Allhelgonadagen

 

Måla naglarna, blanda Spicy Margaritas och spela yatzy. Det var en del av dagen, en del av livet, i eftermiddag, tillsammans med yngsta dottern.

Tända ljus på gravarna och i minneslunden, stå där i beck-mörkret och se alla ljus som lyste upp slånbärsbuskarna runt den lilla vattenspegeln, på avstånd höra musik från trädkyrkan. Känna samhörighet med alla människor som var här för samma sak. Att minnas och hedra, de nära och kära som inte längre finns kvar på jorden, men lever i våra minnen och våra hjärtan. Det var en annan del av dagen, efter solnedgången, en annan del av livet, tillsammans med maken.

Vi behöver alla olika delar. Vi behöver skratt och gråt, flams och allvar, ljus och mörker. För just det är att vara människa. En nu levande människa.

Och nu blir det ett skrivaruppehåll för mig. Återkommer i mitten av november.

Och där förvandlades min egen garderob till lump och trasor.....

 Idag har jag, tillsammans med två f d kollegor, besökt SvenHarrys konstnuseum och en utställning med kläder av Azzedine Alaia (egentligen har han två prickar över i i Alaia, men det klarar inte mitt tangentbord). Alltså VILKA KLÄNNINGAR!! Vilka mästerverk, vilka material, vilka former vilken sömnad och hantverk! Som skulpturer stod var och en, på sina specialgjorda plastkroppar. Han var ju också från början utbildad skulptör, född 1935 i Tunisien. Hans syster lärde honom sy och han startade med att sy i liten skala, till släkt och vänner. Vi såg en dokumentärfilm om honom där man fick se, hur han i princip "skulpterade" tyg, skinn och läder direkt på den kropp som gjort beställningen. Bl a Tina Turner, där han frejdigt tog fram saxen och bara klippte bort tyg när hon ville ha en kortare klänning, eller runt kragen, nästan så jag trodde att hennes 80-tals lockar skulle ryka. Många kläder var väldigt vågade, genomskinligt eller med håligheter på alla möjliga kroppsdelar. Många måste varit helt omöjliga att röra sig i, även om dom var sydda i trikå. Guiden berättade att man inte skulle bära underkläder under dessa plagg. Och det är verkligen inte vilken figur som helst, som skulle bära upp hans skapelser. T ex inte min, men ack, det gör en alldeles lycklig att se skapelserna. Och hur svårt var det inte att låta bli att känna!!!

Nu är jag hemma, iklädd mina mysbyxor och en virkad poncho, ingen direkt klass. Men i mitt huvud, har jag den svart klänningen i pytonläder när jag nu strax ska duka upp en ostbricka, korka upp ett merlot-vin och så ska maken och jag se premiäravsnittet av "På Spåret".

Trevlig fredagkväll!

Ps: jag tror bestämt att mina mysbyxor är skönare att krypa upp i tv-soffan med, och dessutom kan jag äta hur mycket jag vill utan att dom stramar!

Mindful av yoga - och så lite fåfäng

 

Jag har tänkt att sedan jag slutade arbeta, så har jag inte på samma sätt "behövt" yogan. Känner mig lugn, grundad, trygg och tillfreds ändå.

Men efter vad jag kände att massagen gjorde med min kropp igår, så tänkte jag ett steg längre. Det är inte säkert det vi tror är vad vi behöver.

För idag bokade jag ett yoga-pass, och det var så bra! Jag kände hur jag saknat det. Sättet att bli ledd in i olika asanas. Sättet att fokusera på andning. Sättet att verkligen känna in varje övning i kroppen. 

Det är nog så, att yogan gör mer med min kropp än att lugna och grunda den! Nu ska jag verkligen se till att bli mer regelbunden med mina yoga-klasser!

Dessutom, som en extra bonus, blev det "rena samkvämet" efter passet, då jag träffade på fyra bekanta, som jag inte språkats med på länge. Det var verkligen trevligt!

Sedan har dagen ägnats åt att städa och tvätta. Dammråttorna låg och lurade i hörnen tillsammans med popcornkärnorna över hela vardagsrummet, sedan söndagkvällens familje-middag!

