Ursäkta engelskan....

Jag har precis författat ett brev på engelska med Google translate som hjälp. Blir så osäker när jag ska skriva, eller för den delen prata också. Hittar aldrig orden och uttalet ska vi inte tala om! Men när vi var i Nice i november, så hade vi sällskap av ett engelskt, supertrevligt par, två middagar i rad. Vi utbytte adresser och skickade julbrev till varandra, och nu är vi inbjudna till Dartmoor och dom är bjudna till oss. Vore trevligt att få till!

Men jag önskar att jag vore säkrare på engelska. Det är ju dessutom det enda språk som jag läst. Om man inte ska  räkna ett år franska på kom vux. Då lärde jag mig ändå en del fraser som vi hade användning för när vi sommaren efter kursen, cyklade i Frankrike. 

Men engelskan har man ändå tragglat ganska många skolår. Och man hör engelska på väldigt många tv-serier och filmer. Visst har jag några gånger försökt läsa böcker på engelska, men jag är för bekväm, läsning ska vara en avkoppling och jag vill förstå allt direkt. Jag är helt enkelt lite för lat. 

Och visst förstod vi varandra, där på restaurangen. men det var så ofta men tappade bort sig när man skulle berätta något, för att man inte fann orden. 

Men eftersom vi ändå hade trevligt, och dom blev inte avskräckta utan ville träffa oss igen, så kan det kanske inte varit alltför galet.

Fortsättning följer.

 

Stockholmsutflykt 2

 07.45 kom två pannkakssugna barnbarn på frukost och jag la sista handen vid gräddningen. Amerikanska pannkakor med blåbär, banan, lönnsirap och smör serverades med kaffe eller äppeljuice. Sen var vi redo för att ta buss och tåg till Stockholm.

Kan man lita på allt man ser? Det var dagens frågeställning på Paradox-muséet, dit vi tog våra barnbarn. Och vi vuxna tyckte det var lika roligt! Många otroliga synvillor och upplevelser som fick en att tvivla på sig själv.

Sen hann vi med Vaktavlösningen på Stockholms slott. Och där började man tvivla på hur vi skulle klara ett krig. Uppvisningen kändes som någon kvarleva från en gammal svensk, svartvit film från 30-talet.

Därefter var vi hungriga och letade upp en bättre hamburger-restaurang. Bastard Burgers vid Hö-torget.

Och dagens sista aktivitet, innan tåget hem till Uppsala, blev skridskoåkning i Kungsträdgården. En dryg timme, åkte barnen, runt, runt tillsynes out-tröttliga. Mitt största nöje var att beskåda en ung man, klädd helt i svart förutom silverbeslag på bröst och rygg. Han hade svart hår, en tatuering på halsen och mörka solglasögon-och han åkte som en gud! Snabbt, konstnärligt och graciöst, jag var helt starstrucked! Även barnen, och 11-åringen försökte sig på lite trix, inspirerade av "guden".

Vi hann med en fika, farmor hade ju gjort en äppelkaka i går, innan barnen blev hämtade av sin far på kvällen.

Jag tror att vi alla fyra var väldigt nöjda med dagen. 

Det finns mycket roligt att uppleva tillsammans med barn, och på något sätt så blir upplevelsen "dubbel", man får liksom både sin egen och barnens glädje i ett och samma ögonblick!

Men nu blir det skönt att ta en kvällsfika framför Antikrundan....

Härlig vinterdag

Det är osäkert om det kan bli någon tur till Grövelsjöfjällen den här säsongen. Vi har varit där ganska många år i följd, och jag riktigt känner hur det lockar och drar, en önskan om att få komma dit även i år. Men det hänger på en del annat, så vi kan inte bestämma något ännu.

Under tiden får vi nöja oss med det som finns. Och tack vare det täta snöfallet i lördags, så har man kunnat göra skidspår. På Björklingesjön! 

Efter gymmet åt vi varsin tallrik gröt, och sen bryggde vi en termos kaffe och packade med oss både skridskor och skidor och bilade till Björklinge. Solen strålade från en klarblå himmel och det var en del sportlovslediga som befann sig vid sjön. Den plogade isbanan skrapades medan vi åkte. Det fanns en del sprickor som man fick hålla utkik efter, men annars var isen helt ok, liksom skidspåret som gick runt, precis bredvid skridskobanan. Inga jobbiga uppförsbackar här inte.....

