Spontan-bjudning

 Precis som jag nämnde att husets städning blir eftersatt under sommaren, så är det samma faktum vad gäller kylskåpet. Vi handlar lite mer spontant, veckomatsedlarna är mer ofullständiga och plötsligt finns det en massa överblivna varor i kylen.

Idag gjorde jag en rensning! Började med att baka bullar, eftersom det var ett paket jäst som var påväg att "gå ut" (och så var bullarna helt slut i frysen)! Sen fann jag två auberginer som började se ledsna ut, liksom en påse potatis. En överbliven äggvita och en övermogen citron. Där var utgångsläget!

Visste att familjens svärdöttrar och Uppsala-dotter, var bjudna på tjejfest från lunch och framåt, så jag gjorde en chansning och bjöd in söner med barn och dotterns pojkvän, på en snacks- och dryckes- eftermiddag. Lite manfall blev det, då det var golf, gymnastikträning och gymträning. Men istället kom en kompis till ett barnbarn med, så det jämnade nästan ut sig.

Maken tog ett barnbarn och cyklade iväg till Pelle Svanslösparken, gick och åt lunch på "Brödernas" och besökte domkyrkan, medan pappan hade fotbollsmatch med en av sönerna. Och jag fick hit äldsta barnbarnet allra först, så vi hade "egentid" med fika och prat. Och som han pratade. Oavbrutet. Så mysigt att få rå om bara honom!!

Vid 15-tiden var vi fulltaliga, det var så pass varmt att vi kunde sitta ute i trädgården. Serverade nybakta bullar och saft, Pepsi, Gin Fizz, Crémant, Aubergine-röra med nachos och hasselbackspotatis med creme fraiche och löjrom. 

Sådana här spontana bjudningar är hur trevliga som helst. Avslappnat och kravlöst. Älskart!!

Nu är var och en hemma hos sig själva. (Förutom familjens damer som fortfarande festar.....) Själv ska jag laga middag. Sista lördagsmiddagen i augusti. Tänker fortfarande på äldsta barnbarnet som frågade innan han åkte hem; -När ska vi komma hit nästa gång?? Jag blir varm i hjärtat, när jag tänker på hur han vill att vi ska träffas!!

Från imorgon och två veckor framöver, så blir det stiltje här på bloggen!

Men trevlig lördagskväll alla!

Trevlig känsla när stan "lever"!

Jag fick "fredags-feeling" idag. Var redan klockan 9 på ansiktsbehandling och blev så bortskämd. Dessutom, när jag skulle betala, så visade det sig att yngsta dottern redan betalat min behandling. "-Hon var här och ville betala, för att du bjudit henne så många gånger", sa min terapeut, och jag fick svälja bort en gråtklump i halsen, för jag blev så rörd!

Då åkte jag och köpte ett fång solrosor och mat på Bahn Mi, där lagas vietnamesiskt, så det blev en sallad med stora räkor och så friterade vårrullar fyllda med fläsk-karré, morötter och nudlar, och så cyklade jag hem till dottern och så åt vi lunch tillsammans.

Direkt därifrån cyklade jag på helkroppsmassage, vilket var lite för länge sedan jag unnade mig, så jag kände mig närapå misshandlad. Nack- och skink-musklerna fick vad dom tålde!! Jag kände mig nästan groggy när jag skulle cykla hem, en sträcka på 7, 5 km. 

Men det gick bra, så mycket folk i rörelse i Uppsala den här tiden. Dels alla studenter som har olika former av inspark och så vanligt folk på väg hem eller mot olika aktiviteter. Lite skön "höst-starts-känsla" helt enkelt. Och hemma dukade maken upp äppelkaka och fixade kaffe. 

Sådär som vi brukade ta, lite eftermiddagsfika på fredagar, när vi slutat arbetet.

Här kommer lite foton från de senaste dagarna;

7 Flaskor levererade som vanligt, och det var trevligt att träffa kollegorna och dryfta vad som hänt sedan sist.

Dagen efter så höll maken på att förbereda en middag för sina f d kollegor, och jag fixade dukningen, lite höst-tema, med röda nypon som servettringar, i ljusstakarna och i en kruka. Strök oblekt linneduk och servetter och ställde fram rustika lergodstallrikar och träbrickor till brödet. Det blev fint!

