Gamla Skeppshult-grytan blev som ny

Maken och jag har gjort många cykelsemestrar genom åren. Vi köpte en tandemcykel som tog oss på många turer i Sverige och utomlands. En av resorna, jag vill minnas att vi skulle till Danmark, så cyklade vi via Småland och besökte olika fabriksförsäljningar. Nuförtiden kallas dom Outlets och dom är inte i närheten av forna tiders fabriksförsäljningar. DÅ, kunde man verkligen göra fynd!! T ex så köpte vi den här Skeppshults stekgrytan. Inte kanske den smartaste iden, eftersom den väger sina kilon, och vi fick fortsätta frakta den på vår lilla cykelkärra, som var spänd efter vår tandemcykel. Men i den här grytan, har det genom åren lagats många goda köttgrytor. 

Dock hade den i nutid, sett bättre dagar, vi köpte en ny emaljerad gryta många år senare, och den här användes bara när vi behövde göra dubbla "storkok". Den såg ganska äcklig ut med vita beläggningar och på sina ställen rost. 

Så kom jag, via instagram, i kontakt med en kille som renoverar och fixar iordning gamla stekpannor, grytor och olika kärl i gjutjärn. Han har dessutom varit med i artiklar i dagspress och i tidningen Land. Han köper upp gammalt gjutjärn och gör rent och renoverar dom bl a genom elektrolys. Det är som trolleri. Synd att jag inte tog en "före-bild" på vår gamla stekgryta, för idag  var vi och hämtade den och den var precis som ny. Som när vi köpte den 1976!!

Vi cyklade i höstrusket och hämtade upp den idag, så den här stek-grytan är van att fraktas på cykel!

Och nu är vi tillbaka i vintertid! Mörkret föll därför extra tidigt i eftermiddags. Dessutom blåst och piskande regn, så nog var det rusk ute, men samtidigt lite mysigt.

Vi har fått besök igen. Äldsta dottern och hennes Majken kom hem idag och ska stanna hela veckan, så nu kommer fokus att ligga på dom, och skrivandet här, får stå tillbaka.

Hörs igen i november!

 

O tempora, o mores

Se där, nu slänger jag mig med latinska uttryck, så här på lördagseftermiddagen! 

Ett uttryck som är "huvudet på spiken" i hur jag upplever omvärlden och tiden just nu. Med ålderns rätt! 

För er som inte är lika slängda i latin som jag själv (det där skulle föreställa ett skämt), så använder man det för att beklaga sedernas förfall, moralisk urartning och den moderna världens tillstånd!

Jag tycker det är förfärligt runt om i världen med alla krig och det otäcka spelet mellan världsledarna som består av galna män med makt som missbrukas.

Det är bedrövligt hur dåligt våra folkvalda politiker sköter sina jobb med att bilda en regering, det är värre än barn i sandlåde-bråk.

Klimatförändringarna med allt vad det medför skrämmer mig, och nu verkar allt ha satts på paus, när det gäller att förändra och förbättra.

Skräms också över hur mycket våld vi ser dagligen i vårt eget land, med skjutningar och sprängningar, man orkar inte ens läsa artiklarna längre, det har blivit vardagsmat.

Och så artikeln i dagens tidning om hur många förskolebarn och barn i lågstadiet visar tecken på beteendestörningar. Rastlöshet och koncentrationssvårigheter är en stor utmaning. Diagnoser är vanligare och studieron blir lidande. Det stod beskrivet om att det blivit vanligare med raseriutbrott, barn som kastar stolar, spottas och skriker om dom inte får bestämma.

Allt detta kan få en att sätta sig ner och gråta och man undrar hur allt ska bli.......

Och då dyker plötsligt den här Halloween-hysterin upp!

Jag fick rycka in som jourhavande farmor på eftermiddagen idag, så jag har hängt med Eva 5 år.

Kollade upp vad som "hände på stan" och fick se att Uppsala City var Halloween-pyntat och man bjöd på olika aktiviteter.

Så vi cyklade ner på stan och började med att ställa oss i kö för ansiktsmålning (med 15 barn före). Men väntar man på något som man vill, då räcker tydligen tålamodet. Eva valde att bli målad som en söt liten kanin, vilket farmor tyckte var betydligt trevligare än de barn som valt att bli zombier eller spindelmannen.

