God Jul

Igår eftermiddag stod regnet som spön i backen. Gång- och cykelvägarna var som isbanor täckta med vatten och något enstaka gruskorn. Det där vintervackra som fanns tidigare är helt försvunnet. Och jag, som försöker att inte låta vädret påverka mig, kände mig lite småsur, när jag krängde reflexväxten över jackan, drog upp huvan över håret och gick för att hämta barnbarn på förskola och skola. 

Alla barn  var inomhus, eftersom skolgården var en enda stor vattendränkt isbana. Jag stapplade mig fram och höll mig i stängslet som omgärdade gården, för att inte ramla omkull.

Barnen blev glada och drog raskt på -redan blöta- overaller, för att gå hemåt. Och det blev ett äventyr, som lärde mig ett och annat! Se världen genom ett barns ögon och du ser magi i allt! 

För vad hittade 9-åringen om inte jätteroliga isbanor! Han tog sats, sprang och gled sen så vattnet stänkte i farten. Om och om igen. Och tre-åringen försökte, men kunde inte, då fann 9-åringen en is- och vattentäckt sluttning där han satte sin lillasyster mellan sina egna ben och så satte dom sig på rumporna och åkte kana. Om dom blev blöta? Ja, genomblöta! Om dom hade skoj? Ja, jätteskoj!

Och overallerna var ju bara att hänga på tork! Svårare än så behöver det ju inte vara!

För övrigt så är det julbestyr som pågår i huset. Och jag tänker ta jul-uppehåll med skrivandet redan nu, för att återkomma efter helgdagarna. 

God Jul, så länge!

En broderi-historik och en inspirationskälla av ett annat slag

Idag köpte jag hem Ilex, dessa vackra, röda bär på bar kvist, som lyser upp hela min hall, där dom står på byrån tillsammans med mina gulliga små julstjärnor. Dessa köpte jag på vår bröllopsresa på Madeira i januari 1984. Där saluförs handbroderade dukar, kuddar, tyger, gardiner osv överallt på ön. 

Historiken går tillbaka till 1784, då en engelsk familj flyttade till ön. Äldsta dottern i familjen startade en skola för kvinnor och barn där hon lärde ut broderi och egen design. Till en början såldes alstren i liten skala till vänner och enstaka turister. Efter utställningar i huvudstaden Funchal och senare i London växte intresset och uppmärksammades med priser och utmärkelser så till den grad att det på 1860-talet växt sig till en stor industri, med runt 70 000 brodöser runt ön. Äktheten märks ut med ett litet sigill på  varje arbete.

Se där, en liten historielektion!

Så här i slutet av året ägnar jag mig som vanligt åt reflektion över året som gått, och så ser jag framåt och skriver önske- och göra-listor med mål inom olika områden. Jag funderar, skriver ner. Ändrar och skriver om. Lägger till, drar ifrån, formulerar på nytt. Ja, sådär håller jag på till jag känner att jag hittat rätt och är nöjd. Det finns olika "workshops" på nätet som man kan anmäla sig till om man vill ha stöd, men jag har hittat ett eget sätt som passar mig. Naturligtvis har jag också funnit inspiration genom andra färgstarka och kreativa kvinnor. (Ja, faktiskt inga män ännu...)

T ex så följer jag (på Instagram och i blogg) Sara Rönne. Hon bor i Åre och arbetar som marknadsstrateg med uppdrag inom destinationsutveckling. (En jobbtitel som i min värld låter väldigt flummig och obegripbar...) Hon kallar sig väl också som influencer  (också ett lite "märkligt" yrke). Men det som gör henne speciell är hennes fantastiskt fina foton, hennes inspirerande texter och hennes energi och glädje, som i alla fall jag upplever! Ska ge några exempel;

Min livsdesign; 1. Jag vill minnas varje dag i mitt liv. 2. När jag gör något så ska det göras riktigt bra.

Vad är hälsa?  Hälsa är basen på vilken vi bygger våra liv och en god hälsa kommer från hur vi äter, sover och rör på oss, men också hur vi mår i våra relationer, hur vi lever med vårt jobb och i de beslut vi tar i livet. Vi kan definiera hälsa som avsaknad av fysiska och psykiska sjukdomar men jag tänker att hälsa är den livskraft vi har och förmågan att skapa flow för oss själva och dela den med andra.

