Upplagd....

.... för resten av livet!!!

Som pensionär och dagledig, så gjorde det ju egentligen ingen skillnad i att det var en röd måndag (annandag påsk) eller tisdag den 7/4.

Men det blev ändå en slags vardagskänsla. Jag tog hand om tvätt, maken bytte till sommardäck på bilen och tvättade densamma. Jag gick på ett spinning-pass, maken tog en långpromenad. Jag gjorde research på mörkläggningsgardiner, maken skrollade tåg och flyg inför en kommande resa.

Och så har jag precis gjort en Granola och lagat en plåt Fajitas till middag.

Sen fick jag ett samtal med undran om barnvaktande.

Jag gillar vardagar. Jo, jag gillar helger också. Men på något sätt är det på vardagar jag känner mig mest "fri" med min tid.

Dock har jag på senare tid haft lite olust-känslor inför kommande ålderdom!

Jag har stött på bekanta, som jag inte sett på flera år, och då upplevt hur "ålderdomen slagit till". Dom kanske är 10-15 år äldre än vad jag är, men från att ha varit som vem som helst, så har dom plötsligt fått en äldre människas hållning och utseende. Lite krummare, stelar, med vaggande gång, gråhårigare, fler leverfläckar, rynkigare, mer insjunkna och trötta ögon, grumligare blick och sämre hörsel.

Och jag tänker att det där är vad jag har att vänta. Vilket inte får mig att ta glädjeskutt.....

Samtidigt så är det inget jag hela tiden går och funderar på. Det är ju en bonus att få vara med överhuvudtaget såklart. Men jag vill ju gärna ha kropp och knopp i bra skick. Syn och hörsel likaså.

Jag läser Sofia Sievertsdotter;

Hjälp mig idag att acceptera min kropp, hur den än mår och ser ut. Påminn mig om att den fysiska hälsan är beroende av den mentala, sociala och själsliga. Gör min kropp till ett verktyg för min själs önskan och hjälp mig att använda den klokt.                                   

Och så får jag tröst av att samtala med min storasyster, hon är 12 år äldre än jag. Hon har en ny kärlek, hon jobbar som nämndeman och har flera uppdrag i olika styrelser och nätverk. Hon åker mellan sin andelsstuga i Orsa Grönklitt och åker skidor och hemmet i Uppsala. Hon simmar, gymmar och vandrar. Hon planerar in resor, snart ska hon och nya kärleken, som är lika gammal, åka slalom-skidor vid Riksgränsen, inte långt därefter ska dom på charter till Grekland. När jag ringde idag, satt hon och pluggade för att skriva ett prov om viner från Nya Världen i Munskänkarnas förening.

Håller tummarna för att hennes gener även är mina, vi delar ju samma blod.....

Och så vill jag dela någon annan som är upplagd! Nämligen dessa garn-nystan som är upplagda för att så småningom bli ett par sockor med fisk- och våg-tema. Jag gjorde en skiss idag.

 Och jag är såklart även upplagd för att starta min stickning!

Post Påsk

Jag försöker göra mig lite märkvärdig och svänga mig med latinska benämningar. Alltså Post som i efter, för idag är det annandag påsk, en röd måndag. Och efter diverse utsvävningar så sitter jag hemma vid köksbordet iklädd mjukisbyxor med en kopp kaffe och väntar på att en tvättmaskin ska gå färdigt.

Skärtorsdag till påskafton var detta vår utsikt från sovrumsfönstret, beläget på Leksands folkhögskola! Visserligen hann vi inte sitta och njuta så mycket av den, eftersom vi mest befann oss i Övermo eller på Piparsbacken. Men vi var ju faktiskt där för att hjälpa till- Med lilla Majken, med lite matlagning och diverse fix på husbygget.

Vi firade också den här skönhetens pappa, som passade på att fylla 36 år på långfredagen. Vi bjöd lax-snittar och bubbel innan grillkorven till lunch.

