Sista lördagen i November

 Vilken höjdardag det blev i går!!

Jag tog ett förmiddagståg till Stockholm då jag ville ta en shoppingrunda. Något som jag ofta inte är så bra på nuförtiden. Brukar känna lust innan, men sen slutar det oftast med att jag inte hittar något, och ju fler butiker och provhytter jag besöker, desto sämre blir mitt humör. Men igår gick det så bra! Jag fick tag på nya träningskläder, jeans och en grå ylletröja på bara en lite dryg timme, dessutom med rabatt tack vare "Black Friday". Sen hade jag tre timmar att "slå ihjäl" innan jag stämt träff med min syster.

Nu blev det inget problem. Jag startade på Vetekatten med kaffe och vaniljbulle och satte mig tillrätta i en skön soffa, tog fram min stickning och satt och iakttog och tjuvlyssnade på konversationer en timme. Sen strosade jag ut på stan och tittade på julskyltningar tills min syster kom. Vi startade med varsitt glas vin på Östermalmshallen, gick till Nybrogatan 38 för att äta middag och så vidare till Maxim på Karlaplan, där Sissela Kyle och "Min föreställning om mamma" gick. Den var så bra! Hennes mamma var samtida med vår, och levde i samma tid men i så vitt skilda miljöer. Skratt, vemod, igenkänning och allvar. Fantastiskt att på egen hand äga scenen i en och en halv timme!

Idag har jag ägnat många timmar åt att tillverka födelsedagskort. Ja, man kan gå och köpa också, men det är ju inte lika roligt!

Nu ska maken  iväg på minnesstund för en skridskoledare som gått bort i cancer. Själv ska jag på betydligt trevligare tillställning, nämligen säsongens första glöggmingel!

Redo!

 Så där ja! Nu är jag redo för advent!

Idag har jag satt upp advents-stjärnor och ljusstakar. Ställt iordning tomte-hyllan i trappen. Strukit dukar och löpare och placerat ut tillsammans med julkuddar och plädar. Gjort iordning vaser med tall-ris och pyntat med röda hjärtan och belysningsslinga. Fixat adventsljusstaken med mossa och svampar och så alla andra julljusstakar med röda stearinljus. Och så band jag krans av enris dekorerad med ljungen som jag ändå skulle kassera, nu hänger den bredvid ytterdörren och hälsar välkommen.

Och stämningen blev fulländad när snöflingor dalade ner över vovven och mig på eftermiddagspromenaden.

Alltså jag ÄLSKAR verkligen den här tiden på året. 

Det är så värt att fixa med allt, även om det bara är för en kort period. Nu är det mys de lux! 

Skördade också jordärtskockor idag, så nu ska jag koka en soppa och baka en morotskaka till efterrätt.

 Imorgon ska jag och min syster åka till Stockholm, gå ut och äta och se föreställningen " Min föreställning om mamma". Hennes mamma var född samma år som vår mamma, dom växte upp och levde samma tid men samtidigt i "två olika världar". 

Allt blir klarare med perspektiv!

 Det doftar av nybakat bröd och pepparkakor i vårt kök, och värmen från ugnen gör att det känns så varmt och ombonat. Tillsammans med att jag bytt till julröda gardiner och ställt en julstjärna på fönsterbrädan, så blir det extra mysigt. Jag är verkligen på, när det kommer till adventstid, och allt vad det (i mina ögon) innebär! Och numera så kan jag njuta extra mycket, eftersom jag har så mycket tid. Jag behöver inte sätta några betyg, fixa några skolavslutningsaktiviteter, städa några skolsalar, planera uppstart för nästa termin eller beställa nya varor. Allt det där är fortfarande så färskt i minnet, att jag känner mig lyckligt fri och ledig!