Jag hade stämt träff med en god vän på Bouleråker. Sena eftermiddagen cyklade jag dit med lånade klot i cykelkorgen. Vi startade med ett parti boule, sen beställde vi pizza och öl och satt och pratade till lyktorna tändes och vi tog två partier till. 

Vi blev t om fångade på bild och "utlagda" på instagram. Det är jag som höjer ölglaset och min vän Lena som räcker mig något över bordet.

Vi hade inte pratat färdigt, så vi cyklade genom stadsparken, passerade horder av studenter som hade någon form av aktivitet på KAP-området, stannade till och tjuvkikade genom Parksnäckans staket på Messiah Hallberg, som hade stand up-kväll, och vidare till Bryggeriet Ångkvarn där vi slank in för varsitt glas vin och fortsatt prat. Det var förhållandevis mycket folk i omlopp även här, för att vara en vanlig torsdagkväll. Trevlig känsla, när stan "lever"!

När jag kom hem, hade gästerna precis gått hem och maken stod och diskade. 

Kan man säga att hösten har kickat igång? 

(Även om det återstår några augusti-dagar) 

Lyx-tillvaro

Sommaren innebär att städning av hus blir väldigt eftersatt! Det prioriteras inte alls, eftersom det finns så mycket annat som känns viktigare.

Därför kändes det extra skönt idag. Det var i allra högsta grad befogat att städa, och efteråt kände jag mig så galet nöjd. Jag cyklade till handelsträdgården och köpte mig solrosor, som belöning och som förhöjde stämningen än mer! Dom står i hallen, så det är det första man ser, när man kliver innanför dörren!

Be like a Sunflower;

Be Bright, Sunny and Positive!

Spread seeds of happiness.

Rise, Shine and Hold Your Head High!

Och nu har jag tre "lyxkvällar" på raken!

Ikväll står maken för middagsmaten och jag kan bara sätta mig till bords.

Imorgon ska jag träffa mina f d kollegor för en drink-kväll på 7 Flaskor.

På torsdag ska jag träffa min goda vän för någon form av "utehäng", vädret får bestämma lite vad vi hittar på.

Fast förresten tycker jag att varje dag och kväll är en lyx-tillvaro nuförtiden!

 

Gör plats för det du längtar efter....

 ....så uttryckte Sara Rönne det på podden  "Utanför ekorrhjulet", som jag lyssnade på nyss, alltmedan jag stod och putsade mässing och koppar. 

Målgruppen är väl egentligen folk i arbetsför ålder, men jag tycker att Sara Rönne har en del intressanta klokheter att dela med sig av, så jag lyssnade ändå med behållning.

En klokhet är t ex att man, istället för att skriva ned vad man vill göra, ska skriva ner känslan man vill komma åt, och utifrån den, skriva ned vad man vill göra. 

Hon hade också en digital almanacka för arbete och en analog för själen. Själv har jag alltid bara haft en pappersalmanacka och där har jag blandat både jobb och lustfyllda aktiviteter. Och jag har fortfarande en almanacka, trots att jag inte arbetar. Jag tycker dessutom fortfarande att hösten är en härlig tid för nystart, oavsett livs-situation.

Idag la jag sista handen vid mitt sommarkofteprojekt. Blev ganska nöjd.

Och vad längtar jag då efter? Vilken känsla vill jag känna? 

Den här bilden, tagen för precis ett år sedan på Kreta, kanske kan ge en liten aning om min längtan?! Nej, de har inget med guds-tro att göra. Mera en känsla av frid och frihet. En känsla av att kunna fylla mina lungor med frisk luft och bara vara i nuet. En känsla av att uppleva vackra platser, vackra stunder och rikedom över livet.

Och jag har skrivit in det i kalendern

Life, like a seam, is true and straight

Är den inte bedårande söt, den här bilden jag fann på Pinterest?!!

Satt nämligen och broderade tillsammans med ett fyraårigt barnbarn idag, och eftersom jag glömde bort att fota, så letade jag upp den här som kändes passande.