Vad är framgång? Framgång är att leva sitt liv så som man innerligt önskar.

Jag skriver Längtans-listor för varje månad. Ett tema för 2024 är att gå från att längta till att göra och hur att börja göra, ger motivation till att göra mer. Listorna har hjälpt mig att formulera vad det är jag egentligen vill göra. Med riktning  är  det enklare både att göra och att vara nöjd med görandet.

Jag ska väl inte bli för långrandig, men sådana här texter, går i alla fall jag igång på.

Och nu ska jag gå igång på att svänga ihop en kantarellpasta. Maken har varit på skridskoisen hela dagen, jag har storstädat huset mellan hundpromenaderna. Det känns nästan lite som fredag, så det får nog bli varsitt glas vitt ikväll!

 

Medknitation

Mitt stora stickprojekt som jag startade i september, blev färdigt i förra veckan. 

Mitt nästa projekt; brodera almanacksomslag, blev färdigt igår.

Så då var min tanke, att nu skulle jag vara nöjd ett tag. Bara förbereda inför jul och sen fira jul och vara nöjd med umgänge, sällskapsspel, samtal, pussel, lekar och mat.

Idag har jag varit och hämtat lilla vovven, hon ska stanna här till på fredag, när matte har mycket omkring sig före jul. Och jag tänkte att hon skulle kunna hjälpa mig att skingra tankarna bort från handarbete.

Men det går sådär..... Jag har redan fått en hiskelig "klåda i händerna" och huvudet snurrar av olika tänkbara nya projekt. Det känns så rysligt tomt. T ex efter frukosten. Då vill jag så gärna sitta kvar en stund och sticka och dricka te. Eller framför teven, jag saknar att avsluta dagen med några varv stickning. 

Kalla mig beroende, men man får väl ändå kalla det ett "snällt" beroende. Och för mig är det mindfulness, eller som ordet till bilden ovan; Medknitation.

Jag måste nog "dyka ner" i mitt garnlager direkt, och se vad jag kan starta upp!

 

Inte är jag unik inte.....

 I går kväll blev vi bortbjudna på middag. Ravioli lagad från grunden med långkokt fläsk-karré, pancetta och ost som fyllning och så täckt med brynt smör, salvia och massor av parmesan. Till detta bjöds en njutbar Nebbiolo, direktimporterad från Italien. Till förrätt hade vi avnjutit en ceviche på pilgrimsmusslor och druckit sval Albarino

Har jag möjligtvis nämnt någon gång att jag är mycket intresserad av att äta god mat och dricka vin?!

Annars har jag ägnat helgen åt broderi, ett annat stort intresse. Även om jag börjar få svårt med "finlir", pga min skakiga högerhand, men jag tvingar mig att hålla på ändå. Den ska inte få "bestämma" över mig. Måste bara lära mig att sänka kraven på resultatet!

Maken har varit på skridskoisen både igår och idag som ledare. Igår i ösregn, idag i uppehåll och lite kallare väderlek.

Jag tog en promenad och gick till Hågabys julmarknad mitt på dagen, men det blev ett kort besök, var inte imponerad över innehållet. Gick istället hem och fick besök av äldste sonen och yngsta dottern så vi tog en gemensam tredje adventsfika med levande ljus och julmusik.

Nu har vi badat bastu och jag ska ta itu med söndagsmiddagen, Het kräftpasta med vispad saffranskräm. Ett nytt recept, som jag inte testat förut. Så nu får det bli julmusik i högtalarna och ett glas chardonnay till kocken.

Apropå intressen, så googlade jag på "Svenskarnas vanligaste intressen" och upptäckte att mitt matintresse inte är så ovanligt, det hamnar in som nr 5 på en lista. 1. är Lyssna på musik (det gör jag ju hela tiden, har inte tänkt det som ett särskilt intresse eftersom jag alltid gör det i anslutning till att jag sysslar med något). 2. är läsa och skriva (det tycker jag ju också om) 3. är Resa och 4. är Film. De två sistnämnda är också något jag har behållning av.