Vilket jag också blir varse när mina vuxna barn ringer och berättar om alla vardagsbestyr i novembermörkret. Jobb, barn, fritidsaktiviteter och så allt hushållsarbete, det är inte alltid lätt att få tiden att räcka till. Dom har pratat mycket på nyheterna den senaste tiden, om att stressrelaterade sjukdomssymptom blir mer och mer vanliga. Det är en galen värld vi lever i. Nog kunde man känna att livet ibland var övermäktigt när man skulle i få ihop allt med förvärvsarbete, barn och aktiviteter.  Men jag valde att vara hemma med mina barn, för att slippa stressa. Jag jobbade som dagmamma under flera år, för att finnas nära mina egna barn. Det var jobbigt ibland, det ska jag inte förneka, men jag har inte ångrat det en sekund. Jag fick mycket igen, både från andras och egna barn. Särskilt med lite perspektiv kan jag se det!

Allt blir klarare med perspektiv, tänker jag. Nuförtiden, kan jag ibland tänka att jag betraktar mig själv uppifrån, som vore jag en fågel som flög i himlen och tittar ner på människan som är jag. Och för det mesta, känner jag nog att hon är en rätt bra människa. Hon gör så gott hon kan, och hon är nöjd. 

Ännu nöjdare kommer hon snart att vara, när hon tar ut en pizza ur ugnen. Senast jag åt pizza, var i Ventimiglia i Italien, tillsammans med maken för 2 1/2 vecka sedan. Min egen, kanske inte blir exakt lika god som den, men den ska nog slinka ner tillsammans med ett glas rött! Maken håller ikväll i Skridskoutbildning för nybörjare så jag ska äta alldeles för mig själv, och jag tänkte slå på en julfilm och sitta framför teven!

Bättre sent än aldrig

Visst kan det till viss del bero på VAD som ska läras! Maken har t ex sett någon forskningsrapport som påstår att det i vår ålder, inte är någon idé att lära sig ett nytt språk. 

Men dagens nya lärdom, är på en betydligt mer simpel nivå!

Jag har bestämt mig för att förbereda så mycket jag kan till jul, i god tid. Vi kommer att vara 16 personer runt middagsborden före, och under juldagarna, så det kommer att krävas både en del mat och en hel del planering. Och nej, jag ska inte stå för alla mål, men ganska mycket - och det är självpåtaget. Jag har ju tiden, till skillnad från mina barn med familjer. Och nu låter jag precis som min egen mamma, som resonerade likadant.....

Men till dagens lärdom, som gäller julköttbullarna. I vanliga fall, står jag och rullar och steker i stekpanna, det tar lång tid och sen luktar det av stekos i hela huset, i flera dagar. Idag rullade jag köttbullarna, la på bakplåtspapper på plåtar och gräddade i ugnen. 10 minuter i 250 grader, och dom blev jättebra! Både i smak och form. Och inget stekos i huset.

Alltså, varför har jag inte kommit på det tidigare??

Men, men, bättre sent än aldrig!

 

Julkorts-pyssel

Sedan en knapp vecka tillbaka, så har jag börjat vakna klockan 5 på morgnarna. Det känns verkligen som onödigt tidigt! Men jag har känt mig utsövd och då börjar tankarna veva igång. Kring dagens göromål, eller kring gårdagens händelser. I morse somnade jag dock tillslut om, bara för att en ynkans liten stund senare, vakna av väckarklockan 06.40. Men jag steg upp och vi klädde oss för gymmet och cyklade iväg. 

Har hämtat hem lilla vovven, som ska bo hos oss en vecka, när matte har fullt upp med jobb. Hon tittade nyss förebrående på mig, när jag gick förbi soffan, där hon ligger och trynar med en filt runt sig. Klockan har nämligen gått över den tid då hon vanligtvis får sin middagsmat. Men jag hade en sak jag ville göra färdigt först, och så tänkte jag att hon får maten när vi ska äta.

Det jag ville göra färdigt, var julkorten. Har, som jag brukar, skrivit ett julbrev kring årets händelser, med ett foto på maken och mig, och det tänkte jag fästa på baksidan av en julgran. Letade upp grönaktiga tygbitar, gjorde mallar och klippte ut för att sedan sy fast med symaskin på rött papper. Sådant där pyssel som jag tycker är så roligt att syssla med. Perfekt också, en så här grå och regnig dag.

