Från sjörövare till kock

 Här står en liten superhjälte/sjörövare, 6 år gammal. Om fyra månader fyller han 12 år. Alltså hur gick det ens till?? Numera är det mest tv-spel, fånga pokemons, göra you-tube-filmer och spela fotboll som fångar hans intresse. Tills för ett tag sedan, när han började tycka att det är roligt att laga mat! Han skickar filmsnuttar och foton till sin farmor på olika maträtter som han lagat, eller när han står i köket och rör i någon kastrull eller skär något. Hans favorit är fläskfilépasta, och för ett tag sedan sa jag att det där kunde han få bjuda farmor och farfar på någon gång.

Och tänk, ikväll har vi blivit bjudna på middag och han ska laga mat. Till och med tre-rätters, skrev han i förmiddags. Gissar att hans mamma har ett litet finger med i spelet när det kommer till att det skulle bli flera rätter...., men dom hjälps säkert åt med till-lagning. Det ska bli väldigt trevligt!

I morgon ska maken och jag hem till äldste son och hjälpa till att riva kök. Där ska rivas vägg och byggas nytt kök om ett tag. Det innebär att dom inte kommer att kunna bo hemma, så vi får inneboende i minst dryga två veckor. Dock kommer dom att få klara sig själva, för maken och jag har packat våra väskor och på fredag flyger vi söderut.

Återkommer i mitten av november!

Kafferep

Ett kafferep är en social sammankomst där man traditionellt fikar med kaffe och sju sorters kakor, en tradition som har en renässans idag. Det har funnits i olika former sedan 1700-talet, med en glanstid på 1800-talet och sedan särskilt populärt under 1930- och 1940-talet. Det var ett av få sammanhang där kvinnor kunde träffas för att umgås utan män och barn.

Ovanstående förklaring får man genom Google. Jag blev nyfiken, eftersom jag precis kommit hem ifrån ett kafferep hos min syster.

I min hjärna, var vi så här tjusiga.....

....fast verkligheten antagligen mer lutade åt att det såg ut så här....

Och nej, det var inte sju sorters kakor, men i alla fall tre, och vi hade en väldigt trevlig stund tillsammans, inga män eller barn närvarande. Desto lättare att dryfta både det ena och det andra! Sådant som bara två nära systrar kan intressera sig för och ventilera. Ni som vet, ni vet!

Och kaffet satt fint, efter att jag varit på en fantastiskt skön ansiktsbehandling, lånat böcker på biblioteket och cyklat i regn och höstrusk.

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus!

Här ska motas förkylning! Både maken och jag är lite småskrovliga i halsen och näsorna rinner, och såna dumheter har vi varken tid eller lust med. Så idag gjorde jag stark ingefärsshot med chili och så citrondricka. Antioxidanter och C-vitamin, det hoppas jag ska skrämma bort eventuella baciller!

Jag gjorde också en välbehövlig kylskåpsstädning och slängde gammal ostron- och fisk-sås med utgångsdatum 2022.....

På eftermiddagen klippte jag ner rosor som blivit bruna och hängde efter frostnätterna och det var så skönt ute att jag tog en promenad runt Berthåga kyrkogård och passade på att tända ljus, på graven och i minneslunden. Där hade dom pyntat så fint med granris runt varje "eld-galler" och runt dammen. Brukar alltid vara väldigt stämningsfullt här på själva Alla Helgons dag, men i år kommer vi att vara bortresta denna dag, så jag tände i förväg i. Dom som vi saknar minns vi ju ändå i våra hjärtan, så egentligen spelar det ju ingen roll när man tänker lite extra på dom.

Och för övrigt är det verkligen dags att tända ljus överallt nu! Jag tänder min lilla lykta i hallfönstret varje eftermiddag när det börjar skymma och till varje måltid tänder vi ljus på matbordet. Jag tänder värmeljus vid tv-bordet och jag har doftljus i vardagsrumsfönstret. 

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus, heter det ju!

Sista söndagen i Oktober

Med klubba i munnen och uppspärrade ögon stirrar hon på filmduken. Precis innan jag tog bilden hade hon dansat med överkropp och armar i biofåtöljen, till musiken från filmen Gabbys Dockskåp.

Idag var jag med Eva 4 1/2 år på hennes första biobesök. 

Jag hade skjutsat hennes mamma och bror till tågstationen, dom skulle till Stockholm och se en teater, sen hade jag släppt av äldste storebrodern på ett kalas på Turbo, ett sådant där lekland. Och medan han var på kalas åt vi lunch och gick på bio.

