söndag 12 januari 2025

Tiden - tråden - väven

Så heter en utställning som startade med vernissage idag på Missionskyrkan här i Uppsala. Utställare är min vävlärare Barbro Lundström, nu 90 år fyllda. Hon berättade om sitt liv och om sina vävar, och det imponerade. Hon har blivit lite krum och stödde sig på en käpp, ibland tappade hon tråden. Men fantastiskt bra berättat, jag undrar om jag skulle klara av samma sak om 25 år....
Min vän och kursare från textillärarlinjen hade hjälpt till att hänga utställningen och hon tyckte att Barbro skulle be alla "gamla elever" räcka upp en hand, för vi var några stycken där. När hon tittade på mig så kände hon först inte igen mig, men när jag sa mitt namn så utbrast hon Ja, men Barbro Österlund. Får jag berätta historien?
Och det kunde jag ju inte neka henne, även om hon har en tendens att bli lite långrandig....

 Det är exakt 50 år sedan jag började på hennes vävutbildning på gamla rektorsvillan vid Katedralskolan. En terminsutbildning som var ett krav för att söka till textillärarlinjen. Efter avslutad termin skulle vi ha en utställning på Upplandsmuseet, och jag skulle sitta i en mindre vävstol och demonstrera vävning och svara på frågor om utställningen. 
 

Jag hade några kvällar innan träffat en kille på ett dansställe, och frågat om inte han ville komma och hälsa på mig på utställningen.


Se här, fångad på bild , i kort jeansjacka och lockigt nackhår, och jag tyckte att han var så charmig och snygg!  Det är ju min nuvarande man, så det gick ju som det gick.

Och just det här tycker min vävlärare är så fantastiskt, hon pratar om det varje gång vi har träffats genom åren, att hon tycker att hon själv är lite delaktig i vårt förhållande och att det är så fantastiskt att vi fått fyra barn. 

Tidsperspektivet är hisnande....

Nu har vi söndagkväll, maken är påväg att hämta äldsta dotter med familj vid tåget. Jag har bjudit hit min syster på söndagsmiddag så vi får ses allesammans. Imorgon blir det förmodligen så att jag kommer att följa med till Leksand och vara behjälplig när dottern ska börja skola in lilla Majken på förskolan. 

Återkommer i slutet av veckan!

lördag 11 januari 2025

Vörda vinterns mörker


 Jag är väldigt svag för bulldoggar, särskilt de franska! All mimik i deras ansiktsuttryck, deras kroppsspråk och personlighet!

Mindre trevligt är allt dregel, slem och fisar......

Vi är hundvakter ett dygn, husse, matte och lill-matte åkte till Stockholm i förmiddags. Frasse är inte odelat tacksam över att bli lämnad hos "mormor och morfar". Länge stod han och kikade genom fönstret i yttterdörren. Sen har han följt med oss och velat vara nära, vart vi än går. Vill inte bli lämnad ensam.

Nu har han stökat runt i soffan och när jag skulle sätta mig, fick jag leta upp en torr fläck, för det var rejäla dregel-fläckar på flera ställen. Nu har han lagt sig i fåtöljen, och jag gissar att det kommer att  vara en dregelfläck, även där. Försöker intala mig att det inte är äckligt utan ren och skär kärlek.....

Det går sådär.......

Men så läser jag en favorit ur Sofia Sievertsdotterns bok "Innan jag dör, vill jag förstå varför jag ödslade så mycket tid", och allt får perspektiv;

Jag ska sätta segel på mina dagar

lita på vinden vila i vågorna glida på ytan

Jag ska summera min tid

innan minnena bleknar

innan händlserna flyter samman

innan människorna och mötena späds ut

Jag ska vänta in vårens rodnad

bada i sommarens färger

skörda höstens frukter

vörda vinterns mörker

medan jag fortfarande finns.

Trevlig lördagkväll!

fredag 10 januari 2025

Hej tomtegubbar slå i glasen, ni får stanna ett tag till!

