Skidor, skyttel och arkeologisk utgrävning!

 Mörkret har sänkt sig utanför fönstret, jag har precis kommit från bastun och sitter och slappar en stund innan det är dags att laga middag. Det är en sådan där skön söndagskänsla, som jag sa till maken, och han höll med. Trots att vi inte längre förvärvsarbetar, så är den där söndagskänslan på plats i kroppen. När man idkat friluftsliv, tagit långfika, badat bastu och så avslutar dagen med att laga go-middag, dricka vin och planera veckan som kommer.

Vi har dock "idkat friluftsliv" på varsitt håll idag. Maken blev tillfrågad om han kunde hoppa in som skridskoledare för nybörjarkursen i långfärdsskridskor. Han har ju varit med och lett den kursen i över tretton år, men i år hoppade han av, tyckte att han "gjort sitt". Dock var han snäll och hoppade in, när det nu behövdes. Så han drog iväg före klockan nio i morse.

Själv satt jag kvar vid morgonteet lite längre. Vid halvtio gav jag mig ut i skidspåret för ett par timmars åkning i Hågadalen och i skogen mot Hammarskog. Det är så sagolikt vackert i skogen, och hade jag inte frusit så mycket om fingrarna så hade jag fotat massor. De snötäckta granarna är magnifika, tallarnas stammar med snö på ena sidan likaså, solen som silade vackert silverljus mellan trädstammarna, orörda fält med djupsnö och tusentals av glittrande "diamanter". Och så är det ju så roligt och skönt att åka längdskidor!

Sen kom jag hem och satte mig vid vävstolen. Ska väva löpare till köket, och dom vill jag ha färdiga till början av februari, så jag får ligga i.

Men så ringde yngsta dottern som tog söndagspromenaden hit. Vi började med att fika tillsammans och sen gick jag upp på vinden och plockade ner hennes "minneslådor". Efter det nyligen rensade källarförrådet, tänkte jag att det var läge att fortsätta rensa. Och det blev som en arkeologisk utgrävning och var riktigt roligt. En nostalgitripp de luxe. Gamla kläder som hon mindes när hon haft, brev och vykort, skoluppsatser, teckningar, massor av keramikfigurer sen hon gick på keramik-kurs, minnesprylar, doppresent i form av silverskedar, inplastade "rumsregler" som suttit på dörren till hennes dörr i olika perioder, böcker, bokmärken mm mm. 

Vissa av hennes kläder fick jag fotografera och skicka förfrågan till syskonbarnen, om dom skulle vilja ha. Mycket kasserades, och några saker hamnade i en kasse "att hämta vid tillfälle". Sen fick hon syn på min gamla pälskappa som hängde på vinden. Tydligen så är den "jätte-trendig" och hon har velat ha en dylik. Ingen blev gladare än jag. Den här gamla kappan, som jag låtit sy upp i Tranås i slutet av 80-talet. Jag hade den nog en hel del i början, men sen har den hängt och jag har känt att de här breda axlarna är inget för mig längre, så jag har nog tänkt sy om den, men dragit mig för det. Är ju en hel del jobb med att sy i päls. Men idag åkte alltså yngsta dottern hem i den. Hon ska till Stockholm i jobb i morgon, och då ska den tydligen bäras! 

Jojo, det händer att mina barn skrattar åt att deras mamma har svårt för att slänga gamla saker, men i det här fallet är det kanske inte så tokigt att ha en samlar-mamma!!

Det blev en bra söndag och snart blir den fulländad med en len, krämig risotto!

Lördag med röj, bandy och cava

 

Idag var jag på mitt livs första bandymatch! Det var ett av barnbarnen som skulle spela s k poolspel, med tre matcher på raken. Barnbarnet går i UNIK som skulle möta Djurgården, Sirius och Spånga. Alltså jag tycker inte det var länge sedan han skulle lära sig att åka skridskor och det gick så stappligt, han ramlade hela tiden. Och nu, nu åker han lekandes lätt åt alla håll, han får upp fart snabbt och hanterar klubba och boll lika lätt. Jag är imponerad! Och det var riktigt roligt att titta på, jag som alltid trott att det skulle vara så svårt att se bollen.

