Sista mars!

Så är det sista mars och det är Stilla Veckan, så nu närmar vi oss påskhelgen!

Jag hoppar veckostädningen och ställer bara fram de få påskpynten jag har.

Det får duga i år!

Det här är gamla tovade alster från när jag gick Ullakademin i Årjäng.

Här är påskkärringen som har hängt med många år, och duken som mamma broderade åt mig.

Jag har också varit och påskhandlat mat och dryck idag, och så fyllde jag påsk-hararna med diverse godsaker. En hare för varje barnbarn.

I morgon kommer två av dom hit, och jag har precis suttit och knåpat ihop varsin skattjakt. Varsin svår rackare med gåtor och kryptiska meddelanden. Vi ska ta en gemensam cykeltur och så kommer hela familjen hit på brunch.

På kvällen ska vi så hem till yngsta dottern som fyller 31 år! Hon flyttade härifrån i söndags, så det blir spännande att se nya lägenheten.

Och sen kommer påsken, och då tänker jag inte gå ut på datorn alls. Nu blir det skärmvila ett tag.

Dags att ta itu med bakning och fix inför kommande dagar.

Glad Påsk alla!

Trandansen

Så blev det äntligen av, att få beskåda tranorna vid Hornborgarsjön, och deras fascinerande dans!

Vi besökte rastplatsen vid namn Trandansen, först i solnedgång, och dagen efter i soluppgång.

De här dagarna hade man räknat in 15 400 stycken tranor.

Hade hört av vår stugvärd, att tranorna i år skulle bete sig annorlunda, påverkade av fågelinfluensan som härjar i södra Europa. Tydligen fanns det någon sjö i Frankrike där man hittat över 8000 stycken döda tranor. Det lät ju fruktansvärt.

Maken och jag hade ju inget att jämföra med, men nog fick vi se dans alltid!! Det flaxades, bugades, hoppades och gjordes piruetter för fullt. Och så lätet. Skön-sång, vet jag inte om man kan kalla det, men otroligt mäktigt! När vi öppnade bildörrarna 05.30 så var trumpetandet nästan öronbedövande. Kvällen innan hade det varit betydligt tystare. Kanske var alla morgonalerta?!

Det här var verkligen en upplevelse jag inte velat vara utan. Så mäktigt och fascinenrande. Vi tillbringade många timmar här. Och trots att jag kände mig lite löjlig när jag stod och fotograferade med min mobil, bredvid proffsen som hade staffli och halvmeterlånga objektiv, så måste jag säga att jag är nöjd med mina bilder!

Vi var flitiga turister som hade prickat in kloster-ruiner, grav-grifter, kyrkor och museum, så dagarna var fullspäckade. Ovan Gudhems klosterruin.

Här den enormt stora kyrkan i Varnhem, där vi också besökte Kata gård. 

 

Där vi bodde var det fågel-läte av annat slag, tuppen gal i tid och otid, och kom och tiggde brödsmulor! Den trevliga familjen som drev gården hade både hästar, höns, en glad hund och en snabb katt.

Det var så mysigt och fridfullt här, trakten var så vacker, och jag fick nästan en längtan till att flytta ut på landet! Orten vi bodde i hette Viske-Kleva, bara det!

Men det var såklart ändå skönt att komma hem. Dessutom skulle vi direkt på kalas. Ett av barn-barnen fyllde fem år igår och familjen bjöd på grillmiddag, och det bjöds både på bubbel och rödvin till dom vuxna.

Och nu har vi ställt om klockorna till sommartid. Det är en härlig tid som ligger framför oss. 

Och resan till Västergötland kommer jag att leva länge på!!

 

Havande genom helige ande...

 ...hur gick det egentligen till, kan man ju fundera på. Inte så att jag går och grubblar varje dag, men vi har idag haft en liten lunchbjudning, och vi kom att prata om det. Eller egentligen pratade vi om varför vi har en våffeldag just idag. (Det är ju en förvanskning av ursprungsnamnet på dagen; Vårfrudagen).

