Hur ska man tilltala ChatGPT?

 

Igår kväll sammanstrålade jag med f d kollegor på vårt "stammis-ställe" 7 Flaskor, för lite mat och drinkar. Det var rysligt trevligt och nästan fyra timmar bara försvann.

Tyvärr försvann inte natten lika snabbt. Jag vred och vände på mig och plågades av en intensiv smärta i högra skinkan. Sömn-kvalitén blev usel!

Och det berodde inte på drinkarna, om någon tänkte insinuera det!!

På morgonkvisten slog jag på ChatGPT och beskrev mina symptom och därefter följde en konversation. ChatGPT ställde följdfrågor och jag svarade och fick därefter utförliga svar, där "han" uteslöt flera "diagnoser" och istället kom fram till att jag har en inflammation i min piriformis. Jag fick tips på åtgärder, utförliga bilder/instruktioner på övningar och mer matnyttigt.

Det kändes faktiskt som att jag chattade med en läkare.

Att jag haft extra besvär under natten, berodde på gårdagens aktivitet med att städa ur köksskåp. I fem timmar klev jag upp och ner på en stol, vilket utmanade min lilla piriformis till bristningsgränsen.

Och när jag låg där och skrev, sådär artigt och vänligt som jag brukar göra då jag chattar med en människa, så tänkte jag plötsligt; alla ja tack, nej tack, tack för hjälpen, förlåt och ursäkta - det var väl egentligen ganska onödiga tangent-tryckningar?!! Jag menar - det är ju ändå en robot!

Visst ska man vara hövlig i sitt språk, men samtidigt bryr sig väl bara roboten om konkret information, gärna kortfattad??

Det där är en ny värld som öppnar sig och som man måste förhålla sig till och samtidigt vara försiktig med. Jag är t ex väldigt skeptisk till alla AI-genererade bilder som flödar omkring oss.

Men det här är en alldeles verklig bild, tagen med min mobil under förmiddagens promenad. Det här är Kvarnbofallet, och nu flödar vattnet ymnigt, och jag fick Brusa Högre Lilla Å,  det underbara instrumentala musikstycket av Björn J:son Lindh från 1980, i mitt huvud! Passande ändå!

På eftermiddagen var jag på massage, så nu är jag skönt avslappad i kroppen, med en ömmande piriformis, efter en något hårdhänt behandling. Blir nog en värktablett till natten.

Imorgon är det fredag och jag ska sammanstråla med en god vän och besöka UKK och Katrin Sundbergs föreställning "Jag hör vad ni tänker".

DET ser jag fram emot!!

 

Vårens budbärare!

 Det måste vara rekord-tidigt! Men på dagens promenad både hörde och såg jag lärkan, för  första gången i år. Denna vårens budbärare, denna glädjespridare. Dess drill väcker mina lyckokänslor, och jag bara stannade till och njöt samtidigt som mungiporna drog sig mot örsnibbarna! Underbart!!!

Alla jäkla krig och allt elände i världen, men lärkans drill inger hopp, i alla fall hos mig!

Jag var och veckohandlade i förmiddags och sen planterade jag om krukväxterna innan lunch. Vi åt lunch tillsammans, både maken, dottern och jag - men sen spreds dom för vinden. Maken skulle till senioruniversitetet, dottern till Stockholm för en presentation av nya kollektionen till NK-personalen. Själv tog jag itu med att virka påsk-harar. 

Ja, någon ska göra det också. Och jag ska skicka dom som en liten tack-gåva till min frisör. Hon gjorde mig så fin i håret i går, och vi har alltid så trevliga och givande samtal. 

Igår kväll fick maken och jag dra iväg och barn-vakta ett par timmar, ikväll ska vi på samfällighetsföreningens årsmöte.

Men först ska vi äta soppa, den står och puttrar på spisen i detta nu.

När vi kommer hem, blir det semlor och te!

Men dagens största behållning, ja det är ändå lärkan!!

Fläckar på duken = lyckad bjudning!

Om en duk, efter en middag, har fläckar av rödvin, sås och hallon - då vet man att middagen var lyckad! Folk har känt sig som hemma, vinet har flödat, maten skickats runt och man har tagit om, och om igen. Alltså måste det faktiskt bli fläckar på duken! 

Men så här prydligt var det innan gästerna kom! Jag hade klippt av snödroppar, men var tvungen att fylla mina små vaser med stenar, för att blommorna skulle nå över kanten, dom var så rysligt korta.