Men nu är det väl bäst att jag går och serverar lilla vovven middagen!

Rolig, intensiv helg

 Hoppsan så fort den här helgen försvann! Och så intensiv den blev! Har gjort så mycket trevligheter, men inte hunnit ta några foton, mer än bilden ovan! 

Det blev två ljuvliga vinterdagar! Och visst hann jag med att ta en lång skidtur i Hågadalen. Visserligen inte spårat överallt, men det var ändå en fröjd att glida över solglittrig vit snö!

Vi fick hit äldsta dottern med familj från Dalarna på fredagkvällen. Hon fyller 32 år idag och fick en överraskningshelg av maken och oss. Dom var på stan och shoppade och gick på restaurang både lunch och middag, och idag hade vi brunch för hela familjen. Jag gräddade dubbla satser amerikanska pannkakor och gjorde äggröra på 18 ägg, 5 dl grädde och 100 g smör! Vi stekte bacon och la upp kallrökt lax, vi rostade bröd och så serverades chiapudding med frukt och bär och i glasen var det Mimosa. Varenda pyts och skål var renskrapad kan jag tala om!

I lördags blev det pulkaåkning och snögrotte-bygge med barnbarn, promenad med bulldog, lunch med sonhustru och så drinkeftermiddag med ett gäng och på kvällen fick vi äran att passa yngsta barnbarnet.

Det blev rysligt tomt och tyst i huset efter att alla åkt och maken och jag röjt undan, diskat, dammsugit och slängt dukar och servetter i tvättmaskinen. Jag tog en långpromenad i skymningen och konstaterade att det är påväg utför med vintervädret. Plusgrader, blåst och duggregn.

Nåväl, inget att bry sig om, eftersom det inte går att påverka. Jag ser fram emot att börja pynta inför advent kommande vecka.

Som genom ett trollslag....

 ....hade Kung Bore under natten vevat med sin stav över hela Uppland, och allt var täckt av snö!

Och det fortsatte falla på dagen, inga små mängder heller! Dessutom var blåsten hård, så dels bildades drivor och dels bildades is på nyplogade gator och trottoarer. 

Maken hade lovat skjutsa äldste sonen till Arlanda tidigt i morse, och den färden tog dubbelt så lång tid som den brukar, pga väglaget.

Och jag hade en bokad massagetid, och bestämde mig för att promenera, vilket var förenat med fara för frakturer. Ångrade att jag inte snört på mig mina ice-bugs, men jag hade trott att jag skulle behöva pulsa i lös-snö. Jag kom fram, men det tog 20 minuter längre än jag räknat med.

Extra glada var i alla fall barnbarnen, när jag hämtade dom på förskolan. Det var inte tal om att gå in för att dom var hungriga. Nej idag skulle det lekas i snöhögarna på gården. Så det slutade med att jag själv fick gå in och påbörja middagen. Och jag har aldrig sett 5-åringen äta så snabbt utan minsta klagomål eller kinkande. För direkt när tallriken var tom, skulle han ut och leka igen.

Och nog tycker jag om vinterlandskapet, det är sagolikt vackert med all den vita snön. Blir dock lite less när jag ser att väderprognosen visar många plusgrader och regn om bara tre dagar. Men det är väl dumt att ta ut något i förskott. Njut så länge det varar! Kanske man skulle ta fram skidorna i morgon?!

Vi får besök i morgon kväll, så nu blir det skrivaruppehåll här till söndag. 

Trevlig helg!

Smygstartar jul-förberedelser

 

Igår var det tydligen "Amaryllisens dag". Så passande då att jag köpte hem två fina lökar med svällande knoppar. "Andes Sunset", hette sorten jag fastnade för, den är sådär mörkt röd, som jag tycker är så vackert! Passande nog hann jag putsa fönstren och sätta upp vintergardinerna, så nu känns det ombonat.