I vilket fall som helst, så blev lunch-bjudningen väldigt lyckad. Vi satt vid matbordet i drygt tre timmar. Gräddade potatis-våfflor och bjöd med Öjebyröra och så öppnade vi en flaska cava och skålade in våren. Som idag var ovanligt regnig och ruggig, men det gjorde ju inget vid dukat bord med tända stearinljus och i trevligt sällskap.

Till dessert hade jag frågat Chat GPT (min nya kompis) om råd. Han föreslog citron-paj, så det svängde jag ihop en och serverade med trädgårdshallon och vispad grädde. Mums filibabba! 

Och när gästerna åkt hem och vi diskat undan, så började vi packa. För imorgon bitti ska vi bila ner till Västergötland. Jag har hyrt ett hus nära Hornborgarsjön, för nu ska det äntligen bli av att skåda på trandansen. Något som stått på min bucketlist i flera år.  

Barnbarn och bygge

Nu så är vi tillbaka i vårt lilla radhus i Uppsala, efter lite barnvakts-sejourer. Först här i Uppsala, med tre aktiva syskon som skulle skjutsas till olika aktiviteter, lagas mat till, nattas, underhållas och umgås med. Efter våffel-lunch i lördags hämtade föräldrarna och vi for direkt till Leksand. Eller närmare bestämt Hjortnäsheden, där husbygge pågår för fullt. Vi fick ett underbart mottagande av lilla Majken som sken som en sol och skulle upp i famnen och kramas. Sen har vi hängt med henne oavbrutet, omväxlande med att laga mat och delvis hjälpa till med det vi kunde på bygget.

Vi turades om att läsa sagor, leka kurragömma och bygga med klossar. På söndagen gick jag och Majken i skogen och plockade blåbärsris, hälsade på myror och tittade på bajs. Hela eftermiddagen lekte vi vid Siljans strand med stenar, pinnar. Det var troll, det var affär, det var gymnastik och soldans. Fantasin är oändlig med en 2 1/2-åring, och det är inga svårigheter att underhålla. 

Mamman målade, pappan spikade panel och farfar, morfar och två fastrar hjälpte till. Full aktivitet rådde.

På kvällen hade jag lagat middag, så föräldrarna kunde hålla på så länge som möjligt.

I morse kl 05.00 åkte pappan iväg till sitt arbete, dottern (mamman) skulle skjutsa till förskola och åka och till sitt jobb. Vi skulle fixa lite på bygget och sen skulle vi sammanstråla på lunch, vi skulle hämta på förskolan och så äta middag tillsammans innan vi skulle åka hem igen.

Det var bara det att vi fick ett sms kl 06.30 i morse om att lilla Majken kräkts ner hela sängen två gånger. Kunde det vara kräksjukan tro? Något som tydligen går på förskolan.

Planerna ändrades. Maken och jag åkte till bygget och målade ett tak och ett rum och spacklade en brand-dörr. Det är så mycket kvar att göra! Och det är bara om en dryg månad som det är tänkt att flytten ska gå. Jag får tänka på annat för att inte stressa upp mig - vilket ju inte gagnar något eller någon alls...

Det är ju inte mitt bekymmer, men det är ju vårt barn och hennes familj som det drabbar - och ens barn kommer ju för alltid att vara en del av en själv, det kan inte hjälpas. Och då är det inte så konstigt att känslorna och tankarna finns där.

Jag beundrar deras flit och deras idoga arbete. Och det blir så fint och välgjort. 

Och titta på utsikten från sovrummet!

Den skulle man ju inte säga nej till!

Men att sätta igång och bygga ett eget hus?!!!

Nej tack, det ska vi inte göra!!

Nu håller vi tummarna för att inte vi fått någon "kräk-sjuke-bacill", men vi har just ätit middag med god aptit, så jag tror inte det är någon fara!

Vårkänslor och dagdrömmar

I förrgår gick jag promenaden med vinterjacka, pannband, vantar och extra överdragsbyxor. Idag tog jag vårjackan, men blev tvungen att ta av mig den och bara gå i tröjan.