Hon och hennes storebror var här när resten av familjen var på fotbollsmatch, Sirius-Hammarby. 

Storebror följde matchen från "paddan" och visade mig alla mål. Eva fick brodera en namnskylt, jag hade gjort iordning en kartongbit, sylat hål och plockat fram bomullsgarner som hon fick välja bland. Hon tycker det är roligt, hon har tålamod och kan t om klura ut trassel, till viss del. Så hade hon med sig en klänning som behövde lagas, och den fick jag ta mig an, innan jag började brodera små korsstygn på mitt ena jul-projekt. Vi hann också med att äta lunch, spela spel, fika och gå upp på vinden, vilket barnen tyckte var spännande.

Maken fortsatte nämligen röja på vinden i förmiddags, då jag var på ett gympa-pass. Vinden är en "guldgruva" att "ösa ur",  där en ganska stor del av "guldet" kommer att köras till miljö-stationen under veckan som kommer. Jag hade en del åsikter på "släng-högen" som maken gjort, men inser att ren och skär nostalgi, inte kan bestämma över vad som ska vara kvar och fortsätta samla damm. 

Släpp taget, släpp taget, mumlade jag som ett mantra och tog bara hand om en del ramar och en paradhanddukshylla, som jag sparar för att den är så himla fin, och skulle passa så bra i ett lite äldre sommarhus (som jag ju inte ens vill ha...).

Nu ska vi ringa hit yngsta dottern, som har tre barndoms-lådor, två kristallkronor, en brudkista, pjäxor och skridskor att ta hand om. Jag misstänker att hon inte kommer att bli glad över uppgiften, och att det inte blir ikväll hon kommer över. Men inom en överskådlig framtid måste det bli.

Och inom en ännu mer överskådlig framtid, ska jag iordningställa en risotto.

Ikväll är det premiär för programmet "Det sitter i väggarna", en favorit som jag kommer att bänka mig framför!

 

Nostalgi och energi-tema

Ja i år är det 50 år sedan vi träffades, och så här såg vi ut, då det begav sig. Nog ser man att tiden gått! Men vi var allt bra söta!! Förutom min hår-nyans.... Jag hade köpt blonderings-medel och lät det sitta i max-tiden. Chocken, när jag såg resultatet! Sen slet jag i flera år med att få det till min normala färg igen. Ack ja. Nuförtiden går jag till frisören för att färga över det grå...

Jag letade i gamla album för att hitta en barn-bild på min brorsdotter, som fyllde år igår, och blev lite nostalgisk när jag hittade den här bilden på oss två ungdomar.

Tänk, jag kommer fortfarande ihåg doften på Kjells skinnjacka och av hans rakvatten, när jag ser bilden!

Lite mer nostalgi, men också energi, blev det då jag tog och rensade upp i min "woman-cave". Möblerade om lite och passade på att sätta upp gamla tavlor. Den till höger är en akvarell av min mormors barndomshem och den till vänster en av kossor, på ett staffli, som jag lät göra en gång i tiden. Numera kan jag ju inte måla alls, pga min skakiga hand, men staffliet är så vackert, så det blir som en tavla i sig.

Och den här högen på bilden, är inte skräp, om nu någon trodde det!?!!

Det är start på en ny kreativ process. Eller två olika faktiskt. Med lite jul-tema. Ja, om fyra månader är det faktiskt dagen före julafton!

Annars idag har jag följt live-sändningen av Idre Fjällmaraton, eftersom äldsta dottern sprang 18-km-klassen. Såg att man där fick skrapa bilrutorna från frost, så det var kallt och blåsigt och tuff löpning uppför bl a en "mördar-backe" till Städjan och ner i myrmark. Men hon klarade det på 2 timmar och 15 minuter. Stark unge det där!!

Betydligt lugnare tog jag min eftermiddagspromenad på 6 km.

Men jag känner mig nöjd med dagen och passar på att hälla upp ett glas vitt vin lagom till jag ska laga till en tonfisk med varm sallad.

Trevlig lördag!

