Första advent!

Häromdagen frågade fyraåringen mig; -Farmor, när tänker du lära mig att sticka??

Jag blev lite överrumplad, visserligen har hon ju sett mig sitta och sticka, men aldrig någonsin verkat särskilt intresserad. I morse kom hon och sa; -Farmor, när ska vi sy något?  Självklart vill jag främja handens arbete, så vi gick upp i mitt syrum och jag föreslog att hon skulle sy en julklapp till mamma och pappa, vilket hon genast var med på. Tog resterna av en gammal fleecefilt, gjorde en mall som hon fick nåla fast och sen klippa ut. Hon var jätteduktig att klippa! Som dekoration fick hon sy på paljetter och pärlor, och hon var otroligt fingerfärdig även med nål och tråd. Jag har ju 25 års erfarenhet av slöjd-elever, och har genom åren märkt att finmotoriken blivit sämre och sämre. Klippa i tyg är det jättemånga som inte klarar, eller att sy med nål och tråd och förstå att nålen ska upp och ner i tyget, inte runt kanten. Sen fick hon sy på maskin, och det var en stor upplevelse. Hon var tvungen att stå, för att kunna nå ner till pedalen, och jag hjälpte att styra i de snävaste svängarna, men annars gjorde hon allt själv. T om att vända hjärtat, att fylla den med vadd och sen att sy ihop vändhålet med kast-stygn. Inte helt osynliga, men riktigt bra. Stolta, både farmor och barnbarn.

Nu är hjärtat inslaget i julpapper, ett kort är skrivet och vi har gömt det uppe i ett av köksskåpen. Sen återstår det att se om hon klarar av att spara det ända till jul.

Det var inget fel på tålamodet, så efter lunch ville hon göra en julklapp även till mormor och morfar, för i år ska dom fira jul hos dom, uppe i Söderhamn. Så nu har vi påbörjat en stjärna. Den är urklippt och lila pärlor är ditsydda och båda stjärnorna ihopnålade. 

Och så råkar det ju vara första advent! Första ljuset är tänt och första muggen glögg är uppdrucken. Den smakade alldeles ljuvligt gott!

Nu väntar vi på att den fotbollstränande Alfred ska ha badat klart, hans mamma ska ha duschat efter en dag med målning så ska vi äta middag tillsammans. Det blir lax, ingen av barnens favoriter, så farmor har bakat en choklad-kladdkaka och en saffrans-kladdkaka för att blidka......

Det är mycket nu....

Vad är det som gör att kvinnor ser andra saker än män?

Jag syftar på saker som t ex inredningsdetaljer eller fix med utseende-detaljer.....

Nu när jag har en sonhustru boendes i huset, så får jag plötsligt uppleva hur hon uppskattar att jag "advents-piffar". Hon kommer hem från jobbet och skiner upp när hon säger; -Å, titta barn, så fint farmor har adventspyntat. Ser ni de röda gardinerna? Ser ni blommorna? Ser ni adventsstjärnorna och ljusstakarna?

Maken uppskattar att det är fint, det tror jag, men han säger aldrig något. I början av vårt förhållande blev jag ganska besviken, men numera har jag vant mig. Det är helt enkelt så att vi ser olika saker.

Och han försöker verkligen. Som t ex häromdagen, när jag hade börjat putsa fönster, men upptäckte att det inte gick så bra pga minusgraderna utomhus. När maken kom hem, ville han väl visa sin uppskattning, så när  vi satt och åt lunch sa han; -Vilken skillnad det blir med nyputsade fönster! Det var ju bara det att just köksfönstret hade jag inte putsat.....

Igår blev det inget skrivet, då det var lite jäktigt här hemma. Sonhustrun skulle till optikern med en son, och en annan skulle köpa present till ett kalas. Minstingen skulle vara hemma med pappa, men det blev akut ramaskri, då hon vägrade acceptera detta scenario. Det var gråt, skrik och tandagnisslan. Mamman och pojkarna åkte och hon stod i hallen och hulk-grät. Pappan behövde till radhuset och spackla. Tillslut lyckades jag lirka med henne och vi slog in en present och gjorde kort till ett kalas hon är på idag. Och efter det fick hon hjälpa till att laga middagen. Så det slutade lyckligt, men mina göromål kom av sig.