Stannade dock inte alla tre matcher, men en och en halv. Sedan sa mina frusna tår ifrån, och dessutom hade jag inte tänkt på att ta med cykellysen, så när solen gick ned, då tog jag mig hemåt.

På förmiddagen blev maken och jag helt färdiga med röjningen av förrådet i källaren. Det är nu helt rensat, saker som inte behövs har vi gjort oss av med och jag har en hel låda med grejer som ska till röda korset. Vi har monterat upp nya hyllor och fått massor med plats, så nu kan prylarna stå mer luftigt och man ser vad som finns mycket lättare.  Tänk att det kan kännas så tillfredsställande att städa och röja. Liksom skönt i hela kroppen! Jag var tvungen att gå in och beundra resultatet nu när jag kom från bandyn!

Och nu har jag duschat varmt och hällt upp varsitt glas cava till mig och maken. Maken står iklädd förkläde och ska laga till lördagsmiddagen. Själv ska jag sätta mig och brodera nos och ögon på ett par vantar.

Jag ska vara glad och snäll!!

Det är så mycket som rör sig i mitt huvud! Tankar och funderingar kring stort och smått. 

Fast vad är egentligen stort och vad är smått?? Små händelser kan för mig personligen vara jättestora, och stora händelser kan för mig personligen kännas mindre betydelsefulla och på så sätt bli små.

I dag är vi "barn-barns-fria". Vi startade dagen med gym och efter morgon-te, så satte vi igång med att rensa/städa vårt källarförråd och samtidigt städa bort julen.

Och nu när mörkret sänkt sig så sitter vi och slappar med varsin glögg-martini, så snart är även glöggen väck!

På gymmet blev jag dock varse att vi "varit med barnbarn"..... Jag åkte pulka-tåg med tre barnbarn häromdagen, och min pulka hamnade på ett gupp i backen. Så jag flög alltså upp i luften och hamnade med en hård duns på marken nedanför. Det kändes i rumpan vill jag lova. Men vilka skratt det utlöste, så jag kände att det fick jag verkligen bjuda på.

För vi var väldigt mycket ute och idkade vinteraktiviteter. Men däremellan satt Jennifer 10 år, och jag och startade upp arbetet med att sy en Gås. En gose-djurs-gås. Hon hade önskat sig och fått tyg i julklapp, och utifrån en bild hon hittat så ritade vi mönster, klippte till och startade sy. Hon är en läraktig elev, så det är väldigt roligt för farmor att "undervisa".

 

Men som sagt, vi var väldigt mycket utomhus. Det var pulka- och skridskoåkning tillsammans med kusinerna. Det var igloo-bygge modell gigantiskt. Snön förvandlar verkligen landskapet till ett "aktivitetscenter"!!

Och så fick dom laga middag varsin dag. Och vi spelade kort. Och vi hade filmkväll med popcorn. Och det skulle spelas fyrhändigt piano. Och det skulle berättas spökhistorier innan läggdags.

Vi bjöd också hit kusiner med föräldrar på ute-lunch. Det är jätteroligt med den nya stekhällen, och allt smakar ju så gott utomhus. Att man sen luktar rök om kläder och hår, det hör till! 

Mitt äldsta barnbarn fyller 12 år om en månad, och det börjar verkligen märkas ett stråk av för-pubertet. Det är en brytningsperiod. Han vill på något sätt fortfarande vara liten. Innan dom skulle hit, skrev han t ex i ett meddelande; - Farmor, kan vi åka pulka och skridskor? Farmor kan du läsa för oss innan vi ska sova?  Och han vill göra allt det där vi gjorde då han var mindre, men samtidigt så har han numera inte samma tålamod. Han börjar få tonårsålderns rastlöshet i sig. Och när vi hade som roligast i pulkabacken med småkusinerna, och det kom tre tonårspojkar till samma backe, då ville han plötsligt gå hem för "att han var trött", han tittade hela tiden på dom äldre och höll sig för sig själv.

Det är allt bra sorgligt, tycker farmodern. Men jag vet ju att det helt enkelt är tidens gång. Det har i alla fall varit mysigt att ha dom här.

Och samtidigt är det skönt när dom åker hem och vi får rå oss själva.

Det är bara så det är!