Jag satte ut små påskliljor med nerstucket blåbärsris och lite tallkottar, som en "välkomst-blomma" vid ytterdörren. Vårkänslorna "pockar på"!!

När linneduken gick i tvätten, passade jag på att klippa till tyg till Sirius-märken. Jag håller på att iordningställa lite påsk-överraskningar till barnbarnen. Trodde det skulle finnas färdiga tygmärken att köpa, men så enkelt var det inte.

Och apropå fotboll, när maken var på match, så gick jag en långpromenad i vårsolen. Jag krafsade bland fjolårslöv och fjolårsgräs efter tussilago och blåsippor, men jag är nog för ivrig, kommer nog att dröja några veckor innan dom törs kika upp.

Väl hemma, tog jag en dusch och bytte till bekväma myskläder. Hällde upp ett glas vin och färdigställde mina märken. 

Det är söndagkväll, väntar på att dottern ska komma hem från en helg i Undersvik, så ska vi äta upp resterna av älg-grytan från igår.

Mat och mys

 Över grannskapet ekar glassbilens truddelutt, den här tiden varje fredag, kommer den troget. Det var längesedan jag köpte något, även om jag tycker Sundborns punsch är väldigt god, så tycker jag att den är lite väl dyr.

I eftermiddags gjorde jag dessutom egen glass, av Dulche de leche, grädde och apelsin-skal och -saft. Tyckte inte att smeten var någon höjdare, men förhoppningsvis blir det gott. Tänkte servera en skopa med trädgårdshallon och en chokladkaka, som dessert i morgon, då vi får middagsgäster. Har förberett dessert och varmrätt idag. Har gjort en älgköttgryta med kantareller och rotfrukter som ska serveras med en potatispuré och rårörda lingon. Ostbricka innan glassen. Och allra först ska vi bjuda bubblande cremant och skagen-snittar. 

Det är trevligt att planera, laga och bjuda till bords. I morgon ska jag först städa, och sedan duka lite extra fint, stryka linneduk och servetter, plocka lite snödroppar och pynta med stenar och stearinljus. 

Det är trevligt att ha middagsgäster, att samlas runt en måltid och prata och skratta om högt och lågt, det är livgivande och viktigt.

Det är också trevligt och viktigt att äta och dricka gott, när man bara är en eller två. Att laga gott och att duka fint, det förhöjer så mycket stämningen och humöret. Mat är inte bara "att bli mätt", det är en del av livet med många olika intryck.

Och apropå livet och olika intryck!! Den här bilden med kommentaren är oslagbar. Dottern skickade den i morse och jag har gått och små-myst hela dagen. Språkets utveckling hos en liten 2 1/2-åring! Obetalbart!!

Nu är det fredagsmys som väntar - och då blir det go-middag med rödvin! Trevlig helg!

Plåster på såren

I natt kunde jag inte somna, det var som förgjort, trots att jag kände mig så trött när jag väl släckte lampan. Kanhända var det starka månskenet en del av problemet, min mamma skyllde i alla fall alltid på fullmånen, och påstod att hon sov uruselt då.

Jag vred och vände på mig, täcke av, täcke på. Ligga på sidan, ligga på rygg. Numera har jag alltid en kudde mellan benen, då jag har värk i en muskel i skinkan som fäster vidare ner i låret. Det avlastar litegrann med en kudde, men så fort jag vänder mig, så hamnar den ju fel, och måste rättas till.

I alla fall, så började jag ligga och fundera på olika sängplatser jag haft genom livet. Ja, något ska man ju tänka på!! Det var i och för sig ganska skoj. De allra första barndomssängarna var fortfarande tydliga. Hur jag älskade att krypa ner hos min 12 år äldre storasyster, och jag minns att jag låg nära henne, på rygg, med min böjda arm runt hennes hals. Måste varit obehagligt för henne. Eller när jag hälsade på hos min mormor och morfar och fick ligga i en utdragssoffa precis under gökuret, som flitigt gol varje kvart. Jag mindes vår 140 cm säng, som jag envisades med att vi skulle ha, vilket blev lite trångt när vi hade två barn som kom över på nätterna. Jag mindes tältnätter med glädje - jag älskar att sova i tält. Jag mindes mysiga boenden från våra resor på senare år.

Oj som jag mindes. Kanske att det bidrog till att jag inte kunde sova.....

