Life, like a seam, is true and straight

Är den inte bedårande söt, den här bilden jag fann på Pinterest?!!

Satt nämligen och broderade tillsammans med ett fyraårigt barnbarn idag, och eftersom jag glömde bort att fota, så letade jag upp den här som kändes passande.

Hon och hennes storebror var här när resten av familjen var på fotbollsmatch, Sirius-Hammarby. 

Storebror följde matchen från "paddan" och visade mig alla mål. Eva fick brodera en namnskylt, jag hade gjort iordning en kartongbit, sylat hål och plockat fram bomullsgarner som hon fick välja bland. Hon tycker det är roligt, hon har tålamod och kan t om klura ut trassel, till viss del. Så hade hon med sig en klänning som behövde lagas, och den fick jag ta mig an, innan jag började brodera små korsstygn på mitt ena jul-projekt. Vi hann också med att äta lunch, spela spel, fika och gå upp på vinden, vilket barnen tyckte var spännande.

Maken fortsatte nämligen röja på vinden i förmiddags, då jag var på ett gympa-pass. Vinden är en "guldgruva" att "ösa ur",  där en ganska stor del av "guldet" kommer att köras till miljö-stationen under veckan som kommer. Jag hade en del åsikter på "släng-högen" som maken gjort, men inser att ren och skär nostalgi, inte kan bestämma över vad som ska vara kvar och fortsätta samla damm. 

Släpp taget, släpp taget, mumlade jag som ett mantra och tog bara hand om en del ramar och en paradhanddukshylla, som jag sparar för att den är så himla fin, och skulle passa så bra i ett lite äldre sommarhus (som jag ju inte ens vill ha...).

Nu ska vi ringa hit yngsta dottern, som har tre barndoms-lådor, två kristallkronor, en brudkista, pjäxor och skridskor att ta hand om. Jag misstänker att hon inte kommer att bli glad över uppgiften, och att det inte blir ikväll hon kommer över. Men inom en överskådlig framtid måste det bli.

Och inom en ännu mer överskådlig framtid, ska jag iordningställa en risotto.

Ikväll är det premiär för programmet "Det sitter i väggarna", en favorit som jag kommer att bänka mig framför!

 

Nostalgi och energi-tema

Ja i år är det 50 år sedan vi träffades, och så här såg vi ut, då det begav sig. Nog ser man att tiden gått! Men vi var allt bra söta!! Förutom min hår-nyans.... Jag hade köpt blonderings-medel och lät det sitta i max-tiden. Chocken, när jag såg resultatet! Sen slet jag i flera år med att få det till min normala färg igen. Ack ja. Nuförtiden går jag till frisören för att färga över det grå...

Jag letade i gamla album för att hitta en barn-bild på min brorsdotter, som fyllde år igår, och blev lite nostalgisk när jag hittade den här bilden på oss två ungdomar.

Tänk, jag kommer fortfarande ihåg doften på Kjells skinnjacka och av hans rakvatten, när jag ser bilden!

Lite mer nostalgi, men också energi, blev det då jag tog och rensade upp i min "woman-cave". Möblerade om lite och passade på att sätta upp gamla tavlor. Den till höger är en akvarell av min mormors barndomshem och den till vänster en av kossor, på ett staffli, som jag lät göra en gång i tiden. Numera kan jag ju inte måla alls, pga min skakiga hand, men staffliet är så vackert, så det blir som en tavla i sig.

Och den här högen på bilden, är inte skräp, om nu någon trodde det!?!!

Det är start på en ny kreativ process. Eller två olika faktiskt. Med lite jul-tema. Ja, om fyra månader är det faktiskt dagen före julafton!

Annars idag har jag följt live-sändningen av Idre Fjällmaraton, eftersom äldsta dottern sprang 18-km-klassen. Såg att man där fick skrapa bilrutorna från frost, så det var kallt och blåsigt och tuff löpning uppför bl a en "mördar-backe" till Städjan och ner i myrmark. Men hon klarade det på 2 timmar och 15 minuter. Stark unge det där!!