På själva påskafton bilade vi hemåt igen, då hade Majken fått följa med farmor och farfar till fjällstugan och vi lämnade föräldrarna och jobba själva. 

Påskdagen var det ompackning och så styrde vi bilen mot Lidingö.

Först ett långt besök på Millesgården. Vi gick en visning och sedan runt i hus, atelje och Annes hus. Åt också lunch på Millesgårdens lanthandel. Parken gjorde vi dock relativt snabbt, eftersom det blåste hårt och regnade, men sedan botaniserade vi bland de tillfälliga utställningarna;

Aalto Aino Alvar, arkitekter och formgivare som verkligen var "före sin tid", mycket av deras verk ter sig "moderna" än idag.

Diana Orwings Himlakroppar, häftiga textila skapelser som svävade i luften. Skapade en spännande kontrast till de hårda materialen i skulpturerna.

På eftermiddagen checkade vi in på Hotel Foresta, ett ställe jag velat besöka ända sedan jag läste boken om de "Fenomenala fruntimren på Grand Hotel", Foresta är nämligen de ställe som Vilhelmina Skogh lät byggas åt sig då hon skulle dra sig tillbaka från Grand Hotel där hon varit VD. Byggnaden liknar nästan en borg där den tronar på sin bergknalle med tornet som syns lång väg. Numera är det ett modernt hotell med 102 rum och sviter och konferensmöjligheter. Det är dock präglat av sitt ursprung och man har lyckats göra inredningen väldigt mysig och lite speciell med temat skog. Vi fick ett stort fint rum med utsikt över bron och vattnet. Skönt att slå sig ner framför den inbjudande brasan i loungen med varsitt glas bubbel innan vi gick upp och duschade och fixade oss inför middagen.

Och det bjöds en ljuvlig vit sparris med smörsås och rostade hasselnötter till en krispig Sauvignon Blanc innan

huvudrätten som bestod av lammytterfilé och potatisgratäng med en mjuk, fyllig Bourgogne.

Se där, jag fick mitt påskalamm även i år!

Sen sov vi som kungliga i den enorma sängen med som utlovat "krispiga lakan". Jag ifrågasätter ändå uttrycket... vadå krispiga??!! Dom var manglade, släta och av god kvalitet, men krispiga...nja...

För första gången på evigheter blev det till att äta frukost, för vem kan motstå en hotellfrukostbuffé?

Men därefter klädde vi oss varmt, checkade ut och bilade till startplatsen för Lidingöloppet. Vi gick 10-km slingan som omväxlande gick i skog, längs vatten och genom ek-hagar. Mestadels väl skyddade för blåsten, och det var skönt och kändes behövligt.

Se där, en påskhelg med extra allt!

Sista mars!

Så är det sista mars och det är Stilla Veckan, så nu närmar vi oss påskhelgen!

Jag hoppar veckostädningen och ställer bara fram de få påskpynten jag har.

Det får duga i år!

Det här är gamla tovade alster från när jag gick Ullakademin i Årjäng.

Här är påskkärringen som har hängt med många år, och duken som mamma broderade åt mig.

Jag har också varit och påskhandlat mat och dryck idag, och så fyllde jag påsk-hararna med diverse godsaker. En hare för varje barnbarn.

I morgon kommer två av dom hit, och jag har precis suttit och knåpat ihop varsin skattjakt. Varsin svår rackare med gåtor och kryptiska meddelanden. Vi ska ta en gemensam cykeltur och så kommer hela familjen hit på brunch.

På kvällen ska vi så hem till yngsta dottern som fyller 31 år! Hon flyttade härifrån i söndags, så det blir spännande att se nya lägenheten.

Och sen kommer påsken, och då tänker jag inte gå ut på datorn alls. Nu blir det skärmvila ett tag.

Dags att ta itu med bakning och fix inför kommande dagar.

Glad Påsk alla!

Trandansen

Så blev det äntligen av, att få beskåda tranorna vid Hornborgarsjön, och deras fascinerande dans!