Jag blev så varm att jag fick knyta jackan runt höfterna när jag åkte skidor. Och efteråt drack vi kaffe i solen och riktigt kände hur den värmde. Underbart.

 

Väl hemma igen satte jag på ett par tvättmaskiner, duschade och tvättade håret, men maken hade inte fått nog av att vistas ute, så först gick han en promenad och därefter beskar han äppelträdet. 

Men nu har även han kommit in och duschat, och strax ska vi äta middag. I morgon bitti kommer två av barnbarnen hit på utlovad frukost med amerikanska pannkakor med lönnsirap och blåbär och sen ska vi göra en utflykt tillsammans. 

Snällt, stabilt och tryggt - där vill jag vara!

 Titta, titta!! Se på morgonljuset!! Man blir alldeles lycklig.

Jag vaknade faktiskt av ljuset i morse, det svaga gryningsljuset innan solen riktigt stigit upp. En dryg halvtimme senare när jag steg upp för att gå och hämta morgontidningen, så hade solen kommit så här pass högt och kastade ett fantastiskt ljus över landskapet. 

Världen känns instabil, men solljuset kan man lita på och jag väljer att fokusera på det som är stabilt och det som går att lita på. Jag orkar inte lyssna på galna ledare och deras prat och det säkerhetspolitiska läget som plötsligt blivit så instabilt och allvarligt. Hur kan det vara så här? Vi människor har visst inte lärt något alls av historien. Jag förstår inte, och jag blir så ledsen när jag lyssnar och ser på nyheterna. För åtminstone Dagens Eko lyssnar jag på varje dag, och oftast Rapport. För man måste väl ändå hålla sig en liten smula uppdaterad. 

Fast jag gömmer mig helst från allt och gör snälla saker. Som att baka t ex. Jag har gjort ett stort ljust bröd som står på svalning, en äppelkaka står i ugnen och semmelbullar står på jäsning. Och ikväll ska vi kalasa på Vinkokta musslor med frasig ugnspotatis, majonäs och bröd. Och vitt vin förstås.

Det är snällt, stabilt och tryggt. Där vill jag vara!

Stockholmsutflykt 1

Lite svinn får man räkna med, men det enda som försvann på dagens utflykt var en mössa, som 9-åringen glömde på tåget. Och som han sa, så gjorde det inget för den kliade och stacks! "Sämsta tåget", beklagade han sig, eftersom det inte fanns något bord, papperskorg eller toalett! Vi pensionärer väljer nämligen att åka med pendeltåget, eftersom det är halva priset mot Mälartåg. Det tar lite längre tid, men vad gör det?! Och barnen led inte så väldigt mycket, dom hade fått välja godsaker i pressbyrån och vi gjorde "Hänga gubbe" hela resan.

Buss 69 tog oss sedan till Tekniska muséet, där vi inte varit sedan våra egna pojkar var små, alltså dryga 30 år sedan. Och det har hänt en del kan man lugnt säga. De flesta museum nuförtiden är otroligt barn-vänliga. Här fanns fyra våningar med spännande saker att göra, och för den som ville kunde man förkovra sig om allt från gruvdrift till skog kärnkraftverk dataspel och AI. Det var  lätt-tillgängligt och inspirerande och vi hade roligt alla fyra. Till och med svårt att hinna med allt.

När det gällde dataspel, spelkontroller och test av reaktionsförmågan, så vann både 5- och 9-åringen med hästlängder över sin farfar och farmor. Men när vi kom in i rummet med gamla telefoner så fick vi glänsa. Vad är det här?, undrade 5-åringen och tittade in i den gamla telefonluren, och siffrorna på nummerskivan var inte lätta att slå!

Strax efter hemkomsten tog farfar med sig bägge pojkarna på fotboll. Sirius ska spela mot Helsingborg i någon form av cup och dom ska möta upp sin pappa/vår son, och äta och se matchen tillsammans. I mörker och kyla, tänker jag, som är så glad åt att vara hemma. Jag har bytt om till myskläder och ska värma rester från gårdagens middag och sätta mig framför en film och äta.

Det har varit en väldigt mysig dag med underbara ungar, men nu blir det skönt med lite lugn och ro!

Så här ska en riktig vinter vara!