Betydligt lugnare tog jag min eftermiddagspromenad på 6 km.

Men jag känner mig nöjd med dagen och passar på att hälla upp ett glas vitt vin lagom till jag ska laga till en tonfisk med varm sallad.

Trevlig lördag!

Höstblåsor och fingervantar

När vi cyklade till gymmet i morse, visade termometern plus 6 grader!! Svårt att fatta, att vi för bara fyra dagar sedan svettades i solen och att ett dopp i Siljan var det som lockade mest.  Nu blev det fleecetröja, jacka med huva uppdragen och fingervantar på!

Fick en uppdatering från yngsta barnbarnet som plötsligt fått feber i går. I dag var hon full av s k Höstblåsor. En åkomma som inte förekom då våra barn var små, men det såg inte roligt ut. Underläpp och nedåt var täckt med ilsket röda blåsor, liksom ljumskar och stjärt. 

Mer "höstvibbar" fick jag när jag cyklade ner på stan för att införskaffa knappar till min sommarkofta. (Jag har tre stora burkar med knappar, men såklart inte 7 stycken lika, som passade min kofta.)

Blev i somras tvungen att kassera ett par favorit-trekvarts-byxor som var så tunn-nötta att tyget sprack, så jag tänkte passa på att leta på sommar-rean. Döm om min förvåning, när alla rea var bortplockad och affärerna bara innehöll manchesterbyxor, ylletröjor och jackor i brunt-grått-vinrött bara murrigare färger.

Hur gick det till?

Och nu har regnet börjat falla. Men, men, det kan komma varmare dagar igen. Ombytligt brukar det ju vara så här års. Förresten jämt nuförtiden!

Jag är nöjd med att ha stickat färdigt min sommarkofta, som nu ligger på "blockning". Imorgon, när den torkat, ska knappar och band för att täcka klippningen sys dit.

Och nu är nästa fråga genast; Vad ska jag sticka nu??

 

Dagar i Dalarna

2-årskalas blev det! Solen strålade och vi var faktiskt 10 personer som firade, även om nu födelsedagsbarnet råkar sitta alldeles ensam och äta sin tårtbit just på den här bilden. Vi sitter på det som så småningom ska bli en altan vid husbygget som pågår!

Maken och jag sov på Leksands folkhögskola två nätter och det kändes lite speciellt på måndagsmorgonen, när läsåret drog igång. Det är väl min känsliga lärar-ådra som spökar kanhända.

Från Leksand bilade vi till Stjärnsund med arvegodset, mammas ögonsten, Stjernsunds-uret, i baksätet. Det har nu stått still i flera månader och jag tog kontakt med urmakaren som byggt hela klockan och frågade om han fortfarande var yrkesverksam. Hade slagit på nätet och visste att han fyllt 85 år! Jodå, han arbetade fortfarande. Han tog emot oss i sin verkstad, kontorsdelen, strax före kl 10 som avtalat. När alla 8-10 klockorna, som fanns i rummet, samtidigt började klämta och slå kl 10, var det svårt att höra vad han sa! Med gammelmansdarrig hand skrev han ner namn, adress och telefon-nummer på ett block och sa att han skulle höra av sig när han var färdig med rengöringen. En ödmjuk och vänlig man med yrkesstolthet. Undrar hur det känns att vara den sista av flera generationer som finns kvar i yrket. Vem ska ta över? Men min klocka, inköpt 1988 och senast rengjord för 19 år sedan, den lär inte jag behöva lämna in för rengöring något mer, så jag behöver ju inte fundera för egen del. 

Vi parkerade bilen i Stjärnsund och påbörjade vår cykling av Husbyringen, en 6 mil lång cykelled i bergslagsbygd, genom varierad natur med många kultur- och industrihistoriska sevärdheter längs vägen.

 

Silfhytteå, här anlades en silverhytta i slutet av 1600-talet. Senare blev där ett sågverk, masugn, rostugn, malmgård, kontor, smedja, bostäder och skolhus.

