Allt som vart dött väcks till liv!

 Som fåglarna kvittrade när vi cyklade till gymmet kl 6.45 i morse. Och i rabatterna växer allium- och tulpan-bladen så det knakar. Vitsipporna i skogsbacken har slagit ut, liksom scillan, som börjar färga Uppsala blått. Vilken underbar tid detta är!

Och jag var först hos frissan och gjorde vårslingor i håret och bara en timme senare var jag hos tandläkaren och väckte liv i en död tand, med en rotfyllning. Som visserligen inte var så angenäm, men det känns skönt att tanden verkar kunna räddas. Det är ett provisorium nu i tre veckor, men han är ganska säker på att det kommer att gå att fylla igen den utan problem, och ingen är gladare än jag för det!

Och maken har slitit i köket och kaklat över diskbänken, så det blir vårfint och fräscht även där. Nu ska det fogas om ett dygn eller två.

Och jag har burit ner mina vår och sommarkläder från vinden och hängt på vädring.

Så nu är vi på G. Allt som vart dött väcks till liv!!

Att känna en storstad med "rätt glasögon"!

 När jag var yngre, och började resa utomlands såg jag precis allt som i ett slags romantiskt skimmer. Det var nytt, spännande och vackert. Precis som att jag upplevde bilderna i någon reklambroschyr i verkligheten. Numera, kan jag slås av hur allt är gammalt, fult och sorgligt.

Jag ska försöka förklara mig. 

Maken och jag tillbringade fem dagar i Europas tredje största huvudstad, Aten, förra veckan. När vi tagit oss med tunnelbanan från flygplatsen in till centrum, och gick för att checka in på vårt hotell, så liksom knockade huvudstadens myller mig, rakt i plytet! Det var så mycket folk utanför tunnelbanestationen. Horder av skolklasser, av turister, av inhemska. Det var försäljare, gatumusikanter, tiggare och guider. Ett liv utan dess like. Det var en tät trafik, bilar som tutade eller bilförare som skrek. Vi fick tränga oss fram och dra våra rullväskor på kullerstensbelagda gator och trottoarer och det skramlade och lät. Det luktade asfalt, avgaser, avlopp och fisk från saluhallen. Jag såg skitiga uteliggare under filtar, på gamla kartonger vid husväggarna. Jag såg gamla, krokiga kvinnor och män, märkta av tidens tand, som hade det jobbigt att ta sig fram. Delvis p g a bilar som parkerade på trottoarerna tillsammans med soptunnor, höga trottoarkanter och stoppljus som blinkade grönt bara en kort, kort stund för fotgängare. Jag slogs av hur nedklottrade med fula tags alla husväggar var. Hur många hus som såg bedagade, nästan rivningsfärdiga ut.

Sen checkade vi in på vårt hotell och träffade en otroligt trevlig grek som pratade oavbrutet, prickade in restauranger och andra sevärdheter på en karta och hälsade oss välkomna. Vi fick ett fräscht rum inåt gården, som var tyst, rent och trivsamt inrett. En flaska mousserande vin väntade i kylen.

Och så knockade mig Aten även på ett helt annat sätt! Jag kom att älska staden och människorna. Jag såg bakom allt det som var fult. Jag hörde tornseglarna över trafikbruset. Jag upptäckte vackra graffiti-väggar, vackra, vänliga människor och hus. Och jag blev total-knockad av alla historiska byggnader som dök upp precis överallt i centrala Aten. 

Så det gäller att få perspektiv, ha "rätt glasögon" på sig och insupa känslor och stunder. Leva i nuet, helt enkelt!

Den grekiska mytologin och historian är otroligt fascinerande och intressant. 

Så när jag mött allt "det fula" och accepterat, kan jag insupa allt annat som finns. Och jag är otroligt tacksam över mina dagar i detta myllrande inferno!

Och så hann vi inte merän hem förrän vi kastades in i barn- och hund-vakteri då yngsta dottern höll sin 30-årsfest på en krog i Uppsala med 70 gäster. Hon har just varit hem och hämtat lilla vovven och visat filmsnuttar från  hela förloppet, (som jag valt att undanhålla mina föräldrar.....). Men jag känner kärlek och tacksamhet för även detta!

Nu ska vi gå en ny vecka tillmötes! Startar imorgon med en rotfyllning.......

Två flugor (=kalas) i samma smäll

Här sitter en sprudlande glad nybliven 4-åring! Vars liv kretsar kring En-hörningar! Och som hon fick presenter på temat!