Höstblåsor och fingervantar

När vi cyklade till gymmet i morse, visade termometern plus 6 grader!! Svårt att fatta, att vi för bara fyra dagar sedan svettades i solen och att ett dopp i Siljan var det som lockade mest.  Nu blev det fleecetröja, jacka med huva uppdragen och fingervantar på!

Fick en uppdatering från yngsta barnbarnet som plötsligt fått feber i går. I dag var hon full av s k Höstblåsor. En åkomma som inte förekom då våra barn var små, men det såg inte roligt ut. Underläpp och nedåt var täckt med ilsket röda blåsor, liksom ljumskar och stjärt. 

Mer "höstvibbar" fick jag när jag cyklade ner på stan för att införskaffa knappar till min sommarkofta. (Jag har tre stora burkar med knappar, men såklart inte 7 stycken lika, som passade min kofta.)

Blev i somras tvungen att kassera ett par favorit-trekvarts-byxor som var så tunn-nötta att tyget sprack, så jag tänkte passa på att leta på sommar-rean. Döm om min förvåning, när alla rea var bortplockad och affärerna bara innehöll manchesterbyxor, ylletröjor och jackor i brunt-grått-vinrött bara murrigare färger.

Hur gick det till?

Och nu har regnet börjat falla. Men, men, det kan komma varmare dagar igen. Ombytligt brukar det ju vara så här års. Förresten jämt nuförtiden!

Jag är nöjd med att ha stickat färdigt min sommarkofta, som nu ligger på "blockning". Imorgon, när den torkat, ska knappar och band för att täcka klippningen sys dit.

Och nu är nästa fråga genast; Vad ska jag sticka nu??

 

Dagar i Dalarna

2-årskalas blev det! Solen strålade och vi var faktiskt 10 personer som firade, även om nu födelsedagsbarnet råkar sitta alldeles ensam och äta sin tårtbit just på den här bilden. Vi sitter på det som så småningom ska bli en altan vid husbygget som pågår!

Maken och jag sov på Leksands folkhögskola två nätter och det kändes lite speciellt på måndagsmorgonen, när läsåret drog igång. Det är väl min känsliga lärar-ådra som spökar kanhända.

Från Leksand bilade vi till Stjärnsund med arvegodset, mammas ögonsten, Stjernsunds-uret, i baksätet. Det har nu stått still i flera månader och jag tog kontakt med urmakaren som byggt hela klockan och frågade om han fortfarande var yrkesverksam. Hade slagit på nätet och visste att han fyllt 85 år! Jodå, han arbetade fortfarande. Han tog emot oss i sin verkstad, kontorsdelen, strax före kl 10 som avtalat. När alla 8-10 klockorna, som fanns i rummet, samtidigt började klämta och slå kl 10, var det svårt att höra vad han sa! Med gammelmansdarrig hand skrev han ner namn, adress och telefon-nummer på ett block och sa att han skulle höra av sig när han var färdig med rengöringen. En ödmjuk och vänlig man med yrkesstolthet. Undrar hur det känns att vara den sista av flera generationer som finns kvar i yrket. Vem ska ta över? Men min klocka, inköpt 1988 och senast rengjord för 19 år sedan, den lär inte jag behöva lämna in för rengöring något mer, så jag behöver ju inte fundera för egen del. 

Vi parkerade bilen i Stjärnsund och påbörjade vår cykling av Husbyringen, en 6 mil lång cykelled i bergslagsbygd, genom varierad natur med många kultur- och industrihistoriska sevärdheter längs vägen.

 

Silfhytteå, här anlades en silverhytta i slutet av 1600-talet. Senare blev där ett sågverk, masugn, rostugn, malmgård, kontor, smedja, bostäder och skolhus.

Nu återstod några enstaka byggnader och så dessa pelare av slaggsten som burit upp ett gigantiskt kolhus. Platsen var mycket naturskön vid sjöarna Fullen och Grycken som förenas med två strömmande vattenfall och en sluss.

Rällingsbergs gruva.  Fyra stycken järnmalmsgruvor som var i drift 1841-1932, ca 100 personer arbetade här. Fascinerad läser man om transportsystem med både linbana, kanaler och järnväg. En svunnen tid.

