En romantisk middag för två

Redan i julas frågade mitt äldsta barnbarn om jag ville hjälpa honom att styra upp en middag för hans föräldrar. Han ville göra dom glada, sa han. 

Sen har tiden gått, som den alltid gör, men nu efter påsk bestämde vi att i går, skulle vi kunna få till det.

Under förevändning att jag och barnbarnen skulle ha en "bak-eftermiddag" (vilket vi pratat om ett tag), så skulle jag  hämta upp dom efter skolan. 

Sen sa jag till föräldrarna att vara färdiga vid 18-tiden, då jag skulle hämta upp dom för en liten överraskning.

Dom ställde sig lite frågandes, men vi var hemlighetsfulla.

Vi var väldigt fokuserade alla tre. Kollade servett-brytning på you tube, provade med olika dukar och porslin, innan dom blev nöjda.

Menyn bestämdes tidigt, och nu skrev lillasyster upp den på små kort som stoppades in i servetten.

 

När jag hämtat föräldrarna, stod barnen redo som "värdar" för kvällen. Äldsta barnbarnet hade gjort en spel-lista -som inleddes med Bella Notte- eftersom kvällen skulle gå i "Lady och Lufsen-anda", och sen följde en massa romantiska låtar.

Dom tog sina föräldrars ytterkläder och visade in dom i vardagsrummet och bad dom sitta ned i soffan. Serveringen som följde var exemplarisk. 

Maten hade dom delat upp, så Eric gjorde förrätt och så hjälptes dom åt med huvudrätten. Vi ställde en klocka på bordet, så om föräldrarna ville något kunde dom bara ringa i klockan, och då kom något av barnen springandes och fixade det som önskades.

Alltså, det blev så bra!! Jag kände mig så nöjd, barnen var så nöjda och föräldrarna riktigt rörda!

Jag och barnen åt samma mat som föräldrarna, men i källaren, där vi samtidigt såg på en rolig film. Sen trodde vi aldrig att föräldrarna skulle vilja gå hem. Vi hade ju planerat att lägga oss och läsa spökhistorier, jag hade lånat en bok på biblioteket.

Vid 22-tiden tvingade jag dom att hoppa in i bilen så jag fick skjutsa hem dom, medan barnen gjorde sig iordning för sängen.

Maken, som varit borta på "skridskosäsongsavslutning för alla ledare" hade hunnit komma hem, och t om låst ytterdörren, så jag fick lov att ringa på.

Det blev spökhistorieläsning! En bok för mellanstadie-åldern, men som t om gav mig rysningar.... 

(Vilket väl kanske inte säger så mycket, för jag är ganska lättskrämd).

Fick lova att sova bredvid 12-åringen, som senare gnydde i sömnen. 11-åringen sov ensam -som en stock- i den stora dubbelsängen.

!2-åringen blev upphämtad för fotbollsträning vid 9.30, 11-åringen blev upphämtad efter fotbollsträningen 11.30. Maken och jag hann äta lunch, och sedan kom nästa barnbarn. Vi skulle passa 5-åriga Eva på eftermiddagen. Det gjorde vi genom att cykla tvärs genom hela stan för att besöka en 4 H-gård som hade aktiviteter. Vi kliade får, kaniner, hästar, getter och grisar. Vi gick på ägg-jakt, en tipspromenad med frågor genom djurhagarna som sedan utmynnade i att man "fick" ett påskägg fullt med godis, det reds käpphäst, fikades och lektes innan vi cyklade åter till Flogsta och så småningom lämnades Eva hem och vi satte oss i trädgården i nya sol-stolar med varsitt glas vitt vin.

Det har varit makalösa och kärleksfulla stunder med barnbarn. Men nu ska det bli skönt med en lugn middag på tu man hand.

(Ett uttryck som jag för övrigt lärde mina äldsta barnbarn säga igår)

Give a red rose when words aren´t enough

 Och idag har jag köpt hem ett fång röda rosor. Till mig själv. Men också till ett särskilt uppdrag som jag och äldsta barnbarnet ska genomföra imorgon eftermiddag-kväll.

Om det återkommer jag.

