Retire from work, but not from life

 

Jag är verkligen en hundmänniska!! 

Garanterat, så skulle jag ha en hund om jag vore ensam! Men nu har jag ju maken.... Han är inget substitut för en hund, men han vill inte ha något som "låser oss". Och där kan jag väl hålla med, vi gör ju väldigt mycket roliga saker, som inte går att ha hund med på. Men hade jag inte honom, så skulle jag förmodligen inte göra lika många dylika saker. och då vore hund ett annat sätt att leva, helt enkelt.

Tycker  i alla fall att det är rysligt trevligt att ha dotterns lilla vovve här. Även om hon kräver sitt. Hon är en riktig surtant, även om hon blivit lite mildare med åren. Numera skäller hon inte på alla hundar. Och hon ser inte så bra, hon blev idag rysligt rädd för en nerblåst gren från ett träd, och vi blev ståendes länge och bara stirrade, innan hon tordes fortsätta promenaden.

Jag får ha kvar henne till i morgon, då dottern blev rysligt utarbetad efter sin oktoberfest igår! 

Själv kan jag fortfarande känna känslan av hur oerhört skönt det är att en söndag inte följs av en "vanlig" måndag, alltså en måndag med arbete! 

 Det är en sådan här lyx jag lever i!!

Och nu ska vi strax avnjuta en Moussaka.

Höst-städ, Hund-promenad och Minnen

Nu är alla ute-möbler undanplockade, det vissna är nerklippt och jag har lagt om prydnadsstenarna längs en husvägg.  Grillen är rengjord, men gallret ligger insmort i såpa inlindat i plast över natten, så det tar jag itu med imorgon.

Jag har också hunnit med två hundpromenader. Lilla Majsan ska vara här över helgen.

 

Vi passerade fågeldammarna i Ekebydalen på promenaden, och jag plockade med mig lite torkad vass, tyckte det blev lite fint i hallen. Sen får vi väl se hur mycket det kommer att skräpa, men ett litet tag kan det ändå få pryda sin plats!

Och när man varit så flitig så blir det en stunds broderi och GT-drickande vid köksbordet, en favoritplats!

Och jag är så nöjd med att jag har vuxna barn, även om dom alltid finns i mina tankar och jag ibland funderar på hur dom egentligen mår, eller har det, så blev jag i går varse om hur det kunde vara, en gång i tiden! Jag var ju sällskap åt 10-åriga Jennifer i går kväll, vi hade för övrigt en mysig kväll med ett långt besök i fårhagen i solnedgången och därefter en 4-km promenad längs Linné-stigen, snubblandes på rötter och klafsandes i lera och dessutom var det väldigt mörkt inne i skogen en halvtimme efter att solen gått ned. Men barnbarnet är en fena på att hitta, så vi kom välbehållna hem (efter en och enhalv timme....). Resten av kvällen ägnades åt en rolig film och kortspel.

Men det jag skulle berätta var när jag cyklade hem, klockan närmade sig 01.00 och jag hade inte mött en enda människa mellan Norby och Flogsta. Så kom jag till vår gata och där stod en bil parkerad med lyset på, men ingen satt i. Jag tyckte det var lite märkligt, men när jag gick in i vår gränd så kom en kvinna gåendes mot bilen. Hon hade mobilen tryckt mot örat och, precis när jag gått in på vår tomt, sa hon högt och tydligt, med nästan sprucken röst;  "Jag är på Noreens väg, men var är du?? Du skulle vara hemma klockan tolv och nu är klockan ett. Var är du, vad har du varit och vad har du gjort?"

Oj vad jag INTE längtade tillbaka till tiden med tonårsbarn då! För nog minns jag kvällar när man ringt och inte fått svar. Nätter när man gått uppe och vankat fram och tillbaka och väntat och undrat. Hur man åkte och hämtade mitt i natten på olika adresser, för att man inte velat att dom skulle ta sig hem själva. Gräl och diskussioner om "längst ute tid".

Tack och lov att den tiden är förbi!

Tänker på våren

Så här i oktober måste man börja tänka på våren också! 