Långshyttan, här övernattade vi i det vackra gamla brukshotellet som drivs av ett par från Stockholm. Orten har en lång historia av järnbruksverksamhet, men är fortfarande en levande byggd med modern industri, och hotellägaren berättade att deras högsäsong börjar nästa vecka med bokade konferenser från de två stora företag som finns på orten.

'

Kloster, en plats med både järn och kopparbruk redan på 1400-talet. Platsen hette från början Riddarhyttan, men fick sitt nuvarande namn av Gudsberga kloster, ett f d cistercienskt munkkloster. I mitten av 1700-talet anlades ett krutbruk. Under storhetstiden arbetade ca 900 personer på orten. 

Det är fantastiskt så mycket som finns att se i vårt avlånga land. Och vilken historia, vilka platser, vilka berättelser, vilken natur. Dessutom var den här cykelleden väldigt omväxlande och rolig att ta sig runt på. 

Sedan igår eftermiddag är vi tillbaka i vårt lilla radhus. 

Inne-sittar-dag

 Idag fick det bli en innesittardag. Mina soleksem lyser ilsket röda på armar, hals och i ansikte och det kliar så jag stundvis känner det som att jag håller på att bli tokig. Att vistas i solskenet ute var inte att tänka på. Fällde upp parasollet och intog mitt lunch-kaffe tillsammans med maken, men det blåste/blåser extremt mycket och parasollet svajade och knakade oroväckande. 

Så idag blev det mest tid spenderad vid köksbordet tillsammans med min Sommarkofta. Gjorde klart ärmarna och har börjat fästa trådar. Och samtidigt har jag lyssnat på två sommarprogram med stor behållning. Axel Åhman från gruppen Kaj, ni vet dom som sjunger Bara Bada Bastu och så har jag lyssnat på Britt Ekland, skådespelaren, nu 82 år gammal -eller ung, med tanke på hennes vitala program. Två så totalt olika människor med helt olika liv. Från deras respektive barndomar och genom karriären. Fascinerande!!

Och nu har jag blandat till Aperol Spritz att avnjuta till de sista fäst-ändarna. Sedan ska jag leta knappar innan det är dags att sticka knäppkanter och klippa upp, något som med stick-termer kallas att steeka. Har gjort det med tröjor stickade i ullgarn tidigare, men aldrig med bomullsgarn, så det blir en ny erfarenhet. Och nya erfarenheter, det vill man ju samla på sig! Förmodligen blir det inte gjort ikväll, har några paket att slå in eftersom vi i morgon ska på ett 2-årskalas!

Myggbett, skrubbsår och soleksem!

Som vi längtat efter att komma ut med kajakerna! 

Vi såg vår chans i onsdags morse, packade allt och drog iväg tidigt så vi hann med 9-färjan till Gräsö.

Utgick från Äspskär och paddlade rakt ut mot den fria horisonten. Fågelskyddet hade upphört 31 juli, så nu får man gå i land på många öar som annars bara är förunnat fåglarna. 

Prognosen för blåsten låg också på 4-6 sekundmeter under dagen, vilket är en lagom vind i mitt tycke.

Vi fann en bra tältplats ganska tidigt, så vi slog läger redan klockan 15 och gav oss sedan ut på en sen eftermiddagspaddling. 

Vinden hade då friskat i, så hemfärden blev lite tuff i motvind, men desto skönare sen, att efter kvällsdopp få sitta med middagsmaten och vinflaskan och tomglo mot horisonten!

För att inte tala om känslan vid solnedgången!

 

Vi hade planerat för 2 övernattningar, men väderprognosen slog om. Dagen efter var havet först kav lugnt och alldeles underbart. Som att "skära i smör" - förmodligen är vinden påväg att vända, sa maken. Och så rätt han hade. Plötsligt var det vindbyar på 10 sekundmeter, vågorna hade vita gäss och det blev ordentligt "guppligt". Vi hade dessutom två ganska stora överfarter på 1- och 2- kilometer, så jag blev rejält trött i armarna. Prognosen visade senare risk för åska och rejäla regnskurar under natten, så vi bestämde oss för att avbryta och åka hem igen.

Men allt är så värt det. Upplevelsen överväger det mesta med hästlängder!