Vilket oväder det blev igår. Fler stora trafikolyckor med många fordon inblandade och vår cykeltur till födelsedagsmiddagen blev äventyrlig genom oplogade cykelvägar och gator. 

Middagen var supergod och födelsedagsbarnet verkade nöjd och glad över uppvaktningen. Hans tårta var som vanligt ett mästerverk, hans mamma kan trolla fram de mest fantastiska tårtor!

Och i morse vaknade vi upp till strålande sol och vintervackert landskap med snötyngda träd. Vi har passat barnbarn och varit ute och lekt i pulkabackar och snöhögar, och även om det var flera minusgrader så var luften torr och härlig, så man frös inte. Så ska en riktig vinter vara!!

Det var rejält blöta vinteroveraller som fick hänga på tork i tvättstugan när vi till slut tog oss in för att grädda våfflor.

Nu har barnen blivit hämtade och jag har suttit och letat ordgömmor och annat att skriva ut för att ta med på tåget i morgon bitti. Vi ska åka med en 6- och en 9-åring till Tekniska muséet i Stockholm, och det kan behövas lite underhållning under själva resan tänker jag.

En gång i tiden var jag en mästare på olika lekar eller pyssel att göra med barn under långresor i bil, men man har kommit av sig och glömt eller förträngt vartefter åren gått och man mest haft sig själv att tänka på. 

Jag ska klura lite till och sen ställa mig och göra en Coq au Vin till söndagsmiddag. 

Om lite av varje

 Jag är lite orolig för att jag är påväg att få ett datorhaveri. Min dator har betett sig väldigt märkligt de senaste två dygnen, ett tag trodde jag inte att jag skulle få igång den alls, men plötsligt så kunde jag öppna mina program. Vi får väl se vartåt det bär. Man är ju helt borta när det kommer till att kunna ställa till rätta den här apparaten, det är då ett som är säkert. Den ska bara fungera, precis som med bilar, dom ska också bara fungera. Men blir det uppehåll här, så beror det på min dator, inte den mänskliga faktorn.

Här kommer ett par bilder från i går förmiddag;

Jag letade fram material till käpphästen jag ska göra, och började med att knyta en man.

Och så fortsatte jag med att påta tömmar. Första gången jag fingerpåtade var i  tredje klass när det skulle göras snoddar till slöjdpåsen. Det är faktiskt en ganska tilltalande sysselsättning. Allt som blir lite lätt monotont, kan få en lite som i trance eller i mindfulness, som det så modernt kallas när man njuter i nuet.

Dagen fortsatte faktiskt angenämt också. Jag hade bokat en gyminstruktion, för att inte "gå i stå" med mina övningar, som jag nu kört i två år. Det blev en utmanande, men väldigt rolig timme och jag fick flera nya tuffa utmaningar. Kände riktigt hur trött jag var i musklerna när jag efteråt cyklade ner till Landings konditori där jag mötte upp tre f d kollegor. Dom hade redan hunnit med att fika, så jag slog mig bara ner för att prata. Och plötsligt hade två och en halvtimme förflutit, och vi fick alla brått att bryta upp.

Min kära syster hade bjudit in till middag och jag hade tänkt hinna köpa med mig blommor. Men det jag glömt bort var att det var Alla hjärtans dag, och det två närliggande blomsterbutikerna i stan var överfulla av kunder som skulle köpa buketter till sina kärestor. Jag fick komma tomhänt, liksom maken som kom direkt från skridskoisen. Bror och svägerska var redan på plats och dom hade haft med sig vin. Men jag lovade min syster att bjuda henne på en drink på 7 Flaskor inom en inte alltför lång framtid. Och hon hade minsann fått ett stort fång röda rosor från en herre, så hon var så nöjd ändå!

Vi serverades god mat, Rieslingvinet flödade och samtalen flöt lätt så tiden flög iväg. Dessutom sitter man gärna kvar, min syster har det så väldigt hemtrevligt och fint i sitt hem. 

Och idag är det lördag och vi är bortbjudna på middag även ikväll. Det är med anledning av att äldsta barnbarnet fyllt elva år, och det blir spännande att se den nya lägenheten familjen flyttade in i strax efter nyår. Vi får se hur det går med cykelturen dit, då det fallit och faller rejält med snöflingor idag. Fint och mysigt nu inför det stundande sportlovet ändå!