Titel: sömmerska

Sömmerska har jag varit i dagarna fyra!

Först höll jag på hela måndagen med "strutsklänningen", som jag skrev om i mitt förra inlägg. Kan ju säga att det osade svordomar över hela radhuset. 

Nog för att jag trivs väldigt bra att sitta vid symaskinen och arbeta, men just i det här fallet så krävdes det så  mycket koncentration och fokus, och det var inte ett roligt tyg att arbeta i, för att inte tala om strutsfjädrarna..... Nåja, nu är det gjort och jag hoppas hon blir nöjd och kommer att känna sig fin!

Så i tisdags, packade jag in symaskinen i bilen och maken och jag for upp till Piparsbacken i Hjortnäsheden, precis utanför Leksand.

Äldsta dottern och hennes familj har fått godkänt för att flytta in i det nybyggda huset! Så mycket hårt arbete under drygt ett år. Det återstår en hel del att göra, men nu kan dom i alla fall bo på plats och ta resten lite "pö och pö". Något som var lite angeläget var ett duschdraperi och mörkläggnings-gardiner i deras sovrum.  Fönstren i huset är nämligen gigantiska, och visst är utsikten andlöst vacker, men den här årstiden, när ljuset går sent och kommer tidigt, så behöver man få lite mörker för att sova bättre.

Så jag har mätt, klippt och sytt fem långa gardinlängder, varje längd i två lager tyg. Svärsonen satte upp stänger som jag varit och köpt på Jysk i Insjön och så har jag klättrat upp och ner på stol för att få dom på plats. Däremellan har vi fått nöjet att umgås med familjen och ljuvliga lilla Majken, vårt yngsta barnbarn. Jag saknar henne redan, hon är faktiskt alldeles, alldeles underbar!

Huset är också alldeles underbart!

Jag fick tag på "Fjärils-ranunkler" på min favorit-blomster-butik; Gundhes. Tyvärr hade inte vaserna hunnit komma på plats i huset, så vi fick ta champagne-flaskorna - som korkats upp tillsammans med vänner i samband med att besiktning för inflyttning godkänts. Och det kändes lite extra fint, tänker jag.

Nu är vi tillbaka på hemmaplan. Jag har hunnit vara iväg på en kort födelsedagsuppvaktning, tagit en dusch, satt på en tvättmaskin och satt undan symaskinen. Nu kommer den inte att användas på minst tre veckor. 

Vi har andra planer, maken och jag. Det kommer pga detta inte heller bli något skrivet här på åtminstone dryga två veckor. Vi ska helt enkelt "fånga dagen" och lägga undan allt annat, ett tag framöver.

 

Lätt som en fjäder?

Min yngsta dotter ska på 3-dagars bröllop i Spanien om en knapp månad. Det ska vara olika teman med olika klädstilar varje dag.

För ett tag sedan budade hon på en ny, oanvänd klänning på Tradera. Den kostar ny 6000 kronor och hon vann budgivningen som slutade på 500 kronor.

Sen ringde hon hem till sin mamma och berättade att hon tänkte att jag skulle sy in den, för den var i storlek XXL...... Dottern har storlek 36-38.

Tack du, sa jag, inte helt övertygad om att detta var vad jag blev jätteglad över att få göra.

Men i förmiddags kom hon förbi och provade och jag nålade och mätte, och nu ligger den här på bordet, redo att klippas i. Känner en viss bävan! Det är ett väldigt "slinkigt" tyg i polyester och så ett helt band med strutsfjädrar runt om hela alltet. Fjädrar som lever sitt eget liv och fladdrar och rör sig.

Och hur i all världen kan man ens betala 6000 kronor för en så här enkel klänning, Strutsfjädrar eller ej??

Men vad gör man inte för sina barn?!

Jag har dock under dagen prioriterat fortsatt trädgårdsarbete med nedklippning av rosor, och så har jag varit till kyrkogårdarna och fixat vårfint på gravarna.

Sen fick jag maken till att färga mina ögonbryn! Tänkte att han är stadig på handen och duktig med "finlir". Det var nog inte det roligaste han gjort, och efteråt fick jag torka bort färg uppe i pannan och fylla i några missade ställen, men jag blev ändå nöjd när det var färdigt.

Och nu kan jag inte skylla på något längre, så nu får det bli lite kärlek och omsorg till klänningen.

Förhoppningsvis blir det lika "lätt som en fjäder"!!

När en smakupplevelse kan förflytta en.....

Igår kom maken hem igen. När man är van att vara tillsammans hela tiden, så känns det lite tomt och konstigt att vara utan varandra.  Men nu är vi "fulltaliga" och det känns bra! Skönt att äta middag tillsammans, skönt att ligga kvar i sängen och småprata när man vaknar. 

På programmet idag stod först "gränd-städning". Vi är 100 hushåll/radhus på vår gata och höst och vår har vi gemensamma städdagar, när vi samlas och har olika ansvarsområden. Det blir också lite spontant umgänge, prat och skratt. En granne tog ut dragspelet och underhöll.

Jag sopade grus, grävde om sandlådan, sopade och oljade in sandlådekant och staket på lekplatsen. 