Till och med

1. Några myggbett -vi som varit förskonade hela sommaren, men därute i havsbandet fanns det några bitska rackare!

2. Skrubbsår på knän och hand -efter att jag halkat på hala stenhällar när jag skulle dra i land kajaken.

3. Soleksem över ansikte, överarmar och dekolletage -trots solskyddfaktor 50, långärmat och hatt.

Nu sitter vi och läppjar varsin Aperol Spritz och hör hur vinden friskar i trädkronorna. I kväll siar SMHI om vindstyrkor upp till 25 sekundmeter.

Då sitter man hellre i sitt radhus i stan, än i en kajak på öppet hav....

Vemod i augusti

Trots att jag inte längre behöver börja arbeta den här tiden på året, så tycker jag att augusti bär med sig ett visst mått av vemod!

Det kommer smygandes i samband med att rönnbären rodnar och blir rödare!

I samband med att förskolorna fylls av barn, skolstarten närmar sig och ens vuxna barn börjar jobba igen.

Vi hade alla barn hemma på middag igår. Vi blir 16 personer och två hundar och, det är en del att stå i både före, under och efter, men det är ju så härligt att samla alla! Igår var dessutom min svärdotters mamma med. Och det blir högljutt och stökigt, livat och glatt - på ett bra sätt!

Idag, vid lunchtid, åkte äldsta dottern med yngsta barnbarnet och bulldoggen tillbaka till Leksand, men vi hann med både hundpromenad, cykeltur till lekplatsen, bygga duplo och baka med lek-lera innan avsked.

Jag åkte direkt och veckohandlade och sen blev jag så trött. Det som bidrar till det, är förmodligen att jag sovit ganska dåligt de senaste nätterna.

Men nu har jag tagit en lång dusch. Peelat kropp och ansikte. Smörjt in mig och "busat" benen och i detta nu ligger en sheet mask över ansiktet och jag har ett glas rosé-vin bredvid. Så snart känner jag mig nog lite piggare.

Kom på, att senaste gången jag bar en sheet mask, befann jag mig utanför Strömsund, med svåger och svägerska. Hon har, tillsammans med sina syskon, ett stort hus, beläget precis intill sjön i vildmarken. Vi var här några dagar och plockade hjortron och umgicks. Och eftersom hon fyllde år, så firade vi med bubbel och sheet mask innan vi avnjöt nyrökt röding med färsk potatis och creme fraiche blandat med hjortron. Och sjön låg spegelblank, det var varken knott eller mygg och solnedgången var magnifik!

Och det var i månaden juli.

Tillbaka till augusti och nuet!

Vemodet är inget jag direkt lider av, men en känsla som bara drabbar mig. Stundvis hårt och skoningslöst-allt utifrån dagsformen! Trots att jag inte har något emot varken höst, kyla eller mörker.

Kanske är det bara ett vemod över att jag tycker att allt går så förbaskat snabbt?!

Jag vill inte att det ska ta slut. Livet.

Befängd tanke.

Och oerhört idiotiskt att tänka den!

Nu är nu och allt vi har! 

Njut!

Älska!

Skratta!

Lev!

Dags att plocka bort sheet masken som börjat stelna.

Fyra dagar i Sörmland

Man kanske kan tro att denna bild kommer från medelhavets breddgrader, men den här vindruvsklasen hängde i ett växthus vid Stjärnholms slott, beläget mellan Nyköping och Oxelösund. Det är en av svenska kyrkans 15 stiftsgårdar och ligger väldigt naturskönt.

Att vi hamnade här, beror på att vi bilade ner till Sörmland i torsdags. Vi startade med några sköna timmar vid Stendörren, I fjol, paddlade vi utanför Stendörren samma period, men pga för hårda vindar bestämde vi oss nu för att sätta cyklarna på biltaket och göra en utflykt. 

Vi checkade in på hotell Sunlight, ett mycket fräscht och trivsamt hotell beläget i en gammal tvålfabrik. På torsdagkvällen cyklade vi runt i stadskärnan och åt middag på en trevlig restaurang vid namn Mårtens hus, där det var musikunderhållning av en trubadur.

