Tacksam

 Det är alldeles för tidigt för fastlagsris, det vet jag mycket väl, men efter att ha städat huset idag, och dagsljuset fortfarande var kvar på eftermiddagen, så började jag "vädra" lite vår, och gick upp i skogsbacken och bröt lite blåbärs-ris att sätta i köksfönstret. Det får dela fönsterbräda med den sista julamaryllisen som blommar ståtligt. Jag tycker i alla fall att det känns lite, lite vårligt och fint!

Maken har varit ute på skridskoisen vid Strängnäs idag, och tack vare kylan så verkar det kunna bli fler och större sjöar som lägger sig, så till helgen ser han fram emot mer åkning. Själv avvaktar jag med skridskoåkning, pga mitt krånglande knä. Men jag kunde ändå gå på ett gympapass, som ett avbrott i städningen idag.  

Och lagom till maken kom från isen, så hade bastun blivit varm, och nu efteråt, sitter jag och slappar med en sheet-mask över ansiktet. Ser lite ut som ett spöke, men det känns svalt och skönt på mitt knall-röda fejs, efter bastuvärmen.

Det blev nästan lite "fredags-känsla", trots att det bara är torsdag. Men så länge känslan är behaglig, så spelar det väl ingen roll vilken dag det är! Bara att känna tacksamhet!

Som Sofia Sievertsdotter skriver så vackert i "Ord För Dagen" :

Tacksamhet är lyckans moder. Om vi finner åtskilligt att tacka för, kommer vi också att uppleva åtskillig lycka. Vi kan tacka för att vi lever nära naturen. För att vi är många som vandrar på en hållbar bana för en upplyst värld. För att hjärtan slår, För att vi får vara människor bland många.

Påminn mig idag om att jag är en bit av naturen, en våg på havet och en del av mänskligheten, Gör mig ödmjuk inför livet, men ge mig också mod att använda det. Gör mig grundad i min ideologi och påminn mig om att uttrycka tacksamhet. 

cka tacksamhet.

Vem står ut med hårdrock kl 07:00??

 

Musik är viktigt!! Jag älskar att lyssna till musik och kör Spotify många timmar per dag. Men det gäller inte all musik. Som t ex hårdrock, vilket jag ofta knappt vill kalla för musik. Mer ångestvrål....

Och i måndags och i morse var det någon som spelade hårdrock på gymmets högtalaranläggning!! Vem står ut med hårdrock klockan sju på morgonen?? Visserligen är jag på gymmet för att träna, och vissa kanske tycker att den här typen av "musik" ger energi, men jag tillhör inte den kategorin. Hittade inte ens någon takt som kunde stämma in i mitt träningsschema. 

Min morgonmusik hemmavid, det är en spellista med Nils Landgren. Trombon tillsammans med hans mjuk-hesa stämma, det är perfekt morgonmusik. Min städmusik är BAO på hög volym tillsammans med dammsugaren. Min laga-mat-musik är  Albin Lee Meldau, Viktor Noren, Simon Superti, Mando Diao m fl. Min fest-stämningsmusik är gammal storbandsjazz eller varför inte Benjamin Ingrosso. Ja det finns många.

Men idag var det alltså riktigt skönt att träningen  var färdig så man fick cykla hem och duscha och dricka te.

Och ner i varv kom jag ordentligt på eftermiddagen när jag var på helkroppsmassage med spa-musik i högtalarna. Så nu är jag redo för att ge mig ut i kylan och cykla ner till 7 Flaskor för att äta och dricka gott med vänner. Där får vi se vem som jobbar, det är (i mina öron) sämre musik om "spanjoren" jobbar, så vi får väl se. (Eller höra)

Vill inte vara en bakåtsträvare, men........

 Ibland undrar jag om det ändå inte var en lite smula bättre förr i tiden......

Fast jag vill ju inte vara en bakåtsträvare, visst vill jag "hänga med". Det är fantastiskt att man kan betala sina räkningar via mobiltelefonen, medan man ligger i sängen och scrollar. Det är otroligt bra att man kan boka teaterbiljetter och resor (fast jag undrar fortfarande varför man ska behöva betala "serviceavgift" trots att man gör allt arbete själv....). Det är härligt att få uppdateringar från barn, vänner och bekanta i realtid. Att kunna googla på ord eller företeelser som man vill veta mer om. Att kunna lyssna på nyheterna var som helst, att höra en ljudbok eller podd. Att kunna höra av sig med sms. Och så vidare!