Så hann vi precis äta lunch ute innan äldste son kom med sin yngsta dotter. Idag var det fotboll, Sirius-Västerås. Sonen är moderator och skulle intervjua och prata både innan match och i halvlek. Mamman skulle åka med sönerna och maken skulle förstås också med. Innan matchen skulle det drickas öl och snackas.

Men Eva och jag roade oss på hemmaplan. Och man hinner med mycket på 4 1/2 timme, med en 5-åring! Vi sorterade knappar och startade upp ett "syprojekt/klänning". Vi cyklade till stora lekplatsen och klättrade på klippan i skogsgläntan. Vi tog fram utklädningslådan och spökade ut oss. Vi tittade på gamla almanackor med fotografier på alla kusinerna. Vi målade vattenfärg med papper på staketet i trädgården. Vi lekte restaurang.

Nu är hon på hemmaplan. Maken sitter framför datorn och tittar på repriser från matchen....

..

.och jag förflyttade mig till denna plats!! Familjen Duponts cidertillverknings-gård i Normandie, där vi bilade för snart ett år sedan. En fantastisk resa med så många ljuvliga platser. Så många ljuvliga smaker.

Idag korkade jag upp den sista flaskan cider, från det lilla lager vi köpte med oss hem. Och när jag läppjade på denna ljuva cider, så förflyttades jag verkligen tillbaka. Kände dofterna från jorden, hörde fågelkvittret och fransk-engelskan från ägaren som gav oss att provsmaka och berättade om tillverkningen. Å dessa miljöer, denna ljuvliga mat och dryck-vilken resa och upplevelse det var!!

Men nu ska jag "förflytta" mig hem till lilla radhuset igen. Fixa iordning en torskrygg med palsternackspuré, pancetta och smörstekta kantareller. Det blir inte heller så dumt!

Trevlig lördagkväll!

Bad, bar, bil och bio

Se där, fyra ord som kan sammanfatta vad jag sysslat med igår och idag!

Badet; Äntligen kom jag mig för att gå och simma. Något jag gjorde regelbundet tidigare. Igår löste jag inträde till senior-onsdag på Fyrishov. Började med att simma 34 längder (på 25 minuter - förr gjorde jag 40 längder på samma tid) och kände väldigt mycket av mitt artrosknä.... Sen deltog jag i ett vattengympa-pass, tillsammans med kanske 55-60 andra personer. Lite tråkigt att det var på digital skärm. Lite svårt att bli peppad, när rösten ropar; TA I, KÄMPA, BRA JOBBAT. Herregud, det är ju ingen som såg vad jag gjorde....

Men det var i alla fall skönt, och jag kände mig nöjd att jag kom iväg!

Sen slöt jag upp med mina f d kollegor på 7 Flaskor, för en "drink- och dryfta livet-kväll". Vi har alltid så himla trevligt och några timmar försvinner i ett nafs!

Och så dagen idag, som blev väldigt spontan och suveränt trivsam! 

Det är inte många vänner som man bara kan höra av sig till dagen innan och föreslå någon aktivitet/träff. Och personen ifråga kan och säger JA!

Min kära, gamla vän Lena är en dylik!

Vi började med att göra en utflykt i bil (ca 4 mil) till Thuns i Faringe, en butik. lite som Ullared, med kläder, skor, husgeråd, leksaker och heminredning. Jag har inte varit här på kanske 30 år, och när min goda vän började ta en vagn, skrattade jag bara först. Men efter ett tag, fick jag själv gå och hämta mig en vagn..... Som vi provade kläder, jämförde kvalitéer och priser och provgick skor. Vi spenderade faktiskt ett par timmar här, och jag köpte på mig skor, en långkjol och trosor. Så avslutade vi med lunch på fiket innan vi bilade tillbaka till Uppsala igen. 

Så var det bara bion kvar!

Imorse när jag läste tidningen, såg jag recensionerna på Je m´appelle Agneta, ni vet Emma Hambergs bok, som gjorts till film med Claes Månsson och Eva Melander. Visste att den gjorts för Netflix, och sörjde att jag inte skulle kunna se den, men så visade det sig att den skulle köras på bio på några ställen. Och när jag fick se att den skulle visas på Fyrisbiografen IDAG kl 15 - då fanns inget annat alternativ än att köpa biljetter!!

Så jag släppte av min väninna, bara för att åka hem, parkera bilen, plocka in varorna, hinna prata med grannen - och så ta cykeln och ta sig till bion.

Det var 17 grader i luften, så bara det höjde humöret med 50 %.

För att inte tala om vad filmen gjorde!!!

Vilken underbar film! Vilka rollprestationer! Vilka miljöer!

Visst kan man bli besviken om man läst en bok och ser filmen efteråt, men i det här fallet, så överträffade nästan filmen boken!!

Den var helt underbar!

När min goda vän och jag skilts åt och jag cyklade hemåt, kände jag hur mungiporna bara pekade uppåt mot öronen!

Nu har jag snabbtinat lite räkor och ska göra mig en stor macka med räkor och ägg och dricka vitt vin!

Life is good!!

Det fladdrar till i en tyllgardin.....

...eller i alla fall i en myggtjälls-gardin, hemvävd.