Gårdagkvällen ägnade vi åt att passa våra äldsta barnbarn hemma i deras hus, medan föräldrarna var på fotbollsgala på Uppsala Slott. Det blev taco-kväll, läxläsning och kortspel. Och spontant sa båda barnen att dom inte visste vad dom ville ha i julklapp. Det finns inget dom önskar sig. (Jo, förstås, flickan önskar sig en hund!) Nu har ju vi sagt att vi inte tänker köpa några julklappar i år, så det är inget problem. Men jag kan känna att det ändå är lite sorgligt. Att barn inte har något att önska sig, för dom har redan mer än vad dom behöver. Och att dom alltid får saker, hela tiden. Kläder och pysselmaterial, det köps hela tiden. Man borde få vänta och längta lite, eller själv spara ihop till något man vill ha. Då blir varje sak mer värdefull, kan jag  tänka. Som förälder gör man såklart inte dessa inköp av illvilja, men är "man för snäll och givmild" hela tiden, så blir nog barnen blasé och uppskattar inte saker. Man tar ifrån dom något.

Jag hoppas och tror ändå att dom ser fram emot julen, för att vi ska vara tillsammans. Jag ser fram emot den. Och idag gick jag och plockade frostnupna slånbär, så bredvid mitt svarta vinbärs-brännvin, står nu en burk med slånbärsbrännvin och gottar sig. Och maken har donat med jul-ölet idag. Vi smygstartar förberedelserna, det är ju bara en dryg månad kvar!

Morgon-glans hela dagen!

I morse vaknade jag alldeles av mig själv och kände mig utsövd och redo för en ny dag! Vilken härlig känsla!!

Och det är som att den där morgon-glansen, har suttit i hela dagen!

Jag har fått mycket gjort och energi-nivån är fortfarande hög, fastän mörkret är kompakt utanför fönstret.

Men solen lyste på dagen, och jag har varit ute och blivit belyst, så det gör nog sitt till. Det där dagsljuset känns viktigt att "tanka". Tänkte på det när jag tog mig an och putsade husets alla fönster, nja, maken putsade fönstret i sitt arbetsrum, men resten tog jag. Dom ska skina så att alla solstrålar kan komma in i huset, utan problem!

 Har idag satt svartvinbärs-brännvin, som ska bli färdigt att dricka till julafton. Brukar göra lingonsnaps, men tänkte att jag ska variera mig i år. Tror det blir gott till sillen! Maken ska sätta en omgång öl nu i veckan, som också blir färdigt att dricka till jul. Man får ha lite framförhållning för att hinna med. Och det är ju fördelen med att vara dagledig, man behöver inte känna någon stress, bara ha koll på dagarna.

Och apropå det, så börjar det bli dags att införskaffa en ny almanacka för 2025. Var hos frissan idag och när jag bokade in en ny tid, om 9 veckor, så räckte inte årets almanacka till, så jag fick skriva i marginalen.

Det finns böcker där fotnoterna eller de kommentarer som krafsats ner i marginalen av en läsares hand, är intressantare än texten. Världen är en sådan bok. (George Santayana)

Fundera på den ni!

Ljus november

Visst är november en mörk månad, men det finns ljus, från alla möjliga håll!

Fullmånen är otroligt vacker! Den lyser verkligen upp. Och på Studenternas bandyplan var det upplyst värre, när jag och maken premiär-åkte långfärdsskridskor. Varje söndag med start i dag, och hela vintersäsongen, är det allmänhetens åkning söndagar 17-20. Så vi gjorde några varv. Jag blev såklart om-åkt av alla skridskoproffs som var där, men roligt var det. Lite ringrostig i början, men vartefter varven avverkades, så slappnade jag av allt mer.

Direkt därifrån begav vi oss runt på Uppsalas stora november-begivenhet; Allt ljus på Uppsala. Och dom har verkligen slagit på stort i år. Vilka fantastiska ljus-installationer som lyser upp stan på olika platser. Väl värt ett besök.