Men när jag nyss ringde sonen, trots att jag glömt bort att han har träning på tisdagkvällar. Han svarade ändå, med andan i halsen, och när jag frågade om han var stressad, sa han lite svävande att han höll på att packa ihop fotbollsprylar i bilen. Så jag började framföra mitt ärende, när han abrupt avbröt mig och irriterat sa; - Vi får höras sen, jag måste sluta nu.  Men jag undrar då; Varför svarade du??

På så sätt var nog tillvaron betydligt lugnare förr. Var man inte hemma, så var man inte, och kunde inte svara i telefon. Nu är man nåbar precis överallt. Inte alltid bra, det är ju verkligen en stressfaktor. Eller som en mamma sa till mig för flera år sedan (när vi hade tonårsbarn); Tidigare kunde man kolla upp att ens tonåringar verkligen var hemma hos den kompis dom sagt. Numera, kan dom ringa och säga vad som helst-samtidigt som dom kan vara var som helst!

Och så får jag en liten oroskänsla i magen, som i eftermiddags när jag var hemma hos mina äldsta barnbarn, och den äldsta kom från skolan, och det första han frågade efter var sin mobiltelefon. Inte för att jag förväntat mig att han skulle omfamna mig med kramar och berätta om skoldagen, men det måste finnas annat än skärmtid som är värdefullt!! Det känns så torftigt annars.

Jobba snabbare.....

 I dagarna är det exakt sju år sedan äldsta dottern och hennes Nicklas köpte sitt hus i Insjön. Vi tyckte det kändes konstigt, eftersom ingen av dom hade någon anknytning till orten, dottern gick sista året på sin utbildning  i Göteborg och hade inget arbete och han hade sitt arbete på västkusten. Men till sommaren 2019 gick flyttlasset och dottern fick strax därefter jobb på Clas Ohlsson. Och som jag älskade det huset! Dom renoverade sovrum och gjorde en walk in closet, dom byggde en stor altan och ett nytt, fantastiskt fint badrum och kombinerad tvättstuga. Här bodde dom när lilla Majken föddes. Men sen hände det oväntade. Plötsligt köpte dom en tomt i Hjortnäsheden med utsikt över Siljan. November 2024 flyttade dom från Insjön till ett tillfälligt litet härbre i Övermo/Leksand. Femtio kvadratmeter för tre personer och en hund. Och under tiden byggs det flitigt på Piparsbacken. Båda arbetar heltid, men varje ledig stund tillbringas på bygget. Det mesta gör Nicklas med en hel del hjälp av sin pappa, men dottern är med och isolerar, målar, lägger tak och det hon kan, när hon inte måste passa två och ett halv-åring och sköta marktjänst.

Så här har hon skrivit på anslagstavlan i bygget;

                                                 

Jobba snabbare! Mata på, mata på, mata på!

Vi skulle vilja hjälpa till med barnpassning mer, men det blir lite krångligt med tanke på avståndet och att vi helst inte kan "knö ihop oss" i härbret utan behöver hitta tillfälligt boende. Vi har hyrt en liten stuga och vi har hyrt på folkhögskolan när vi varit där, och det har fungerat bra. Och vi kommer att försöka åka upp under mars för att vara behjälpliga så att dom kan hålla inflyttningsdatum i början av maj.

Det är otroligt spännande att följa deras arbete och jag är oerhört imponerad. 

Men än är det mycket kvar att göra! Jag håller tummarna för att det ska gå vägen ända in i mål!

Så här en vanlig söndag i januari!

 Jag har rensat i mitt Instagramflöde! Tagit bort flera konton som jag bara fortsatt följa av gammal vana, fast jag egentligen tröttnat på dom, tyckt att dom stagnerat och bara upprepar sig. Och så blir jag så less på alla konton som dyker upp i flödet med intentioner om nystarter vad gäller mindset, kropp och träning, kost och hälsa, hur man ska "föryngra"sig, hur man ska sova bättre, leva mer miljömedvetet, städa bättre, klä sig ungdomligare osv, osv, i all oändlighet.  Mycket känns så "fejk", och jag undrar vad som är sant och falskt. Vad är från AI och vad är från en riktig människa? 

Hörde på nyheterna om en vietnamesisk -nu kommer jag inte ihåg  vad dom kallades, ngt med fabrik... som gick in på svenska nyhetshändelser i facebook flödet och spred lögner, och varje gång man klickade på länken för att få veta mer, så tjänade den här "fabriken" pengar. Alltså, man blir ju mörkrädd när man hör dylikt!!! 