Vi gick till Klosterparken där Eva fann en förskolekompis och dom sprang runt och lekte. Den här parken är fin även utan pynt, då den består av små medeltida hus som bildar en liten by. När jag var liten, så var det en gammal blottad ruin här, där jag och min kompis ofta lekte när vi gick på mellanstadiet. Nu är det tillrättalagt, men på ett väldigt fint sätt.

Så fortsatte vi till Forumtorget, där man byggt upp en spökhus för barnen och man hade pyntat så fint utanför med pumpor och halmbalar. Här lekte Eva riktigt länge innan hon ville vidare till Pelle Svanslösparken. 

Där och då kände jag ändå att det här med "den snälla" pyntningen och aktiviteterna ändå kan utgöra ett ganska roligt och fint inslag i det begynnande höstmörkret.

Och jag hade tid att studera nya tidens föräldrar, konstaterade att dom flesta känns väldigt unga. Att jag såg mammor med rosa, grönt eller t om regnbågsfärgat hår. Pappor med långt hår uppsatt i knut. Små barn med överrockar och blanka lackskor i lekparken varvat med utklädda barn. Föräldrar som hade sin koncentration på sin egen mobil, istället för på barnet. 

Och jag kände att jag är så väldigt, väldigt tacksam, för att dom här smarta telefonerna inte fanns när jag fick barn.

Och förstå mig rätt; folk får se ut hur som helst, det stör mig inte alls, det var bara ytterligare ett konstaterande i att tiderna förändras.

Men o tempora, o mores, kan inte hjälpa att jag känner så!

 

Lekt tapetserare

När dottern och svärsonen köpte det gamla sekelskifteshuset i Insjön så fick dom även köpa till ett par fåtöljer i Chippendale-stil. Tomas Chippendale var en engelsk möbelsnickare och formgivare som levde på 1700-talet och  kom att bli mycket inflytelserik. I slutet av 1800-talet - början av 1900-talet blev det populärt att återuppliva äldre möbelstilar och just den här Chippendale-stilen var flitigt förekommande.

Jag har alltid tyckt att dom här fåtöljerna varit så snygga, men nu var dom i behov av lite uppfräschning, och jag blev tillfrågad om jag kunde göra iordning dom.

Så jag har beställt tyg, varit hos en tapetserare och bett om råd och köpt möbelspik och tyg till sidstycken, och så fick symaskinen följa med upp till Leksand i söndagseftermiddag.

 

Och medan dottern varit på jobbet och lilla Majken på förskolan har jag stannat hemma och mätt, klippt, nålat, sytt och hamrat. Två fåtöljer och det tog 16 timmar med allt. Värst var det att hamra dit möbelspikarna. Min högra hand är ju i vissa vinklar väldigt, väldigt skakig och det i kombination med att möbelspikar har stora "hattar" och är tillverkade i ett lite mjukare material gjorde att det gick åt en hel del svordomar, rysligt många extra-spik och inre blödningar på tre fingrar....

Men resultatet blev riktigt bra, som tur var! Och jag har tyckt att det varit väldigt roligt. Så pass att jag tänkte att om jag skulle börja om med yrkeskarriären, så skulle nog tapetserare vara ett yrke som skulle stå högt upp på listan!

'

I pauserna med fåtöljerna, så blev det promenader med bulldoggen Frasse, längs Siljan i höstfagert Dalarna. Veckans kallbad fick såklart bli i nämnda sjö.

Igår eftermiddag skulle jag ta tåget tillbaka till Uppsala igen, men innan det, så hann jag med att sortera och tvätta bebiskläder, bara se så gulliga dom är!!! Dottern är hög-gravid och om en dryg månad är det tänkt att en ny människa ska möta livet.

Kom hem till en genomförkyld make, men han hade ändå stått och kokat en jättegod rödbets-soppa som serverades med en klick getost och creme fraiche.

Imorse tog jag tåget till Älvsjö och "syfestivalen", tillsammans med horder av andra tanter!! Det var i alla fall skoj och jag kom hem med lite nytt material att "sätta tänderna i".

Men nu ska vi värma på sopp-resterna och sen blir det vin och ost framför "På Spåret". 