För idag slet jag ner de murriga vinter-gardinerna, putsade fönstren i hallen och strök ett par halv-linnegardiner, vävda i myggtjäll för många år sedan. Dom har suttit uppe i hallen tidigare, men så upptäckte jag ett solv-fel, som jag varken sett i vävstolen eller när jag tvättat och sydde dom. Jag blev så besviken och la undan dom flera år. Men de vita linnegardiner jag haft länge, var nu så slitna och hade flera hål, så då tänkte jag att det där solv-felet, är det ju bara jag som ser, egentligen bara vet om, eftersom gardinlängderna hänger i veck, så märks det inte. 

Och det blev så där skirt och ljuvt som i visan! När fönstret stod på glänt, så fladdrade mina gardiner så fint.

Har precis avslutat att lyssna på ett webbinar med Isak Nyqvist som driver "Livsformen", en personlig tränare som jag följt på Instagram. Han är rolig och verkar väldigt sympatisk, serverar "sanningar" på ett underhållande men ändå seriöst sätt.

Jag har väl rätt bra koll på hur jag ska sköta min kropp. Tränar regelbundet, äter varierat och ganska så hälsosamt, stressar numera aldrig, sover oftast bra och är en mästare på att njuta av livet.

Men när jag lyssnade på webbinaret hällde jag upp ett glas vin och åt av en chokladkaka......

Tur att man inte var i bild!!

 

Idag har jag dessutom varit på massage, vilket jag själv anser är ett utmärkt sätt att ta tillvara sin hälsa. Det var behövligt just idag med tanke på gårdagens trädgårdsarbete. Dessutom bad jag om hjälp med en axel som ofta domnar och sticker, och oj vilka punkter hon hittade att bearbeta. Det var inga smekningar direkt. Jag blev faktiskt ganska mörbultad och trött och efter lunch satte jag mig helt resolut i en fåtölj och läste en bok ett par timmar.

Sen satte jag fart med fönsterputs och gardinbyte.

Och nu är jag inom kort redo för sängen!

Med skit under naglarna....

Det är inte utan att ryggslutet "molvärker", naglarna är trasiga och har fortfarande skit under, trots noggrann hand-tvagning, och kinderna hettar!

För idag har jag varit ute i trädgården och jobbat i dryga sex timmar.

Jag har klippt ned och fyllt plastsäckar med visset, krattat ihop fjolårslöv, grävt om i rabatter,  gödslat och rivit bort mossa. Jag har också skördat jordärtskockor, vilket gav en ganska blygsam skörd. Kanske kan jag ändå svänga ihop en lite soppa under veckan.

Passar bra, eftersom jag dessutom kommer att vara gräsänka. Imorgon bitti ska jag skjutsa maken till tåget. Han ska ner till Göteborg och Ästad Vingård för möte och nöje i samband med ett styrelse-uppdrag.

Ikväll är han på Studenternas och fotboll mellan Sirius-Hammarby. Det innebar att vi fick äta middag redan 16.30 för att få ihop det. Och fy så trist det är att äta i förebyggande syfte! Ändå hade jag hållit igen på lunchen och lagat en riktigt god lax-pasta, men tuggorna liksom växte i munnen, eftersom jag inte alls var hungrig. Men jag tänkte att det vore trevligt att äta tillsammans.

Nåja, nu är det i alla fall gjort och jag har diskat upp och tänker att jag kanske kan få äta upp den där glassen som står kvar i frysen om en stund. God Glass finns det väl alltid lite plats för??!!

 

Rosor på kinden och solsken i blick....

 rosévin i glaset och våren i ljuvligt skick!

För idag har det varit ett underbart vårväder. Natten bjöd minusgrader, men på förmiddagen steg temperaturen, och jackan jag tagit på när maken och jag tog en gemensam promenad, fick strax plockas av och knytas runt höften. Blåsipporna lyste upp skogsbackarna och fåglarna höll kvitterkonserter, det var en ren fröjd att promenera sida vid sida och småprata och njuta. Kände oss som kossor på kosläpp!

Vi åt vår lunch utomhus och satt sedan resten av eftermiddagen i de nyinköpta, bekväma trädgårdsstolarna och läste. Väl insmorda i solskydd förstås, väl medvetna om att de starka solstrålarna är förrädiska, och jag är så känslig.

Och så var jag bara tvungen att korka upp en flaska rosévin, ett riktigt vår- eller t om försommar-tecken!

Ska dessutom laga till en Cesarsallad till middag, så det blir extra "vårigt"!

Och efter att ha lyssnat på Dagens eko så känner jag att man helt enkelt vill stänga ute världen, sätta på skygglappar och bara fokusera på det goda. Jag orkar inte höra hur Trump skrävlar om att han vunnit kriget, om vapenvilor som bryts, om valet i Ungern, risken för storskaligt krig mellan Israel och Libanon osv osv 

Och tack och lov att jag befinner mig här i detta nu!!

I världen, i livet och i mig själv!

En romantisk middag för två

Redan i julas frågade mitt äldsta barnbarn om jag ville hjälpa honom att styra upp en middag för hans föräldrar. Han ville göra dom glada, sa han. 

