Allhelgonadagen

 

Måla naglarna, blanda Spicy Margaritas och spela yatzy. Det var en del av dagen, en del av livet, i eftermiddag, tillsammans med yngsta dottern.

Tända ljus på gravarna och i minneslunden, stå där i beck-mörkret och se alla ljus som lyste upp slånbärsbuskarna runt den lilla vattenspegeln, på avstånd höra musik från trädkyrkan. Känna samhörighet med alla människor som var här för samma sak. Att minnas och hedra, de nära och kära som inte längre finns kvar på jorden, men lever i våra minnen och våra hjärtan. Det var en annan del av dagen, efter solnedgången, en annan del av livet, tillsammans med maken.

Vi behöver alla olika delar. Vi behöver skratt och gråt, flams och allvar, ljus och mörker. För just det är att vara människa. En nu levande människa.

Och nu blir det ett skrivaruppehåll för mig. Återkommer i mitten av november.

Och där förvandlades min egen garderob till lump och trasor.....

 Idag har jag, tillsammans med två f d kollegor, besökt SvenHarrys konstnuseum och en utställning med kläder av Azzedine Alaia (egentligen har han två prickar över i i Alaia, men det klarar inte mitt tangentbord). Alltså VILKA KLÄNNINGAR!! Vilka mästerverk, vilka material, vilka former vilken sömnad och hantverk! Som skulpturer stod var och en, på sina specialgjorda plastkroppar. Han var ju också från början utbildad skulptör, född 1935 i Tunisien. Hans syster lärde honom sy och han startade med att sy i liten skala, till släkt och vänner. Vi såg en dokumentärfilm om honom där man fick se, hur han i princip "skulpterade" tyg, skinn och läder direkt på den kropp som gjort beställningen. Bl a Tina Turner, där han frejdigt tog fram saxen och bara klippte bort tyg när hon ville ha en kortare klänning, eller runt kragen, nästan så jag trodde att hennes 80-tals lockar skulle ryka. Många kläder var väldigt vågade, genomskinligt eller med håligheter på alla möjliga kroppsdelar. Många måste varit helt omöjliga att röra sig i, även om dom var sydda i trikå. Guiden berättade att man inte skulle bära underkläder under dessa plagg. Och det är verkligen inte vilken figur som helst, som skulle bära upp hans skapelser. T ex inte min, men ack, det gör en alldeles lycklig att se skapelserna. Och hur svårt var det inte att låta bli att känna!!!

Nu är jag hemma, iklädd mina mysbyxor och en virkad poncho, ingen direkt klass. Men i mitt huvud, har jag den svart klänningen i pytonläder när jag nu strax ska duka upp en ostbricka, korka upp ett merlot-vin och så ska maken och jag se premiäravsnittet av "På Spåret".

Trevlig fredagkväll!

Ps: jag tror bestämt att mina mysbyxor är skönare att krypa upp i tv-soffan med, och dessutom kan jag äta hur mycket jag vill utan att dom stramar!