Fötterna på jorden, huvudet ibland i det blå....

 Yngsta dottern och jag vi tycker det är lite spännande med astrologi, stjärntydning, horoskop, kristaller o dylikt. Vi köpte lite kristaller för några år sedan, då vi var på "mor-dotter-resa" till Stockholm. Den äldre dottern stannade dock utanför butiken, och fnös åt vår iver och våra inköp. Hon är nog mer "bara fötterna på jorden". Men jag "laddar" min kristall varje fullmåne, genom att lägga den på fönsterbrädan i månljus-sken. Jag kan ibland också göra "fullmåneritualer" eller "nymåneritualer". Dottern lät "rena sin lägenhet på dåliga energier" genom att gå och elda knippen av salvia, och sprida röken till varje vrå. Vi läser horoskop och försöker tyda. Vi följer olika medium på instagram och tycker det är spännande med magiska siffror och olika typer av tecken. Dottern har varit hos en spåkvinna ett par gånger.

Idag när dottern och pojkvännen skrivit på för en ny lägenhet, en affär som gick väldigt fort för att vara min dotter, då skickade hon en bild från "Spiritdaughter`s" instagramkonto om att nästa år är Hästens år i kinesisk astrologi. Det bidrar till att man blir både djärvare och modigare. Hon har annars väldigt svårt för att ta snabba beslut, vill gärna vrida och vända på allt, gå igenom fördelar och nackdelar i lugn och ro. Vända och vrida på allt.  Men i just det här fallet gick det snabbt, jag gissar att det är pojkvännen som drivit på processesen. Själv valde hon att se det som ett tecken på att träna just dessa egenskaper; djärvhet och mod!

Jag tänker att det är nog väldigt bra att ha sina fötter på jorden, men för att inte ta allt för allvarligt, kan man väl också få ha sitt huvud i det blå ibland!

En kvinna som jag beundrar mycket och läser ofta, med stor behållning, har nog verkligen sina båda fötter på jorden, så kloka ord som hon skriver. Sofia Sievertsdotter.

I december; hjälp mig att vara här och nu men också att återvända till årets starkaste stunder. Påminn mig om att tacka för det och för dem som har fördjupat, förfinat och förbättrat mitt liv i litet och i stort under året som jag snart lämnar bakom mig.

Denna dag, hjälp mig att se den som behöver bli sedd, att höra den som behöver bli hörd och att ge som jag skulle vilja ta emot. Hjälp mig att tända mänskliga lyktor i mörkret och att bidra till att någon känner sig älskad.

Tredje advent

Så är tredje ljuset tänt. 

Igår hade vi en finfin Lucia-lördag, med en middags-sittning som varade i över sju timmar.

Detta foto är taget julen 1958. Den lilla bebisen är jag, drygt 7 månader gammal. Det är min syster till vänster, i knät på pappa Arne. Det var hon som höll i gårdagens middag. Mina båda bröder till höger är betydligt tunnhårigare nuförtiden. Och en smula äldre har vi blivit allihop. Men samtidigt "mer jämngamla", och vi har betydligt mer som för oss samman nu, än då för tiden. Det är något visst med syskon, som man delar samma historia med!

Och när vi träffas, brukar  vi byta böcker med varandra, syster, svägerska och jag. I morse insåg jag att min bokhög börjar bli ganska hög..... Själv hade jag inget att byta med den här gången. Jag köper aldrig några böcker åt mig själv, utan lånar på biblioteket, så jag snyltar väl mer på de två andra. Var dessutom till biblioteket en sväng idag. Dels för att lämna igen två böcker och dels för att låna lite ny feel-good-jul-litteratur. Det är en genre som jag stundvis blir väldigt less på, men just till jul, så kan jag frossa både i böcker och julfilmer, med stor behållning!

Jag trotsade regnet och tog mig ner på biblioteket och vidare på stan för att leta födelsedagspresent till ett barnbarn, som ska fyller 7 år och ska firas om en vecka.

För övrigt har jag roat mig med att brodera tvåfärgade kedjestygn. Vilket nästan var beroende-framkallande!! Tänk att det kan vara så roligt att brodera!! Jag håller på att färdigställa nästa års almanacks-omslag.

Söndagens glögg är uppdrucken och om ett tag ska jag laga till en risotto och steka en bit lax. Imorgon är starten för en helt ny vecka. Vi trodde vi skulle vara barnvakter imorgon, men fick nyss besked om att det ordnat sig på annat vis, så vi är helt "lediga". Ska ge mig ut på Pomerans-skals-jakt till årets julbröd. Vår vanliga matbutik har meddelat att det inte går att få tag på, så vi får leta upp nya jaktmarker.

För som jag sa till maken, vårt julbröd måste jag bara ha, annars blir det ingen jul!

