Fullspäckat schema

 Så har vi en gran, för första gången på många år. Maken och jag klädde den ikväll efter middagen. Lite mentalt utmattade efter att ha varit hos veterinären med lilla vovven. Många tårar och efteråt en tomhetskänsla. 

Dottern och lilla vovven kom hit, tidigt i morse. Hon ville att lilla Majsan skulle "få sluta där hon startat". Så vi har matat henne med leverpastej. Vi har gått den rundan hon älskar mest häromkring. Vi har gosat och kelat, gråtit och pratat hundminnen. Det kändes ändå väldigt fint att vi har fått dela hennes sista dag i livet, och att vi fick vara med i dödsögonblicket, även om det var otroligt sorgligt och magen var alldeles i uppror. Men nu är hon i hundhimlen, tänker vi.

Och nu ska vi försöka få energi till att fira jul. 

Förutom julgranen, har jag sprungit över huset med dammsugaren. Strukit dukar, lagt i iläggsskivor och ställt fram extrastolar. Vi var och handlade det sista i morse och nu håller jag på att vänta på att ugnen ska bli varm, så ska två rejäla fläsk-karréer in i ugnen. Täckta med kryddor, vitlök och porter. Till uppesittarkvällen ska vi äta pulled pork. Imorgon bitti ska jag lägga in sill och förbereda andra godsaker. Vi blir elva runt bordet och schemat tre dagar framöver är fullspäckat.

Återkommer annandag jul.

Om jag lever.....

Fjärde advent

Fjärde advent och vintersolståndet, dvs årets kortaste dag. Men tänk att just idag, så valde solen att komma fram från en molnfri himmel! Alltså, sedan vi kom från Spanien i mitten av november, så har vi inte haft en enda soldag, så nu var det väl på tiden. Och när jag tog min dagsljuspromenad idag och mötte folk så log vi verkligen emot varandra och med några pekade vi upp mot himlen och sa unisont; ÄNTLIGEN!

Jag var på en väldigt fin julkonsert i Helga Trefaldighetskyrkan på eftermiddagen, så jag var i fin julstämning när jag sedan slöt upp till kalas hos äldste son med familj. Där firades en 10-åring som fyllt och en som ska fylla 7 år imorgon. Den familjen beger sig imorgon upp till Söderhamn för att fira jul.

Men så här mycket gott bjöds tillsammans med bubbel i glasen.

 Och bubbel i glasen fick vi även igår, när maken och jag var på Sprit-museum på Djurgården i Stockholm och deltog i en Champagneprovning. Det var december månads 70-årsöverraskning till maken, han fick en kalender med aktiviteter varje månad till och med 71-årsdagen. Saker som jag också vill göra förstås! Man får ju inte vara dum....

Imorgon är en ny dag, och den ser jag inte riktigt fram emot, men så är nu livet, att vi måste konfrontera döden.

Som texten i Koppången, som så vackert framfördes på konserten i kyrkan idag.

Och ett sken ifrån ljusen

bakom fönstrets välvda ram

har förenat de själar

som finns med oss här i tiden

och jag vet att de som har lämnat oss

har förstått att vi är

liksom fladdrande lågor

så länge vi är här

Sorge-besked

 Den här lilla, fyrbenta, ljuva varelsen har idag fått ett oerhört sorgligt besked. Hon har en elakartad tumör som spridit sig och veterinären råder till att låta henne somna in, då det inte finns något att göra och den kan ge ett lidande och plågsamt förlopp.

Yngsta dottern ringde och var helt förstörd efter beskedet, hon hade såklart hoppats på att något skulle gå att göra. Den här lilla vovven kom hon hem med när hon fyllt arton, så i 12 år, år då det hänt väldigt mycket i  min dotters liv, så har den här lilla vovven alltid funnits där. Ja, det känns faktiskt som hon alltid har funnits, och hon är en självklar medlem av vår familj, Jag kallar mig mormor, och jag tänker att det här är väl så nära en egen hund som jag kommer att komma, för vårt hem är ju lilla vovvens andra hem, eftersom dottern bodde hemma när Majsan kom till oss, och så har vi passat henne en hel del. 