Vad hände med vanlig ärlighet? Vad hände med sunt förnuft? Vad händer med mänskligheten?? När vi har högt uppsatta presidenter som vänder kappan efter vinden och smutskastar folk till höger och vänster, som mobbar och sprider falska rykten, som är maktgalna och struntar i allt annat än sin egen position?

Ibland kan man bli riktigt ledsen och förtvivlad när man gräver under ytan och hamnar i detta "träsk".

Men då får man sätta på sig skygglapparna och känna tacksamhet för det man har och det man är. Blunda för tokigheter och ta en dag i taget.

Idag tog jag t ex en långpromenad och slöt upp med en god vän för en riktig go-fika på kafe´. Ett välbesökt sådant, där människor njöt av kaffe och bullar, prat, samvaro och söndagsfrid, så här en vanlig söndag i januari! Där och då kände jag hoppfullhet och kärlek till mänskligheten. Försöker stanna kvar i den känslan!

Kyliga damer

 Sent igår kväll messade yngsta dottern mig och frågade vad jag hade för planer idag. Jag hade precis avbokat ett cirkelfys-pass, pga ett krånglande knä, och hade inga planer alls, vilket hon ändrade på!

Vid 10-snåret i morse kom hon promenerandes över, då pojkvännen jobbade lördag, och hon avskyr att vara ensam. Vi satt och småpratade innan jag vispade ihop en våffelsmet och vi gräddade våfflor till lunch. Intogs med vispad grädde och hjortronsylt!! Sen skulle maken på Sirius träningsmatch och dottern och jag bilade till Butiken på Landet, som annonserat om rea. Jag behöver en grå kofta  och "villhöver" lite annat nytt till garderoben. Dottern älskar kläder och ville gärna följa med!

Det slutade såklart med att dottern hittade ett par manchesterbyxor som hon provade och som satt som vore dom skräddarsydda åt henne!! Själv hittade jag ingenting! Precis som det var sist vi var här, för ett och ett halvt år sedan.....

Men huvudsyftet med bilturen var egentligen mitt förslag om ett "vinterbad". Dottern var med på noterna och vi körde till Vårdsätraviken.

Maken hade varit förbi badet häromdagen, för att kolla skridskoisen, och påstod att det var helt öppet vatten. Så vi var lite oroliga när vi parkerat bilen och såg att det låg snö på viken, vilket betydde att isen faktiskt lagt sig. Men som tur var, hade man huggit upp en vak vid badbryggan, och en ishacka hängde vid badstegen, så om det skulle frusit lite, kunde man hugga upp med den. Vi fick sällskap av två damer som kom samtidigt och tog varsitt dopp, emellan dottern och mig. Visst var det lite kylslaget, men känslan efteråt är ren och skär eufori! Och det var väldigt trevligt att få sällskap av dottern! Efteråt åkte vi hem och värmde upp bastun, vilket inte heller maken hade något emot, när han kom från matchen.

Så lördagen blev en kanondag! Och i detta nu står en Coq au vin och puttrar på spisen, så snart blir det go-middag!

Och damerna är vid det här laget inte längre så kyliga! 

Flower Power

                                     

     Jag är väl egentligen lite för ung (tro´t eller ej....) för att ha upplevt Flower-Power kulturen. Uttrycket myntades redan 1965 av poeten Allen Ginsberg och har sina rötter i  antikrigsrörelsen som motsatte sig USA´s inblandning i Vietnamkriget. Just då, lekte jag mest med dockor och levde i hemmets trygga vrå. Men visst minns jag glimtar från (svart-vita) nyhetsreportage, med demonstrationer där man skalderade "USA ut ur Vietnam". Något som jag tydligt minns är musikalen Hair, med all fantastisk musik! Lyssna t ex på Aquarius

Och om man tittar på omvärlden idag, så visst skulle man önska sig lite mer Flower Power!!

Men jag sätter på mina skygglappar och går och handlar blommor och fortsätter befinna mig i "hemmets lugna vrå". 

Så här kommer Flower Power för mig, i detta fredagskvällsnu!

Ljusrosa tulpaner, ranunklar och vaxblommor.

Bladbegonia.

Trevlig helg!

PS: Och datorn har levt sitt eget liv. Efter fyra gångers omskrivning, så gav jag upp och lät den modell STORA texten i början vara. DS