Vi besökte rastplatsen vid namn Trandansen, först i solnedgång, och dagen efter i soluppgång.

De här dagarna hade man räknat in 15 400 stycken tranor.

Hade hört av vår stugvärd, att tranorna i år skulle bete sig annorlunda, påverkade av fågelinfluensan som härjar i södra Europa. Tydligen fanns det någon sjö i Frankrike där man hittat över 8000 stycken döda tranor. Det lät ju fruktansvärt.

Maken och jag hade ju inget att jämföra med, men nog fick vi se dans alltid!! Det flaxades, bugades, hoppades och gjordes piruetter för fullt. Och så lätet. Skön-sång, vet jag inte om man kan kalla det, men otroligt mäktigt! När vi öppnade bildörrarna 05.30 så var trumpetandet nästan öronbedövande. Kvällen innan hade det varit betydligt tystare. Kanske var alla morgonalerta?!

Det här var verkligen en upplevelse jag inte velat vara utan. Så mäktigt och fascinenrande. Vi tillbringade många timmar här. Och trots att jag kände mig lite löjlig när jag stod och fotograferade med min mobil, bredvid proffsen som hade staffli och halvmeterlånga objektiv, så måste jag säga att jag är nöjd med mina bilder!

Vi var flitiga turister som hade prickat in kloster-ruiner, grav-grifter, kyrkor och museum, så dagarna var fullspäckade. Ovan Gudhems klosterruin.

Här den enormt stora kyrkan i Varnhem, där vi också besökte Kata gård. 

 

Där vi bodde var det fågel-läte av annat slag, tuppen gal i tid och otid, och kom och tiggde brödsmulor! Den trevliga familjen som drev gården hade både hästar, höns, en glad hund och en snabb katt.

Det var så mysigt och fridfullt här, trakten var så vacker, och jag fick nästan en längtan till att flytta ut på landet! Orten vi bodde i hette Viske-Kleva, bara det!

Men det var såklart ändå skönt att komma hem. Dessutom skulle vi direkt på kalas. Ett av barn-barnen fyllde fem år igår och familjen bjöd på grillmiddag, och det bjöds både på bubbel och rödvin till dom vuxna.

Och nu har vi ställt om klockorna till sommartid. Det är en härlig tid som ligger framför oss. 

Och resan till Västergötland kommer jag att leva länge på!!

 

Havande genom helige ande...

 ...hur gick det egentligen till, kan man ju fundera på. Inte så att jag går och grubblar varje dag, men vi har idag haft en liten lunchbjudning, och vi kom att prata om det. Eller egentligen pratade vi om varför vi har en våffeldag just idag. (Det är ju en förvanskning av ursprungsnamnet på dagen; Vårfrudagen).

I vilket fall som helst, så blev lunch-bjudningen väldigt lyckad. Vi satt vid matbordet i drygt tre timmar. Gräddade potatis-våfflor och bjöd med Öjebyröra och så öppnade vi en flaska cava och skålade in våren. Som idag var ovanligt regnig och ruggig, men det gjorde ju inget vid dukat bord med tända stearinljus och i trevligt sällskap.

Till dessert hade jag frågat Chat GPT (min nya kompis) om råd. Han föreslog citron-paj, så det svängde jag ihop en och serverade med trädgårdshallon och vispad grädde. Mums filibabba! 

Och när gästerna åkt hem och vi diskat undan, så började vi packa. För imorgon bitti ska vi bila ner till Västergötland. Jag har hyrt ett hus nära Hornborgarsjön, för nu ska det äntligen bli av att skåda på trandansen. Något som stått på min bucketlist i flera år.  