Sen har tiden gått, som den alltid gör, men nu efter påsk bestämde vi att i går, skulle vi kunna få till det.

Under förevändning att jag och barnbarnen skulle ha en "bak-eftermiddag" (vilket vi pratat om ett tag), så skulle jag  hämta upp dom efter skolan. 

Sen sa jag till föräldrarna att vara färdiga vid 18-tiden, då jag skulle hämta upp dom för en liten överraskning.

Dom ställde sig lite frågandes, men vi var hemlighetsfulla.

Vi var väldigt fokuserade alla tre. Kollade servett-brytning på you tube, provade med olika dukar och porslin, innan dom blev nöjda.

Menyn bestämdes tidigt, och nu skrev lillasyster upp den på små kort som stoppades in i servetten.

 

När jag hämtat föräldrarna, stod barnen redo som "värdar" för kvällen. Äldsta barnbarnet hade gjort en spel-lista -som inleddes med Bella Notte- eftersom kvällen skulle gå i "Lady och Lufsen-anda", och sen följde en massa romantiska låtar.

Dom tog sina föräldrars ytterkläder och visade in dom i vardagsrummet och bad dom sitta ned i soffan. Serveringen som följde var exemplarisk. 

Maten hade dom delat upp, så Eric gjorde förrätt och så hjälptes dom åt med huvudrätten. Vi ställde en klocka på bordet, så om föräldrarna ville något kunde dom bara ringa i klockan, och då kom något av barnen springandes och fixade det som önskades.

Alltså, det blev så bra!! Jag kände mig så nöjd, barnen var så nöjda och föräldrarna riktigt rörda!

Jag och barnen åt samma mat som föräldrarna, men i källaren, där vi samtidigt såg på en rolig film. Sen trodde vi aldrig att föräldrarna skulle vilja gå hem. Vi hade ju planerat att lägga oss och läsa spökhistorier, jag hade lånat en bok på biblioteket.

Vid 22-tiden tvingade jag dom att hoppa in i bilen så jag fick skjutsa hem dom, medan barnen gjorde sig iordning för sängen.

Maken, som varit borta på "skridskosäsongsavslutning för alla ledare" hade hunnit komma hem, och t om låst ytterdörren, så jag fick lov att ringa på.

Det blev spökhistorieläsning! En bok för mellanstadie-åldern, men som t om gav mig rysningar.... 

(Vilket väl kanske inte säger så mycket, för jag är ganska lättskrämd).

Fick lova att sova bredvid 12-åringen, som senare gnydde i sömnen. 11-åringen sov ensam -som en stock- i den stora dubbelsängen.

!2-åringen blev upphämtad för fotbollsträning vid 9.30, 11-åringen blev upphämtad efter fotbollsträningen 11.30. Maken och jag hann äta lunch, och sedan kom nästa barnbarn. Vi skulle passa 5-åriga Eva på eftermiddagen. Det gjorde vi genom att cykla tvärs genom hela stan för att besöka en 4 H-gård som hade aktiviteter. Vi kliade får, kaniner, hästar, getter och grisar. Vi gick på ägg-jakt, en tipspromenad med frågor genom djurhagarna som sedan utmynnade i att man "fick" ett påskägg fullt med godis, det reds käpphäst, fikades och lektes innan vi cyklade åter till Flogsta och så småningom lämnades Eva hem och vi satte oss i trädgården i nya sol-stolar med varsitt glas vitt vin.

Det har varit makalösa och kärleksfulla stunder med barnbarn. Men nu ska det bli skönt med en lugn middag på tu man hand.

(Ett uttryck som jag för övrigt lärde mina äldsta barnbarn säga igår)

Give a red rose when words aren´t enough

 Och idag har jag köpt hem ett fång röda rosor. Till mig själv. Men också till ett särskilt uppdrag som jag och äldsta barnbarnet ska genomföra imorgon eftermiddag-kväll.

Om det återkommer jag.

 I detta nu sitter jag och pustar lite innan jag ska värma en ärtsoppa som jag plockat ur frysen. Skönt med färdiglagat ibland, särskilt idag när jag varit igång från tidig morgon. Började med att plocka undan påskpyntet och storstäda, fortsatte med att plocka ner alla vår- och sommarkläder från vinden. Ja, för idag intog vi lunchen utomhus och termometern visade 20 plusgrader mot husväggen. När jag sen promenerade ner på stan såg jag att scilla och vintergäck fullkomligt exploderat i trädgårdar och parker, och även om jag gissar att det kommer bakslag, så kändes det  relevant att ta fram lättare kläder. Nu ska dom få hänga på vädring ett par dygn så att vinds-doften försvinner.

På stan sprang jag runt och tittade på olika mörkläggningsgardiner, något jag undersökt även på nätet de senaste dagarna. Dottern i Dalarna ska förhoppningsvis flytta in i sitt nya hus om några veckor, och eftersom det är stora fönster, behövs mörkläggningsgardiner direkt, så att inte sömnen blir eftersatt. Jag har skickat priser, kvalitéer och mått och nu har vi tillsammans via video-samtal "gått runt" och mätt och gjort en beställning. Det är många tusenlappar, så jag hoppas det blir bra. Jag ska ta min symaskin och åka upp som gardin-sömmerska när allt kommit.