I onsdags kväll fick jag "ledigt" och mötte upp mina f d kollegor på 7 Flaskor. Dom hade haft sin första arbetsdag, och berättade bl a om ett nytt projekt som går ut på att skapa tryggare och mer inkluderande lärmiljöer genom proaktiva strategier för att främja positiva beteenden, stärka relationer mellan elev och personal och förebygga psykisk ohälsa. När jag fick höra ett praktiskt exempel; -Du ska inte berömma en elev för vad han/hon åstadkommit, men du ska berömma en elev för att han/hon kommit i tid, eller haft med sig material. Då kände jag hur jag nästan fick klåda över kroppen. Och återigen är jag så oerhört tacksam över att jag inte längre arbetar!! (Säkert har projektet många goda sidor, men jag har varit med om ett antal projekt som skulle leda mot samma mål som detta) Sunt förnuft och vanlig medmänsklighet, det var alltid mina ledord, när jag var lärare och såklart även som "vanlig medmänniska"!!

Nej, jag menar inte att raljera, men jag tycker att man ibland "går över ån, efter vatten".

Men det är ju "andra, nya tider" nu, så kanske är mina tankar gamla och mossiga......

Nåja, det står jag för i så fall.

Fast å andra sidan, så hade jag tänkt att jag under 2026 inte ska "tycka saker högt" om andra människor. Såtillvida att det inte är något positivt, som kan komma andra människor till gagn. Om inte, så ska jag bara hålla mina tyckanden för mig själv.

För jag ska ju vara glad och snäll!

Vintervitt och vackert

Vårt lilla radhus i vinterskrud!

Som vi skottat i dagarna två. Gissar att det är 35-40 cm snö som fallit.

 

Och jag blir ståendes och bara häpnar över hur förändrat landskapet plötsligt kan bli. Så makalöst vackert, t om inne i stan. Fast vårt radhus är ju faktiskt beläget så att man har utsikt mot en allmänning och skogsbacke, och det är jag så tacksam för. Den där "fria" utsikten. 

När jag var ung, trodde jag att jag som äldre skulle vilja flytta till en lägenhet. Och visst tycker jag att både yngsta dottern och min syster har det väldigt mysigt i sina lägenheter i stan. Men numera känner jag mig så nöjd med att ha en gräsplätt att kliva ut på barfota. Att ha närheten till naturen och att slippa stirra rakt in i grannarnas göromål.

Och närheten till naturen tänkte jag utnyttja idag! Vi ska plocka fram skidorna och ge oss ut i Hågadalen, det brukar alltid vara någon som är entusiastisk och tidigt ger sig ut för att spåra. Det är verkligen härligt att kunna spänna på sig skidorna direkt vid dörren och så bara glida iväg!

Och så blir det ett uppehåll i skrivandet några dagar, för imorgon flyttar det in barnbarn, och då får fokus ligga på andra aktiviteter!

Välkommen 2026

Ett nytt år och det kom med en riktig "snö-smocka"! Ett ord som jag inte gärna använder, för jag tycker det blivit så uttjatat i nyhetssammanhang. Men just vad gäller starten av 2026, så är det en beskrivning som passar! Det har kommit otroliga mängder med snö och blåsten har gjort att det bildas drivor.

Och nu hoppas jag vintern kommit för att stanna, det är otroligt vackert ute i detta nu!

'

Vinter innebär ju även skridskoisar. På nyårsaftons morgon bilade vi upp till sjön Tämnaren. Vi gick ut på isen, samtidigt som solen steg, och det var ett fantastiskt ljus. Det hade fallit några mm snö på isen, men den var slät och lätt åkt. Tämnaren är en grund sjö och fryser relativt tidigt, men det var öppet vid å-mynningar och så vid en udde, där makens ispik gick igenom. Han bedyrade att det inte var några problem att åka på den fyra cm tunna isen, om jag bara tog lite fart och åkte bredbent....

Nog var jag lite skeptisk, men jag litar på maken, och det gick ju bra.

22 km blev turen.

Nyårsaftons kväll/natt spenderades i trevligt sällskap med utsökt nyårsmiddag. God champagne och utsökta viner. Lite lekar och spel, och som avslutning fyrverkeri.