Som vi gråtit idag, jag och dottern. Det blev lite chockartat, då veterinären sa att dom kunde komma in på eftermiddagen. Vi har diskuterat fram och tillbaka och mitt råd var att avvakta till på måndag, så att dom på riktigt kan ta farväl av varandra, eftersom Majsan i nuläget mår bra och är symptomfri. Sorgen kommer att finnas där oavsett.

Men så ont det gör, och självklart allra värst för min dotter. Maken och jag ska följa med till veterinären på måndag.

Nu ska vi först försöka ha en alldeles vanlig helg. Maken är iväg på julbord ikväll, jag tänkte laga till en pasta och se en julfilm på tv. Imorgon ska vi iväg på trevligheter och söndag väntar konsert och kalas. 

Livet fortsätter sorgen till trots.

Kall-bad / Jul-bad

 Om jag var inne nästan hela dagen igår, så tog jag igen det idag! 

Jag cyklade till och från ett gympa-pass. Jag hämtade upp en god vän och vi åkte till Alnäs för att kall-bada/jul-bada. Uppsala Vinterbadare bjöd in till öppet hus och möjlighet att bada bastu, ta ett dopp i Ekoln/Mälaren och smaka på glögg och pepparkakor. Och på eftermiddagen cyklade jag först ner på stan för att köpa julklapp till vår julklappslek och sen trampade jag längs Fyrisån bort till Rosendal för att köpa nya hyacinter. En cykeltur på 1,5 mil.

Känns bra i kroppen!

Kallbad är ett fantastiskt sätt att få fart på livsandarna. Väninnan jag hade med mig, var lite orolig om hon skulle klara av det, men det gick så bra så. Man går i, utan att tveka, sen djupandas man, och jag brukar räkna långsamt till 15, samtidigt som jag flyter eller simmar. Sen upp och ta på sig något varmt. Då känner man hur det sticker i kroppen och man blir liksom "hög" och alldeles lycklig. Som en bonus fick vi varmt bastu-bad efteråt, och trevligt samtal med likasinnade badare. Idag var det fem grader i luften och precis lika många grader i vattnet.

Och tänka sig, det var nästan, så att solen bröt igenom molnen en kort, kort stund.

Annars sa dom på väderleksrapporten att Stockholm, normalt brukar ha 33 soltimmar i december, men i år, efter halva månaden, så hade det bara varit 30 minuters sol...

Nåväl, på söndag är det Vintersolståndet, så snart vänder det!

Köks-tjänst hela dagen

Idag missade jag helt och hållet min dagsljuspromenad!

Jag har stökat i köket mellan klockan 08.30 - 15.45, och det var mörkt både före och efter det. Nu smattrar dessutom regnet mot rutan, men se så mysigt jag har i stugvärmen!

Tände upp ljus-slingan i tallriset som är det första man ser när man kliver innanför ytterdörren!

Och så tänkte jag att jag faktiskt tog en D-vitamin-tablett idag, hörde någon som pratade om det på gymmet i morse, och kom på att jag hade en öppnad burk i köksskåpet, så den plockade jag fram och stoppade i mig en tablett. Det får väl ersätta dagsljuset idag.....

 Jag har rullat och stekt drygt 150 köttbullar. Jag har bakat två sorters glutenfritt bröd och jag har gjort "glöggnötter".

Så pass att dom måste smakas av. Så när maken kom hem från sin föreläsning med Lars Ohly, ni vet den f d partiledaren för Vänsterpartiet, så värmde jag varsin mugg glögg till oss, allt medan han berättade om föreläsningen.

Köttbullarna ska smakas av till middag, ska bara koka lite brunsås och potatis till.

Om precis en vecka är det faktiskt julafton!

 

Tappat köttbulle-orken

Pomerans-skals-kris!

Nu har vi varit  i varenda matbutik, känns det som, och överallt ekar hyllan för pomerans-skal helt tom!

