fåglarna kvittrade när vi cyklade till gymmet kl 6.45 i morse. Och i rabatterna växer allium- och tulpan-bladen så det knakar. Vitsipporna i skogsbacken har slagit ut, liksom scillan, som börjar färga Uppsala blått. Vilken underbar tid detta är!

Och jag var först hos frissan och gjorde vårslingor i håret och bara en timme senare var jag hos tandläkaren och väckte liv i en död tand, med en rotfyllning. Som visserligen inte var så angenäm, men det känns skönt att tanden verkar kunna räddas. Det är ett provisorium nu i tre veckor, men han är ganska säker på att det kommer att gå att fylla igen den utan problem, och ingen är gladare än jag för det!

Och maken har slitit i köket och kaklat över diskbänken, så det blir vårfint och fräscht även där. Nu ska det fogas om ett dygn eller två.

Och jag har burit ner mina vår och sommarkläder från vinden och hängt på vädring.

Så nu är vi på G. Allt som vart dött väcks till liv!!

Att känna en storstad med "rätt glasögon"!

 När jag var yngre, och började resa utomlands såg jag precis allt som i ett slags romantiskt skimmer. Det var nytt, spännande och vackert. Precis som att jag upplevde bilderna i någon reklambroschyr i verkligheten. Numera, kan jag slås av hur allt är gammalt, fult och sorgligt.

Jag ska försöka förklara mig. 

Maken och jag tillbringade fem dagar i Europas tredje största huvudstad, Aten, förra veckan. När vi tagit oss med tunnelbanan från flygplatsen in till centrum, och gick för att checka in på vårt hotell, så liksom knockade huvudstadens myller mig, rakt i plytet! Det var så mycket folk utanför tunnelbanestationen. Horder av skolklasser, av turister, av inhemska. Det var försäljare, gatumusikanter, tiggare och guider. Ett liv utan dess like. Det var en tät trafik, bilar som tutade eller bilförare som skrek. Vi fick tränga oss fram och dra våra rullväskor på kullerstensbelagda gator och trottoarer och det skramlade och lät. Det luktade asfalt, avgaser, avlopp och fisk från saluhallen. Jag såg skitiga uteliggare under filtar, på gamla kartonger vid husväggarna. Jag såg gamla, krokiga kvinnor och män, märkta av tidens tand, som hade det jobbigt att ta sig fram. Delvis p g a bilar som parkerade på trottoarerna tillsammans med soptunnor, höga trottoarkanter och stoppljus som blinkade grönt bara en kort, kort stund för fotgängare. Jag slogs av hur nedklottrade med fula tags alla husväggar var. Hur många hus som såg bedagade, nästan rivningsfärdiga ut.

Sen checkade vi in på vårt hotell och träffade en otroligt trevlig grek som pratade oavbrutet, prickade in restauranger och andra sevärdheter på en karta och hälsade oss välkomna. Vi fick ett fräscht rum inåt gården, som var tyst, rent och trivsamt inrett. En flaska mousserande vin väntade i kylen.

Och så knockade mig Aten även på ett helt annat sätt! Jag kom att älska staden och människorna. Jag såg bakom allt det som var fult. Jag hörde tornseglarna över trafikbruset. Jag upptäckte vackra graffiti-väggar, vackra, vänliga människor och hus. Och jag blev total-knockad av alla historiska byggnader som dök upp precis överallt i centrala Aten. 

Så det gäller att få perspektiv, ha "rätt glasögon" på sig och insupa känslor och stunder. Leva i nuet, helt enkelt!

Den grekiska mytologin och historian är otroligt fascinerande och intressant. 

Så när jag mött allt "det fula" och accepterat, kan jag insupa allt annat som finns. Och jag är otroligt tacksam över mina dagar i detta myllrande inferno!

Och så hann vi inte merän hem förrän vi kastades in i barn- och hund-vakteri då yngsta dottern höll sin 30-årsfest på en krog i Uppsala med 70 gäster. Hon har just varit hem och hämtat lilla vovven och visat filmsnuttar från  hela förloppet, (som jag valt att undanhålla mina föräldrar.....). Men jag känner kärlek och tacksamhet för även detta!

Nu ska vi gå en ny vecka tillmötes! Startar imorgon med en rotfyllning.......