Gårdagkvällen ägnade vi åt att passa våra äldsta barnbarn hemma i deras hus, medan föräldrarna var på fotbollsgala på Uppsala Slott. Det blev taco-kväll, läxläsning och kortspel. Och spontant sa båda barnen att dom inte visste vad dom ville ha i julklapp. Det finns inget dom önskar sig. (Jo, förstås, flickan önskar sig en hund!) Nu har ju vi sagt att vi inte tänker köpa några julklappar i år, så det är inget problem. Men jag kan känna att det ändå är lite sorgligt. Att barn inte har något att önska sig, för dom har redan mer än vad dom behöver. Och att dom alltid får saker, hela tiden. Kläder och pysselmaterial, det köps hela tiden. Man borde få vänta och längta lite, eller själv spara ihop till något man vill ha. Då blir varje sak mer värdefull, kan jag tänka. Som förälder gör man såklart inte dessa inköp av illvilja, men är "man för snäll och givmild" hela tiden, så blir nog barnen blasé och uppskattar inte saker. Man tar ifrån dom något.
Jag hoppas och tror ändå att dom ser fram emot julen, för att vi ska vara tillsammans. Jag ser fram emot den. Och idag gick jag och plockade frostnupna slånbär, så bredvid mitt svarta vinbärs-brännvin, står nu en burk med slånbärsbrännvin och gottar sig. Och maken har donat med jul-ölet idag. Vi smygstartar förberedelserna, det är ju bara en dryg månad kvar!