Pappan till barnen och maken var på Sirius-matchen.

Efteråt frågade jag om hon tyckte filmen var bra. Hon hummade försiktigt och sa att den varit lite läskig. Sen när vi gick mot bilen sa hon plötsligt; -Farmor, hur tänkte du med att vi gick på bio?

-Jag tänkte att du skulle tycka att det var roligt, sa jag. Det svarade hon inte på, så jag undrar om hon hellre bara varit hemma hos oss och pysslat eller gått ut i skogen, som vi brukar.

Vilket jag nog själv egentligen också tyckt varit roligare. Filmerna är så otroligt röriga nuförtiden, snabba scenbyten, häftiga effekter, hög volym och fåniga handlingar. Även om den här filmen hade någon slags sensmoral om att man inte behöver sluta leka bara för att man är vuxen. 

Men jag tänker ibland att det inte är konstigt att barnen är så högljudda och livliga, när dom hela tiden matas med sådant här.

Tacka vet jag Astrid Lindgren-filmerna!

Sen blir jag också lite sorgsen, när jag kommer till sådana här köpcentrum och ser att så många barnfamiljer verkar tillbringa sina lediga dagar  genom att gå i affärer och shoppa. När slutade vi bara åka ut i skogen på utflykt och "riktiga" äventyr??

Likaså när jag hämtade storebror på leklandet, det inbjuder ju visserligen till rörelse och lek, men kostar en smärre förmögenhet. Över 200 kronor per barn, och föräldrarna som bjudit in till kalas betalade alltså för åtta barn plus att dom först bjöd på pizza.  Men jag hälsade på mamman och pappan och dom var så nöjda och sa att det varit så lugnt och skönt.

Samtidigt som dom sa att barnen mest hade spelat fotboll och lekt tagare.

Just "lugnt och skönt" vill jag inte påstå att mina egna barns födelsedagskalas var. Det var ett väldigt roddande med mat och fika, dukning och olika lekar, tävlingar, pyssel, priser och godispåsar, och man var helt slut efteråt och jag minns att jag ofta tänkte; "Oj så skönt, nu dröjer det ett år till nästa kalas". Fast ett tag hade vi ju fyra födelsedagskalas per år att ordna med.

Men vem är jag att döma dagens föräldrar. Alla gör som dom vill och kanhända tänker man annorlunda nuförtiden.

Som farmor är jag ändå rätt nöjd med att barnen nu är avlämnade och jag tänker hälla upp ett glas vin och snart börja laga söndagsmiddag.'

I lugn och ro!

Tack för en extra-timme

I natt ska klockan ställas tillbaka en timme, vi återgår till vintertid. Jag är inte alls förtjust i den här omställningen, har alltid haft lite "jetlag" när det är dags, åt båda hållen, alltså både när det ska bli sommar- och när det ska bli vinter-tid. 

Men i morse när jag vaknade så tänkte jag att jag inte ska låta en sådan "skitsak" påverka mitt humör, så jag valde att se det som att; Hurra, idag får vi en timme extra att leva upp!

Och vilken bra dag det har varit (och än är den inte slut)!

Direkt efter frukost så satt jag kvar och började brodera på nästa års almanacks-omslag. Sedan gick jag direkt till vävstolen och började skeda, jag solvade klart i går.

Därefter blev det en vända till miljöstationen med skräp, ett besök på Himla Outlet som hade 35-årsjubileum och direkt därifrån åkte jag till Röda Ladan för att lämna tillbaka ett garnnystan och komplettera en stickning jag ska påbörja ikväll.

Hemma igen åt vi lunch och medan maken tog en promenad, satte jag mig att skeda färdigt och knyta fram och sedan badade vi bastu tillsammans. Säsongspremiär, och den där första bastun är helt ljuvligt skön! 

Nu har vi druckit varsin Gin och Tonic, jag har hunnit ringa ett kärt telefonsamtal och det börjar bli dags att laga en Coq au Vin till middag.

Och på Himla Outlet blev inga textilier köpta, men där stod en ost-försäljare och bjöd på en Gruyere som var alldeles fantastiskt, underbart, ljuvligt god, så den ska vi också njuta till ett bättre rödvin!

Till dessert har jag förberett espresso-kaffe för att kunna blanda till varsin Espresso Martini. 

