Mat och mys

 Över grannskapet ekar glassbilens truddelutt, den här tiden varje fredag, kommer den troget. Det var längesedan jag köpte något, även om jag tycker Sundborns punsch är väldigt god, så tycker jag att den är lite väl dyr.

I eftermiddags gjorde jag dessutom egen glass, av Dulche de leche, grädde och apelsin-skal och -saft. Tyckte inte att smeten var någon höjdare, men förhoppningsvis blir det gott. Tänkte servera en skopa med trädgårdshallon och en chokladkaka, som dessert i morgon, då vi får middagsgäster. Har förberett dessert och varmrätt idag. Har gjort en älgköttgryta med kantareller och rotfrukter som ska serveras med en potatispuré och rårörda lingon. Ostbricka innan glassen. Och allra först ska vi bjuda bubblande cremant och skagen-snittar. 

Det är trevligt att planera, laga och bjuda till bords. I morgon ska jag först städa, och sedan duka lite extra fint, stryka linneduk och servetter, plocka lite snödroppar och pynta med stenar och stearinljus. 

Det är trevligt att ha middagsgäster, att samlas runt en måltid och prata och skratta om högt och lågt, det är livgivande och viktigt.

Det är också trevligt och viktigt att äta och dricka gott, när man bara är en eller två. Att laga gott och att duka fint, det förhöjer så mycket stämningen och humöret. Mat är inte bara "att bli mätt", det är en del av livet med många olika intryck.

Och apropå livet och olika intryck!! Den här bilden med kommentaren är oslagbar. Dottern skickade den i morse och jag har gått och små-myst hela dagen. Språkets utveckling hos en liten 2 1/2-åring! Obetalbart!!

Nu är det fredagsmys som väntar - och då blir det go-middag med rödvin! Trevlig helg!

Plåster på såren

I natt kunde jag inte somna, det var som förgjort, trots att jag kände mig så trött när jag väl släckte lampan. Kanhända var det starka månskenet en del av problemet, min mamma skyllde i alla fall alltid på fullmånen, och påstod att hon sov uruselt då.

Jag vred och vände på mig, täcke av, täcke på. Ligga på sidan, ligga på rygg. Numera har jag alltid en kudde mellan benen, då jag har värk i en muskel i skinkan som fäster vidare ner i låret. Det avlastar litegrann med en kudde, men så fort jag vänder mig, så hamnar den ju fel, och måste rättas till.

I alla fall, så började jag ligga och fundera på olika sängplatser jag haft genom livet. Ja, något ska man ju tänka på!! Det var i och för sig ganska skoj. De allra första barndomssängarna var fortfarande tydliga. Hur jag älskade att krypa ner hos min 12 år äldre storasyster, och jag minns att jag låg nära henne, på rygg, med min böjda arm runt hennes hals. Måste varit obehagligt för henne. Eller när jag hälsade på hos min mormor och morfar och fick ligga i en utdragssoffa precis under gökuret, som flitigt gol varje kvart. Jag mindes vår 140 cm säng, som jag envisades med att vi skulle ha, vilket blev lite trångt när vi hade två barn som kom över på nätterna. Jag mindes tältnätter med glädje - jag älskar att sova i tält. Jag mindes mysiga boenden från våra resor på senare år.

Oj som jag mindes. Kanske att det bidrog till att jag inte kunde sova.....

'

Och kanske det bidrog till ett visst mått av otur under dagen.... T ex så fick jag för mig att jag skulle sticka en tunn, lång spets-sjal av ett entrådigt ullgarn från gömmorna. Två gånger la jag upp och började sticka på jumperstickor, men maskorna gled av och jag tappade räkningen, så jag repade upp och försökte istället sticka på en rundsticka i trä. Här satt maskorna bättre, men sen gick det upp en flisa i trät vilket gjorde att maskorna fastnade, och efter tre nya försök, gav jag upp och repade upp allt.

 

Så skulle jag ge mig på att göra tummen på fingervantarna jag stickar. Det blev tre försök, massor av svordomar och hela tiden fel. Nu har jag knölat ner det stickprojektet i en påse och gömt i garderoben, så får vi se om det kommer ljusare tider.

Jaha, och så när jag cyklade ner på stan för ett ärende, så tappade jag mitt pannband.

Men efter gympa, lunch ute i solen och så en promenad på det, så tog jag itu med ett nytt syprojekt istället. Ett tyg som har säkert 4-5 år på nacken, men nu har jag klippt till en sommarblus och börjat sy.

Vi får hoppas att det flyter bättre än stickningarna.