Barnbarn och bygge

Nu så är vi tillbaka i vårt lilla radhus i Uppsala, efter lite barnvakts-sejourer. Först här i Uppsala, med tre aktiva syskon som skulle skjutsas till olika aktiviteter, lagas mat till, nattas, underhållas och umgås med. Efter våffel-lunch i lördags hämtade föräldrarna och vi for direkt till Leksand. Eller närmare bestämt Hjortnäsheden, där husbygge pågår för fullt. Vi fick ett underbart mottagande av lilla Majken som sken som en sol och skulle upp i famnen och kramas. Sen har vi hängt med henne oavbrutet, omväxlande med att laga mat och delvis hjälpa till med det vi kunde på bygget.

Vi turades om att läsa sagor, leka kurragömma och bygga med klossar. På söndagen gick jag och Majken i skogen och plockade blåbärsris, hälsade på myror och tittade på bajs. Hela eftermiddagen lekte vi vid Siljans strand med stenar, pinnar. Det var troll, det var affär, det var gymnastik och soldans. Fantasin är oändlig med en 2 1/2-åring, och det är inga svårigheter att underhålla. 

Mamman målade, pappan spikade panel och farfar, morfar och två fastrar hjälpte till. Full aktivitet rådde.

På kvällen hade jag lagat middag, så föräldrarna kunde hålla på så länge som möjligt.

I morse kl 05.00 åkte pappan iväg till sitt arbete, dottern (mamman) skulle skjutsa till förskola och åka och till sitt jobb. Vi skulle fixa lite på bygget och sen skulle vi sammanstråla på lunch, vi skulle hämta på förskolan och så äta middag tillsammans innan vi skulle åka hem igen.

Det var bara det att vi fick ett sms kl 06.30 i morse om att lilla Majken kräkts ner hela sängen två gånger. Kunde det vara kräksjukan tro? Något som tydligen går på förskolan.

Planerna ändrades. Maken och jag åkte till bygget och målade ett tak och ett rum och spacklade en brand-dörr. Det är så mycket kvar att göra! Och det är bara om en dryg månad som det är tänkt att flytten ska gå. Jag får tänka på annat för att inte stressa upp mig - vilket ju inte gagnar något eller någon alls...

Det är ju inte mitt bekymmer, men det är ju vårt barn och hennes familj som det drabbar - och ens barn kommer ju för alltid att vara en del av en själv, det kan inte hjälpas. Och då är det inte så konstigt att känslorna och tankarna finns där.

Jag beundrar deras flit och deras idoga arbete. Och det blir så fint och välgjort. 

Och titta på utsikten från sovrummet!

Den skulle man ju inte säga nej till!

Men att sätta igång och bygga ett eget hus?!!!

Nej tack, det ska vi inte göra!!

Nu håller vi tummarna för att inte vi fått någon "kräk-sjuke-bacill", men vi har just ätit middag med god aptit, så jag tror inte det är någon fara!

Vårkänslor och dagdrömmar

I förrgår gick jag promenaden med vinterjacka, pannband, vantar och extra överdragsbyxor. Idag tog jag vårjackan, men blev tvungen att ta av mig den och bara gå i tröjan.

Och se på "bananerna" i trädet! Ja, just bananer, trodde jag att det skulle växa och bli, när jag var i tio-årsåldern och några äldre ungar lurade i mig det. Jag var lättlurad, kanhända är jag det fortfarande.

Men oavsett, så njöt jag till fullo, av dagens promenad. Det är fortfarande snöfläckar kvar i norrläge, men mer och mer blir det vår, och det liksom spritter i naturen. Växer så det knakar och fågel-livet börjar bli öronbedövande.

Kändes skönt att sträcka ut kroppen, efter förmiddagens storstädning.

 

Till middag lagade jag en moussaka och drömde mig bort till Grekland. Till den där blå-turkosa värmen. Till fotspåren i strandkanten. Till cikadornas gnidande. Till solupp- och solnedgångar i havet. Till Kalimera och Kalispera.

Jag smider överrasknings-planer.

Vi får se hur det går.

Nöjer mig med dagdrömmar så länge.

Nu ska vi vara barnvakt i ett antal dagar. Imorgon till lördag i Uppsala. Fr om söndag i Leksand.

På återseende.