 Som t ex det här på bilden. Jag klippte till tomtedräkten till äldsta barnbarnet. Mitt tillklippningsbord är matbordet. Men det blev till att plocka undan, när det skulle dukas för middag. Barnpassningen har fortsatt idag då föräldrarna har turats om med olika barnaktiviteter som fotboll, innebandy och bandy och däremellan barn som ska till kalas, och så huset som ska spacklas och målas. Jag tittade in på eftermiddagen i slipdamm, målartvätt, täckta köksskåp och en suckande son. Och i mitt stilla sinne undrar jag  varför dom inte kostade på sig att leja bort målningen.....

Men jag säger inget, försökte hjälpa till med att täcka skåp och sen är jag med barn som behöver. Nu ska jag och mellanbarnet gå och köpa lördagsgodis.

Tjo, vad det var livat i huset.....

 Jag hade nog tänkt att det skulle bli en stämningsfull, julig stund tillsammans med mina tre barnbarn, med julmusik i bakgrunden och lite småprat och skratt.....

Det blev en betydligt livligare och stökigare stund. Julmusiken fick stängas av, eftersom det var så högljutt runt bordet, när man blev osams om kavlarna och pepparkaksmåtten. Där man var oense om hur man skulle få upp kakorna på plåtarna, där man beskyllde varandra för att ha sönder varandras kakor. Och när kakorna var färdiggräddade blev det ramaskri, när de två yngsta förstod att det här var storebrors kakor, och dom skulle bara få smaka varsin kaka, efter maten. (Storebror går på mjölkfri diet.)

Och maten..... Det serverades kycklingsoppa och plättar. Storebror åt upp sin soppa i ett nafs och tyckte den var jättegod. De två andra bestämde sig för att det var äckligt, utan att ha smakat. Det var gnäll och gråt, klagomål och  krokodiltårar. Minstingen åt tillslut då hon blev matad, mellanpojken tvärvägrade och spelade martyr. Helt enkelt en fruktansvärt otrevlig middags-stund. Maken försökte berätta om sina föreläsningar, men det var inte lätt att koncentrera sig när det var så gnälligt runt omkring. Och den stackars mamman, såg mer än lidande ut. Pappan lyste med sin frånvaro då han har en tillställning på sitt arbete ikväll.

Nu ser jag fram emot att alla barn kommer i säng, så vi kan brygga en kanna te och sitta i lugn och ro i tv-soffan.

Jag tänker på mina tankar.....

 Sedan vi kom hem från Spanien, från den varmare och betydligt ljusare tillvaron, så har jag varje dag, efter lunch, tagit en promenad, för att tillföra kroppen och knoppen dagsljus. Oavsett väderlek, så har jag knatat på 4-6 km. Det gör mig lite piggare. 

Idag när jag tog min promenad, så gick jag och funderade på mina tankar.

Det sägs (Google AI-översikt) att en människa uppskattningsvis tänker 65 000 - 70 000 tankar per dygn, där majoriteten ofta är negativa och repetitiva.

Alltså, jag har en förmåga att på nätterna (ja, alltså det händer relativt ofta att jag vaknar till och inte kan somna om direkt, utan börjar ligga och fundera, och att jag då börjar tänka) funderar i lite negativa banor. Hur ska det gå, hur ska dom orka, hur ska dom hinna, hur ska dom ha råd? Ja, alltså tankarna rör sig ofta runt mina vuxna barn. 

Men idag, när jag gick runt Stabbyskogen och över Berthåga kyrkogård, tog in rimfrosten  och den svaga solen som försökte bryta igenom diset, då märkte jag att mina tankar mer gick i positiva banor. I tacksamhetens tecken. Tänk hur bra man har det, att man har möjlighet att få vara ledig på heltid och bara göra det man vill, att man har ben som bär en, att man bor i ett land som har fred, att vi har råd osv.

Och så mycket bättre, de positiva tankarna, känns i hjärtat! Alltså, varken negativa eller positiva tankar löser ju något konkret, men de positiva tankarna ger ju en bättre känsla, och på så sätt kan dom ju också lösa vissa problem, tänker jag.

Tänka på sina tankar. Ja, det behöver man nog göra lite oftare. Så att man inte hamnar i djupa, invanda hjulspår, utan kan tänka lite utanför boxen. Vidga sina vyer. Öppna sina sinnen.

Jag har putsat fönster idag. Och insåg att det inte var särskilt smart, när termometern visade minus fem grader. Det frös till is, på utsidan. Vi får ta nya tag imorgon, då ska det visst bli upp till fem plusgrader och duggregn.