På fredagmorgon startade vi med simning och gym och sen satte vi oss på cyklarna för att trampa mot Oxelösund. Första stoppet var i Stjärnholm där vi strosade runt och beundrade skulpturer, trädgården, kapellet, slottsbyggnaden och växthuset.

Nästa stopp var i Gamla Oxelösund vid det gamla lotshuset som nu var ett café med fin utsikt över inloppet. Därefter trampade vi till Femöre fyrvaktarstuga och här gick vi längs klipporna och tog en längre vila vid havet. 

Vidare till Jogersö där Sörmlands längsta sandstrand finns, dock blåste det lite för mycket och för svalt för att locka till bad, så vi trampade åter mot Nyköping.

Där satt en öl fint, innan vi åkte och duschade och bytte om för att sedan dra iväg på öl-festival utanför Nils Oscars bryggeri.

Det blev en helkväll, med provsmakning av öl och gin från lokala producenter, liksom mat från olika foodtrucks innan musik och t om dans tog vid.

Väldigt trevligt!

Dagen efter besökte vi en matmarknad på stora torget i Nyköping. Vi köpte med oss must och honung. Atelje Anna, en duktig entreprenör som jag kom i kontakt med via Syfestivalen i Stockholm för några år sedan, hade lördagsöppen ateljé, belägen vid Skavsta flygfälts långtidsparkering. Hon gör akvareller som hon sedan trycker upp på tyg i fina kvalitéer av lin, bomull och trikå. Nu har jag investerat i två klänningsmönster och två olika tyger. Höst-projekt! Nu kanske jag äntligen ska börja klä mig oftare i klänning!

Så gjorde vi ett stopp i Vrena vid ångslupen Munter där också ett litet kafé serverade en läcker pecannötpaj med kaffe i skira, blommiga porslinskoppar.

Sista stopp och övernattning blev i mitt barndomsparadis Sannerby i Årdala. Här bor min kusin Åke och jag fick äntligen sitta vid mognande sädesfält, dricka rödvin, äta grillad hjort och prata om ditt och datt tills solen gick ned, och vi fick flytta in till köksbordet.

Nog märks det att det blivit sensommar. Augustimörker och lite råare kvällsluft.

Och nu är vi tillbaka i stan. Har packat upp och inväntar strax äldsta dotter och yngsta barnbarn som kommer på besök ett par dagar!

En fläkt av Provence....

Nu har jag flätat makens egenodlade vitlökar, och de hänger på tork i köket. Det kändes lite som att få en liten fläkt av Provence. Ett landskap som etsat sig fast i mitt minne, sedan maken och jag cyklade från Dijon ner till kusten genom Provence. Vi var unga och nykära och vi tog oss genom Frankrike på en tandemcykel med tält och packning i en kärra efter. Vilka minnen!

Jag vill inreda så här;

 

Det robusta och färgglada porslinet med så vackra mönster,

liksom de provencalska tygerna, handtryckta i alla möjliga färger och mönster. Jag köpte två stora dukar på vår resa, men de är så flitigt använda att dom är utslitna. Kanske inte så konstigt, med tanke på att resan gick av stapeln för 44 år sedan....

Och den ständigt närvarande lavendeln! Som dekoration, i potpurri, i små skorpor, i  tvålar, i doftljus.

Men från Provence till Uppsala. Nu blir det middag med Norsk lax, ris från Kina, vin från Portugal på porslin och i glas från Finland. Och kanhända blir det Allsång på skansen som underhållning.

Inte så värst mycket Provencalska fläktar där...

Och i morgon kväll ska vi ha en liten middagsbjudning för  våra grannar och fira att vi har bott i våra radhus i exakt 30 år i sommar!

Jag har sammanställt en liten quizz med frågor från 1995.

Det känns länge sedan, även om Provence-cyklingen var ännu längre sedan.

Väldigt mycket har för övrigt hänt för väldigt länge sedan.....

 

16:8-fasta

 Jag har växt upp med att "Frukost är dagens viktigaste mål", och jag har alltid älskat att äta frukost. Så när maken för ungefär ett år sedan bestämde sig för att han skulle anamma 16/8-metoden, dvs att äta under 8 av dygnets timmar och fasta resterande 16 timmar. Det innebar att han hoppade över frukosten och åt en lunch först kl 12 och middag före kl 20. Då tänkte jag att; Gör det du, för mig är frukosten helig! 

