Två flugor (=kalas) i samma smäll

Här sitter en sprudlande glad nybliven 4-åring! Vars liv kretsar kring En-hörningar! Och som hon fick presenter på temat!

Vi var en hel hög med gratulanter, familjen är ju så stor, och vi bjöds grillkorv i trädgården och därefter kaffe och nybakade bullar.

Sedan fick 4-åringen kliva lite åt sidan, då vi "kokat ihop" en överraskningfest för den blivande 30-åringen. Barnen fick i uppdrag att efter hurra-ropen och fikat för dagens jubilar springa fram och smälla serpentin-knallare och skrika SURPRISE, till den intet ont anande Ingrid.

Först drog 10 pers iväg på Escape-Room, medan maken och jag tog de minsta barnen och gick hem till oss. Sen kom alla hem för en Spansk tema-afton med Sangria med tilltugg, Paella och Tempranillo och sist Creme Katalana med kaffe. Däremellan var det presentöppning, filmvisning och Norsk Karaoke. Eftersom 30-åringen i morse skulle flyga till Nice med pojkvännen, OCH det övergick till sommartid natten som gick, så avslutade vi kalasandet redan vid 22-tiden.

Alldeles lagom, om ni frågar mig, som är en smula kvällstrött.

Dagen idag har känts extremt lång, jag har väldigt svårt att ställa om kroppen till tidsskiftningar, och går och hoppas på att de här stolligheterna med "sommar- och vintertid", ska upphöra.

Huset är tömt på folk och ikväll ska vi äta rester.

Finns både paella och vin kvar, inte mig emot!

Kommande vecka blir det uppehåll i skrivandet här!

Och jag håller tummarna för att vi alla klarar oss från magsjuka....

4-åringen hade vaknat mitt i natten och kräkts ner föräldrarnas säng!

 

En bricka med vår!

Se här, en bricka full av vårtecken! Blåsippor, några knoppiga vitsippor och en utslagen tussilago (den råkar bara hamnat i skymundan från den här vinkeln).

Och det allra, allra bästa vårtecknet var lärkan som drillade så hoppfullt och vackert, när jag cyklade till affären i förmiddags. De där långa, ljuvliga drillarna som hörs över de uppländska gärdena, en energikick utan dess like!! 

Nu är det verkligen vår! Och jag är så tacksam över att få uppleva det igen!! För det är minsann ingen självklarhet. Hörde av mig till min syster idag, och hon hade just fått besked att en nära vän till henne, gått bort. 

Våra dagar är inget att ta för givet! Det gäller verkligen att ta tillvara och leva fullt ut, varje dag. Förstå att alla stunder räknas in i livet. Som en av mina favorit-instagrammare har som motto; Lev för fan!

I mitt flöde har jag faktiskt tre unga tjejer som alla är från Norrland. Dom arbetar med digitala plattformer, foto, grafisk form, varumärken och träning. Sysselsättningar som jag aldrig varit i närheten av i mitt liv. Men människor som jag följer med stor behållning, och jag tror den gemensamma nämnaren är levnadsglädje. Hade jag börjat om, så hade jag kanske varit en av dom, för det är kreativt på ett sätt som inte jag varit i närheten av, men det är inspirerande och med många kloka inslag.

Nu får jag ju inte börja om. Om det nu inte finns ett liv efter detta, vem vet?! Men sådana tankar ska jag inte bry min hjärna med. Nu ska jag istället ta och förbereda lite godsaker till imorgon och lite senare ta itu med kvällens middag. 

I morgon är det födelsedagsuppvaktning som gäller, så jag återkommer här på söndag!
 

Skid-dagar i Orsa Grönklitt

Stärkt till kropp och själ, efter tre skid-dagar i Orsa Grönklitt! 7 mil skidåkning har det blivit. Visst har spåren stundvis varit väldigt isiga eller som slush (ni vet sådan där dryck med krossad is i granna färger), men vi har vistats ute många timmar i ren, frisk luft och tyst natur. Och så har vi turats om att laga middag på kvällarna och ätit gott, druckit vin och krupit upp i soffhörnan och pratat. En kväll var min systers väninna Mona över. Hon som jag lärde känna när vi bilade runt Island ett par veckor, för några somrar sedan. 

