Sista skälvande juli-dagarna

 Sommarmoln på sommarhimmel. Varmt i vattnet. Orm i vattnet.... Kortspel på filten. Kalla pannkakor och iskaffe. Vem kan hoppa bomben bäst? Vem simmar snabbast? Var bottnar jag? 

Se där, en sommardag av den bättre sorten.

Medan maken drog iväg och spelade golf så följde jag med äldste sonen och tre glada barn till Björklinge-badet. Och det var ovanligt lite folk, för att vara i semestermånaden Juli. Har folk redan tröttnat på att bada, efter de senaste veckornas varma väder. Sonen började undra om det var något med vattnet, man har ju flaggat för algblomning på många ställen, men det fanns ingen information om det på nätet, och vattnet var klart.

Nu hänger baddräkt och handduk på tork. Jag har duschat, jag har bakat en paj och chokladkolakakor. Dock inget som vi ska äta ikväll, för vi har blivit hembjudna till son med familj på middag. Han har lovat smårätter med bl a pilgrimsmusslor, råbiff och bruschetta och så Franciacorta därtill. Inget man tackar nej till i första taget!! (Inte i andra heller...) 

Imorgon bär det av till min bror i Västerås! Sen får vi se!

Sista skälvande juli-dagarna

Roat mig

 Idag har jag verkligen inte kommit upp i många steg, enligt mobilens stegräknare, Visserligen har jag den inte på mig hela tiden, och jag har sprungit en del upp och ner och runt i huset, t ex så dammsög jag undervåningen och våttorkade trappen nyss, men ändå. 497 steg står det......

Nej, för jag har suttit i mitt arbetsrum och haft så roligt! Och "roligt" är i mitt fall, att få knåpa med textilt hantverk! Så först färdigställde jag den lilla handdockan i form av ett lejon och sedan knåpade jag ihop en käpphäst av rester från gömmorna. Båda dessa ting, ska yngsta barnbarnet få i 2-årspresent om ca 2 1/2 vecka. Lejon, eftersom hon är född i detta tecken och käpphäst, eftersom hon var så intresserad av hästarna vid badplatsen i Danmark och hon och jag tog varsin pinne och "red" längs sandstranden. Hon ropade Hoppla, gnäggade som en häst och skrattade så hon kiknade när vi hoppsa-stegade tillsammans. Mamman är inte helt förtjust, hon vill nämligen inte att dottern ska börja få häst-intresse, men en liten käpphäst är väl ändå rätt så oskyldig?!

Nu ligger två paket iordningsställda och det är bara ett födelsedagskort att knåpa ihop. Vilket också är skoj, men det är ju ingen brådska.

Och visst kunde jag ta en promenad nu, innan jag ska börja med middagen, men jag har faktiskt ingen lust. Det blåser rejält och kommer regnstänk i luften. Det får bli en lat dag, idag!

Lycka och lyx!

Det infinner sig en skön känsla av tillfredsställelse när man får skörda i trädgård och natur. Och jag som trodde att jag som vuxen skulle vilja bo i lägenhet. Nej tack, så länge det fungerar vill jag ha en trädgård att kliva ut i. Känna gräset under mina bara fötter. Och som idag;

Plocka upp vitlök och hänga på tork. Tanken är att jag ska göra en sådan där fläta av blasten, som vi såg när vi cyklade i Provence för 45 år sedan.

Och plocka av hallonbuskarna, som på bara några år, ger riklig skörd. Vi styckfryser de finaste för att ha till dekoration längre fram.

Sen blir inte allt som man tänkt.... Av min prunkande blomsterrabatt, är det bara ringblommorna som finns i mängd. Av Praktvallmon och Malvan finns bara en planta av vardera. Men visst är den praktfull den enda vallmon!!

Och så kan man ju "skörda" i skogen! Maken var iväg på eftermiddagen och plockade 3 liter blåbär.

Jag har också plockat ruccola-sallad och salvia till  kvällens kycklingpasta.

Det är lycka och lyx! 

Ingen oro skymmer sikten för livet

Jag vet att man inte ska oroa sig!