Julbrödet är i farozonen!

Annars har jag i princip fått hem det mesta av maten och drycken till julbordet idag. Hade en lång nota och det blev ett långt kvitto med många siffror på....

Så luften gick lite ur mig när jag kom hem och hade fått in allt på rätt plats. Tanken var att jag skulle göra jul-köttbullarna, men jag orkade helt enkelt inte.

 

Men för att jag inte skulle nalla på dumlekolorna jag köpt, så tänkte jag att det var ändå bäst att göra julgodiset Rocky Road. Det är något  för den sötsugne det! Har paketerat det omsorgsfullt, så det inte ska gå att nalla före jul!

Sen fick jag ett annat uppdrag på eftermiddagen. Sonen skulle ta minstingen på sin danslektion, men hade glömt avboka ett möte, så jag fick den stora äran att hämta på förskola, se till att det byttes om, åts mellanmål och så cykla till dansateljén. 

Efter att ha suttit utanför och lyssnat till dansfröken, musiken och 12 energiska och högljudda barn, så tänkte jag; -Så skönt att det inte är jag som är dansfröken.....

Sen kom jag hem och fick sätta mig vid dukat bord, där maken lagat vegetariskt, två olika rätter.

Och nu ska jag strax tillbaka och barnvakta ett par timmar. Det hade kört ihop sig lite ikväll.

Imorgon är en annan dag, då ska vi se om köttbulle-orken kommit tillbaka

Fötterna på jorden, huvudet ibland i det blå....

 Yngsta dottern och jag vi tycker det är lite spännande med astrologi, stjärntydning, horoskop, kristaller o dylikt. Vi köpte lite kristaller för några år sedan, då vi var på "mor-dotter-resa" till Stockholm. Den äldre dottern stannade dock utanför butiken, och fnös åt vår iver och våra inköp. Hon är nog mer "bara fötterna på jorden". Men jag "laddar" min kristall varje fullmåne, genom att lägga den på fönsterbrädan i månljus-sken. Jag kan ibland också göra "fullmåneritualer" eller "nymåneritualer". Dottern lät "rena sin lägenhet på dåliga energier" genom att gå och elda knippen av salvia, och sprida röken till varje vrå. Vi läser horoskop och försöker tyda. Vi följer olika medium på instagram och tycker det är spännande med magiska siffror och olika typer av tecken. Dottern har varit hos en spåkvinna ett par gånger.

Idag när dottern och pojkvännen skrivit på för en ny lägenhet, en affär som gick väldigt fort för att vara min dotter, då skickade hon en bild från "Spiritdaughter`s" instagramkonto om att nästa år är Hästens år i kinesisk astrologi. Det bidrar till att man blir både djärvare och modigare. Hon har annars väldigt svårt för att ta snabba beslut, vill gärna vrida och vända på allt, gå igenom fördelar och nackdelar i lugn och ro. Vända och vrida på allt.  Men i just det här fallet gick det snabbt, jag gissar att det är pojkvännen som drivit på processesen. Själv valde hon att se det som ett tecken på att träna just dessa egenskaper; djärvhet och mod!

Jag tänker att det är nog väldigt bra att ha sina fötter på jorden, men för att inte ta allt för allvarligt, kan man väl också få ha sitt huvud i det blå ibland!

En kvinna som jag beundrar mycket och läser ofta, med stor behållning, har nog verkligen sina båda fötter på jorden, så kloka ord som hon skriver. Sofia Sievertsdotter.

I december; hjälp mig att vara här och nu men också att återvända till årets starkaste stunder. Påminn mig om att tacka för det och för dem som har fördjupat, förfinat och förbättrat mitt liv i litet och i stort under året som jag snart lämnar bakom mig.

Denna dag, hjälp mig att se den som behöver bli sedd, att höra den som behöver bli hörd och att ge som jag skulle vilja ta emot. Hjälp mig att tända mänskliga lyktor i mörkret och att bidra till att någon känner sig älskad.