Dock tänker jag göra kväll nu. Vi har ätit fisk, så då blir det glass till efterrätt - det är sen gammalt. Egentligen sedan vi hade småbarn, fisk var inte populärt, men genom att locka med glass, så slank det alltid ner.

Och jag tror bestämt att vi ska ta varsitt glas mörk rom också.

Det kan jag behöva - som plåster på såren...

Min onsdag

Igenkänning på detta!´

Jag står i köket och bakar och dottern sitter vid datorn. Nästan som när hon kom hem från skolan en gång i tiden och satte sig med läxorna, medan jag stod och fixade i köket. Ganska mysigt med sällskap, även om vi inte pratar jättemycket, eftersom hon är mitt uppe i arbete och jag lyssnar på radio och stökar med mitt. Hon stannade hemma och jobbade idag, eftersom hon känner sig risig, med ont i halsen och seg och tung i huvudet. Stackarn, hon har ju nyss varit sjuk. Men det verkar som att dom här bacillerna håller i sig länge. Varken maken eller jag är av med vår hosta, och snuvan är fortfarande konstant och irriterande. Vi går ändå på gym, och tar långa promenader. Ibland får man helt enkelt inte känna efter för mycket.

Väntar på att barnbarnet ska komma och hämta bullar nu. Han bad mig baka, när vi sågs i lördags, har ju lovat baka, så länge han måste gå på sin mjölkproteinfria diet. Imorgon skulle han visst på utflykt med skolklassen, så då passar det ju bra att han kan få ta med bullar. Passade också på att baka bullar till oss, göra småkakor och så står en rotfruktspaj i ugnen i detta nu, ska bli kvällens middag.

Maken kom precis hem från senioruniversitetet, nöjd och glad, efter två bra föreläsningar. Den ena om fotboll, den andra om etruskerna, hans intresse är brett! Sen var han extra glad, eftersom han träffat på en bekant som, liksom maken, inte ledsnat på att åka långfärdsskridskor, så imorgon ska dom bege sig ut på isarna. 

Själv är jag rätt nöjd med att man idag konstaterat att det här i Uppsala-området är s k meteorologisk vår, dvs dygnsmedeltemperaturen överstigit noll grader, sju dagar i följd.

Livets önskelista

Ja visst kan mammografi kännas ganska hårdhänt och nog blir man lite mörbultad i sina små bröst, men vilket privilegium att helt gratis få gå och kontrollera status, med jämna mellanrum. Och det är ju snabbt överstökat. Sköterskan jag hade idag, var dessutom så glad och trevlig - jag menar det kan knappast vara ett jätteroligt jobb....

Nu är det bara att vänta på besked. Min mamma fick bröstcancer vid 62 års ålder, själv är jag 67, och har hittills klarat mig - hoppas det så får förbli!

Sofia Sievertsdotter skriver om Livets Önskelista

Det är lättare att köpa en present till någon som har skrivit en önskelista. Det gäller även livet. Ju tydligare vi ser, känner och målar upp vart vi är påväg desto större sannolikhet att vi också kommer dit. Men än viktigare är att veta varför vi vill någonstans, eftersom intentioner driver oss.

När vi klarlägger vad vi vill, och eliminerar blinda fläckar som hindrar intentionen, kan livet läsa vår önskelista. Vi kanske inte får exakt det vi trodde, men vi får med säkerhet det vi behöver. När vi tydliggör vår önskelista tar livet oss i hand.

 Jag önskar mig många saker, men allra högst upp på min önskelista, står såklart att jag vill få vara frisk!

Premiär-måndag

Idag kunde vi sitta ute och dricka lunch-kaffe för allra första gången i år! Det smakar alltid extra bra då!

Premiär även för solglasögon och hög solskyddsfaktor i ansiktet, jag är ganska känslig för sol, och får lätt eksem. Därför satt jag inte så lång stund heller, tog en långpromenad istället. Maken satt kvar och läste, men han har en tålig hy, dessutom blir han extremt lätt brun. Vi är lite av "black and white", han och jag....

I förmiddags, startade jag upp ett nytt sy-projekt, en linneklänning. Behöver sy färdigt nu i början av mars, för snart är det dags att så frön till sommarens rabatter, och då behöver jag utrymmet på skrivbordet i mitt sy-rum, som då tillfälligt förvandlas till "för-gronings-rum". 

Dottern kom hem vid lunchtid, och har sedan dess suttit i möten. Så nu har källarens gästrum förvandlats till både kontor och bostad, för en månad framöver. 

Jag ska gå ner i köket och göra gnocchi till lammragun, som jag lång-kokade i lördags. Vi ska väl ha en lite festligare måndagsmiddag, så att hon känner sig välkommen.