Jag har själv sagt till min dotter; Att oroa sig, är som att betala ränta på ett lån man inte tagit.

Jo, jo visst kan jag låta klok och veta bättre.

Men så kommer det tillfällen när inget av det där lyssnas på!

Som idag, när maken ställde upp den höga stegen ovanpå sin egenbyggda trä-ställning på altantaket, för att sedan klättra upp längs med vindskivorna på takpannorna, ca 9 meter högt. Utan någon form av skydd. Här skulle det skrapas och grundfärgas. Det är brant och han är höjdrädd. 

Jag såg de allra värsta scenarierna framför mig. Hade en lärarstudent för många år sedan, vars man ramlade ner från ett äppelträd och bröt nacken. Dylika hemskheter dök upp i min hjärna, och jag stod där och grinade och släppte honom inte med blicken. Inte för att det hade någon effekt på själva handlingen, utan för jag helt enkelt inte förmådde göra något annat.

Nu är det grundmålat, och han skulle nyss gå upp för att lägga första lagret av färg, men termometern visade för många plusgrader, så det får skjutas på till morgondagen.

Så jag har fått en liten frist och kan slappna av.

Imorgon får jag ta nya tag....

 

Lilla vovven blev hämtad vid lunchtid idag, och jag ägnade eftermiddagen åt att sticka klart ett lejonhuvud, brodera nos och ögon och knyta fast manen. Inget som sätter oro eller skräck i någon annan människa. Möjligen blev jag en smula stel i nacken, men nu har jag vevat armar och sträckt ut kroppen, så nu börjar blodtillförseln mjuka upp stelheten.

Jag har precis bakat ut ett bröd och vi ska grilla varsin biff och korka upp en flaska rödvin, att avnjuta i trädgården i skön sommarkväll, alltmedan tornseglarna svirrar runtomkring och ingen oro alls skymmer sikten för livet!

Barndomsminnen

 Jag är vuxen, visst är jag det. Men inom mig har jag fortfarande så många åldrar. Från det jag var liten flicka, till tonåren, till ung vuxen med kärleksbekymmer och glädjeämnen, till småbarnsåren, till tonårsmammans våndor, genom karriär och diverse jobbiga livshändelser och fram till nu. Allt finns ju där inom mig, lagrat.

Och i går kväll, när vi åkte ut till Björklingebadet och jag gick och badade med 10-åriga barnbarnet medan maken gjorde upp eld för korvgrillning, så dök flashbacks från barndomen upp. Alfred ville lära sig att dyka, och jag -som aldrig kunnat dyka- gav tips och peppade. Det var känslan som poppade upp i kroppen som kolsyra-bubblor av glädje. Att få dela den där stunden med honom. Jag simmade fram och tillbaka vid bryggan där han om och om igen övade och övade. Stundom magplask, stundom riktigt fina dyk. Men glädjen i hans ögon och tjuten som kom ur hans mun dom var obetalbara. Och jag mindes de tillfällen när jag själv varit så totalt uppslukad av något som barn, och en vuxen peppade mig. Känslan av gemenskap och kärlek. Jag är så tacksam över den här stunden!! Sedan att jag var ganska frusen efter trekvart, och att det var väldigt skönt att stå nära grillen och äta sin korv med bröd, det hör också till lycko-känslan. Och att vi efter hemkomst och dusch poppade popcorn och satte oss framför tv-serien "Tordyveln flyger i skymningen". Boken som vi läste för våra två äldsta när dom var i 10-12-årsåldern, och nu läser Alfreds pappa samma bok för honom, och är nästan igenom, så han hade behållning av tv-serien och kände igen händelser och personer. Vilket vi inte alls gjorde. Kan ju bero på att det är 30 år sedan vi läste.....

I förmiddags åkte Alfred med en kamrats familj ut till deras lantställe, så nu är det bara oss själva och lilla vovven vi har ansvar för.

Maken har levt farligt på en ställning och målat vindskivor på taket, Jag har gjort rensning i trädgården varvat med hundpromenader. Och nu ska vi strax lägga en lax-sida på grillen. Sommarvärmen håller i sig och det är ljuvligt skönt.