Vi var en hel hög med gratulanter, familjen är ju så stor, och vi bjöds grillkorv i trädgården och därefter kaffe och nybakade bullar.

Sedan fick 4-åringen kliva lite åt sidan, då vi "kokat ihop" en överraskningfest för den blivande 30-åringen. Barnen fick i uppdrag att efter hurra-ropen och fikat för dagens jubilar springa fram och smälla serpentin-knallare och skrika SURPRISE, till den intet ont anande Ingrid.

Först drog 10 pers iväg på Escape-Room, medan maken och jag tog de minsta barnen och gick hem till oss. Sen kom alla hem för en Spansk tema-afton med Sangria med tilltugg, Paella och Tempranillo och sist Creme Katalana med kaffe. Däremellan var det presentöppning, filmvisning och Norsk Karaoke. Eftersom 30-åringen i morse skulle flyga till Nice med pojkvännen, OCH det övergick till sommartid natten som gick, så avslutade vi kalasandet redan vid 22-tiden.

Alldeles lagom, om ni frågar mig, som är en smula kvällstrött.

Dagen idag har känts extremt lång, jag har väldigt svårt att ställa om kroppen till tidsskiftningar, och går och hoppas på att de här stolligheterna med "sommar- och vintertid", ska upphöra.

Huset är tömt på folk och ikväll ska vi äta rester.

Finns både paella och vin kvar, inte mig emot!

Kommande vecka blir det uppehåll i skrivandet här!

Och jag håller tummarna för att vi alla klarar oss från magsjuka....

4-åringen hade vaknat mitt i natten och kräkts ner föräldrarnas säng!

 

En bricka med vår!

Se här, en bricka full av vårtecken! Blåsippor, några knoppiga vitsippor och en utslagen tussilago (den råkar bara hamnat i skymundan från den här vinkeln).

Och det allra, allra bästa vårtecknet var lärkan som drillade så hoppfullt och vackert, när jag cyklade till affären i förmiddags. De där långa, ljuvliga drillarna som hörs över de uppländska gärdena, en energikick utan dess like!! 

Nu är det verkligen vår! Och jag är så tacksam över att få uppleva det igen!! För det är minsann ingen självklarhet. Hörde av mig till min syster idag, och hon hade just fått besked att en nära vän till henne, gått bort. 

Våra dagar är inget att ta för givet! Det gäller verkligen att ta tillvara och leva fullt ut, varje dag. Förstå att alla stunder räknas in i livet. Som en av mina favorit-instagrammare har som motto; Lev för fan!

I mitt flöde har jag faktiskt tre unga tjejer som alla är från Norrland. Dom arbetar med digitala plattformer, foto, grafisk form, varumärken och träning. Sysselsättningar som jag aldrig varit i närheten av i mitt liv. Men människor som jag följer med stor behållning, och jag tror den gemensamma nämnaren är levnadsglädje. Hade jag börjat om, så hade jag kanske varit en av dom, för det är kreativt på ett sätt som inte jag varit i närheten av, men det är inspirerande och med många kloka inslag.

Nu får jag ju inte börja om. Om det nu inte finns ett liv efter detta, vem vet?! Men sådana tankar ska jag inte bry min hjärna med. Nu ska jag istället ta och förbereda lite godsaker till imorgon och lite senare ta itu med kvällens middag. 

I morgon är det födelsedagsuppvaktning som gäller, så jag återkommer här på söndag!
 

Skid-dagar i Orsa Grönklitt

Stärkt till kropp och själ, efter tre skid-dagar i Orsa Grönklitt! 7 mil skidåkning har det blivit. Visst har spåren stundvis varit väldigt isiga eller som slush (ni vet sådan där dryck med krossad is i granna färger), men vi har vistats ute många timmar i ren, frisk luft och tyst natur. Och så har vi turats om att laga middag på kvällarna och ätit gott, druckit vin och krupit upp i soffhörnan och pratat. En kväll var min systers väninna Mona över. Hon som jag lärde känna när vi bilade runt Island ett par veckor, för några somrar sedan. 

 Och så var det ju Våffeldagen (eller/och Maria bebådelsedag, alltså då hon fick veta att hon var havande med Jesus), och då skidade vi till Fryksås och åt underbart goda våfflor med hjortronsylt och vispgrädde till fantastisk utsikt över vidderna och Orsasjön i gammalt knuttimrat värdshus, Smidsgården, där brasan värmde gott i den öppna spisen och det doftade gott av nykokt kaffe i kopparkannor.