För igår, blev det ju som jag gissat, att soffan lockade mer, men idag var vi på hugget. Och nu står en potatisgratäng i ugnen, jag ska skära upp en lammstek och korka upp ett bättre rödvin, som avslut på den här helgen!

Och självfallet tänder jag stearinljus, lite här och var i huset. Det är också ett utmärkt sätt att lysa upp november!

Mamma, frälsningsarméns kakao smakar bra!

Den här plåtburken är 101 år gammal! Så fin och tidstypisk för 1923. Och inte visste jag att frälsningsarmén sysslade med kakao-försäljning! Nu har jag sökt på nätet och läst på om att det var frälsningsarmén i London som samordnade transporter av både kakao, te och kaffe från Ceylon och några afrikanska länder, där det fanns kårer och där man drev lantbruksskolor. Det var ett slags tidig Fair trade som bedrevs in på 1950-talet.

Burken finns hos våra goda vänner, som bjöd in oss på middag i går kväll. För övrigt en utsökt middag!

Annars har jag i dagarna två grottat ner mig vid symaskinen, och nu är de planerade kreationerna färdiga. Det har varit väldigt skoj att sy!

Ikväll har vi planer på att åka ner på stan och gå runt på ljusinstallationerna i "Allt ljus på Uppsala", men om jag känner mig rätt, så kan jag bli lite svår att få med ut när mörkret sänkt sig. Soffan och stickningen lockar kanhända mer.....

Vi får se hur det går!

Trevlig lördagkväll!

 

I Duvan, bland knappnålar och barnbarn

 Det fanns gott om duvor i Frankrike! Den här satt och kikade på vår lunch, en ljuvlig ravioli med köttfyllning, massor och parmesan och toppat med citronsås. Och i glasen ett lagom strävt rödvin! Vi befann oss på en restaurang belägen på ett tak, nära promenad Anglais i Nice. 

Men duvan idag - det var jag! På yoga-passet såg det ut så här! (Nåja, i alla fall nästan)

Och mild och god cyklade jag vidare ner på stan och inhandlade tyg. Ja, för nu har jag fått för mig att jag ska sy likadana mysdressar till mig själv och till yngsta barnbarnet!

Och jag börjar lite smått känna julkänslor! Min favorit; glögg-te, finns åter att köpa på Tehörnan. Blev både rött och svart, och det doftade ljuvligt juligt - så jag la det på mitt nyinköpta jul-tyg, för att sprida doften!

Och "mitt tillklippningsbord" - är vardagsrums-golvet. Många knappnålar och lite ömma knän. Jag hoppas att jag inte glömt kvar någon nål, maken har vid några tillfällen fått nålar i fötterna. Om det tycker han inte!

Sena delen på eftermiddagen fick jag förmånen att hämta glada barnbarn från förskolan och skolan och följa dom hem, tills storebror och föräldrar kom.

Då smet jag snabbt från hungriga, trötta och gnälliga barn, hem till radhuset, där maken värmt soppa och dukat. Vi möttes i dörren, då han skulle på föreläsning om diabetes. 

Så nu lägger jag allt annat åt sidan och ägnar mig åt ätandets ädla konst!

Bon appetit! (Det är faktiskt en sydfransk potatissoppa i tallriken!)

Cote de Azur i November

Maken och jag har gjort nedslag på olika platser på Rivieran under 9 novemberdagar.

 Vi har skådat soluppgången i Antibes.

Liksom solnedgången i Nice.

Vi har ätit lunch i Cannes.

Druckit kaffe i Ventimiglia.

Vi har vandrat många stigar, mer eller mindre otillgängliga, branta trappor upp och ner.

Vi har svalkat fötterna i Medelhavet. (och hade baddräkten varit med hade det blivit dopp)

Vi har skådat fantastiska skulpturer och arkitektur.

Vi har besökt Matisse-muséet.

 

Vi har druckit en del öl...

...men ännu mer vin!

Vi har nästan gått vilse i otaliga gamla byars virrvarr av smala gränder.