Nu har vi inmundigat en Moussaka, nybakat bröd och lite rödvin samtidigt som vi diskuterat belysning. Det finns mycket att diskutera med en familj som renoverar......

Men nu ska föräldrarna lägga sina tre barn, jag ska sätta mig bredvid maken, som satt sig i tv-soffan.

Så får vi se vad den kommande natten bjuder på för tankegångar......

Firande och förberedelser

 Igår fyllde vår dotter i Leksand 33 år. Hon var ju här och firade sin far i helgen, och sa att vi verkligen inte skulle åka upp. Det varnades för ishalka och hon ville inte att vi skulle ge oss ut på vägarna.

Så när hon åkte tillbaka med sin familj i söndags, skickade vi med födelsedagspresenterna. Men igår morse efter gymmet, bestämde vi oss i alla fall för att åka. Det kändes konstigt att hon skulle sitta alldeles ensam igår kväll, när vi ändå inte hade något särskilt för oss.

Vi sa inget, utan tänkte överraska henne på jobbet efter att vi ätit lunch på Siljans konditori i Leksand. Det var bara det, att när  vi kom dit, så satt hon också där och åt lunch med sina arbetskamrater. Hon blev förvånad men väldigt glad! 

Så vi handlade mat, vin och blommor till en liten mys-middag, och sen åkte vi och hämtade barnbarnet på förskolan. Och hon  blev så glad, det blev stora famnen för både mig och morfar.

Vi fick en väldigt trevlig kväll och jag är så glad att vi åkte. Maken körde försiktigt så både dit- och hemresan gick, som tur är, bra. Trots att dimman stundvis låg tät och temperaturen sjönk på våta vägbanor. Vi åkte hem strax efter klockan nio i morse, efter att vi inhandlat knäckebröd på Leksands knäckebrödfabrik.

Och eftermiddagen har jag ägnat åt att plocka ner julsakerna från vinden, stryka jultextilier och binda en advents/jul-krans. Nu börjar det ju faktiskt dra ihop sig till första advent, så nu känner jag att "tiden är inne". Ska strax gå ner i köket och koka upp margarin och pepparkakskryddor för att sätta en mjölkfri pepparkaksdeg. Vi har tre-barnsfamiljen kvar även denna vecka, och äldsta barnbarnet går på mjölkfri diet sedan ett halvår. Tänker att vi ska kunna baka tillsammans någon eftermiddag denna vecka.

Surprise party

Oj, oj  vilken lördagkväll det blev!

Det har tisslats och tasslats länge nu, bland våra vuxna barn. Jag blev inblandad så tillvida att jag igår måste lura ut maken från huset vid 14-tiden. Lyckades få hjälp av svåger och svägerska, vi stämde träff på Hotell Hörnan för att ses och dricka lite vin och prata innan vi skulle ta en sväng på stan och se på "Allt ljus på Uppsala", den sedan några år återkommande traditionen där ljuskonstnärer får ställa ut olika typer av "ljusinstallationer/konstverk", när november är som mörkast, och så får man gå runt och uppleva.

Hade fått order om att vara hemma kl 17, och strax innan sa svågern att han frös så mycket att dom ville bege sig hemåt, så maken och jag cyklade också hemåt. Han intet ont anande.

När han så öppnade ytterdörren möttes han av fjorton familjemedlemmar som samtliga satt på sig varsin lösmustasch spelade födelsedagsmusik och ropade SURPRISE!

Han blev otroligt överraskad och jätteglad, och vi fick en fantastiskt trevlig kväll.

Våra fyra vuxna barn hade skrivit text till Veronica Maggios låt 17 år (blev såklart 70 år) och spelat in en musikvideo i en riktig studio.

Menyn ser ni nedan, det var värsta lyxmiddagen med riktig champagne och fint rödvin.

Och det var tävlingar och lekar och t om att maken och jag fick till en liten bugg-session i trängseln.

Så roligt!!

 

Idag har man varit lite trött, det blev sent och eftersom vi hade åtta övernattande gäster sov maken och jag på en uppblåsbar bred luftmadrass i mitt vävrum, inte jättebekvämt. 

Men vad gör det, inte varje dag man får uppleva en så här trevlig överraskning. Tack alla mina barn med familjer!!

Nu är det bara fem övernattande i natt, så vi får tillbaka vår säng. Jag ska laga söndagsmiddag till äldste son och sonhustrun kommer hem, just nu är dom och spacklar i sitt radhus. Något ingen av dom gjort tidigare, så det blir intressant att höra hur det gått....