Mors Mars!

Så har vi trätt in i månaden mars. En vårmånad. Och med tanke på att regnet strilar ner utanför fönstret, så är det i alla fall mer vår än vinter i detta nu! 

Maken är på fotboll, jag har precis avslutat med att städa huset. Inget jag brukar ägna mig åt på söndagar, men i helgen har vi haft barnbarn på besök och imorgon ska vi få en inneboende. Yngsta dottern och hennes pojkvän har köpt en lägenhet med inflytt om en månad, men den dom bor i nu, måste tömmas i morgon. Nu ska dom dela upp sig, så dottern kommer hit och pojkvännen flyttar hem till sina föräldrar.

Första söndagen i mars innebär också Vasaloppet, och det innebär i sin tur scones-frukost framför teven. De två äldsta barnbarnen kom hit igår eftermiddag och har sovit över, lilla Eva fick vara här medan bägge bröderna och deras pappa var på pool-spel i bandy hela förmiddagen.

Det är inte så ofta de två äldsta barnbarnen sover över här nuförtiden, ibland har dom varit hemma själva om föräldrarna ska iväg. Jag tänker att snart kommer det förmodligen bli mer regel än undantag, säkert inte så roligt att vara hos "oss gamlingar" när intressesfären växer till sådant som inte vi "förstår oss på". 

Men när lilla Eva gått hem till sig, Jennifer blivit skjutsad till gymnastikträningen och Vasaloppsvinnaren korats, så fick jag med mig 12-åringen på en långpromenad, och det kändes varmt i hjärtat. En 12-åring har många funderingar. En lite rastlös längtan till att bli lite mer vuxen och självständig, en känsla av att skolan är så tråkig, han undrar hur hans pappa och syskonen var som barn, vilken var mest förståndig? Gjorde dom något dumt någon gång? Vad fick dom i månadspeng? Och hur blir det nästa jul, vilka ska vara tillsammans då? Frågor, frågor. Och farmor försöker svara så gott hon kan, och jag känner ett litet vemod i hjärtat när jag tänker på att sådana här stunder är så sällsynta-men att jag är så tacksam för dom. Lilla, Stora Eric! Låt mig få "behålla honom" länge till!

Skål för fina minnen!

Jag har inte riktigt förstått att snön plötsligt försvunnit så snabbt! Har ju travat runt här mellan hemmets fyra väggar, iklädd mjukisbyxor, tofflor och poncho och försökt hitta tillbaka till energin och slippa snörvel och hostande.  Det är drygt nio dagar sedan jag tog en promenad, och då var det bara en liten kortis.

Men jag började dagen vid symaskinen, och blev färdig med min kjol. Och det var så roligt att vara igång med sömnaden, att jag bestämde mig för att klippa till långbyxor i samma tyg som kjolen.

Men sen lyfte jag blicken och kikade ut.

Så när maken lagat lunch och vi ätit, bestämde jag mig för att ta en promenad.

"Man ångrar aldrig en promenad", som maken gärna påpekar....

Det första jag upptäckte, var att det tjocka täcket snö under rosorna i trädgården försvunnit. Så pass att den första lilla tuvan av snödroppar vågat sig upp. Bara tunna knoppar än så länge, men snart så!

Det andra jag upptäckte, var de bara gärdena! Plötsligt är alla skidspår försvunna och det återstår bara en slaskig sörja och rapsen som tittar fram. Den som dessutom sprider en ganska obehaglig doft, tillsammans med upptöade hundbajskorvar, känns inte alltför angenämt.

Men det väckte också en saknad i mig. Att jag inte längre kan få sällskap av lilla vovven på mina promenader.

Så precis att det kom upp en minnesbild på snapchat! Den här bilden togs för två år sedan, när vi dessutom hade bulldoggen Frasse på besök, och båda sitter och suktar efter makens semla!

Sen dök minnesbilder upp i mitt huvud! Så jag började leta bland mina foton, tagna från vår resa till Normandie maj 2025. En söndag när vi bilade "route de citre" besökte vi en liten sömnig by "Cambremer" för att leta matställe. Men det mesta var stängt eftersom klockan var före 12. Den här lilla dockan som satt i ett kyrkfönster och spelade flöjt kändes ändå som ett plus att få ha träffat.

Och inte långt därifrån hittade vi en Ciderbonde "Caves de Manoir" som bjöd provsmakning av både cider och calvados. Som synes blev det en låda inhandlad.
Och idag, efter ett långt varmbad -efter promenaden- korkade jag upp den sista flaskan härifrån.

Skål för fredag!

Skål för fina minnen!