Vi har sett hur mycket lyx och överflöd som helst. Casinon, lyxhotell, dyra bilar, kvinnor med päls och märkesväskor och små chihuahuor som accesoarer, män i Armani-kostymer och blanka skor, bilar av de dyraste märken och så alla enorma lyxjakter från världens alla länder i de olika hamnarna.

Men vi har också sett många utslagna och hemlösa människor. Slitna fasader och bedagade hus. Bakgator som inte inbjudit till promenader. Tiggare.

Och sista dagen på vår resa, fick vi vara med och se hur man firar "Stilleståndsdagen". Det är ett högtidlighållande till minne av undertecknandet av stilleståndsavtalet 1918, mellan de stridande parterna första världskriget, och krigets slut. Numera hedrar man även de som omkommit under andra världskriget. Det var mycket pampigt med militärmusik, tal och kransnedlägning vid ett stort monument. Skolorna var stängda och massor av folk deltog.

Det är en gåva och ett privilegium att kunna resa och se och uppleva nya delar av världen, och vi har träffat så trevliga människor, och jag är så tacksam för dessa underbara dagar!

Tre myggbett i november, är inte heller fy skam!

Allhelgonadagen

 

Måla naglarna, blanda Spicy Margaritas och spela yatzy. Det var en del av dagen, en del av livet, i eftermiddag, tillsammans med yngsta dottern.

Tända ljus på gravarna och i minneslunden, stå där i beck-mörkret och se alla ljus som lyste upp slånbärsbuskarna runt den lilla vattenspegeln, på avstånd höra musik från trädkyrkan. Känna samhörighet med alla människor som var här för samma sak. Att minnas och hedra, de nära och kära som inte längre finns kvar på jorden, men lever i våra minnen och våra hjärtan. Det var en annan del av dagen, efter solnedgången, en annan del av livet, tillsammans med maken.

Vi behöver alla olika delar. Vi behöver skratt och gråt, flams och allvar, ljus och mörker. För just det är att vara människa. En nu levande människa.

Och nu blir det ett skrivaruppehåll för mig. Återkommer i mitten av november.

Och där förvandlades min egen garderob till lump och trasor.....

 Idag har jag, tillsammans med två f d kollegor, besökt SvenHarrys konstnuseum och en utställning med kläder av Azzedine Alaia (egentligen har han två prickar över i i Alaia, men det klarar inte mitt tangentbord). Alltså VILKA KLÄNNINGAR!! Vilka mästerverk, vilka material, vilka former vilken sömnad och hantverk! Som skulpturer stod var och en, på sina specialgjorda plastkroppar. Han var ju också från början utbildad skulptör, född 1935 i Tunisien. Hans syster lärde honom sy och han startade med att sy i liten skala, till släkt och vänner. Vi såg en dokumentärfilm om honom där man fick se, hur han i princip "skulpterade" tyg, skinn och läder direkt på den kropp som gjort beställningen. Bl a Tina Turner, där han frejdigt tog fram saxen och bara klippte bort tyg när hon ville ha en kortare klänning, eller runt kragen, nästan så jag trodde att hennes 80-tals lockar skulle ryka. Många kläder var väldigt vågade, genomskinligt eller med håligheter på alla möjliga kroppsdelar. Många måste varit helt omöjliga att röra sig i, även om dom var sydda i trikå. Guiden berättade att man inte skulle bära underkläder under dessa plagg. Och det är verkligen inte vilken figur som helst, som skulle bära upp hans skapelser. T ex inte min, men ack, det gör en alldeles lycklig att se skapelserna. Och hur svårt var det inte att låta bli att känna!!!

Nu är jag hemma, iklädd mina mysbyxor och en virkad poncho, ingen direkt klass. Men i mitt huvud, har jag den svart klänningen i pytonläder när jag nu strax ska duka upp en ostbricka, korka upp ett merlot-vin och så ska maken och jag se premiäravsnittet av "På Spåret".

Trevlig fredagkväll!

Ps: jag tror bestämt att mina mysbyxor är skönare att krypa upp i tv-soffan med, och dessutom kan jag äta hur mycket jag vill utan att dom stramar!