 Och så var det ju Våffeldagen (eller/och Maria bebådelsedag, alltså då hon fick veta att hon var havande med Jesus), och då skidade vi till Fryksås och åt underbart goda våfflor med hjortronsylt och vispgrädde till fantastisk utsikt över vidderna och Orsasjön i gammalt knuttimrat värdshus, Smidsgården, där brasan värmde gott i den öppna spisen och det doftade gott av nykokt kaffe i kopparkannor.

Det är så lätt att vara tillsammans med sin syster. Vi tänker, i mångt och mycket, väldigt lika och har samma typ av humor. Men hon kör bil mycket hellre och betydligt mycket fortare än vad jag gör, så i eftermiddags fick hon en fortkörningsbot. Vi blev fotograferade av en fartkamera, efter Järlåsa, och hon blev så förbannad!

Jag hoppas inte det lade sordin på vår lilla skid-vecka! Får nog höra av mig ikväll.

Men det får bli efter lammfärsbiffarna som maken utlovat!

Återfödelse och förnyelse

 När det plötsligt är mycket som ska hinnas med, ja då kan det bli så att jag bara gör något helt befängt som jag inte alls borde. Men det blir som en andningspaus. Jag har nog sagt det tidigare; när handen arbetar, då stillnar tankar och andning och välbefinnandet infinner sig.

Så nu har jag suttit en stund på eftermiddagen och virkat blåsippor till en liten vårdagjämningsgirlang. För det är vad det är i morgon; Vårdagjämning. Dag och natt sägs vara lika långa och dagen förknippas med återfödelse och förnyelse.

Som Sofia Sievertsdotter skriver; 

Denna dag, låt mörkret jag har bakom mig bli en språngbräda in i våren, Gör mig generös när jag planerar mina dagar. Påminn mig om att jag varje dag får en ny chans att följa mitt hjärta. Låt mig välkomna förändring och förnyelse!

Och förändring framöver för mig kommer att innebära frånvaro från bloggen och datoruppkoppling för ett tag. Dels ska maken och jag ha två barnbarn boendes hos oss i dagarna fyra och nästa vecka ska jag få följa med min syster till Orsa Grönklitt för att åka skidor. Vår eller ej, jag har inte fått nog av vintern!

Gratis är gott

 Förra veckan fick jag en bild på en sminkväska tillsänt mig, från yngsta dottern. Tänkte vi kunde sy en sådan här, det kan väl inte vara så svårt?  Vad roligt att du vill sy, svarade jag. Fast jag vet att hon menar att det är jag som ska sy, hon brukar säga att hon står för idéerna, och jag för det praktiska arbetet. Och jag går ju lite igång på dylika utmaningar. Så nu har jag grävt i tygförråden och färdigställt en liknande sminkväska. Känner en viss tillfredsställelse över att åstadkomma prylar med det som redan finns hemma. Ett enda stort gratis-nöje, kan man säga!

Gratis har det däremot inte varit att arbeta bort mina soleksem, tre gånger under läkande lampa har kostat mig 1950 kronor. Jag är fortfarande lite flammig, vi får se om jag behöver en extra gång, men tiden kanske också läker.

Inte heller var det gratis att vaccinera sig, behövde komplettera TBE-vaccin, det gick på 480 kronor. Men nu behöver jag ju bara ta vart femte år, och det är klart att jag hellre betalar, än att bli sjuk. Men dom föreslår många olika typer av vaccin, när man är 60 +. Hur mycket ska man egentligen gardera sig??

Gratis är det också att låna böcker på biblioteket, och det är verkligen fantastiskt. Jag var där innan vaccinationen idag och plockade på mig nya böcker.

 Jag kan också "gå igång på" att laga mat av sådant som redan finns hemma.  Läste att någon kvinna har gått  ut på Tik Tok och uppmanat till att bojkotta alla stora butikskedjor som säljer mat, denna vecka, i protest mot det dyra matpriserna. Så långt tänker jag dock inte gå, men jag har lite annat för mig och kommer att veckohandla först på onsdag denna vecka, så då blir det till att rota runt i förråden och laga av sådant som finns hemma tills dess.