Dvs, i den bemärkelsen att det ska planteras lökar! Och eftersom jag fick en påse med Narciss-lökar för ett par veckor sedan, så har jag idag varit ute i trädgården och grävt ner dom. Grävde allra först ner lite benmjöl och rörde om, för det ska man tydligen göra. Jorden var lucker och full av maskar, och det  doftade verkligen mylla när jag höll på. Lagom mycket trädgårdsarbete, i min smak!

Blomman kallas ju även pingstlilja, kanhända för att den blommar i samband med pingsthelgen?! Men orden narcissa kommer från den grekiska mytologin. Den vackre, unge mannen Narkissos som förälskade sig i sin egen spegelbild och sedan, enligt myten, förvandlades till en blomma med hans namn. 

Jag fick dessutom lite feeling för kommande vår/sommar, så jag sitter i detta nu och funderar på att förbeställa dahlior. Hade redan i år tänkt anlägga en dahlia-rabatt, men så blev det inte. Kanhända ska jag göra slag i saken till nästa säsong!

Den här helgen ska vi "städa undan" i trädgården. Göra rent grillen, ställa undan trädgårdsmöbler, klippa ner visset och göra allmänt höst-fint.

Och "fredags-myset" får vi kanske ta i kväll, för i morgon kväll ska jag hem till mitt 10-åriga barnbarn som är ensam hemma då far och son är på landskamp i fotboll i Stockholm och mamman är i Göteborg. Gissar att vi kommer tillbringa kvällen vid symaskinen eller med någon annan form av pyssel.

 

En oktav oktober!

En oktav är ju intervallet mellan den första och den åttonde tonen i en skala. Idag skriver vi den åttonde oktober, alltså är vi på åttonde "tonen", för oktober är lika vackert som musik. Kanhända rentav en skala, en oktav....

Stigar i skogar är som gyllene lövsalar,

 

dimhöljda vyer bäddar in landskapet i något trolskt,

och marker, täckta av våta asplöv, är som impressionistiska konstverk.

Dessutom bjuder oktober på höstkantareller i mängd! Maken var ute i skogen i tre timmar i måndags eftermiddag, och kom hem med mängder!! Nu torkas och förvälls det och vi äter färska på toast och i risotto.

Allt är bara så, så vackert!!

Och det leder mig osökt in på ämnet att vilja vara vacker kontra att vara fåfäng.

Ordet fåfäng beskrivs inte så trevligt; flärdfull, egenkär, självupptagen, snobbig, kokett, ytlig, divig.

Vacker beskrivs bättre; snygg, skön, fager, tjusig, grann, elegant, praktfull, ljuvlig, bedårande, fin.

När jag träffar mina döttrar, så kommer vi nästan alltid in på ämnet. Dom är väldigt måna om sina utseenden, vilket jag själv alltid tidigare också varit. I viss mån är jag det fortfarande, men med åldern kommer andra tankar. Jag är t ex inte längre lika mån om att alltid sminka mig eller klä mig färgmatchat och genomtänkt. Numera är det mest det bekväma som gäller.

Vilket jag till viss del blev varse och förfärades av för 2 1/2 vecka sedan.

Jag och maken var ju tillsammans med syster och hennes kärlek på Regina-teatern och efteråt gick vi på restaurang. Jag hade duschat och sminkat mig, satt i örhängen och fluffat till håret och satt på mig en tunika, som visserligen har några år på nacken och är hemsydd, men som jag känner mig fin i. Så var det en bekant som tog foto av mig när jag blev uppdragen på scen, och skickade till mig, och det var ingen rolig syn!! Jag hade nämligen tänkt att vi skulle tillbringa kvällen sittandes, så jag tog mina jeans- som visade tydliga knän, efter att ha använts en hel vecka, och så mina bekväma friluftsskor. Alltså det såg väldigt sjavigt ut, och jag kände att jag verkligen skulle behöva "steppa upp"!!

Döttrarna pratade t ex om att dom skulle köpa snygga "loungekläder", alltså myskläder som är bekväma men som fortfarande är tillräckligt snygga för att bära ute. Dressade hemmakläder. 

Och så satt dom och scrollade på kaschmir och siden-outfits...

När jag inflikade att jag springer omkring i gamla tights från Kurdistan som yngsta dotterns före detta pojkvän köpt för 5-6 år sen och gett mig.....

Det var inte populärt, kan jag säga, och hon tyckte verkligen att jag borde uppdatera min garderob!