Saffransbullar och blåsippsblad.....

När maken cyklade till gymmet 06.45, gick jag istället ner i köket och satte en bulldeg. Vi skulle få gäster till förmiddagsfikat, så jag ville bjuda dom på nybakade saffransbullar. Dom anlände, strax efter att den sista plåten tagits ur ugnen. I år gjorde jag fyllning med mandelmassa, smör och kardemumma, och det blev faktiskt väldigt saftigt och gott.

Det var min kusin och hennes man som bilat från hemmet utanför Stockholm påväg mot Funäsdalen, som tittade in för en fika-stund. Det var rysligt trevligt och vi hann uppdatera oss lite om varandras liv, sedan vi sågs sist, förra sommaren. 
Precis innan dom for iväg, fick jag se en liten filmsnutt från idag, när deras treårige barnbarn tog sig fram på spark i ett vintervitt landskap.

Oj, vad jag avundades dom, som har det att se fram emot!!

Själv tog jag en "dagsljuspromenad" i gråvädret, och upptäckte att det enda som lyste upp här, är blåsippsbladen......

Nästan självlysande ljusgrönt, istället för (som det borde vara), gnistrande vit-silvriga, snökristaller.....

Eftermiddagen ägnades åt att städa källaren, där familjen bott i fem veckor. Det behövdes, kan jag säga!

Nu har jag "julpysslat" och slagit in lite små gåvor till morgondagens begivenhet, den traditionsenliga adventsmiddagen med mina syskon. 

Och man behöver inte bara dricka glögg i december. En Margarita går precis lika bra!

 

Inte direkt någon Nobel-festklänning....

 .... men idag sydde jag färdigt en julaftons-klänning. Den ser inte mycket ut för världen, hängandes på sin galge, men den satt som en smäck på mig, och jag blev väldigt nöjd!

Tyget köpte jag i Malaga nu i november. Jag hade, innan vi reste söderut, kikat i Uppsalas enda tygaffär, och inte hittat något, men sökte upp en affär i Malaga, som var rena drömmen! Maken satte sig på torget utanför och tog en öl, för jag var väl där inne i över en timme. Alltså det fanns så mycket att välja på. I alla möjliga kvalitéer och prisklasser. Ungefär som jag minns de affärer som fanns här i Uppsala då jag var barn. Hyllmeter efter hyllmeter, ett himmelrike för en textilintresserad. Just det här klänningstyget hittade jag på ett rea-bord. Det är ett viskos-tyg med vävda rosor, i "rätt" jul-röd nyans. Där fann jag också ett fint linne-tyg. Gick till en kvinna som stod vid en disk och bad att få hjälp. Hon ropade i sin tur på en man, som kom med måttstock och sax och klippte till bitarna. Sedan ropade han i sin tur på en annan man som kom och tog betalt. Det kryllade av butiksanställda!!

Tyget tvättades, ströks och klipptes till för ett tag sedan, och idag sydde jag färdigt min klänninig. Och det var så roligt! Trots att det var ett "slinkigt" tyg, som levde sitt eget liv. Men det blev till att nåla tätt, hålla noga och sy långsamt. Och nu är den klar! På själva Nobel-dagen! Gissar dock, att det är klänningar av andra snitt och i andra kvalitéer som kommer visas upp på festen ikväll.

Själv ska jag på en annan tillställning. Ikväll ska årskurs 5 på Malmaskolan ha Lucia-tåg, och jag är inbjuden. Äldsta barnbarnet ska delta, iförd tomte-kostymen jag sytt, och jag ser fram emot att få höra och se ett lucia-tåg "live".

Maken är i Stockholm över natten, styrelsearbete med efterföljande julbord och hotellövernattning, så det blir farmor som får gå själv. Men först ska jag fixa lite middagsmat!

Nyfiken i en strut

Jag kan ibland "snöa in" på grejer och nästan börja "massproducera. Ett tag tovade jag smultron och trädde på strå, jag gav bort till höger och vänster som en liten sommarpresent.  En annan gång stickade jag små, små julstrumpor av grovt garn som jag hade som bordsplacering med namnskylt och något godis i, eller som jag hängde över julbordet med trisslotter och polkagrisstänger i. I fjol stickade jag julsockor till 16 familjemedlemmar, från storlek 21-46, alla hade på sig sina då vi firade jul i fjällstugan.

I år verkar det ha blivit dags för "strut-tillverkning". Förra veckan sydde jag ju en av gamla rest-tyger, fyllde den med pepparkakskola och gav till mitt barnbarn efter hennes gymnastikuppvisning. Tyckte det  var ett roligt pyssel, och ville vidareutveckla det. Resterna av mina jultyger var alltför små, men då kom jag på att vitt och rött känns väldigt juligt, så jag klippte själva tyget av ett gammalt vitt lakan, broderade med rött, små tomtar, kantade med röda snedslåar och sydde hängare av en röd-vitrutig tygrest, som jag fäste med gamla knappar. Sist fäste jag en röd bjällra i spetsen. Och så fyllde jag med pepparkakskola. 