 I detta nu sitter jag och pustar lite innan jag ska värma en ärtsoppa som jag plockat ur frysen. Skönt med färdiglagat ibland, särskilt idag när jag varit igång från tidig morgon. Började med att plocka undan påskpyntet och storstäda, fortsatte med att plocka ner alla vår- och sommarkläder från vinden. Ja, för idag intog vi lunchen utomhus och termometern visade 20 plusgrader mot husväggen. När jag sen promenerade ner på stan såg jag att scilla och vintergäck fullkomligt exploderat i trädgårdar och parker, och även om jag gissar att det kommer bakslag, så kändes det  relevant att ta fram lättare kläder. Nu ska dom få hänga på vädring ett par dygn så att vinds-doften försvinner.

På stan sprang jag runt och tittade på olika mörkläggningsgardiner, något jag undersökt även på nätet de senaste dagarna. Dottern i Dalarna ska förhoppningsvis flytta in i sitt nya hus om några veckor, och eftersom det är stora fönster, behövs mörkläggningsgardiner direkt, så att inte sömnen blir eftersatt. Jag har skickat priser, kvalitéer och mått och nu har vi tillsammans via video-samtal "gått runt" och mätt och gjort en beställning. Det är många tusenlappar, så jag hoppas det blir bra. Jag ska ta min symaskin och åka upp som gardin-sömmerska när allt kommit.

A life with love will have som thorns; but a life without love will have no roses.

Symboliken i att så ett frö...

Så sant som det är sagt!

Det känns trösterikt att höra för en gammal moder som ibland funderar om hon "tycker" för mycket som hon borde hålla tyst med. Men ibland kan saker behöva nämnas, kanske kan det ge nya infallsvinklar för den som får det sagt till sig.....

 Och jag hoppas verkligen att kraften i dessa små fröer, som idag kommit i jorden, gör att det så småningom kommer att växa fram till frodiga plantor, att förgylla våra sommar-rabatter med! Som jag väl nämnt tidigare, så är jag verkligen ingen trädgårdsmästare! Men just när jag inhandlat fröer eller plantor, innan säsongen kommit igång. Då är mina drömmar om trädgården storslagna! I mitt arbetsrum, på mitt skrivbord, står nu luktärtor, blomman för dagen, solrosor och slingerkrasse.

Maken har på sitt skrivbord omplanterade tomatplantor (23 stycken) och chiliplantor.

Nu håller vi tummarna för god skörd!

När solen tittade fram på eftermiddagen, kröp temperaturen upp till 10 plusgrader, och jag cyklade för att lämna min cykel på reparation. Växeln har helt blivit tokig efter vintern och jag kan bara cykla på den lättaste växeln, så benen går som trumpinnar och jag kommer ingen vart. När jag lämnat min cykel promenerade jag hem, över två skolgårdar där barnen lekte och tjoade och jag blev lite smått nostalgisk. Efter påsklovet, när vårsolen kikade fram, blev alla barn och tonåringar som förbytta. Som kosläpp! Och högstadiebarnens hormoner blommade ut och det fnittrades, pussades och kramades hejvilt. Det var en livsbejakande tid - men fruktansvärt arbetsam när man -som lärare- ville få eleverna i mål med arbeten och betyg! Där gick det verkligen inte heller att forcera något, och kanske inte heller att dom tog till sig mina visdomsord.......

Men livslusten spirade - och det är kanske allra viktigast!!

Upplagd....

.... för resten av livet!!!

Som pensionär och dagledig, så gjorde det ju egentligen ingen skillnad i att det var en röd måndag (annandag påsk) eller tisdag den 7/4.

Men det blev ändå en slags vardagskänsla. Jag tog hand om tvätt, maken bytte till sommardäck på bilen och tvättade densamma. Jag gick på ett spinning-pass, maken tog en långpromenad. Jag gjorde research på mörkläggningsgardiner, maken skrollade tåg och flyg inför en kommande resa.

Och så har jag precis gjort en Granola och lagat en plåt Fajitas till middag.

Sen fick jag ett samtal med undran om barnvaktande.

Jag gillar vardagar. Jo, jag gillar helger också. Men på något sätt är det på vardagar jag känner mig mest "fri" med min tid.

Dock har jag på senare tid haft lite olust-känslor inför kommande ålderdom!

Jag har stött på bekanta, som jag inte sett på flera år, och då upplevt hur "ålderdomen slagit till". Dom kanske är 10-15 år äldre än vad jag är, men från att ha varit som vem som helst, så har dom plötsligt fått en äldre människas hållning och utseende. Lite krummare, stelar, med vaggande gång, gråhårigare, fler leverfläckar, rynkigare, mer insjunkna och trötta ögon, grumligare blick och sämre hörsel.