Idag har jag städat huset, och jag övervägde att plocka bort alla adventsstjärnor, tomtar och jul-ljusstakar, men jag lät bli. Det är inte Tjugonda knut förrän på måndag. Någon julgran har vi inte haft på många år, och då blir det inte lika angeläget att skynda sig.
Och det blir ändå ingen "riktig" julgransplundring i år, som det varit tidigare år på Vintergatan i Insjön. Det blir en saknad, känner jag. Har varit så mysigt att "plundra" julen i det vackra huset, tända en eld och låta granris och kransar brinna upp och sen steka kolbullar på muurikkan över samma eld. Avsluta dagen med en fräsch vårbukett från Gundes blommor, korka upp en flaska cava, lägga en ansiktsmask och spela brädspel med döttrarna. 

Men dottern med familj, numera från Leksand, är i detta nu påväg mot Uppsala, så vi ska korka upp en flaska Cremant medan fisksoppan sjuder klart till middagen, när dom kliver innanför dörren. Människorna i familjen ska vidare till Stockholm imorgon, men vi får i alla fall ha kvar bulldoggen Frasse över helgen. 

Hej tomtegubbar slå i glasen, ni får stanna ett tag till!

torsdag 9 januari 2025

Varför är det alltid så att man ser mycket bättre från håll?


Januari kan kännas tuff! Alla mysiga helger är till ända, pengarna är slut, mörkret är fortfarande ganska kompakt, baciller florerar, tröttheten känns tung och man förväntas ta nya tag och jobba på.
Som min yoga-lärare så klokt sa idag; Det är inte säkert att man verkligen orkar ta tag i alla nyårslöften och sätta fart mot nya mål. Det är fortfarande vinter, mörkt och kallt. Vi behöver mer fokusera på vila och trygghet. De nya målen kan vi ta tag i senare, när ljuset börjar återvända. Mörker och kyla finns här av en anledning!

Nu har inte jag känt av någon överväldigande trötthet eller några dåliga energier. Visserligen sover jag väldigt mycket och väldigt gärna. Jag lägger mig tidigt och ligger gärna kvar länge, men det är ingen jobbig trötthet. Jag känner mig nöjd och glad och tillfreds! Kanske befinner jag mig i den här bubblan...


Men nu ikväll har jag pratat med båda mina döttrar, och där var det mer trötthet de luxe. Inte fysiskt men mentalt. Det är motsträvigt på arbetsplatserna, det är livet som pockar på och förväntar sig stordåd, men  själv vill man bara spjärna emot och gå i ide! Och en moders instinkt är såklart att man direkt vill hålla om, stoppa om och bjuda på varm choklad.... -Det blir bra, lilla vän, mamma är här....


                                                

Och själv, så här utifrån, ser mamman det hela i ett annat ljus. Men det är ju bara MITT ljus, som lyser över mig....


Och var och en måste självfallet ta tag i sin egen verklighet och göra det bästa av situationen. Jag  lyssnar på vad dom har att säga och skickar mina "klok-ord", men dom själva måste göra jobbet, och försöka inse att det alltid finns glädje att se och välja.
Sen försöker jag ändå komma med små insatser och hjälpa till, det hör väl till en mammas lott.... Men jag frågar mig ändå;

Varför är det alltid så att man ser mycket bättre från håll??


onsdag 8 januari 2025

Rutiner är tryggt

 Det är trevligt och tryggt med rutiner ändå. 

Varje morgon när vi cyklar till gymmet så möter vi två äldre kvinnor på hemväg från morgonpromenad. Oavsett årstid eller väderlek, så går dom sin runda, väl synliga i gula reflexvästar, ivrigt samspråkandes och så vinkar dom glatt till oss när vi passerar. 

Och på gymmet möter vi alltid samma personer, som man glatt hälsar på och byter några ord med.

Hemma igen så blir det dusch och frukost och tidningsläsning.

Med den skillnaden att maken numera inte äter frukost längre! Han har sedan ett tag börjat äta enligt 8/16-metoden. Dvs att fasta 16 timmar och äta under 8 timmar. Jag hade ett tag tänkt att jag skulle hoppa på och prova det jag med, men nej, jag är för för frukostkär! Maken sitter i alla fall med mig och dricker en slät kopp te och läser tidningen.

Och idag var det dags att veckohandla. Det ska göras tisdag eller onsdag när man har seniorrabatt på Ica Maxi.

Och när jag kommer hem och har packat in allt, då ska det drickas kaffe och ätas en bulle!

Jojo, jag har mina rutiner!!