Gratis är det inte heller att skicka paket på posten. Jag skulle skicka ett par handdukar jag sytt, till min brorsdotter i Västerås, det skulle kosta 165 kronor! Handdukarna kostade mig 49 kronor i material, då jag köpte ett badlakan på Ikea, resterande tyger fanns i mina förråd. Nu har jag istället bestämt mig för att ta bussen till Västerås över dagen och överlämna handdukarna direkt. Att åka fram och tillbaka till Västerås kostar 58 kronor, och på så sätt får jag ju också träffa min brorsdotter. Vi ska äta lunch tillsammans imorgon.

En riktigt bra dag!

 Tänk hur fantastiska vissa dagar kan bli!!

Startade upp med plätt-frukost innan vi cyklade ner till stationen och tog tåget till Stockholm. Klev av vid Odenplan, fortsatte med tunnelbana till  Fridhemsplan och promenerade Kungsholmen-Långholmen-Reimersholme-Söder i en slösande Mars-sol och iskalla vindar. (Men maken hade tänkt på allt, så mestadels gick vi i lä). Tog varsin surdegsmacka och  glas med chardonnay på Kulturhuset innan föreställningen; Sammy 100 år.

   

Och vilken föreställning!!!

The High Society;

Karl Dyall, Rennie Mirro och Joachim Bergström kunde verkligen leverera!!!

1 1/2 timme av fantastisk högklassig underhållning! När man får ståpäls, skrattar och gråter samtidigt, ja då vet man att det är en riktigt bra föreställning!

Jag var så uppfylld, när vi tog tåget hemåt.

Och så fortsatte vi till äldste sonen, som bjudit till söndagsmiddag med Italiensk touch!

 

 Vi fick sippa på Franciacorta, medan sonen kavlade pasta-deg och strimlade till Fettucini. Sen öppnades en magnumflaska Barbera d`Alba till den färska pastan, en långkokt ragu på högrev, till vilket det serverades ett nybakt surdegsbröd. 

Himmelriket!!

När det började bli läggdags för de tre barnen (det är ju faktiskt måndag imorgon), ja då lämnade vi disk och allt och cyklade hem och tog en dusch!

En riktigt bra dag, helt enkelt!

     

Rida, rida Ranka

 

Så blev den färdig; "enhörnings-käpphästen". I god tid innan 4-årsdagen. Hon som ska fylla var här några timmar idag på eftermiddagen och hade med sin gose-djurs-enhörning. Just nu, är det bara enhörningar på hennes önskelista, så jag hoppas att den här ska falla i smaken. Om inte, så hade jag i alla fall väldigt skoj, medan jag gjorde den! Man vet ju aldrig riktigt vad som blir en fullträff och vad som helt förkastas, det är ju så otroligt mycket leksaker i varje barns liv, nuförtiden. 

Yngsta barnbarnet, som för övrigt åkte tillbaka till Leksand tillsammans med sin pappa idag, hon har mest velat ha mormors fotkräm och morfars glasögon och hörlurar, när vi är inne, och pinnar eller kottar när vi är ute. Från min egen barndom minns jag bondgården som pappa snickrade och som jag köpte djur till. Mina lyckotroll, som jag fortfarande har kvar, och som fick följa med överallt när vi bilade runt på tältsemestrar i Sverige. Jag kan fortfarande minnas hur roligt jag tyckte det var när vi stannade för rast vid någon parkering, och jag genast tog ut min trollfamilj och lekte på en timmer hög eller en sten.

Det är lördag, det är precis mitt i månaden Mars, och vi får passa på att njuta av en lat lördagkväll på tu man hand, för de kommande tre lördagarna står aktiviteter med barn och barnbarn på schemat.

Och den där ramsan "Rida, rida Ranka" är väl inte riktigt "up to date" nuförtiden..... Läser på Wikipedia;Zacharias Topelius publicerade en variant av ramsan 1871 och skrev en liten berättelse om drottning Blanka, Magnus Erikssons drottning, som sjunger visan för sin son Håkan, sedermera kung av Norge. I berättelsen figurerar Margareta (Valdemar Atterdags dotter), som giftes bort vid 10 års ålder med Håkan.

Rida rida Ranka

hästen heter Blanka

 Vart ska vi rida?

Till en liten piga

Vad kan hon heta

Jungfru Margareta

den tjocka och den feta

Tror att det på den tiden var något fint att vara "tjock och fet", men jag förstår om dagens barn funderar. Men kanhända, läser inte nutida föräldrar ramsor längre? Bara gamla far- och mormödrar, som har kvar dom i sina huvuden.