A life with love will have som thorns; but a life without love will have no roses.

Symboliken i att så ett frö...

Så sant som det är sagt!

Det känns trösterikt att höra för en gammal moder som ibland funderar om hon "tycker" för mycket som hon borde hålla tyst med. Men ibland kan saker behöva nämnas, kanske kan det ge nya infallsvinklar för den som får det sagt till sig.....

 Och jag hoppas verkligen att kraften i dessa små fröer, som idag kommit i jorden, gör att det så småningom kommer att växa fram till frodiga plantor, att förgylla våra sommar-rabatter med! Som jag väl nämnt tidigare, så är jag verkligen ingen trädgårdsmästare! Men just när jag inhandlat fröer eller plantor, innan säsongen kommit igång. Då är mina drömmar om trädgården storslagna! I mitt arbetsrum, på mitt skrivbord, står nu luktärtor, blomman för dagen, solrosor och slingerkrasse.

Maken har på sitt skrivbord omplanterade tomatplantor (23 stycken) och chiliplantor.

Nu håller vi tummarna för god skörd!

När solen tittade fram på eftermiddagen, kröp temperaturen upp till 10 plusgrader, och jag cyklade för att lämna min cykel på reparation. Växeln har helt blivit tokig efter vintern och jag kan bara cykla på den lättaste växeln, så benen går som trumpinnar och jag kommer ingen vart. När jag lämnat min cykel promenerade jag hem, över två skolgårdar där barnen lekte och tjoade och jag blev lite smått nostalgisk. Efter påsklovet, när vårsolen kikade fram, blev alla barn och tonåringar som förbytta. Som kosläpp! Och högstadiebarnens hormoner blommade ut och det fnittrades, pussades och kramades hejvilt. Det var en livsbejakande tid - men fruktansvärt arbetsam när man -som lärare- ville få eleverna i mål med arbeten och betyg! Där gick det verkligen inte heller att forcera något, och kanske inte heller att dom tog till sig mina visdomsord.......

Men livslusten spirade - och det är kanske allra viktigast!!

Upplagd....

.... för resten av livet!!!

Som pensionär och dagledig, så gjorde det ju egentligen ingen skillnad i att det var en röd måndag (annandag påsk) eller tisdag den 7/4.

Men det blev ändå en slags vardagskänsla. Jag tog hand om tvätt, maken bytte till sommardäck på bilen och tvättade densamma. Jag gick på ett spinning-pass, maken tog en långpromenad. Jag gjorde research på mörkläggningsgardiner, maken skrollade tåg och flyg inför en kommande resa.

Och så har jag precis gjort en Granola och lagat en plåt Fajitas till middag.

Sen fick jag ett samtal med undran om barnvaktande.

Jag gillar vardagar. Jo, jag gillar helger också. Men på något sätt är det på vardagar jag känner mig mest "fri" med min tid.

Dock har jag på senare tid haft lite olust-känslor inför kommande ålderdom!

Jag har stött på bekanta, som jag inte sett på flera år, och då upplevt hur "ålderdomen slagit till". Dom kanske är 10-15 år äldre än vad jag är, men från att ha varit som vem som helst, så har dom plötsligt fått en äldre människas hållning och utseende. Lite krummare, stelar, med vaggande gång, gråhårigare, fler leverfläckar, rynkigare, mer insjunkna och trötta ögon, grumligare blick och sämre hörsel.

Och jag tänker att det där är vad jag har att vänta. Vilket inte får mig att ta glädjeskutt.....

Samtidigt så är det inget jag hela tiden går och funderar på. Det är ju en bonus att få vara med överhuvudtaget såklart. Men jag vill ju gärna ha kropp och knopp i bra skick. Syn och hörsel likaså.

Jag läser Sofia Sievertsdotter;

Hjälp mig idag att acceptera min kropp, hur den än mår och ser ut. Påminn mig om att den fysiska hälsan är beroende av den mentala, sociala och själsliga. Gör min kropp till ett verktyg för min själs önskan och hjälp mig att använda den klokt.                                   

Och så får jag tröst av att samtala med min storasyster, hon är 12 år äldre än jag. Hon har en ny kärlek, hon jobbar som nämndeman och har flera uppdrag i olika styrelser och nätverk. Hon åker mellan sin andelsstuga i Orsa Grönklitt och åker skidor och hemmet i Uppsala. Hon simmar, gymmar och vandrar. Hon planerar in resor, snart ska hon och nya kärleken, som är lika gammal, åka slalom-skidor vid Riksgränsen, inte långt därefter ska dom på charter till Grekland. När jag ringde idag, satt hon och pluggade för att skriva ett prov om viner från Nya Världen i Munskänkarnas förening.

Håller tummarna för att hennes gener även är mina, vi delar ju samma blod.....

Och så vill jag dela någon annan som är upplagd! Nämligen dessa garn-nystan som är upplagda för att så småningom bli ett par sockor med fisk- och våg-tema. Jag gjorde en skiss idag.

 Och jag är såklart även upplagd för att starta min stickning!