Så inte är jag särskilt unik inte.....

Jag tycker att det räcker....

Jaha, idag har vi fredagen den trettonde. Men det är också Lucia-dagen. Och för min del fokuserar jag på det sistnämnda. Började t ex dagen med att tända ljus och slå mig ner i tv-soffan till Luciamorgon, med skönsjungande och spelande Sala-människor, när det var utsändning från Sätra Brunn. Stämningsfullt. Jag hoppade över gymmet i morse, eftersom jag sovit uruselt.

Och jag anser att jag fått min beskärda del av otur den här veckan.

När efterdyningarna av covid-vaccinet med feber ett dygn ebbat ut, så vidtog en inflammerad spottkörtel, och igår slussades jag mellan vårdcentralen, öron-näsa-hals-mottagningen till Närakuten, där jag tillbringade fem timmar på eftermiddagen-kvällen. Jag har nu fått anti-inflammatoriska tabletter att knapra i en vecka. Ja, och så en urusel natt-sömn på det. Jag tycker faktiskt att det räcker för ett tag.

Maken är på skridskoisen. Själv ska jag ta itu matplanering och sätta på en tvätt innan det är dags att gå och passa barn-barn på eftermiddagen och över kvällen.

Önskar er en lyckosam otursdag!

 

I morgon hoppas jag att mitt gamla vanliga jag är tillbaka

 Här sitter jag uppkrupen i soffan för att äta frukost, klockan är 16.30, och jag klev precis ur sängen.

Anledningen är att jag i går förmiddag vaccinerade mig, mot covid och influensa. Det är min femte covid-spruta och varje gång har jag fått feberfrossa och varit däckad ungefär ett dygn. Så jag förväntade mig inget annat den här gången heller. Kände mig lite frusen i går kväll, och när jag kom ner under täcket så började jag skaka i hela kroppen, så det var bara att klä på sig varma kläder och lägga på två extra täcken. Sen sov jag ganska oroligt, men det har jag tagit igen idag, när jag legat i dvala. Har sett dagsljuset komma och gå. En hel dag har liksom bara gått upp i rök.

Å andra sidan förstod jag att det skulle bli så här, så jag hade planerat vaccinationstid på dag då jag inte hade något inplanerat ett par dagar efter.

Men visst är det märkligt att kroppen så totalt ballar ur för några graders temperaturhöjning! Man är en känslig varelse.

Nu ska jag ändå försöka hålla mig upprätt (nåja, i alla fall halvt upprätt i soffan) några timmar, innan det är dags att inta viloläge i sängen igen.

I morgon hoppas jag att mitt gamla vanlig jag är tillbaka!

Ibland blir jag så trött på mig själv......

 Har uttalat den meningen en del de senaste dagarna! Först i söndags, när jag upptäckte att jag tappat mitt bank-kort. Trodde det skedde på teatern, eftersom facken i min mobiltelefon, där jag förvarar korten, har en längre tid varit utslitna, men har jag gjort något åt det? Nix.... Det var bara att ringa och spärra kortet.

I morse när jag satt och åt frukost, undrade jag vad som låg i fickan på morgonrocken. Gissa?! Såklart bank-kortet. Hade haft mobiltelefonen i den fickan i söndagsmorse....

Sen skulle jag iväg på vaccination och hittade inte min hemnyckel. Jag letade i alla fickor jag haft på kläder under konserten igår kväll, men där var tomt. I ren frustration började jag slita ut grejer ur hall-garderoben. Och tänk; allra längst ner i lilla vovvens kvarglömda hundsäng, där låg min nyckel.

Maken hade tyst hört mina grymtningar och vredesutbrott och att jag flera gånger suckat högt; -JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!

Lite försynt sa han; -Men säg inte sådär om dig själv!

Så när jag kom hem från butiken med bara ett granatäpple, fast jag hade köpt och betalat för två. Eller när jag upptäckte att jag köpt fel olivolja, inte den på extrapris, utan en mycket dyrare. Ja, då var jag bara tyst och försökte tänka ; -Det är bara världsligt! Du är bara mänsklig!