Och jag tänker att det där är vad jag har att vänta. Vilket inte får mig att ta glädjeskutt.....

Samtidigt så är det inget jag hela tiden går och funderar på. Det är ju en bonus att få vara med överhuvudtaget såklart. Men jag vill ju gärna ha kropp och knopp i bra skick. Syn och hörsel likaså.

Jag läser Sofia Sievertsdotter;

Hjälp mig idag att acceptera min kropp, hur den än mår och ser ut. Påminn mig om att den fysiska hälsan är beroende av den mentala, sociala och själsliga. Gör min kropp till ett verktyg för min själs önskan och hjälp mig att använda den klokt.                                   

Och så får jag tröst av att samtala med min storasyster, hon är 12 år äldre än jag. Hon har en ny kärlek, hon jobbar som nämndeman och har flera uppdrag i olika styrelser och nätverk. Hon åker mellan sin andelsstuga i Orsa Grönklitt och åker skidor och hemmet i Uppsala. Hon simmar, gymmar och vandrar. Hon planerar in resor, snart ska hon och nya kärleken, som är lika gammal, åka slalom-skidor vid Riksgränsen, inte långt därefter ska dom på charter till Grekland. När jag ringde idag, satt hon och pluggade för att skriva ett prov om viner från Nya Världen i Munskänkarnas förening.

Håller tummarna för att hennes gener även är mina, vi delar ju samma blod.....

Och så vill jag dela någon annan som är upplagd! Nämligen dessa garn-nystan som är upplagda för att så småningom bli ett par sockor med fisk- och våg-tema. Jag gjorde en skiss idag.

 Och jag är såklart även upplagd för att starta min stickning!

Post Påsk

Jag försöker göra mig lite märkvärdig och svänga mig med latinska benämningar. Alltså Post som i efter, för idag är det annandag påsk, en röd måndag. Och efter diverse utsvävningar så sitter jag hemma vid köksbordet iklädd mjukisbyxor med en kopp kaffe och väntar på att en tvättmaskin ska gå färdigt.

Skärtorsdag till påskafton var detta vår utsikt från sovrumsfönstret, beläget på Leksands folkhögskola! Visserligen hann vi inte sitta och njuta så mycket av den, eftersom vi mest befann oss i Övermo eller på Piparsbacken. Men vi var ju faktiskt där för att hjälpa till- Med lilla Majken, med lite matlagning och diverse fix på husbygget.

Vi firade också den här skönhetens pappa, som passade på att fylla 36 år på långfredagen. Vi bjöd lax-snittar och bubbel innan grillkorven till lunch.

På själva påskafton bilade vi hemåt igen, då hade Majken fått följa med farmor och farfar till fjällstugan och vi lämnade föräldrarna och jobba själva. 

Påskdagen var det ompackning och så styrde vi bilen mot Lidingö.

Först ett långt besök på Millesgården. Vi gick en visning och sedan runt i hus, atelje och Annes hus. Åt också lunch på Millesgårdens lanthandel. Parken gjorde vi dock relativt snabbt, eftersom det blåste hårt och regnade, men sedan botaniserade vi bland de tillfälliga utställningarna;

Aalto Aino Alvar, arkitekter och formgivare som verkligen var "före sin tid", mycket av deras verk ter sig "moderna" än idag.

Diana Orwings Himlakroppar, häftiga textila skapelser som svävade i luften. Skapade en spännande kontrast till de hårda materialen i skulpturerna.

På eftermiddagen checkade vi in på Hotel Foresta, ett ställe jag velat besöka ända sedan jag läste boken om de "Fenomenala fruntimren på Grand Hotel", Foresta är nämligen de ställe som Vilhelmina Skogh lät byggas åt sig då hon skulle dra sig tillbaka från Grand Hotel där hon varit VD. Byggnaden liknar nästan en borg där den tronar på sin bergknalle med tornet som syns lång väg. Numera är det ett modernt hotell med 102 rum och sviter och konferensmöjligheter. Det är dock präglat av sitt ursprung och man har lyckats göra inredningen väldigt mysig och lite speciell med temat skog. Vi fick ett stort fint rum med utsikt över bron och vattnet. Skönt att slå sig ner framför den inbjudande brasan i loungen med varsitt glas bubbel innan vi gick upp och duschade och fixade oss inför middagen.

Och det bjöds en ljuvlig vit sparris med smörsås och rostade hasselnötter till en krispig Sauvignon Blanc innan

huvudrätten som bestod av lammytterfilé och potatisgratäng med en mjuk, fyllig Bourgogne.