Det är ju bara det att det är så svårt att köpa kläder nuförtiden. Dels vet jag inte vilka butiker jag ska besöka, och dels tycker jag det mesta är fult eller på tok för dyrt, om jag väl kommer ut och letar.

Sen handlar det ju om kroppens förfall också. Och att jag blir trött på mig själv för att jag fortfarande kan falla för reklam och tro att saker och ting är "quick-fix".

Köpte t ex -via Instagram- en mirakelolja som sades ge slät hud på bara en månad. Jag har alltid haft ganska så vältränade överarmar, alltid kunnat ha linnen, men på senaste åren har huden börjat skrynkla sig och liksom hänga. Så jag gick på den där reklamen. Men inte sjutton hjälper den. Jag har nu använt den sedan före sommaren.

Likaså har jag köpt ett serum för mina ögonbryn, som börjar bli tunnare och tunnare. Började använde det första oktober, så jag ska väl inte ge upp förrän jag provat en månad.

Har även börjat stryka på ett nagelserum, för att slippa få spruckna, trasiga naglar. Vi får se hur det går.

Ja, det är inte lätt att vara människa. Kanhända är jag en smula fåfäng, som fortfarande ens tänker i tankebanorna, men samtidigt så känner man sig ju alltid en liten smula bättre till mods, om man är nöjd med sig själv.

Det tror jag är mänskligt.

Fick t ex en snap från äldsta dottern i morse, när hon var påväg till förskolan med 2-åriga Majken som var oerhört nöjd med att hon idag hade klänning på sig, hon stod verkligen och beundrade sig själv, svängde lite fram och tillbaka så klänningsfållen vippade.

Det är där man vill vara.

Nöjd och känna sig en smula vacker!

Precis som oktober!

Gubb-stön!

När jag hade mina kursare här, för två veckor sedan, slogs jag av hur en av kvinnorna utstöt stönande ljud, så fort hon reste sig eller satte sig. Och jag vet att jag gör likadant. T ex säger AJ, OJ, STÅNK, STÖN, när jag ska ur och i bilen, soffan eller sängen.

Det gör alltså inte ont, men det stramar och är stelt och obehagligt någonstans i kroppen. 

Fenomenet kallas tydligen "gubbstön", fast det lika ofta drabbar gummor/tanter.

Det är inte att man söker medlidande eller att man vill att folk ska tycka synd om en och absolut inte att man vill ha hjälp upp eller ner!!

Det bara är där, på ens läppar.

Men nu när jag hörde det från en annan människa, så tänkte jag att DET DÄR MÅSTE JAG GENAST SLUTA MED!!!

Men det är minsann lättare sagt än gjort. Idag kom jag på mig själv att stöna när jag skulle ur bilen. Som tur var fanns ingen i närheten som kunde höra mig.

Så jag jobbar på det!

En annan sak som mina familjemedlemmar pikar mig för, är att jag ofta efter varje måltid utbrister i ett; Å hjälp vad mätt jag är.

Det är ju också en onödig kommentar.

Ska försöka bättra mig där också!

Och man får se på det hela med lite humor! Även om jag inte skulle kunna göra som kvinnan ovan...

Men det ligger något i ovanstående citat, eller hur!!?!!

Och skratt och glädje gör ju allting lättare! Idag har vi haft goda vänner här på en lite längre lunch-sittning. Där vi bl a kunde skratta och skämta om gubbstön!

 

En uggla på mitt huvud!

När klockradions alarm ljöd i morse, så förstod jag inte alls vad som lät, för jag stod nere vid svandammen i en folksamling och hade just fått en liten uggla som landat på mitt huvud och bara satt där, medan folk stirrade och jag inte tordes röra mig, av rädsla för att skrämma bort ugglan.

Ja, alltså det var en dröm. 

Men den där bilden har suttit på näthinnan hela dagen.

Nu har jag sökt på drömtydning, och funnit följande;

Ok, nya möjligheter som kommer i min väg, det låter ju positivt.

Mer kryptiskt med nästa som jag tolkar som att någon avliden person försöker säga mig något, men inte lyckas.

Att jag skulle påminnas om änglarnas kraft, ja, en skyddsängel vill man ju inbilla sig att man har.....