Post Påsk

Jag försöker göra mig lite märkvärdig och svänga mig med latinska benämningar. Alltså Post som i efter, för idag är det annandag påsk, en röd måndag. Och efter diverse utsvävningar så sitter jag hemma vid köksbordet iklädd mjukisbyxor med en kopp kaffe och väntar på att en tvättmaskin ska gå färdigt.

Skärtorsdag till påskafton var detta vår utsikt från sovrumsfönstret, beläget på Leksands folkhögskola! Visserligen hann vi inte sitta och njuta så mycket av den, eftersom vi mest befann oss i Övermo eller på Piparsbacken. Men vi var ju faktiskt där för att hjälpa till- Med lilla Majken, med lite matlagning och diverse fix på husbygget.

Vi firade också den här skönhetens pappa, som passade på att fylla 36 år på långfredagen. Vi bjöd lax-snittar och bubbel innan grillkorven till lunch.

På själva påskafton bilade vi hemåt igen, då hade Majken fått följa med farmor och farfar till fjällstugan och vi lämnade föräldrarna och jobba själva. 

Påskdagen var det ompackning och så styrde vi bilen mot Lidingö.

Först ett långt besök på Millesgården. Vi gick en visning och sedan runt i hus, atelje och Annes hus. Åt också lunch på Millesgårdens lanthandel. Parken gjorde vi dock relativt snabbt, eftersom det blåste hårt och regnade, men sedan botaniserade vi bland de tillfälliga utställningarna;

Aalto Aino Alvar, arkitekter och formgivare som verkligen var "före sin tid", mycket av deras verk ter sig "moderna" än idag.

Diana Orwings Himlakroppar, häftiga textila skapelser som svävade i luften. Skapade en spännande kontrast till de hårda materialen i skulpturerna.

På eftermiddagen checkade vi in på Hotel Foresta, ett ställe jag velat besöka ända sedan jag läste boken om de "Fenomenala fruntimren på Grand Hotel", Foresta är nämligen de ställe som Vilhelmina Skogh lät byggas åt sig då hon skulle dra sig tillbaka från Grand Hotel där hon varit VD. Byggnaden liknar nästan en borg där den tronar på sin bergknalle med tornet som syns lång väg. Numera är det ett modernt hotell med 102 rum och sviter och konferensmöjligheter. Det är dock präglat av sitt ursprung och man har lyckats göra inredningen väldigt mysig och lite speciell med temat skog. Vi fick ett stort fint rum med utsikt över bron och vattnet. Skönt att slå sig ner framför den inbjudande brasan i loungen med varsitt glas bubbel innan vi gick upp och duschade och fixade oss inför middagen.

Och det bjöds en ljuvlig vit sparris med smörsås och rostade hasselnötter till en krispig Sauvignon Blanc innan

huvudrätten som bestod av lammytterfilé och potatisgratäng med en mjuk, fyllig Bourgogne.

Se där, jag fick mitt påskalamm även i år!

Sen sov vi som kungliga i den enorma sängen med som utlovat "krispiga lakan". Jag ifrågasätter ändå uttrycket... vadå krispiga??!! Dom var manglade, släta och av god kvalitet, men krispiga...nja...

För första gången på evigheter blev det till att äta frukost, för vem kan motstå en hotellfrukostbuffé?

Men därefter klädde vi oss varmt, checkade ut och bilade till startplatsen för Lidingöloppet. Vi gick 10-km slingan som omväxlande gick i skog, längs vatten och genom ek-hagar. Mestadels väl skyddade för blåsten, och det var skönt och kändes behövligt.

Se där, en påskhelg med extra allt!

Sista mars!

Så är det sista mars och det är Stilla Veckan, så nu närmar vi oss påskhelgen!

Jag hoppar veckostädningen och ställer bara fram de få påskpynten jag har.

Det får duga i år!

Det här är gamla tovade alster från när jag gick Ullakademin i Årjäng.

Här är påskkärringen som har hängt med många år, och duken som mamma broderade åt mig.

Jag har också varit och påskhandlat mat och dryck idag, och så fyllde jag påsk-hararna med diverse godsaker. En hare för varje barnbarn.

I morgon kommer två av dom hit, och jag har precis suttit och knåpat ihop varsin skattjakt. Varsin svår rackare med gåtor och kryptiska meddelanden. Vi ska ta en gemensam cykeltur och så kommer hela familjen hit på brunch.

På kvällen ska vi så hem till yngsta dottern som fyller 31 år! Hon flyttade härifrån i söndags, så det blir spännande att se nya lägenheten.

Och sen kommer påsken, och då tänker jag inte gå ut på datorn alls. Nu blir det skärmvila ett tag.

Dags att ta itu med bakning och fix inför kommande dagar.

Glad Påsk alla!

Trandansen

Så blev det äntligen av, att få beskåda tranorna vid Hornborgarsjön, och deras fascinerande dans!

Vi besökte rastplatsen vid namn Trandansen, först i solnedgång, och dagen efter i soluppgång.

De här dagarna hade man räknat in 15 400 stycken tranor.

Hade hört av vår stugvärd, att tranorna i år skulle bete sig annorlunda, påverkade av fågelinfluensan som härjar i södra Europa. Tydligen fanns det någon sjö i Frankrike där man hittat över 8000 stycken döda tranor. Det lät ju fruktansvärt.