Se där, jag fick mitt påskalamm även i år!

Sen sov vi som kungliga i den enorma sängen med som utlovat "krispiga lakan". Jag ifrågasätter ändå uttrycket... vadå krispiga??!! Dom var manglade, släta och av god kvalitet, men krispiga...nja...

För första gången på evigheter blev det till att äta frukost, för vem kan motstå en hotellfrukostbuffé?

Men därefter klädde vi oss varmt, checkade ut och bilade till startplatsen för Lidingöloppet. Vi gick 10-km slingan som omväxlande gick i skog, längs vatten och genom ek-hagar. Mestadels väl skyddade för blåsten, och det var skönt och kändes behövligt.

Se där, en påskhelg med extra allt!

Sista mars!

Så är det sista mars och det är Stilla Veckan, så nu närmar vi oss påskhelgen!

Jag hoppar veckostädningen och ställer bara fram de få påskpynten jag har.

Det får duga i år!

Det här är gamla tovade alster från när jag gick Ullakademin i Årjäng.

Här är påskkärringen som har hängt med många år, och duken som mamma broderade åt mig.

Jag har också varit och påskhandlat mat och dryck idag, och så fyllde jag påsk-hararna med diverse godsaker. En hare för varje barnbarn.

I morgon kommer två av dom hit, och jag har precis suttit och knåpat ihop varsin skattjakt. Varsin svår rackare med gåtor och kryptiska meddelanden. Vi ska ta en gemensam cykeltur och så kommer hela familjen hit på brunch.

På kvällen ska vi så hem till yngsta dottern som fyller 31 år! Hon flyttade härifrån i söndags, så det blir spännande att se nya lägenheten.

Och sen kommer påsken, och då tänker jag inte gå ut på datorn alls. Nu blir det skärmvila ett tag.

Dags att ta itu med bakning och fix inför kommande dagar.

Glad Påsk alla!

Trandansen

Så blev det äntligen av, att få beskåda tranorna vid Hornborgarsjön, och deras fascinerande dans!

Vi besökte rastplatsen vid namn Trandansen, först i solnedgång, och dagen efter i soluppgång.

De här dagarna hade man räknat in 15 400 stycken tranor.

Hade hört av vår stugvärd, att tranorna i år skulle bete sig annorlunda, påverkade av fågelinfluensan som härjar i södra Europa. Tydligen fanns det någon sjö i Frankrike där man hittat över 8000 stycken döda tranor. Det lät ju fruktansvärt.

Maken och jag hade ju inget att jämföra med, men nog fick vi se dans alltid!! Det flaxades, bugades, hoppades och gjordes piruetter för fullt. Och så lätet. Skön-sång, vet jag inte om man kan kalla det, men otroligt mäktigt! När vi öppnade bildörrarna 05.30 så var trumpetandet nästan öronbedövande. Kvällen innan hade det varit betydligt tystare. Kanske var alla morgonalerta?!

Det här var verkligen en upplevelse jag inte velat vara utan. Så mäktigt och fascinenrande. Vi tillbringade många timmar här. Och trots att jag kände mig lite löjlig när jag stod och fotograferade med min mobil, bredvid proffsen som hade staffli och halvmeterlånga objektiv, så måste jag säga att jag är nöjd med mina bilder!

Vi var flitiga turister som hade prickat in kloster-ruiner, grav-grifter, kyrkor och museum, så dagarna var fullspäckade. Ovan Gudhems klosterruin.

Här den enormt stora kyrkan i Varnhem, där vi också besökte Kata gård. 

 

Där vi bodde var det fågel-läte av annat slag, tuppen gal i tid och otid, och kom och tiggde brödsmulor! Den trevliga familjen som drev gården hade både hästar, höns, en glad hund och en snabb katt.

Det var så mysigt och fridfullt här, trakten var så vacker, och jag fick nästan en längtan till att flytta ut på landet! Orten vi bodde i hette Viske-Kleva, bara det!

Men det var såklart ändå skönt att komma hem. Dessutom skulle vi direkt på kalas. Ett av barn-barnen fyllde fem år igår och familjen bjöd på grillmiddag, och det bjöds både på bubbel och rödvin till dom vuxna.

Och nu har vi ställt om klockorna till sommartid. Det är en härlig tid som ligger framför oss. 

Och resan till Västergötland kommer jag att leva länge på!!