Och nu har jag precis stigit upp från ett varmbad med extra allt. Jag la en ansiktsmask, jag peelade kroppen och smorde in mig med brun-utan-sol-kräm, jag gjorde pedikyr och manikyr och nu är håret rullat på pappiljotter!

Imorgon förmiddag ska jag sammanstråla med f d kollegor och dra till hufvudstaden på galej! Då får man lov att vara lite extra snygg, eller hur!

Välgörande massage

Mörbultad, frusen och fortfarande lite groggy, är jag, så här 2 1/2 timme efter avslutad massage. Det känns som att jag äntligen hittat en massör som vet vad hon gör och gör det bra. Kände mig extra bekväm med att det är en kvinna, faktiskt. Liten och nätt var hon, men ack vilka starka nypor!

 Fick ett tips av min hudterapeut, vi hade båda varit hos en man, som inte någon av oss var särskilt nöjda med. Sen hade hon provat den här kvinnan och varit nöjd. Vilket jag insåg att fler var, när jag skulle boka för några veckor sedan, Fick ingen tid förrän strax före jul! Men så igår kom det ett meddelande om ett återbud, och då var jag snabb att boka.

Och det var verkligen behövligt! Så stel som jag varit i nacken hela hösten, knappt kunnat vrida på huvudet, och så sätesmusklerna som stramar och smärtar. Idag har det knådats och klappats om, och hon fick lov att påminna mig flera gånger att jag måste andas. Hon hittade punkter som fick mig att se stjärnor, och då var första reaktionen att bita ihop och hålla andan, inte så smart. Att djupandas och koncentrera sig på det, gjorde att smärtan kändes något mindre. Och när jag gick därifrån efter en timme så kunde jag faktiskt vrida på huvudet bättre. 

Garanterat blir det fler besök här!

Men som sagt, så mycket mer orkar jag inte företa mig idag. Tur att maken lagar middag, det doftar förföriskt från köket. Själv sitter jag i soffhörnet med min stickning. Det dök upp en tanke; kan mitt idoga stickande ha förvärrat nack-smärtan....??

Men jag väljer att inte tro det!

Konstnär är var och en för vilken tillvarons mål är att utveckla sina sinnen

Det börjar dra ihop sig till Halloween. Pratade med yngsta dottern som ska på fest, utklädd till någon skräckfilmskaraktär på lördag. Och nyss fick jag en snap från svärdottern, på lilla Eva 3 år, som provade kläder inför "bus-eller-godis-racet". Hon var en bedårande liten "skräcködla" i tyllkjol, skelett-tröja och handväska!

Själv är jag inte så mycket för det där spektaklet, men visst finns det viss kreativitet kring det hela, och det tycker jag om. Och så kom jag att tänka på ett konstverk jag fotade på Nationalmuseum nyligen. Det är nästan lite skräckinjagande tycker jag. Men framför allt är det kreativt! Det är gjort av Nancy Worden från Boston och det heter I said No. Och ordet NO framgår ju tydligt på flera ställen. Konstverket är gjort av återbrukat material plastband, knappar och flugsmällor, på vilka man broderat. Och det tyckte jag var lite skoj.

Jag som gillar textilt arbete. En gång i tiden drömde jag faktiskt om att bli textilkonstnär. Hålla på med broderi, bildväv, lapp- och applikationsteknik. Skapa bilder med olika budskap.

Men så blev det inte. Nu nöjer jag mig med att tillverka för eget bruk eller för presenter och av ren och skär lust!

Och inspiration finns ju överallt. Som t ex att brodera på flugsmällor. Jag har en tanke om att försöka brodera på en gammal hushålls-sil, vilket jag såg på en utställning i England för några år sedan.

Men ibland får man lägga kreativiteten åt sidan. Som idag, när jag lånade en grovtvättstuga och  tog hand om sommartäcken, sovsäckar, filtar, stolsdynor och mattor. Det tog hela eftermiddagen. Men jag hann sitta och sticka mellan maskin- och torktumlarbyten. Och så hann jag fundera på kreativa saker som kan bli något i framtiden.