Fick för mig att det här är en perfekt liten "gå bort-present", och eftersom vi är bortbjudna vid tre olika tillfällen denna vecka, så får jag ligga i. 

När jag satt där och sydde, så fick jag uttrycket "Nyfiken i en strut"i mitt huvud. Tänkte att det kanske var ett gammalt ordstäv, men fick av google reda på att det är namnet på Lennart Helsings andra barnbok från 1947.  Uttrycket betyder "vetgirig" men används främst när man ´pratar om barn som om och om igen ställer diverse frågor. Det används som en lite retsam kommentar till barnen när de ställt lite för många eller obehagliga frågor.

Kom för en timme hem efter att ha passat två barnbarn ett par timmar, och den äldsta 6 1/2-åringen, är verkligen nyfiken i en strut!! Det hann bli många frågor på två timmar!!

Men jag hade ju haft det tyst och rofyllt när jag satt och broderade under dagen, så jag stod ut.

Andra advent

I helgen har det varit julmarknader precis överallt, känns det som. I går tokregnade det, så jag tyckte synd om alla arrangörer och marknadsförsäljare, men tydligen så hade folk trotsat väderleken och ändå begett sig ut på stan. Det var bara bandymatchen på Studenternas som räknat med 3000 i publiken, men fick nöja sig med 1000, som nog blev besvikna.

Själva hade vi fullt upp, så vi hann inte ut alls, men idag tog vi en promenad och besökte Uppsala Historiska Marknad. Man hade stängt av S:t Erikstorg och Fyristorg och faktiskt skapat en väldigt fin marknadsplats. Det var gammeldags stånd, det var eldar som brann och längs hela Fyrisån stod marschaller, julmusik spelades och en utklädd liten gullig ponny drog barn i skrinda.

Och jag köpte honung, och på hemvägen inhandlades en liten gran!

Så har jag börjat röja upp i källaren, efter våra inneboende. Tvättat sängkläder, återställt bäddsoffan, dammsugit och röjt. 

Och så har vi firat andra advent, med årets glögg från Blossa, som var riktigt god.

Nu ska vi bada bastu innan vi bara kan värma upp rester från den goda älg-grytan vi bjöd på igår. En tillställning som för övrigt var mycket trevlig!

Fredagskväll på tu man hand

När man tittar på väderprognosen framöver, så ser det verkligen dystert ut......

Blir det inte vinter så kunde man nästan tänka sig att åka tillbaka till Spanien.

Här var vi för bara fyra veckor sedan, i San José, en mysig liten fiskeby beläget i det område i Spanien som har minst nederbörd. Här sitter jag på takterassen, klockan är strax efter 18 och solen är fortfarande uppe. Varmt i luften och jag sitter och stickar och dricker lite whiskey. Det jag stickade där, blev ...

...en mössa till yngsta barnbarnet som hade namnsdag i går. När man fått ett andranamn lika som ens mormor, ja då får man faktiskt namnsdagspresenter.

Men egentligen vill jag ju faktiskt vara hemma, december är en mysig period. Jag bara längtar så efter snö!

Men julpyssel kan man syssla med ändå. Idag har jag kokat pepparkakskola med flingsalt, en favorit som jag gör sedan några år tillbaka.

Att jag gjorde den redan nu, beror på att jag imorgon ska på gymnastikuppvisning, ett av barnbarnet är med på Fyrishov och GCF´s juluppvisning. (Gymnastik och cheerleading-föreningen) Det är en storartad uppvisning med otroliga talanger. Tänkte hon skulle få en liten påse med en liten julblomma och så den här "struten" som jag knåpade ihop på eftermiddagen och fyllde med kola.

Och tänk att maken och jag är ensamma ikväll! Familjen har flyttat tillbaka till sitt radhus, även fast det inte är färdigt helt och hållet. Och dom har inte tagit med sig alla saker än, men ikväll ska dom sova i radhuset. Äldsta barnet fyller 10 år imorgon, och ska tidigt på bandy i Stockholm, mellanbarnet ska på innebandy och den yngsta på dansuppvisning. Ja, det är verkligen fullt upp, hela tiden. Mormor och morfar kommer ner från Söderhamn, för att få fira Alfred, så imorgon kväll ska vi ha en födelsedagsmiddag här hos oss.

Så nu blir det till att blåsa ballonger och serpentiner, skriva kort och duka fint. 

Men allra först, ska jag laga till en fredags-firre, korka upp en flaska chardonnay och njuta av att äta i lugn och ro, tillsammans med maken!