Maken och jag hade ju inget att jämföra med, men nog fick vi se dans alltid!! Det flaxades, bugades, hoppades och gjordes piruetter för fullt. Och så lätet. Skön-sång, vet jag inte om man kan kalla det, men otroligt mäktigt! När vi öppnade bildörrarna 05.30 så var trumpetandet nästan öronbedövande. Kvällen innan hade det varit betydligt tystare. Kanske var alla morgonalerta?!

Det här var verkligen en upplevelse jag inte velat vara utan. Så mäktigt och fascinenrande. Vi tillbringade många timmar här. Och trots att jag kände mig lite löjlig när jag stod och fotograferade med min mobil, bredvid proffsen som hade staffli och halvmeterlånga objektiv, så måste jag säga att jag är nöjd med mina bilder!

Vi var flitiga turister som hade prickat in kloster-ruiner, grav-grifter, kyrkor och museum, så dagarna var fullspäckade. Ovan Gudhems klosterruin.

Här den enormt stora kyrkan i Varnhem, där vi också besökte Kata gård. 

 

Där vi bodde var det fågel-läte av annat slag, tuppen gal i tid och otid, och kom och tiggde brödsmulor! Den trevliga familjen som drev gården hade både hästar, höns, en glad hund och en snabb katt.

Det var så mysigt och fridfullt här, trakten var så vacker, och jag fick nästan en längtan till att flytta ut på landet! Orten vi bodde i hette Viske-Kleva, bara det!

Men det var såklart ändå skönt att komma hem. Dessutom skulle vi direkt på kalas. Ett av barn-barnen fyllde fem år igår och familjen bjöd på grillmiddag, och det bjöds både på bubbel och rödvin till dom vuxna.

Och nu har vi ställt om klockorna till sommartid. Det är en härlig tid som ligger framför oss. 

Och resan till Västergötland kommer jag att leva länge på!!

 

Havande genom helige ande...

 ...hur gick det egentligen till, kan man ju fundera på. Inte så att jag går och grubblar varje dag, men vi har idag haft en liten lunchbjudning, och vi kom att prata om det. Eller egentligen pratade vi om varför vi har en våffeldag just idag. (Det är ju en förvanskning av ursprungsnamnet på dagen; Vårfrudagen).

I vilket fall som helst, så blev lunch-bjudningen väldigt lyckad. Vi satt vid matbordet i drygt tre timmar. Gräddade potatis-våfflor och bjöd med Öjebyröra och så öppnade vi en flaska cava och skålade in våren. Som idag var ovanligt regnig och ruggig, men det gjorde ju inget vid dukat bord med tända stearinljus och i trevligt sällskap.

Till dessert hade jag frågat Chat GPT (min nya kompis) om råd. Han föreslog citron-paj, så det svängde jag ihop en och serverade med trädgårdshallon och vispad grädde. Mums filibabba! 

Och när gästerna åkt hem och vi diskat undan, så började vi packa. För imorgon bitti ska vi bila ner till Västergötland. Jag har hyrt ett hus nära Hornborgarsjön, för nu ska det äntligen bli av att skåda på trandansen. Något som stått på min bucketlist i flera år.  

Barnbarn och bygge

Nu så är vi tillbaka i vårt lilla radhus i Uppsala, efter lite barnvakts-sejourer. Först här i Uppsala, med tre aktiva syskon som skulle skjutsas till olika aktiviteter, lagas mat till, nattas, underhållas och umgås med. Efter våffel-lunch i lördags hämtade föräldrarna och vi for direkt till Leksand. Eller närmare bestämt Hjortnäsheden, där husbygge pågår för fullt. Vi fick ett underbart mottagande av lilla Majken som sken som en sol och skulle upp i famnen och kramas. Sen har vi hängt med henne oavbrutet, omväxlande med att laga mat och delvis hjälpa till med det vi kunde på bygget.

Vi turades om att läsa sagor, leka kurragömma och bygga med klossar. På söndagen gick jag och Majken i skogen och plockade blåbärsris, hälsade på myror och tittade på bajs. Hela eftermiddagen lekte vi vid Siljans strand med stenar, pinnar. Det var troll, det var affär, det var gymnastik och soldans. Fantasin är oändlig med en 2 1/2-åring, och det är inga svårigheter att underhålla. 

Mamman målade, pappan spikade panel och farfar, morfar och två fastrar hjälpte till. Full aktivitet rådde.

På kvällen hade jag lagat middag, så föräldrarna kunde hålla på så länge som möjligt.

I morse kl 05.00 åkte pappan iväg till sitt arbete, dottern (mamman) skulle skjutsa till förskola och åka och till sitt jobb. Vi skulle fixa lite på bygget och sen skulle vi sammanstråla på lunch, vi skulle hämta på förskolan och så äta middag tillsammans innan vi skulle åka hem igen.

Det var bara det att vi fick ett sms kl 06.30 i morse om att lilla Majken kräkts ner hela sängen två gånger. Kunde det vara kräksjukan tro? Något som tydligen går på förskolan.