Det är så lätt att vara tillsammans med sin syster. Vi tänker, i mångt och mycket, väldigt lika och har samma typ av humor. Men hon kör bil mycket hellre och betydligt mycket fortare än vad jag gör, så i eftermiddags fick hon en fortkörningsbot. Vi blev fotograferade av en fartkamera, efter Järlåsa, och hon blev så förbannad!

Jag hoppas inte det lade sordin på vår lilla skid-vecka! Får nog höra av mig ikväll.

Men det får bli efter lammfärsbiffarna som maken utlovat!

Återfödelse och förnyelse

 När det plötsligt är mycket som ska hinnas med, ja då kan det bli så att jag bara gör något helt befängt som jag inte alls borde. Men det blir som en andningspaus. Jag har nog sagt det tidigare; när handen arbetar, då stillnar tankar och andning och välbefinnandet infinner sig.

Så nu har jag suttit en stund på eftermiddagen och virkat blåsippor till en liten vårdagjämningsgirlang. För det är vad det är i morgon; Vårdagjämning. Dag och natt sägs vara lika långa och dagen förknippas med återfödelse och förnyelse.

Som Sofia Sievertsdotter skriver; 

Denna dag, låt mörkret jag har bakom mig bli en språngbräda in i våren, Gör mig generös när jag planerar mina dagar. Påminn mig om att jag varje dag får en ny chans att följa mitt hjärta. Låt mig välkomna förändring och förnyelse!

Och förändring framöver för mig kommer att innebära frånvaro från bloggen och datoruppkoppling för ett tag. Dels ska maken och jag ha två barnbarn boendes hos oss i dagarna fyra och nästa vecka ska jag få följa med min syster till Orsa Grönklitt för att åka skidor. Vår eller ej, jag har inte fått nog av vintern!

Gratis är gott

 Förra veckan fick jag en bild på en sminkväska tillsänt mig, från yngsta dottern. Tänkte vi kunde sy en sådan här, det kan väl inte vara så svårt?  Vad roligt att du vill sy, svarade jag. Fast jag vet att hon menar att det är jag som ska sy, hon brukar säga att hon står för idéerna, och jag för det praktiska arbetet. Och jag går ju lite igång på dylika utmaningar. Så nu har jag grävt i tygförråden och färdigställt en liknande sminkväska. Känner en viss tillfredsställelse över att åstadkomma prylar med det som redan finns hemma. Ett enda stort gratis-nöje, kan man säga!

Gratis har det däremot inte varit att arbeta bort mina soleksem, tre gånger under läkande lampa har kostat mig 1950 kronor. Jag är fortfarande lite flammig, vi får se om jag behöver en extra gång, men tiden kanske också läker.

Inte heller var det gratis att vaccinera sig, behövde komplettera TBE-vaccin, det gick på 480 kronor. Men nu behöver jag ju bara ta vart femte år, och det är klart att jag hellre betalar, än att bli sjuk. Men dom föreslår många olika typer av vaccin, när man är 60 +. Hur mycket ska man egentligen gardera sig??

Gratis är det också att låna böcker på biblioteket, och det är verkligen fantastiskt. Jag var där innan vaccinationen idag och plockade på mig nya böcker.

 Jag kan också "gå igång på" att laga mat av sådant som redan finns hemma.  Läste att någon kvinna har gått  ut på Tik Tok och uppmanat till att bojkotta alla stora butikskedjor som säljer mat, denna vecka, i protest mot det dyra matpriserna. Så långt tänker jag dock inte gå, men jag har lite annat för mig och kommer att veckohandla först på onsdag denna vecka, så då blir det till att rota runt i förråden och laga av sådant som finns hemma tills dess.

Gratis är det inte heller att skicka paket på posten. Jag skulle skicka ett par handdukar jag sytt, till min brorsdotter i Västerås, det skulle kosta 165 kronor! Handdukarna kostade mig 49 kronor i material, då jag köpte ett badlakan på Ikea, resterande tyger fanns i mina förråd. Nu har jag istället bestämt mig för att ta bussen till Västerås över dagen och överlämna handdukarna direkt. Att åka fram och tillbaka till Västerås kostar 58 kronor, och på så sätt får jag ju också träffa min brorsdotter. Vi ska äta lunch tillsammans imorgon.