Kul med kultur!

Plötsligt försvann det vintervita och vackra. Det ersattes av dimma, duggregn och gråskitig snö, en slags "mellanperiod", en sådan man förväntar sig i mars, men som nu istället kom på besök redan i januari.

Men man får göra det bästa av situationen, så idag gjorde vi kulturutflykter istället för skid- och skridsko-utflykter. Vi började med att besöka Slottshistoriska museet, där varken jag eller maken tidigare varit.  Ett museum som berättar om slottets och Uppsalas historia och framväxt. Dessutom var det idag sista dagen för utställningen "Älskade, hatade city", som berättade om några av rivningar och byggprojekt som väckt ilska, glädje och debatt.  Kan verkligen rekommendera ett besök här, gärna i samband med visning, vilket det är varje helgdag. Vi fick en entusiastisk, ung och berättar-duktig tjej och det var intressant och roligt att höra.

Efter denna utställning gick vi vidare till Bror Hjorts hus för en utställning med Hilding Linnqvist "Allt blommar mot svart". En konstnär som inte jag kände till alls. 

Båda utställningarna var välbesökta, och vi träffade på flera bekanta. Dessutom gratis inträde på båda ställena.

Det är verkligen kul med kultur!

 

Jag hann inte klart med min ljudbok, Hjortronmyren, igår. Men efter kultur-utflykten hällde jag upp ett glas vin, tände stearinljus och sjönk ner i soffan för att fålla mina färdigvävda löpare och lyssna färdigt.

Och nu har mörket sänkt sig utanför fönstret, plusgrader fortfarande och grådis, men imorgon väntar en ny vecka och kanske att det kan bli minusgrader igen. Nu ska jag fixa till söndagsmiddagen! Gokväll! 

Om att förnya sig....

 Idag var det en historisk dag. Åtminstone hemma hos oss. Det var nämligen första dagen sedan 1982 utan papperstidning, idag läste maken från "paddan". Vi pratar om Uppsala Nya Tidning. (Alltså den har hetat "nya" sedan det första numret kom ut 3 december 1890.) Den fanns i mitt barndomshem och när maken och jag flyttade ihop började vi prenumerera. De senaste åren har jag dock blivit skeptisk till den, då jag tycker att den försämrats väldigt. Dels har den blivit så mycket tunnare, innehållet är tvivelaktigt  och språket bedrövligt. Felstavningar och särskrivningar. Gamla nyheter. Ibland artiklar om samma händelse på två ställen i samma tidning. Jag har tyckt att vi skulle sluta prenumerera sedan ett par år  tillbaka, men maken har protesterat. Nu ska vi prova e-tidning i tre månader. Det troliga är att det bara kommer vara maken som läser. I dag har han även testat att göra korsorden via nätet.

Frågan är väl om jag kommer bli mer "fördummad" eller åtminstone mindre uppdaterad kring omvärldsläget? Men jag lyssnar ju dagligen på ekot och ser oftast på Rapport varje kväll. Kanhända kommer jag missa en del lokala nyheter, men det ska jag väl överleva.

Papperstidningen är väl snart ett minne blott, och man får väl bara hänga med i allt det nya!

Förnyat oss har vi till viss del gjort även på annat sätt idag. Vi hade varit på stan och letat och köpt en födelsedagspresent, när vi under promenaden hem, bestämde oss för att hänga om tavlorna där hemma medan dagsljuset fortfarande var kvar. Maken har låtit rama in en ny tavla han fått och för att den skulle passa, behövdes ganska många tavlor flyttas på. Och det blev faktiskt riktigt bra och lite roligt, det kändes som att det blev ett lyft för vårt hem! Sen blir det, som nästan alltid, en domino-effekt! Vi behöver köpa ett nytt soffbord, vilket vi behövt länge, men nu känns det plötsligt lite bråttom. Vi vill ha en ny färggladare matta under soffbordet, nya kuddar till soffan och nytt tyg på matbordsstolarna. Dessa stolar är klädda med fårskinn, men det fårskinnet fick lite skavanker då vi hade familjen boendes hos oss, då pojkarna tyckte det var så roligt att plocka med skinnet, så att detta har lossnat på fyra av sex stolar. Nåja, det började väl bli lite slitet och torrt, så det kanske ändå var dags.

Men just för den här dagen, så får det räcka med "förnyelse". Jag ska sätta mig och handarbeta och lyssna klart på ljudboken!

Förresten; fotot är från vår hallvägg, där maken satte upp den där ljushållaren, som tidigare legat undanstoppad. Nu hittades plötsligt en plats även till den! Se där, gamla saker kan få nytt liv!

Blivit lyft och inspirerad!

Igår kom jag mig äntligen för att avlägga ett besök på K A Almgren sidenväveri på Repslagargatan/Södermalm i Stockholm.