Planerna ändrades. Maken och jag åkte till bygget och målade ett tak och ett rum och spacklade en brand-dörr. Det är så mycket kvar att göra! Och det är bara om en dryg månad som det är tänkt att flytten ska gå. Jag får tänka på annat för att inte stressa upp mig - vilket ju inte gagnar något eller någon alls...

Det är ju inte mitt bekymmer, men det är ju vårt barn och hennes familj som det drabbar - och ens barn kommer ju för alltid att vara en del av en själv, det kan inte hjälpas. Och då är det inte så konstigt att känslorna och tankarna finns där.

Jag beundrar deras flit och deras idoga arbete. Och det blir så fint och välgjort. 

Och titta på utsikten från sovrummet!

Den skulle man ju inte säga nej till!

Men att sätta igång och bygga ett eget hus?!!!

Nej tack, det ska vi inte göra!!

Nu håller vi tummarna för att inte vi fått någon "kräk-sjuke-bacill", men vi har just ätit middag med god aptit, så jag tror inte det är någon fara!

Vårkänslor och dagdrömmar

I förrgår gick jag promenaden med vinterjacka, pannband, vantar och extra överdragsbyxor. Idag tog jag vårjackan, men blev tvungen att ta av mig den och bara gå i tröjan.

Och se på "bananerna" i trädet! Ja, just bananer, trodde jag att det skulle växa och bli, när jag var i tio-årsåldern och några äldre ungar lurade i mig det. Jag var lättlurad, kanhända är jag det fortfarande.

Men oavsett, så njöt jag till fullo, av dagens promenad. Det är fortfarande snöfläckar kvar i norrläge, men mer och mer blir det vår, och det liksom spritter i naturen. Växer så det knakar och fågel-livet börjar bli öronbedövande.

Kändes skönt att sträcka ut kroppen, efter förmiddagens storstädning.

 

Till middag lagade jag en moussaka och drömde mig bort till Grekland. Till den där blå-turkosa värmen. Till fotspåren i strandkanten. Till cikadornas gnidande. Till solupp- och solnedgångar i havet. Till Kalimera och Kalispera.

Jag smider överrasknings-planer.

Vi får se hur det går.

Nöjer mig med dagdrömmar så länge.

Nu ska vi vara barnvakt i ett antal dagar. Imorgon till lördag i Uppsala. Fr om söndag i Leksand.

På återseende.

Livet är för kort för att sitta still!

Igår kväll fick jag äntligen besöka restaurang La Ruelle, här i Uppsala. Det är ett litet ställe som varit väldigt populärt och alltid fullbokat, när jag försökt få ett bord. Men igår blev det så äntligen min tur. Kära syster och jag skulle äntligen ses. Vi hade ett datum inbokat för en månad sedan, men då låg jag i feber och hosta. 

                 

Och det var värt att vänta på! Konceptet är lite mindre rätter, så för att bli mätt ska man välja minst två. Vi löste det genom att dela på en förrätt och en efterrätt.

Crudo på regnbåge, blodapelsin, gurka, forellrom.

Det fullkomligt smälte i munnen.

Huvudrätten likaså, en kyckling ballotine, glaserad kålrabbi, sherrysås och amalficitron.

                 

Och så desserten, Créme caramel med inkokt glassrabarber.

Som om inte det vore nog, så var det rysligt trivsamt att sitta och samtala med syster. Vi konstaterade att tiden går alltför fort.

Idag var det gym som vanligt, och när vi kom hem var hantverkarna redan på plats. Vilket innebar att vi inte hade någon ström - så att brygga te eller duscha gick inte.

Hantverkarna är här för att få ordning på vår köksfläkt, tillika in- och utluft i huset. Det har varit en krånglig historia, så jag riktigt känner hur kostnaderna tickar på varje minut......

Men blir det bra, så att vi t ex slipper känna matos i sovrummet, så är det väl värt det!

Dock, när vi skulle laga middagen - till sex personer, eftersom vi hade tre barnbarn här - så visade det sig att vår spishäll inte fungerade.....

Fortsättning följer....

(vi fick mat, tack vare makens extra-platta, som han köpt för att ha till öl-bryggning).

Och så blev det en liten "påsk-handduk" av mitt första försök till Chicken Scratch.

Men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker det är skitfult eller lite kitschigt....

Idag har jag börjat på en ny! 

Livet är för kort för att sitta still!!

Blåsippan ute i backarna står....

.... fast det var bara två stycken, väldigt små. Och kanske borde jag låtit dom växa kvar, men jag kunde inte låta bli att plocka. Lovar att jag ska njuta av dom!

Andra blomster som jag ägnat mig åt i dag, är mina första stapplande försök i att brodera s k Chicken Scratch. Valde ett lite för svårt tyg att börja med, eftersom de vävda rutorna är så diffusa i färgen, så är det lite svårt att se exakt var dom börjar och slutar. Men det här är ju bara en provlapp, och någonstans måste man ju börja. 

Vantarna blev färdiga idag och ligger nu på blockning. Ska försöka klara mig utan stickning nu, och istället försöka koncentrera mig på broderiet. Vi får se hur det går. Tycker ju samtidigt att det är skönt att ha lite olika projekt på gång, så att man kan variera sig.

Men i detta nu väntar projekt middag.