Var rädd om livet

Två foton av min svärmor, som igår skulle fyllt 100 år. Men hon har nu varit borta i 27 år. Hon som blev tvungen att fly från sitt hem utanför Bodö, i nordNorge, när hon endast var 15 år gammal, då tyskarna hade invaderat gården. Hon tog sig på egen hand ner genom hela landet och fick hjälp att komma över till Sverige via Svinesund i en liten fiskebåt. Hon ville aldrig prata om det, och det kan man kanske förstå.

Det har nyligen gått en intressant serie på tv "Sverige och Kriget", om hur det var att leva i Sverige under andra världskriget. Det är ju 80 år sedan kriget tog slut i år. I alla fall det kriget. I vår dåraktiga värld, känns det som att krig bara trappas upp, runt om i världen. Vi har tydligen inte lärt oss något alls av historien.

Här hemma hos oss pågår fortfarande fredlig målning och det har gått bra, så knappt ens en enda svordom har uttalats. Det har varit lite för varmt för att måla på dagtid, då väggen ligger mot söder i gassande sol, så vi har fått måla på kvällarna och äta middag sent.  Förhoppningsvis blir fasaden färdig ikväll, så att vi kan packa ner byggnadsställningen i morgon.

Men först ska vi iväg på festligheter. Maken ska på en trädgårdsfest för att uppvakta en f d kollega som fyller jämnt. Jag ska cykla till Gottsunda kyrka och gå på konsert "Var rädd om livet", en sommarsvit som min genom-musikaliske bror Leif Österlund, skrivit. 

Om någon läser detta och skulle vilja gå på konsert, så kommer den även att vara i Vaksala kyrka imorgon15 juni klockan 18.00 

Var rädd om livet, passande namn i en orolig tid och värld!