Fragment

I morse packade jag badkläder och åkte till Vårdsätrabadet. Det var sju grader i luften och kanske någon grad varmare i vattnet. Simbart och uppfriskande.

Därifrån åkte jag till frisören, hon bor inte långt från badet och är själv en kallbaderska.

Nu har jag ägnat eftermiddagen åt städning, tvätt, mangling och strykning. Vi hjälptes också åt att ställa ihop trädgårdsmöblerna och slå om en presenning. Tiden när man kunde sitta ute i lounge-möblerna lär vara förbi för den här säsongen, det är ju faktiskt mitten på oktober! Men var tid har sina trevligheter!

I morgon och över helgen kommer finbesök och på söndag kommer jag att resa upp till Leksand för några dagar, så nu blir det glapp i skrivandet för ett tag.

Det var längesedan jag skrev något citat av Sofia Sievertsdotter här, det betyder inte att jag slutat läsa hennes texter, Och just idag vill jag dela med mig av följande;

Ett liv går inte att samla ihop och sprida ut på ett bord likt foton. Hur väl vi än dokumenterar intryck och fotsteg raderas ogripbara fragment av vårt leverna. En livstid är som hundratusentals pusselbitar som kastas upp i luften för att landa framför oss utan ett färdigt motiv.

Vi minns dörrhandtag, dofter och röster. Middagar i fjärran och bussturer runt knuten. Ögon som såg oss och missöden som fick oss att rodna. Ett liv är som ett bankvalv, fyllt av miljoner fack där sorger trängs med festkläder, barndomsvänner och vardagsbestick.

Hjälp mig idag att bli tillfreds med att jag inte kan förstå hela mitt liv. Gör mig mottaglig för de fragment som pockar på uppmärksamhet och låt mig uppskatta varje detalj som fastnat i mitt minne. Hjälp mig att omvandla fragment till helheter.

 

Steka, sticka och läsa....

Mina "dagsljus-promenader" har lyst med sin frånvaro den senaste tiden, lika så mina kvälls-promenader. Det har att göra med att jag sitter och fryser inomhus. Vilket ju borde vara en ännu större anledning att gå ut och gå. Att röra på sig alstrar ju värme! Men regnet har inte direkt lockat. Igår eftermiddag var jag visserligen ute i trädgården och röjde hela eftermiddagen, men idag har enda utevistelsen varit cykling till och från gymmet och så när jag var ute och klippte timjanskvistar till köttgrytan jag förberett.

Finns det något mer passande till höstmat, än en rejäl köttgryta!?! Brynt högrev som sedan får långkoka i rödvin! Den ska serveras på fredagkväll, när vi får fin-besök. Då ska jag tillsätta kantareller och purjolök, göra ett palsternacksmos till och baka bröd. Älskart!!

Igår kväll ringde min brorsdotter och undrade om jag inte kunde sticka henne ett par torgvantar, och eftersom jag saknade en stickning, så satte jag igång direkt. Hittade restgarn och började sticka på fri hand, tänker att om det passar mig, så borde det passa henne. Dock började jag sticka framför en spännande tv-serie igår kväll, vilket jag fick repa upp i morse, då jag såg att jag tappat två maskor. Så kan det gå!

Sen vill jag slå ett slag för Katarina Wennstams serie "Sekelskiftesmorden". Har snart kommit igenom den första boken i serien och den är så bra!! Den utspelar sig i Stockholm i slutet av 1800-talet och det är skrämmande att läsa om de förhållanden som då rådde. Fattigdom, hierarkier och kvinnoförnedring. Det känns inte så långt bort i tiden, men är en helt annan värld. 

Fast å andra sidan när man hör på nyheterna om t ex Afganistan och hur Talibanerna förnedrar kvinnor, så undrar man....

Jag behöver snart lämna tillbaka boken på biblioteket, därför lyxade jag till det och läste ett par kapitel mitt på blanka dagen idag! 

Med ålderns rätt, så får man ha det så bra!!

Och tänk att det blev kvar 1 1/2 dl rödvin efter att jag hällt i grytan, och det ska jag lyxa med att dricka upp nu! Maken är på senioruniversitetet, så jag behöver inte ens dela med mig!! 