Och som jag läste i en monter på Nationalmuseum;

Konstnär är var och en för vilken tillvarons mål är att utveckla sina sinnen!

Och vem vill inte det?!!

DOG, is GOD spelled backwards

Ett palindrom - kan just det här också vara ett tecken på att hundar är något alldeles extra ordinärt?? Titta bara på skönheten ovan! Är han inte hjärtskärandes söt?!! Bulldoggen Frasse, som var här och hårade ner förra veckan. Den här veckan, i alla fall idag och imorgon får jag träffa den söta tant Majsan, som behöver dagmatte när dottern måste ställa upp och jobba i Stockholm. Vi tog en långpromenad idag, det var soligt och ganska varmt. Innan den promenaden hade jag varit förbi kära syster med en nystvinda och blivit bjuden på kaffe och nybakta bondkakor. Hon stod med huckle om håret och det doftade nybakat bröd i hela trappuppgången, och jag fick flashbacks till gamla tider, när man bara kunde titta in till folk och bli bjuden på kaffe och nybakat. På 60-talet var mammorna hemma, och jag var med mamma på otaliga kaffe-bjudningar över stan. Allt jämställdhetstänkande till trots, så var det rysligt trevligt och tryggt, för en liten rultig flicka. 

Något mer som är väldigt trevligt och tryggt, för en liten rultig tant, det är att brygga rött te, tända ljus och krypa upp i soffhörnan med en stickning!

Livet pågår, och jag mår bra!

 När man nu råkat föda fyra barn, som alla har sällskap och 3 av 4 fått egna barn, där flera av barnen  har olika aktiviteter. Då är det inte helt enkelt att få till en gemensam middagsträff!! Men ibland får man helt enkelt bjuda in, och dom som kan och har möjlighet, får komma!

Idag var en sådan dag! Vi hade bjudit in till en höst-middag. En dotter var tvungen att arbeta. En höll på att flytta. Sönerna dök upp, men en hustru och ett barnbarn hade bokat in en höstlovsresa till Stockholm. Så tillslut blev vi 9 personer runt bordet!

Jag hade lagat Pulled Pork, Refried beans och Cole slaw. (Herregud, varför heter allt på engelska??) Till detta hade jag bakat två sorters bröd, picklat rödlök och luftat vin!

Som välkomstdrink hade jag blandat Cava, Äppel-cider och äppelmust med en bit äpple i. (Det lät godare än det var!) Barnen fick saft med äppelbitar i och popcorn.

Som dessert hade jag kokat en äppelkompott som serverades med vispad färskost blandad med grädde och en smula vaniljsocker och på toppen strödde jag havresmul! De barn som önskade, fick vaniljglass med chokladsås istället!

Det blev gott och jag tror alla var nöjda. Vi hann med att prata om höstens händelser och framtida engagemang. 

Och jag tänker tillbaka och känner litegrann; Var man för ointresserad av vad ens föräldrar höll på med? För så kan jag, en liten smula, känna nu. 

Det handlar mycket om barnens vardag, hur dom ska få ihop allt. Vilket väl också är rättvist, för det är inte alltid lätt att få ihop livet när man är mitt uppe i det, med karriär och barn med olika aktiviteter. Dom har sitt schema fullbokat, vi, som pensionärer, har mer "all tid i världen".

Fast ibland kan jag känna att tiden rusar alldeles för snabbt!! Och min tid är, på inget sätt, oviktig!!

Men så tänker jag tillbaka på hur jag själv betedde mig då jag var på söndagsmiddag hos mina föräldrar. Inte hade jag deras liv i fokus, dom berättade ju heller inget om sina förehavanden.

Och det gör i alla fall vi.

Inte vet jag, men livet pågår, och jag mår bra!

Och nu har vi röjt undan disk, dukar, servetter, leksaker och annat. Höstmörkret har sänkt sig, det har t om börjat imma igen på fönstren. Dags att borsta tänderna och krypa till sängs. Imorgon bitti är det gym-dags. 

Och jag fick just ett sms från yngsta dottern med en fråga om jag kan rasta lilla vovven i morgon, eftersom hon är tvungen att åka till NK i Stockholm och jobba.

Visst kan jag det.....