Ett museum och faktiskt fortfarande aktivt sidenväveri, det enda som finns kvar i Norden, verksamt sedan 1833. Visserligen inte aktivt i någon större omfattning, men ändå. En kvinna arbetar med att väva på de gamla jacquard-vävstolarna, ett gediget hantverk som det ligger oerhört mycket arbete bakom. 

Vi fick en intressant visning av en kunnig museipedagog och sedan stannade vi kvar och botaniserade runt i den fasta utställning, där det fanns mängder av tygprover, sjalar och ordensband från väveriets storhetstid och berättelser om och intervjuer med f d arbeterskor. För det var främst kvinnor som arbetade här. 

Även om man inte är vävintresserad är detta ställe väl värt ett besök!

På eftermiddagen gick vi sen till Sven-Harrys konstmuseum i Vasastan. Sven Harry, som för övrigt gick bort i måndags. Jag ville se utställningen Livet och trasornas väv, som jag hört och läst mycket om sedan den invigdes i slutet av september. Som det står i texten till programmet; Utställningen är en hyllning till vävstolen - ett avgörande redskap som burit minnen, mönster och berättelser genom århundraden. Här binds trådarna mellan hand och tanke, historia och samtid, individ och kollektiv.

Fotot föreställer den skickliga Helena Hernmarcks stora bildväv Skogen, och den inger verkligen känslan av att man befinner sig mitt inne i skogen. Och visst fanns det flera fina vävar, men även många i mina ögon fula, nästan slarvigt gjorda, och jag ifrågasatte urvalet till utställningen. Plus att jag blev ganska provocerad av texterna till respektive väv. Där mycket bara kändes som ordbajseri, att få något att framstå som större och märkvärdigare än vad det faktiskt var. Men jag är ju ingen konstkännare eller museimänniska, så vad vet jag...

Oavsett tyckande, så var jag mycket nöjd med min dag, det är verkligen viktigt och välgörande att ta sig iväg och besöka utställningar av olika slag. Det lyfter och inspirerar. 

Kanske därför jag idag vävde ut min löparväv! Så nu är min vävstol tom igen och jag får väl fundera ut vad jag ska sätta upp härnäst. 

Men vävstolen får vänta för nu ska jag först ta och svänga ihop en finmiddag, eftersom vi firar 46-årig förlovningsdag just idag. 

Januarikvällar ropar på kvällsfika!

Det är som att januarikvällar ropar på te och kakor i soffhörnet! 

I morse när jag och maken cyklade till gymmet i motvind och blötsnö som piskade i ansiktet, då kände jag en tacksam tanke till att jag inte längre behöver väcka trötta barn och jäkta på för att hinna till förskola eller skola, inte behöver skrapa bilrutor och ge mig ut i ovädret för att komma i tid till jobbet. Den tiden har jag tack och lov bakom mig.

Jag kunde ägna dagen åt att väva och lyssna på ljudbok. Just nu Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf. En otroligt bra historia, uppläst av Katarina Ewerlöf, en av mina favorituppläsare. Och tiden bara försvinner. 

Och nu har jag lagat fiskgratäng, gjort en soppa till i morgon kväll och passat på att baka småkakor. Vi har ätit och jag har diskat och snart ska jag sätta på te-vatten och vi ska se Rapport. Även om jag mest blir upprörd över världsläget, så behöver man väl ändå hålla sig lite uppdaterad. 

Och det är i tider som dessa som varmt te och spröda kakor kan kännas lite trösterikt.

Tänk så lätt allt är om man bara tar sig i kragen

Det är så lätt att "tiden springer ifrån en". Jag fyller mina dagar med allehanda aktiviteter utan problem och sällskap har jag av maken. Det är fortfarande vinter-mörka januari, lite ruggigt ute, och väldigt lätt att man blir bekväm och gärna stannar hemma i stugvärmen, än att ta sig iväg och hitta på aktiviteter med sina vänner. 

Men det är viktigt att hålla kontakten! Det är viktigt med relationer! Att umgås med andra kan få en att lyfta blicken och se nya saker, eller se saker ifrån andra håll. Att få prata, skratta och uppleva tillsammans.

Så i morse, när jag druckit upp mitt te, satte jag mig och skrev sms till fyra av mina vänner och föreslog lite olika aktiviteter.

Ganska snart fick jag "napp", så nu på torsdag ska jag träffa en väninna och åka till Stockholm för att gå på Almgrens Sidenväveri och SvenHarrys konstmuseum.

Nästa vecka ska jag gå och äta med en annan väninna.

Och med två ska vi få till en promenad med go-fika.

Tänk så lätt allting egentligen är om man bara tar sig i kragen!

Skitbra....

....eller kanske ska jag säga Skidbra!!

Efter gymmet i morse, så duschade vi inte utan tog bara varsin kopp kaffe. Sen vallade maken våra skidor och en stund senare gav vi oss iväg. Solen stod lågt på himlen och kalldimman låg i Hågadalen, så det var ett fantastiskt ljus på morgonen.