Nu återstod några enstaka byggnader och så dessa pelare av slaggsten som burit upp ett gigantiskt kolhus. Platsen var mycket naturskön vid sjöarna Fullen och Grycken som förenas med två strömmande vattenfall och en sluss.

Rällingsbergs gruva.  Fyra stycken järnmalmsgruvor som var i drift 1841-1932, ca 100 personer arbetade här. Fascinerad läser man om transportsystem med både linbana, kanaler och järnväg. En svunnen tid.

Långshyttan, här övernattade vi i det vackra gamla brukshotellet som drivs av ett par från Stockholm. Orten har en lång historia av järnbruksverksamhet, men är fortfarande en levande byggd med modern industri, och hotellägaren berättade att deras högsäsong börjar nästa vecka med bokade konferenser från de två stora företag som finns på orten.

'

Kloster, en plats med både järn och kopparbruk redan på 1400-talet. Platsen hette från början Riddarhyttan, men fick sitt nuvarande namn av Gudsberga kloster, ett f d cistercienskt munkkloster. I mitten av 1700-talet anlades ett krutbruk. Under storhetstiden arbetade ca 900 personer på orten. 

Det är fantastiskt så mycket som finns att se i vårt avlånga land. Och vilken historia, vilka platser, vilka berättelser, vilken natur. Dessutom var den här cykelleden väldigt omväxlande och rolig att ta sig runt på. 

Sedan igår eftermiddag är vi tillbaka i vårt lilla radhus. 

Inne-sittar-dag

 Idag fick det bli en innesittardag. Mina soleksem lyser ilsket röda på armar, hals och i ansikte och det kliar så jag stundvis känner det som att jag håller på att bli tokig. Att vistas i solskenet ute var inte att tänka på. Fällde upp parasollet och intog mitt lunch-kaffe tillsammans med maken, men det blåste/blåser extremt mycket och parasollet svajade och knakade oroväckande. 

Så idag blev det mest tid spenderad vid köksbordet tillsammans med min Sommarkofta. Gjorde klart ärmarna och har börjat fästa trådar. Och samtidigt har jag lyssnat på två sommarprogram med stor behållning. Axel Åhman från gruppen Kaj, ni vet dom som sjunger Bara Bada Bastu och så har jag lyssnat på Britt Ekland, skådespelaren, nu 82 år gammal -eller ung, med tanke på hennes vitala program. Två så totalt olika människor med helt olika liv. Från deras respektive barndomar och genom karriären. Fascinerande!!

Och nu har jag blandat till Aperol Spritz att avnjuta till de sista fäst-ändarna. Sedan ska jag leta knappar innan det är dags att sticka knäppkanter och klippa upp, något som med stick-termer kallas att steeka. Har gjort det med tröjor stickade i ullgarn tidigare, men aldrig med bomullsgarn, så det blir en ny erfarenhet. Och nya erfarenheter, det vill man ju samla på sig! Förmodligen blir det inte gjort ikväll, har några paket att slå in eftersom vi i morgon ska på ett 2-årskalas!

Myggbett, skrubbsår och soleksem!

Som vi längtat efter att komma ut med kajakerna! 

Vi såg vår chans i onsdags morse, packade allt och drog iväg tidigt så vi hann med 9-färjan till Gräsö.

Utgick från Äspskär och paddlade rakt ut mot den fria horisonten. Fågelskyddet hade upphört 31 juli, så nu får man gå i land på många öar som annars bara är förunnat fåglarna. 

Prognosen för blåsten låg också på 4-6 sekundmeter under dagen, vilket är en lagom vind i mitt tycke.

Vi fann en bra tältplats ganska tidigt, så vi slog läger redan klockan 15 och gav oss sedan ut på en sen eftermiddagspaddling. 

Vinden hade då friskat i, så hemfärden blev lite tuff i motvind, men desto skönare sen, att efter kvällsdopp få sitta med middagsmaten och vinflaskan och tomglo mot horisonten!