Nej, jag är inte pedant...

 ....men jag mår fysiskt dåligt av stök och röra!

Att det står mycket grejer över allt, det kan jag både förstå och ta. Men att det ligger kläder slängda på golvet, bord och golv under matbord är fullt av smulor och mat-tapp, odiskade muggar och glas kan stå lite överallt, spelpjäser från olika spel ligger tappade här och där, pennor utan kork, godispapper under soffan, pappersklipp och teckningar ligger i högar, gosedjur slängda lite varsomhelst. Just dylika saker, har jag väldigt svårt att ta! Jag står liksom inte ut.

Idag har jag städat huset, så nu känns det bra en stund igen. Ska prata med barnen om det där med godispapper vid middagen ikväll. Det måste dom ju faktiskt lära sig.

Dom har fantastiska föräldrar, engagerade och kärleksfulla. Vi gör och tycker olika, och alla sätt är bra. Jag aktar mig för att säga sådant som kan uppfattas som kritik mot deras sätt att vara. Så jag biter ihop. Tänker att jag vill att dom ska trivas och känna att vi vill hjälpa till så gott vi kan. 

Och tänker på uttrycket "Bättre lite skit i hörnen, än ett rent helvete".

Tänker också på hur jag gjorde med pojkarna när dom började närma sig tonåren, och jag tyckte dom behövde bli bättre på att hålla ordning. Då upprättade jag en "böteslista". Där stod kanske 10-15 saker som var och en måste göra, annars blev det böter, pengarna samlade jag i en burk. Det var allt ifrån att ställa skorna på skohyllan, lägga smutstvätten i tvättkorgen, plocka ur träningsväskan och hänga upp fuktiga saker på tork, lägga tillbaka den bärbara telefonen i laddaren osv. Sen tror jag faktiskt att vi gjorde något trevligt, kanske köpte pizza eller dylikt-och hur smart det var vet jag inte. Men jag vet att dom protesterade väldigt i början och tyckte att jag var rysligt hård. Det  blev det betydligt bättre ordning hemma i alla fall.

När städning var färdig och lunchen uppäten tog jag en promenad i solskenet. När jag kom hem satte jag mig vid symaskinen, och det var så här soligt och ljust:

Jag sitter och syr på julservetterna innan jag ska gå och hämta på skola och förskola. Föräldrarna ska på Sirius fotbollsgala på Uppsala slott. Maken och äldste sonen ska gå på bandylandskamp på Studenternas och jag får väl försöka hitta på något  med de minsta, kanske kan vi börja se på nya Saltkråkan-serie på tv.

Det är helg, och imorgon kommer det att hände överraskningar i huset, men det får jag berätta om efter helgen.

 

Täckjacks-premiär!

Så slog den till! Vintern!

Igår morse när vi cyklade till gymmet så visade termometern minus tio grader. Och jag älskart! Luften blir sådär krispig och klar, känns alldeles ren, på något sätt.

Men det betydde att det var dags att plocka fram täckjackan, höstjackan var påtok för tunn! Likaså tog jag fram mina varmfodrade kängor.

Det allra första snöfallet kom igår när jag cyklade ner på stan för att träffa mina f d kollegor på 7 Flaskor, för lite drinkar och prat. Och jag passade dessutom på att beställa in mat, dom serverade en utsökt Viltskavsgryta med potatismos, rårörda lingon och inlagd Västeråsgurka. Alltså det var så gott!! Och vi hade så trevligt! Tre timmar försvann i ett nafs!

När vi skildes åt sa vi "God Jul", till varandra, eftersom vi nu inte ha möjlighet att ses förrän i början av januari. 

Och det för mig osökt in på det jag skrev om i förrgår....

Alltså, innan 7 Flaskor, hade jag en del ärenden att uträtta på stan. Och då slogs jag av hur all jul-gatu-belysning var tänd på gågatorna i city. Och ståtliga granar stod uppställda.

Och jag skulle in på biblioteket - och passade på att låna två feel-good-julböcker....

Och jag behövde köpa te, och då har dom redan börjat sälja en favorit; Glögg-te. Jag köpte fyra hg.....

Och så skulle jag på tygaffären och köpa tyg till en tomtedräkt, som jag lovat sy till äldsta barnbarnet, och så passade jag på att köpa tyg till julservetter....

Hon som skrev och beklagade sig över "julhysterin"....

Det gäller att fånga dagsljus nu, när solen bara är uppe 7 timmar per dag. 