Vi måste ha lite knep för att hålla oss vakna extra länge så vi kan utnyttja den där extra timmen!!

En lycklig frihetskänsla i kroppen!

Idag vaknade vi upp till ett riktigt höst-rusk med regn och gråväder och i blåsten singlade löven från träden.

Efter gym, dusch och kaffe tog jag bilen till min frisör i södra Gottsunda. Ett besök som tar en och en halv-timme, eftersom jag färgar bort den grå utväxten. Men vi har alltid massor att prata om så tiden går fort. Än är jag inte redo att låta det grå växa ut, även om jag tycker att det blir lite väl mycket pengar. Var åttonde till tionde vecka blir det ett besök som numera kostar 1590 kronor.

Men så tänker jag att eftersom jag klipper makens hår kostnadsfritt, vilket jag gjorde idag på eftermiddagen, så kan det kompensera.....

Eftersom jag ändå var nära Vårdsätraviken så passade jag på att ta  veckans kallbad. Det var väldigt vackert, höst-rusket till trots, och faktiskt fortfarande simbart. Hade dessutom sällskap av 6-7 Kanadagäss som  simmade runt och verkade iaktta mig. Ingen varm choklad med idag, men jag åkte direkt hem och åt lunch. Maken hade värmt gårdagens soppa och dukat med tända ljus.

Och årstidsväxlingar vill jag ha!! Riktiga! Det är en trygghet i att "allt fungerar" som det ska. Nu ser jag snart fram emot frostnupna morgnar och snö. Och äldsta barnbarnet har redan börjat prata om julfirandet. Det ser jag dock inte lika mycket fram emot. Stanna tiden lite, tack!

En annan återkommande  "trygghet" är att "På Spåret" startar ikväll. Det är fredag, helg och höstlovet står för dörren.

Vilket jag i och för sig inte påverkas av längre, men jag känner glädje med mina f d kollegor som får några dagars frihet innan betygshetsen knackar på....

Tänk att jag fortfarande har som en lycklig frihetskänsla i kroppen, efter hela tre år som pensionär!

Inga dö-punkter

 I eftermiddags var det dags att skjutsa dotter och dotterdotter till centralstationen, dom skulle ta tåget tillbaka till Leksand igen. Majken 2 år, var rysligt förväntansfull inför tågresan.

Förstår ni hur otroligt tomt ett hus kan eka, efter att dessa två rest hem??!! I sex dagar har dom varit här och dessutom var yngsta dottern hemmaboende tre av dessa dagar och hela söndagen hade vi alla barn och barnbarn hemma för en riktigt långlunch. Så det har inte direkt varit några "dö-punkter". 

Numera hjälps maken och jag för det mesta åt med barnen så det blir extra lätt och lite extra roligt. Jag har ju alltid varit van att ha huvudansvaret för det mesta, dels med våra egna fyra och så förstås när jag hade dagbarn och det var mellan 6-8 barn här från tidig morgon till sen eftermiddag.  

Det som är skillnad nu, och lite extra jobbigt, det är att lyfta, bära och att ta sig upp och ner från golvsittande eftersom mina knän inte alltid är så samarbetsvilliga numera. Sedan har man såklart vant sig vid att få ha mer egentid, vilket man kan glömma med småbarn i huset. Men samtidigt så får man ju verkligen "leva i nuet" och det är underbart att följa en två-årings tankegångar och humörväxlingar.

Vi har varit på otaliga cykelturer och lekplatser den här veckan. Tre av förmiddagarna har vi besökt den öppna förskolan i gamla Disponentvillan (som hörde till Ekeby bruks keramikfabrik), där jag har gått med alla fyra mina barn och med mina dagbarn. Det otroliga är att en av personalen fortfarande arbetade kvar och kände igen mig, Hon har jobbat där i 33 år!! Vi har också besökt Biotopia och varit på stan och köpt vinteroverall och underställ. Vi har sjungit, lekt och busat.

Med eftermiddagens "egentid" har jag nu hunnit byta sängkläder och sätta på en tvättmaskin, damma, dammsuga och våt-torka huset, laga en soppa och en äppelkaka och nu kan jag sitta ner vid datorn. Det är bekvämt och lite skönt ändå, även om jag saknar väldigt mycket redan. 

Men samtidigt så har ju allt "sin  tid". Om det går enligt planen så är det bara tre veckor till jag ska åka upp till Leksand och vara barnvakt när dottern måste åka iväg på en konferens fyra dagar.