Vi styrde skidspetsarna mot Hammarskogsspåret. Det bästa med att kunna åka en måndag, är att det är så lite folk i spåren. Underlaget var bra, temperaturen perfekt och solen som frikostigt visade sin allra bästa sida, bidrog till att det blev en fantastisk dag.

Vi hade kollat upp med våra goda vänner, som bor ute i Hammarskog, att herrgårds-serveringen skulle hålla öppet. Vi beställde varsin räk-macka, och som en bonus, dök våra vänner upp och fikade tillsammans med oss. så det blev en lång sittning. Men väldigt trevlig!

På hemvägen stod solen lågt och den hann börja glöda vid horisonten innan vi var hemma igen.

Innan vi åkte i morse, slängde vi ut mattan från vardagsrummet så nu fick vi slänga på den snö och borsta med skurborste, på bägge sidor. Hårt och länge. Nu hänger den på tork på altanen, och den borde ha blivit en liten smula fräschare än innan. Den är hårt åtgången med hundspyor, matrester och vinfläckar, sedan många år tillbaka.

Och vad gjorde vi därefter tro? Jo men visst satte vi oss i bastun och mjukade upp och värmde lite trötta kroppar.

Nu mår man som en prins! Skit-bra, eller skid-bra.....

Skidor, skyttel och arkeologisk utgrävning!

 Mörkret har sänkt sig utanför fönstret, jag har precis kommit från bastun och sitter och slappar en stund innan det är dags att laga middag. Det är en sådan där skön söndagskänsla, som jag sa till maken, och han höll med. Trots att vi inte längre förvärvsarbetar, så är den där söndagskänslan på plats i kroppen. När man idkat friluftsliv, tagit långfika, badat bastu och så avslutar dagen med att laga go-middag, dricka vin och planera veckan som kommer.

Vi har dock "idkat friluftsliv" på varsitt håll idag. Maken blev tillfrågad om han kunde hoppa in som skridskoledare för nybörjarkursen i långfärdsskridskor. Han har ju varit med och lett den kursen i över tretton år, men i år hoppade han av, tyckte att han "gjort sitt". Dock var han snäll och hoppade in, när det nu behövdes. Så han drog iväg före klockan nio i morse.

Själv satt jag kvar vid morgonteet lite längre. Vid halvtio gav jag mig ut i skidspåret för ett par timmars åkning i Hågadalen och i skogen mot Hammarskog. Det är så sagolikt vackert i skogen, och hade jag inte frusit så mycket om fingrarna så hade jag fotat massor. De snötäckta granarna är magnifika, tallarnas stammar med snö på ena sidan likaså, solen som silade vackert silverljus mellan trädstammarna, orörda fält med djupsnö och tusentals av glittrande "diamanter". Och så är det ju så roligt och skönt att åka längdskidor!

Sen kom jag hem och satte mig vid vävstolen. Ska väva löpare till köket, och dom vill jag ha färdiga till början av februari, så jag får ligga i.

Men så ringde yngsta dottern som tog söndagspromenaden hit. Vi började med att fika tillsammans och sen gick jag upp på vinden och plockade ner hennes "minneslådor". Efter det nyligen rensade källarförrådet, tänkte jag att det var läge att fortsätta rensa. Och det blev som en arkeologisk utgrävning och var riktigt roligt. En nostalgitripp de luxe. Gamla kläder som hon mindes när hon haft, brev och vykort, skoluppsatser, teckningar, massor av keramikfigurer sen hon gick på keramik-kurs, minnesprylar, doppresent i form av silverskedar, inplastade "rumsregler" som suttit på dörren till hennes dörr i olika perioder, böcker, bokmärken mm mm. 

Vissa av hennes kläder fick jag fotografera och skicka förfrågan till syskonbarnen, om dom skulle vilja ha. Mycket kasserades, och några saker hamnade i en kasse "att hämta vid tillfälle". Sen fick hon syn på min gamla pälskappa som hängde på vinden. Tydligen så är den "jätte-trendig" och hon har velat ha en dylik. Ingen blev gladare än jag. Den här gamla kappan, som jag låtit sy upp i Tranås i slutet av 80-talet. Jag hade den nog en hel del i början, men sen har den hängt och jag har känt att de här breda axlarna är inget för mig längre, så jag har nog tänkt sy om den, men dragit mig för det. Är ju en hel del jobb med att sy i päls. Men idag åkte alltså yngsta dottern hem i den. Hon ska till Stockholm i jobb i morgon, och då ska den tydligen bäras! 

Jojo, det händer att mina barn skrattar åt att deras mamma har svårt för att slänga gamla saker, men i det här fallet är det kanske inte så tokigt att ha en samlar-mamma!!

Det blev en bra söndag och snart blir den fulländad med en len, krämig risotto!