Annars idag har jag suttit vid symaskinen. Nu har jag kommit igång med det som skulle bli höst-projekt, men som fick flytta till att bli vår-projekt istället. 
Jag klipper isär tyger för att sen sy ihop dom, det låter väl hur logiskt som helst?!!
36 block, som de på bilden, ska jag göra i 4 olika tygsammansättningar, för att sedan foga ihop dem med ytterligare två tyg. Fortsättning följer,


Och plötsligt när jag satt där vid symaskinen, blev jag galet sugen på pepparkaks-cookies med choklad!
Så innan jag styckade kycklingen och la i marinad till kvällens middag, så googlade jag fram ett recept och rörde ihop smet (en smet som för övrigt var väldigt god...). Så ikväll blir det te och kakor!

....något som lätt skulle kunna bli en rutin det med.....

tisdag 7 januari 2025

Snö och feber


 I natt kom den, snön. Maken fick skotta sig ut till brevlådan för att hämta tidningen. 15 cm tung, blöt snö. 

Efter frukost pulsade vi hem till barnbarnen, en febrig 9-åring och en pigg och alert 6-åring. Skolterminen körde igång med studiedag för lärarna, och eftersom vi planerat att ta med barnen till Tekniska museet och lovat föräldrarna passning, så ville vi hålla på det, så att dom kunde komma igång på sina respektive arbeten. 3-åringen fick ändå ta sig till förskolan. Och 9-åringen sov mest bort hela dagen förutom att vi tog tempen några gånger och stoppade i alvedon när febern var som högst. Desto mer energi kring 6-åringen, men farfar står högt i kurs där, så jag kunde lugnt sitta och sticka och ibland blanda saft eller hänga med på You Tube, när sjuklingen orkade, medan maken fick ta "energi-passen"! 

Dessutom fick jag smita iväg på träning vid lunchtid. Idag startade ett nytt Step basic-pass, och jag ville testa. Det var jätteskoj och krävde både flås och hjärna för att hänga med koordinationsmässigt!

Skönt att vara hemma nu. Imorgon får föräldrarna ta hand om VAB, dom brukar ta en halv dag var och kan båda dessutom jobba hemifrån. Vi har ju vår egen vardag att starta!!

måndag 6 januari 2025

Inget snökaos.... än

Vi hade förväntat oss storm och snö när vi slog upp korpgluggarna i morse, men det var totalt stiltje. Inte en mm snö hade fallit och stormbyarna lyste med sin frånvaro.
Det gjorde att vi tänkte vi måste utnyttja de fina isarna, så vi hörde av oss till yngsta dottern och pojkvännen och bjöd med dom ut på skridskotur.
Maken har utrustning så det räcker till många, så vi var upp på vinden och plockade fram grejer och fixade matsäck tills dom dök upp strax före kl 11.
Vi bilade ut till Wiks slott, där parkeringarna var fulla av friluftsälskare, tror vi tog den sista platsen.
Pojkvännen, som är en gammal hockeyspelare, provade först makens långfärdsskridskor, men bytte efter bara minuter om till hockeyrören och så gav vi oss iväg. 
Isen låg verkligen spegelblank, och även om solen lyste med sin frånvaro, så var det magiskt vackert i det blågrå landskapet. Lite kylig motvind hade vi, och dottern blev stundvis dragen av pojkvännen, då hon klagade över värk i rumpan. Det får jag också, ont i vader och rumpan ner mot höften, men nu var det ändå tredje åkturen för mig denna säsong, så jag har väl blivit van.


Men matsäcken intogs i lä, och sen hade vi medvind på hemvägen, vilket gör stor skillnad.
 

Det blev ändå 12 km åkning, och vi fick tanka lite dagsljus och njuta den vackra naturen och isen.

Nu har vi duschat och tagit varsin kall öl, allt medan skymningen faller på. Snökaoset är uppskjutet och sägs komma tidig kväll.
Tanken var att vi imorgon skulle ta två av barnbarnen med tåg till Stockholm för att gå på Tekniska Museet. Terminsstarten är i morgon, men för skolbarnen innebär det studiedag, så det skulle passat så bra. Dock fick ett av barnen feber i går kväll och nu sägs snökaoset ställa till det i tågtrafiken i morgon bitti, så det är tveksamt om det kan bli någon resa av.
Tiden får utvisa helt enkelt.
Sista helgdagen är det i alla fall, nu dröjer det ända till 18 april innan nästan röda dag.
I alla fall för dom som är yrkesverksamma.....