Och apropå åldrar, lilla vovvens matte har lagt ut en bild på instagram med texten; 30 år ung, 20 i sinnet, 10 i omdöme. Hon är i Stockholm på en av sina bästa vänners 30-årsfirande.

Vad ska en mamma tänka om det??

Mitt i härliga högsommaren!

 En kort liten paus i sommarens intensiva umgänge, men om ett tag kommer ett av barnbarnen hit för att sova över liksom yngsta dottern, som ska leverera lilla vovven som behöver sällskap över helgen.

Vilka veckor vi haft. Precis som man minns sina barndoms somrar. Sol, värme, umgänge och skratt, bad och lek. 

Femton personer under samma tak i ett stort hus i Lökken på väst Jylland, Danmark. Gångavstånd till stranden. Och strandväder varje dag! Tänk att man kan få ha det så bra!

Och visst åt jag ett och annat smörrebröd!

En familjemedlem valde att stanna hemma för att bygga på huset, som han, dottern, lilla Majken och bulldoggen Frasse hoppas kunna flytta in i  före nästa sommar.

Igår skjutsade vi upp dottern och barnbarnet till Leksand, men så hjärtskärande att resa tillbaka till Uppsala på kvällen, när lilla Majken storgrät och krampaktigt höll fast i morfar och hulkade efter oss båda.

Det var ändå faktiskt ganska så skönt att få sitta still vid frukostkaffet i morse, utan att behöva resa sig och springa efter den lilla nyfikna fröken som är i värsta upptäckar-åldern och hinner med massor av aktiviteter på noll-tid. Jag kunde sticka några varv och bara slappa, innan tvätt, handling och bakning tog vid.

Men nu ska jag packa matsäckskorg och badkläder, för ikväll ska vi ta kvällsdopp och grilla korv med barnbarnet!

Mitt i härliga högsommaren och jag bara njuter!

Linden blommar!!

Idag när jag cyklade till graven på Berthåga kyrkogård för att se till och rensa, så kände jag det på långt håll!! Linden blommar!! Det finns nämligen många, stora, ståtliga lindar här. Och den sprider en doft som får hela min kropp att spritta av kolsyre-bubblig glädje. Det är en av mina favorit-dofter. Den är mild och söt på ett fräscht sätt, en doft att bli lycklig av! Kan inte beskriva den på något annat sätt. 

Och nu har jag sökt på Lind och dess betydelse.

Jag har inte granskat det källkritiskt, men det låter  vackert, och man får välja vad man vill tro. Men så här stod det;

Om du lider av hjärtesorg är linden din vän i skogen. Linden har varit särskilt känd för sina hjärte-lugnande energier. När du stöter på en lind finner du ren kärlek. Detta träd lindrar själens smärta, det tonar hjärtat och det rensar ut våra känslor. Anslut så ofta som möjligt till dess energi-ström (bäst före måltider)så kommer du att se att ditt sinne och din själ kommer att smälta samman i full harmoni. Det är detta lindens helande energi gör. Det är ett av de mest helande träden.

Överlämna ditt lidande till linden och respektera den uppriktigt. Detta träd kommer att lindra din smärta och stärka din intuition så att du fattar rätt beslut och går vidare. Linden har förmågan att bryta den själv-isolering du känner. Således kan den hjälpa dig att återfå din styrka och öppna upp dig igen för vad världen har att erbjuda.

Nåja, det låter kanhända för bra för att vara sant, men man kan ju välja ut spridda delar. Jag tänker på raden; Linden rensar ut  våra känslor och att vistas i dess energi-ström gör att ditt sinne och din själ smälter samman i full harmoni.

Jag cyklade i alla fall hem från kyrkogården, med ett riktigt stort leende på läpparna!!

Och mitt leende sitter kvar, trots att det gått flera timmar, när jag tänker på vilket fin-besök vi ska få imorgon, och de kommande trevligheter som ska ske.

Så nu ger jag mitt fokus helt och hållet till högsommaren, till de blommande lindarna och till vårt besök med trevligheter.

Vi får se, när jag får tid, att titta in här igen!