Champagne blev det även dagen därpå, eftersom maken och jag har bröllopsdag på nyårsdagen. Jag putsade upp våra mässingsljusstakar, eftersom 42-årig bröllopsdag kallas för mässingsbröllop. Symboliken i denna benämning är att mässing är en legering av koppar och zink, som är formbar men stark, vilket kan liknas vid ett långvarigt äktenskap som formats genom åren.

Ny månad, innebar ju också att maken fick öppna januari-kuvertet i sin födelsedagskalender. Det var biljetter till musikalen LeMarc Det som håller oss vid liv, på Stockholms Stadsteater. Tack och lov så gick tågen, med bara smärre förseningar, trots snö och blåst. Vi startade med en lunch på Kajsas fisk i Hötorgshallen och sen en kaffe på Teaterbaren innan matinéföreställningen. Fantastiska prestationer av musiker och artister! Även om jag inte kände igen alla låtar (det var 60 st ur hans repertoar) så blev det en se- och hörvärd prestation.

Och nu är vi tillbaka hemma i radhuset. Det var slirigt och bökigt att ta sig fram med cykeln, man har inte hunnit med att ploga. Någon klåfingrig typ hade dessutom stulit mitt framlyse, och makens framlyse hade frusit, så vi cyklade olagligt, fast på flera ställen var vi tvungna att gå och dra cyklarna, och då var ens samvete renare...

Det känns som en riktigt bra start på det här nya året! 

Vi fortsätter väl med bra, resten av årets dagar, tänker jag!

 

Himlen glöder ....

 ... och vi har fått fyra minuter extra dagsljus sedan vintersolståndet den 21 december. Dessutom har vi haft sol flera dagar i rad, vilket man tackar för. Solnedgångarna är magnifika! 

För jag varvar dagarna med promenader och pussel. Nå, i morse var vi även på gymmet, eftersom det är en vanlig måndag idag, men för övrigt gör vi inte många knop. Och vi har fortfarande rester att äta, så det är bekvämt.

Något annat jag sysselsätter mig med, så här i slutet av året, är mina reflektioner över året som varit och mina blickar framåt, mot året som komma skall. Jag tänker och skriver, tänker och skriver. Det är av så privat karaktär, så det skriver jag bara för mig själv. Men så broderar jag ju mina almanacks-omslag, sedan många år tillbaka, med mottot för året.

2026 = Jag kramar nu, och lever med pirr inför framtidens oskrivna blad

Med det menar jag att jag är oerhört tacksam och lever i nuet, var dag, men att jag samtidigt är nyfiken och förväntansfull inför vad nästa dag ska föra med sig. Livslusten är oändlig.

Och jag kan känna det där pirret i magen, som om jag just är i färd med att åka berg-och-dal-bana.

Och med det tar jag ett litet uppehåll i skrivandet här.

Behöver fokusera på mina reflektioner och mina framtidsdrömmar ett tag.

Men jag återkommer i början av nästa år.

Gott Nytt År

Det är något visst med mellandagar!

 Trots att jag inte längre jobbar, och bara är tillfälligt ledig utan ledig jämt och ständigt, så tycker jag fortfarande att det är något visst med just mellandagarna. Dom år sådär skönt kravlösa och jag slappnar av totalt och bara är.

Börjar t ex dagen med att ligga kvar i sängen och läsa, något som är ytterst sällsynt av mig! Och så lägger vi pussel. Den här julen har vi ett 2000-bitars. Egentligen är det konstigt att man kan tycka att det är så kul. Men vi blir helt fast, idag har vi nog suttit tre timmar i sträck. Vi hade tagit en långpromenad efter lunchen, duschat och blandat till varsin glöggmartini, och tiden bara försvann.

Och så äter vi rester, ikväll tänkte jag dock piffa till en bit julskinka, och göra en pastasås med lite olika sorters lök, grädde, vitt vin och parmesan. Så blir det lite rödvin därtill och en grönsallad med dadlar, frön, nötter och balsamico. Utanför husknuten river blåsten i så det skramlar och viner, den här stormen är visst döpt till Johannes, och SMHI har utfärdat varningar till höger och vänster. Helt klart läge för att stanna inne och hasa omkring i myskläder!