Och idag ville jag verkligen ut och titta på hur snön lagt sig, som här vid Kvarnbolund. Det blir som ett helt annat ljud, när snön täcker landskapet.

Jag älskart, och jag önskar att den får förbli. Både snön och kylan. En riktig vinter! Hela säsongen!

Jag har kokat soppa till kvällsmat, satt en bröd-deg på jäsning och förberett äppelkaka och vaniljsås till middag. Vill ha allt förberett för jag gissar att när barnen kommer hem, så får jag lov att plocka fram pulkorna från garaget. Minns fortfarande hur lycklig man, som barn blev, när den första snön fallit. Föräldrarna är borta ikväll, likaså i morgon kväll, så vi är barnvakter.

Snart är det jul igen....??

 Man hittar nya grejer på nya platser, när man blivit med barnbarn i huset! T ex, när jag städade igår, så fann jag den här lilla post-it-lappen uppsatt på insidan av dörren till mitt sy- och vävrum. För er som inte riktigt kan läsa, så står det; Din jävla unge.

Vid middagsbordet igår så frågade jag vem som satt upp ett sånt trevligt meddelande till sin farmor. Nio- och fyraåringen såg helt oskyldiga ut medan sexåringen fick mungiporna ända upp till öronen. Varför skrev du så, frågade hans mamma. För att jag tycker det är roligt att skriva svärord, svarade han sanningsenligt. Och det är ju faktiskt rättstavat.....

Ett "fenomen" som verkar dyka upp allt tidigare varje år, är julhysterin! När vi var i Spanien så blandades halloween med juldekorationer, och i mitt instagramflöde har det i flera veckor dykt upp pynt-tips,  recept-tips och julklapps-tips. Alltså jag älskar adventstiden och att pynta och göra hemtrevligt, men just i år, så tycker jag att det kryper i hela kroppen av nästan lite obehag, när jag ser allt, därav att jag kallar det "hysteri"! Sa till maken vid morgonkaffet, att jag inte vill vara med i år, Jag vill åka upp till en liten stuga i fjällen och bara sitta framför en brasa med en skinkmacka, det ska vara alldeles tyst och lugnt och snön ska falla utanför fönstret. Han tittade upp från sin morgontidning och sa lugnt, ja men åk då! Så mycket förståelse hade han. 

I alla fall så åkte jag ut i skogen idag och tog tall-, en-ris och mossa. Jag ska såklart göra fint, men inte förrän första advent. Tänkte det var bra att hämta innan snön, som dom varnar för, lägger sig som ett täcke över hela skogen. Och jag hinner väl ändra inställning, behöver kanske bara gå ett tag.

Faktum är att jag till och med köpte hem en flaska glögg idag, när jag var och handlade....

Men den ska såklart inte heller öppnas förrän till första advent!

Från stilla tvåsamhet till storfamilj!

Drygt två veckor har maken och jag rest runt i Andalusien, denna variationsrika del av Spanien. Från breda sandstränder och turkosblått Medelhav till stenöknar och höga berg med t om frostnätter.

Vi har bott runt på olika ställen, hotell och lägenheter. Här i San José var utsikten bedövande vacker, och lite stickning och ett glas whiskey i stilla ro till solnedgången var rofyllt.

Vi har vandrat mycket, mellan 1 och 2 1/2 mil per dag. 

'

Vi har badat flera gånger i havet och legat på strand, och vid pool och läst i solen.

Och så mycket goda tapas vi njutit av. Ett så trevligt koncept, att var och en valde två, tre rätter och så delade vi på allt. På så sätt blev det så omväxlande och gott.

Det har varit en fantastisk upplevelse och vi har njutit av varje stund.

Men sedan igår vid lunchtid, är vi hemma i radhuset igen. Och vi får dela det med äldsta sonen och hans tre-barnsfamilj, så huset är fullt. Fullt av grejer, kläder, leksaker, spel, ritgrejer, innebandy,bandy- och fotbollsutrustning. Det är fullt av liv, och stundvis kiv. Av tjat, gråt och skratt. Av läxläsning och nattning. Av skjuts till aktiviteter och all logistik runt detta. Dom har bott in sig medan vi var borta, eftersom dom renoverar kök och golv i sitt radhus. Det visade sig att rördragningen kommer att bli mer komplicerad än planerat, så vi får se hur långvarigt det här generationsboendet kommer att bli,

Man kan lugnt säga att det blev väldiga kontraster i tillvaron. Från stilla tvåsamhet till storfamilj.....