'

Och kanske det bidrog till ett visst mått av otur under dagen.... T ex så fick jag för mig att jag skulle sticka en tunn, lång spets-sjal av ett entrådigt ullgarn från gömmorna. Två gånger la jag upp och började sticka på jumperstickor, men maskorna gled av och jag tappade räkningen, så jag repade upp och försökte istället sticka på en rundsticka i trä. Här satt maskorna bättre, men sen gick det upp en flisa i trät vilket gjorde att maskorna fastnade, och efter tre nya försök, gav jag upp och repade upp allt.

 

Så skulle jag ge mig på att göra tummen på fingervantarna jag stickar. Det blev tre försök, massor av svordomar och hela tiden fel. Nu har jag knölat ner det stickprojektet i en påse och gömt i garderoben, så får vi se om det kommer ljusare tider.

Jaha, och så när jag cyklade ner på stan för ett ärende, så tappade jag mitt pannband.

Men efter gympa, lunch ute i solen och så en promenad på det, så tog jag itu med ett nytt syprojekt istället. Ett tyg som har säkert 4-5 år på nacken, men nu har jag klippt till en sommarblus och börjat sy.

Vi får hoppas att det flyter bättre än stickningarna.

Dock tänker jag göra kväll nu. Vi har ätit fisk, så då blir det glass till efterrätt - det är sen gammalt. Egentligen sedan vi hade småbarn, fisk var inte populärt, men genom att locka med glass, så slank det alltid ner.

Och jag tror bestämt att vi ska ta varsitt glas mörk rom också.

Det kan jag behöva - som plåster på såren...

Min onsdag

Igenkänning på detta!´

Jag står i köket och bakar och dottern sitter vid datorn. Nästan som när hon kom hem från skolan en gång i tiden och satte sig med läxorna, medan jag stod och fixade i köket. Ganska mysigt med sällskap, även om vi inte pratar jättemycket, eftersom hon är mitt uppe i arbete och jag lyssnar på radio och stökar med mitt. Hon stannade hemma och jobbade idag, eftersom hon känner sig risig, med ont i halsen och seg och tung i huvudet. Stackarn, hon har ju nyss varit sjuk. Men det verkar som att dom här bacillerna håller i sig länge. Varken maken eller jag är av med vår hosta, och snuvan är fortfarande konstant och irriterande. Vi går ändå på gym, och tar långa promenader. Ibland får man helt enkelt inte känna efter för mycket.

Väntar på att barnbarnet ska komma och hämta bullar nu. Han bad mig baka, när vi sågs i lördags, har ju lovat baka, så länge han måste gå på sin mjölkproteinfria diet. Imorgon skulle han visst på utflykt med skolklassen, så då passar det ju bra att han kan få ta med bullar. Passade också på att baka bullar till oss, göra småkakor och så står en rotfruktspaj i ugnen i detta nu, ska bli kvällens middag.

Maken kom precis hem från senioruniversitetet, nöjd och glad, efter två bra föreläsningar. Den ena om fotboll, den andra om etruskerna, hans intresse är brett! Sen var han extra glad, eftersom han träffat på en bekant som, liksom maken, inte ledsnat på att åka långfärdsskridskor, så imorgon ska dom bege sig ut på isarna. 

Själv är jag rätt nöjd med att man idag konstaterat att det här i Uppsala-området är s k meteorologisk vår, dvs dygnsmedeltemperaturen överstigit noll grader, sju dagar i följd.

Livets önskelista

Ja visst kan mammografi kännas ganska hårdhänt och nog blir man lite mörbultad i sina små bröst, men vilket privilegium att helt gratis få gå och kontrollera status, med jämna mellanrum. Och det är ju snabbt överstökat. Sköterskan jag hade idag, var dessutom så glad och trevlig - jag menar det kan knappast vara ett jätteroligt jobb....

Nu är det bara att vänta på besked. Min mamma fick bröstcancer vid 62 års ålder, själv är jag 67, och har hittills klarat mig - hoppas det så får förbli!

Sofia Sievertsdotter skriver om Livets Önskelista

Det är lättare att köpa en present till någon som har skrivit en önskelista. Det gäller även livet. Ju tydligare vi ser, känner och målar upp vart vi är påväg desto större sannolikhet att vi också kommer dit. Men än viktigare är att veta varför vi vill någonstans, eftersom intentioner driver oss.

När vi klarlägger vad vi vill, och eliminerar blinda fläckar som hindrar intentionen, kan livet läsa vår önskelista. Vi kanske inte får exakt det vi trodde, men vi får med säkerhet det vi behöver. När vi tydliggör vår önskelista tar livet oss i hand.

 Jag önskar mig många saker, men allra högst upp på min önskelista, står såklart att jag vill få vara frisk!