Och se på "bananerna" i trädet! Ja, just bananer, trodde jag att det skulle växa och bli, när jag var i tio-årsåldern och några äldre ungar lurade i mig det. Jag var lättlurad, kanhända är jag det fortfarande.

Men oavsett, så njöt jag till fullo, av dagens promenad. Det är fortfarande snöfläckar kvar i norrläge, men mer och mer blir det vår, och det liksom spritter i naturen. Växer så det knakar och fågel-livet börjar bli öronbedövande.

Kändes skönt att sträcka ut kroppen, efter förmiddagens storstädning.

 

Till middag lagade jag en moussaka och drömde mig bort till Grekland. Till den där blå-turkosa värmen. Till fotspåren i strandkanten. Till cikadornas gnidande. Till solupp- och solnedgångar i havet. Till Kalimera och Kalispera.

Jag smider överrasknings-planer.

Vi får se hur det går.

Nöjer mig med dagdrömmar så länge.

Nu ska vi vara barnvakt i ett antal dagar. Imorgon till lördag i Uppsala. Fr om söndag i Leksand.

På återseende.

Livet är för kort för att sitta still!

Igår kväll fick jag äntligen besöka restaurang La Ruelle, här i Uppsala. Det är ett litet ställe som varit väldigt populärt och alltid fullbokat, när jag försökt få ett bord. Men igår blev det så äntligen min tur. Kära syster och jag skulle äntligen ses. Vi hade ett datum inbokat för en månad sedan, men då låg jag i feber och hosta. 

                 

Och det var värt att vänta på! Konceptet är lite mindre rätter, så för att bli mätt ska man välja minst två. Vi löste det genom att dela på en förrätt och en efterrätt.

Crudo på regnbåge, blodapelsin, gurka, forellrom.

Det fullkomligt smälte i munnen.

Huvudrätten likaså, en kyckling ballotine, glaserad kålrabbi, sherrysås och amalficitron.

                 

Och så desserten, Créme caramel med inkokt glassrabarber.

Som om inte det vore nog, så var det rysligt trivsamt att sitta och samtala med syster. Vi konstaterade att tiden går alltför fort.

Idag var det gym som vanligt, och när vi kom hem var hantverkarna redan på plats. Vilket innebar att vi inte hade någon ström - så att brygga te eller duscha gick inte.

Hantverkarna är här för att få ordning på vår köksfläkt, tillika in- och utluft i huset. Det har varit en krånglig historia, så jag riktigt känner hur kostnaderna tickar på varje minut......

Men blir det bra, så att vi t ex slipper känna matos i sovrummet, så är det väl värt det!

Dock, när vi skulle laga middagen - till sex personer, eftersom vi hade tre barnbarn här - så visade det sig att vår spishäll inte fungerade.....

Fortsättning följer....

(vi fick mat, tack vare makens extra-platta, som han köpt för att ha till öl-bryggning).

Och så blev det en liten "påsk-handduk" av mitt första försök till Chicken Scratch.

Men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker det är skitfult eller lite kitschigt....

Idag har jag börjat på en ny! 

Livet är för kort för att sitta still!!

Blåsippan ute i backarna står....

.... fast det var bara två stycken, väldigt små. Och kanske borde jag låtit dom växa kvar, men jag kunde inte låta bli att plocka. Lovar att jag ska njuta av dom!

Andra blomster som jag ägnat mig åt i dag, är mina första stapplande försök i att brodera s k Chicken Scratch. Valde ett lite för svårt tyg att börja med, eftersom de vävda rutorna är så diffusa i färgen, så är det lite svårt att se exakt var dom börjar och slutar. Men det här är ju bara en provlapp, och någonstans måste man ju börja. 

Vantarna blev färdiga idag och ligger nu på blockning. Ska försöka klara mig utan stickning nu, och istället försöka koncentrera mig på broderiet. Vi får se hur det går. Tycker ju samtidigt att det är skönt att ha lite olika projekt på gång, så att man kan variera sig.

Men i detta nu väntar projekt middag.