Men så på våra resor så har vi haft hotellbokningar utan frukost och startat dagen med bara svart kaffe, och jag började plötsligt känna att det fungerade väldigt bra. Min mage mådde toppen och jag var inte alls hungrig. Det innebar förstås att jag inte bara kunde ta en kaffe och bulle till lunch, utan att jag åt vanlig mat, eller fil och granola, dvs mer "ordentligt",  men det kändes bra på alla sätt.

Att maken började med detta, beror på att han vill hålla blodsockret på en jämn nivå och slippa åldersdiabetes, vilket hans far hade. Han har gått hos läkare och tagit prover med jämna mellanrum, och detta passar honom, hans prover har bättre värden efter att han anammat den här dieten.  På vår resa till Normandie var jag utan frukost hela tiden. Och fr om första juli, så har jag skippat frukosten och ätit mitt första mål mat kl 12. Och jag mår alldeles utmärkt!

T om så att när vi i förra veckan kände att vi "var tvungna" att äta frukost, för vi visste inte om vi skulle äta lunch, så kändes det konstigt att stoppa i sig ägg och smörgåsar på morgonen. Tänk så fort man vänjer sig!!

Inget är ju skrivet i sten, men i detta nu, så är det här "min melodi"!

Sen betyder ju inte det att vi för övrigt är några "renlevnadsmänniskor"!!

Idag blandade jag t ex till varsin Aperol Spritz! Tänkte att vi "skulle fira" att målningen av huset är helt färdigt! Jag har t om hunnit putsa alla fönster som bar spår av målartvätt och målarfärgs-stänk. 

Det tredje glaset tillhör äldste son, som kom förbi med sina tre barn påväg från lekplatsen. Han har startat sin sista semestervecka  och hade inget emot att skåla med oss.

Hans tre barn fick Pepsi och popcorn, mellanbarnet hade dessutom namnsdag, så det passade så bra!

Bjuder även på en bild från igår, när tre av barnbarnen var hemma hos mig, medan resterande familjemedlemmar var på Sirius-Öster, fotbollsmatch. Vi hade pysselverkstad här hemma och tillverkade drömfångare, en aktivitet som 4-åringen tog på stort allvar!

Och nu ska jag värma på gårdagens rester och korka upp en flaska röd Rioja. Vi har "ätfönstret" öppet, 2 timmar till!!

Augusti-söndag

Via Västerås i torsdags eftermiddag bilade vi till Övermo/Leksand till äldsta dotter med familj. Där och på Hjortnäsheden har vi sedan tillbringat 2 dygn. Jag har passat lilla Majken och maken har bistått med målning av huset som ska bli familjens framtida bostad.

Vi har sovit i vårt tält på tomten i Övermo. 

Det är ett rent nöje att vara sällskapsdam till den lilla (snart) 2-åringen, som ger så mycket kärlek. Och det kändes sorgligt att säga hej då och bila hem i går, ner hennes underläpp började darra och ögonen tårfylldes. 

                                                      

Tältet fick hängas upp på tork, eftersom det regnade hela natten mot lördagen och hela dagen i går. Här hemma i Uppsala var det fint väder och vi satt ute och åt middag och fick tända ljuslyktan för första gången. Det är augustikvällar nu, och det märks på ljuset! Mysigt det också.

Idag fortsätter maken att "utmana mina rädslor". I dagarna två har han stått på byggställningar i Leksand och målat högt upp. Nu har han bestämt sig för att måla hela vårt hus "eftersom det finns färg kvar", så nu har han rest höga stegen och satt igång med vår baksida. Som egentligen inte behövde målas... Så balanserandet är inte slut riktigt än, och jag får bara försöka tänka positivt = det är klart att det kommer att gå bra.

Om några timmar ska han iväg på fotboll, och jag ska passa tre barnbarn, vars föräldrar är på fotboll. Tills dess ska jag packa ihop det nu torra tältet, sovsäckar och liggunderlag, hänga tvätt och förbereda dagens middag.