För att inte tala om känslan vid solnedgången!

 

Vi hade planerat för 2 övernattningar, men väderprognosen slog om. Dagen efter var havet först kav lugnt och alldeles underbart. Som att "skära i smör" - förmodligen är vinden påväg att vända, sa maken. Och så rätt han hade. Plötsligt var det vindbyar på 10 sekundmeter, vågorna hade vita gäss och det blev ordentligt "guppligt". Vi hade dessutom två ganska stora överfarter på 1- och 2- kilometer, så jag blev rejält trött i armarna. Prognosen visade senare risk för åska och rejäla regnskurar under natten, så vi bestämde oss för att avbryta och åka hem igen.

Men allt är så värt det. Upplevelsen överväger det mesta med hästlängder!

Till och med

1. Några myggbett -vi som varit förskonade hela sommaren, men därute i havsbandet fanns det några bitska rackare!

2. Skrubbsår på knän och hand -efter att jag halkat på hala stenhällar när jag skulle dra i land kajaken.

3. Soleksem över ansikte, överarmar och dekolletage -trots solskyddfaktor 50, långärmat och hatt.

Nu sitter vi och läppjar varsin Aperol Spritz och hör hur vinden friskar i trädkronorna. I kväll siar SMHI om vindstyrkor upp till 25 sekundmeter.

Då sitter man hellre i sitt radhus i stan, än i en kajak på öppet hav....

Vemod i augusti

Trots att jag inte längre behöver börja arbeta den här tiden på året, så tycker jag att augusti bär med sig ett visst mått av vemod!

Det kommer smygandes i samband med att rönnbären rodnar och blir rödare!

I samband med att förskolorna fylls av barn, skolstarten närmar sig och ens vuxna barn börjar jobba igen.

Vi hade alla barn hemma på middag igår. Vi blir 16 personer och två hundar och, det är en del att stå i både före, under och efter, men det är ju så härligt att samla alla! Igår var dessutom min svärdotters mamma med. Och det blir högljutt och stökigt, livat och glatt - på ett bra sätt!

Idag, vid lunchtid, åkte äldsta dottern med yngsta barnbarnet och bulldoggen tillbaka till Leksand, men vi hann med både hundpromenad, cykeltur till lekplatsen, bygga duplo och baka med lek-lera innan avsked.

Jag åkte direkt och veckohandlade och sen blev jag så trött. Det som bidrar till det, är förmodligen att jag sovit ganska dåligt de senaste nätterna.

Men nu har jag tagit en lång dusch. Peelat kropp och ansikte. Smörjt in mig och "busat" benen och i detta nu ligger en sheet mask över ansiktet och jag har ett glas rosé-vin bredvid. Så snart känner jag mig nog lite piggare.

Kom på, att senaste gången jag bar en sheet mask, befann jag mig utanför Strömsund, med svåger och svägerska. Hon har, tillsammans med sina syskon, ett stort hus, beläget precis intill sjön i vildmarken. Vi var här några dagar och plockade hjortron och umgicks. Och eftersom hon fyllde år, så firade vi med bubbel och sheet mask innan vi avnjöt nyrökt röding med färsk potatis och creme fraiche blandat med hjortron. Och sjön låg spegelblank, det var varken knott eller mygg och solnedgången var magnifik!

Och det var i månaden juli.

Tillbaka till augusti och nuet!

Vemodet är inget jag direkt lider av, men en känsla som bara drabbar mig. Stundvis hårt och skoningslöst-allt utifrån dagsformen! Trots att jag inte har något emot varken höst, kyla eller mörker.

Kanske är det bara ett vemod över att jag tycker att allt går så förbaskat snabbt?!

Jag vill inte att det ska ta slut. Livet.

Befängd tanke.

Och oerhört idiotiskt att tänka den!

Nu är nu och allt vi har! 

Njut!

Älska!

Skratta!

Lev!

Dags att plocka bort sheet masken som börjat stelna.