Och så det sista märkliga budskapet; människor försöker lura mig med partiella sanningar.

Lite obehagligt.

Och jag ska nog inte lägga för mycket grubblande över detta. Källkritiskt, så vet jag ju inte vem som skrivit det, var det kommer ifrån. Och själva drömtydnings-konceptet ska man väl också förhålla sig skeptisk till.

Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite, lite spännande.

Och som sagt, jag kan ju inte bli av med bilden!

'

Mer vardagsnära och "på riktigt" har måndagen tett sig med start på gym., dusch och morgonkaffe. Dammsugning. Tvätt. Tillverkning av en lönnlövs-krans. Bakning av mjölkfria bullar och en äppelkaka, samt tillagning av lasagne. De mjölkfria bullarna tog jag med då jag var barnvakt i kväll när sonen skulle på möte i bostadsrättsföreningen. Barnen blev väldigt glada över saft och bullar och vi hade en trevlig stund vid fikabordet. Sonen dök upp tidigare än förväntat och äldste barnbarnet bad mig ändå stanna kvar för att läsa högt, och det gjorde jag så gärna. Högläsning är mysigt! Dessutom var ändå mitt hus tomt, eftersom maken är på upptakts- och planerings-möte inför kommande skridsko-säsong. 

Nu ska jag krypa till sängs med min bok "Syskonfejden" av Moa Herngren, startade den igår och den verkar lovande. Sen får vi se om uggledrömmen kommer tillbaka i natt.....

 

 

Vi har varit Stjärnorna på Slottet!

Se här vilka stjärnor!! Jag och döttrarna har haft ett super-lyxigt och genom-mysigt dygn på Lejondals Slott. Detta sago-slott med tinnar och torn, och den vackraste röda färg, beläget precis invid en sjö, med samma namn. Kändes nästan som att vi var utomlands.

Nåja, förutom att vi kom lagom med stormen Amy, väldigt mycket blåst, och sena eftermiddagen och hela natten rejält med regn.

'

Men vi startade redan klockan 13, när dörrarna till ett magnifikt Afternoon Tea, dukats upp och vi fick ett bord med sjöutsikt på den ljusa, fina glasverandan. Här fanns allt man kunde önska sig; varma scones med clotted cream och hemgjord lemon curd. Mängder av marmelader, fyra sorters cheddar, kex, snittar och pajer, muffins med frosting, äppelkaka, cheescake, nybakade kanelbullar (det var ju kanelbullens dag gudbevars) småkakor,  frukter och mängder av godis. 

Man kunde välja bland säkert 20 olika sorters te som serverades i ett ljuvligt porslin från Villeroy & Boch. Och naturligtvis beställde vi in bubblande, frisk cava!

Med magarna proppmätta tog vi en promenad i omgivningarna och kom lagom tillbaka till rummet i Gula Villan, när regnet började falla. Då spelade vi sällskapsspel innan vi hade tid bokat i den lilla, men mysiga spa-delen. Här simmade vi, satt i bubbelpoolen, bastade och tog ett dopp i sjön.

Så bytte vi om och tog varsin GT framför brasan i det vackra sällskapsrummet i slottet innan vår middag serverades.

Och efter nattens sömn vaknade vi upp till en inte fullt lika blåsig och halvklar dag. Vi satt länge vid frukostbordet innan vi checkade ut och bilade till Sigtuna, där vi strosade omkring i den lilla mysiga staden.

Hemma väntade maken och tre barnbarn. Det åts lunch, maken drog iväg till fotboll. Jag skjutsade en dotter till tåget och den andra till lägenheten i Fålhagen, innan det var dags att sällskapa två av barnbarnen.

En skulle iväg på bandyträning och den andra gladeligen var med på att plocka löv och göra en mobil  till ytterdörren. Den blev extra färgglad och pyntad med Japanska lyktor i toppen. Hon var mycket nöjd!

 

Och nu är mörkret kompakt utanför fönstret, även om månen i det närmaste är full och kastar ett silvrigt sken över natthimlen. 

Jag känner mig så glad, tacksam och lyckligt lottad över att ha fått tillbringa tid med mina fina döttrar. Vi har haft fina samtal om allt mellan himmel och jord, vi har skrattat och verkligen njutit av att få vara tillsammans. Kvalitetstid!!