 

Jag jublar TACK och börjar planera framåt!

Jag ser mig själv som en ganska så lugn och sansad person som inte hetsar upp mig över småsaker. Men jag erkänner att jag oroar mig (i onödan) över händelser kring mina barn, barnbarn eller andra mig närstående personer som jag älskar och bryr mig om. Även om jag nog blivit bättre med åren, och jag inser ju faktiskt att oro inte hjälper - som någon sagt; "att oroa sig är som att betala ränta på ett banklån man inte tagit". 

Men så kom den där lins-kontrollen hos min optiker i augusti, när han hittade något i ögonbotten som inte skulle vara där, så remiss skickades till en ögonläkare. Ända sedan dess har det legat och "gnagt i bakhuvudet", och jag har inte velat planera in något efter den  13 oktober, dvs idag, när besöket skulle göras. Sedan en vecka tillbaka har jag sovit dåligt, drömt mardrömmar och i min värld både fått glaukom, gula fläcken, cancer och blivit blind. 

Så jag var riktigt nervös när jag stegade in på mottagningen. Jag fick det bästa bemötandet av en glad, vänlig och mycket pedagogisk optiker som gjorde flera olika tester och fotograferade och scannade mina ögon och sedan fick jag vänta på läkarens utlåtande. Hon konstaterade att jag varken hade någon tumör, glaukom eller fel på gula fläcken men däremot en ärrvävnad som skulle kunna misstolkas för en tumör. Troligen något som jag haft väldigt länge, men när jag berättade om min oro så sa hon så snällt att jag ska få bli kallad om ett halvår igen, så ska dom hålla koll på om det där ärret förändras eller förstoras.

Jag var så lättad och så lycklig!! Det kändes som att jag fått livet tillbaka!!! Och trots att jag hade pupiller stora som hela iris och jag fick kisa hela cykelturen hem, trots att det var mulet, men jag var extremt ljuskänslig, så bara bubblade det i kroppen av glädje!  Det är ju faktiskt det viktigaste av allt, att man får vara frisk!!

Jag jublar TACK och börjar planera framåt!

Höst-rusk lockar till inomhusaktiviteter!

Regnet stod som spön i backen när vi cyklade till gymmet i morse! Idag var också första morgonen som krävde cykel-lyse på! Det är bara att inse att hösten är ett faktum! Vilket också är mysigt, särskilt när man bara behöver cykla hem och duscha och tända ljus och dricka kaffe, efter gymmet,

 och inte behöver dra iväg till jobbet!!

 Och idag blev det  en riktig innesittardag med handarbete.

Enda kruxet med det är att fjärrvärmen aldrig "hinner med" så här års. Utetemperaturen sjunker men termostaten fattar inte det, så vi har en innertemperatur på 17-18 grader, och det är lite för kallt, när man sitter still för att handarbeta, eller som maken som skulle lyssna på en föreläsning och sen läsa. Vi har frusit hela dagen!

Men roligt har jag haft ändå! Jag har sytt två "flask-kassar". En till mig själv och en som en present, i den kanske ni ser att det sticker upp en bit av en flaska champagne!?!

Och så blev mina fingervantar färdigstickade. Nu återstod 98 gånger 2 trådar att fästa! Så går det när man stickar av en massa restgarner.....

Det tog sin tid, och det är inte riktigt en aktivitet som genererar värme i kroppen......

Sen skulle jag nog vilja påstå, att det är nog första och sista gången som jag kommer att sticka fingervantar. Det har varit ganska pilligt och det har tagit sin tid. Men jag hoppas att dessa kommer att skänka mer värme, än de två paren 10-kronorsvantar som jag köpt på Ica Maxi.......

I detta nu ligger dom på tork efter att jag sköljt upp dom med lite ulltvättmedel.

Innan middagen hann jag även med lite broderi. 

Men nu känner jag plötsligt att "något fattas mig". Jag blev utan min stickning, och jag har grävt i mina gömmor för att leta fram garn till en sock-stickning (det är ju "socktober"), men jag hade inte tillräckligt med sock-garn.

Får försöka att bara andas och gilla läget.

Verkar ju dumt att "stressa upp sig" för att man blir utan sin stickning.

Vi får se hur det går.....