Ett, två, tre LYFT

Tur att vi har starka söner! 

I eftermiddags kom båda sönerna och även sonhustrun fick göra ett handtag, när hela altanen lyftes bort, inför kommande fasadmålning.

I förra veckan hade jag storstilade planer på att ordna en grill-lunch med hamburgare till alla, men väderprognosen och mina krafter gjorde att vi bara sköt och sköt på "flytten". 

Nu visade sig vädret bli bättre än utlovat, så vid frukosten i morse, gjorde vi en chansning och ringde till sönerna som hade en liten stund över på eftermiddagen. Mellan fotbollscuper och träningar.

Den inköpta hamburgerfärsen, liksom de bakade hamburgerbröden ligger infrysta, så lunch får det bjudas på vid ett senare tillfälle. Kanske kan det passa när målningen är klar och fasaden ska tillbaka!

Jag hade en helvetes host-natt, så idag känner jag mig inte ett dugg hänryckt, mer låg och trött. Det där vadjagnuharikroppen, verkar inte vilja släppa taget.

Men maken är på hugget, han står och skrapar på husfasaden i detta nu.

Jag ska ta och marinera lite kött, vi ska grilla till middag. Inte hamburgare, utan en styckningsdel som heter Pluma, nytt för oss.

Men i skrivandets stund behöver jag lite pepp, så jag får göra som vid lyftet och ropa;

Ett, två, tre LYFT

(din rumpa från stolen och gå ner i köket och gör lite nytta....)

 

En liten smula hänryckt....

Nog ser jag väl en smula hänryckt ut här?!

Fotot togs för 14 år sedan, när jag var med mina båda döttrar på en roadtrip till/på Öland. Vi hade så mysigt tillsammans, besökte så vackra platser.

Och jag har nog varit hänryckt ett antal gånger sedan dess också!

 I morse, till exempel, när jag vaknade och hade sovit mig igenom hela natten utan att vakna av hosta. Då kände jag mig nästan en smula hänryckt och tänkte att NU, NU är jag frisk.

Sen steg jag upp och fick värsta hostattacken före frukost, men jag bestämde mig ändå för att jag nu är på rätt väg!

En kort stund hade jag tänkt gå och träna, men förståndet i mig fick bestämma, så det blev en tur till svärföräldrarnas gravplats för att rensa och göra fint, och därefter gick jag en långpromenad. Det frodas midsommarängar i landskapet! Jag såg både prästkragar, midsommarblomster, smörblommor, hundkex och mandelblom i högt svajande gräs. För det blåste friskt, och jag hade både vantar, mössa, ylletröja och jacka, men den här tiden är ändå alldeles, alldeles underbar!

Så man kan bli hänryckt bara av den anledningen, och som om inte det vore nog, så är det ju pingstafton.

Dock inget bröllop, eller någon annan festlighet på gång, men jag ska fixa en go-middag med oxfilé, hasselbackspotatis och kantarellsås.

Yngsta dottern som jag pratade med på telefon idag, gick och köpte Blå Bands pulverbea, tunnskivad lövbiff och fryst pommes - det skulle bli en "memory lane-middag", som hon uttryckte det. Detta var nämligen hennes bästa när hon var liten, och det hon alltid önskade om hon ville ha en "finmiddag".

Så värst hänryckt kände sig hon dock inte, efter två utekvällar i rad.

Men alla kan vi ju inte vara på topp jämt och ständigt.....

 

Ja det var då min vän

 .... eller; those where the days my friend. En gammal hit från förr.  Mary Hopkins låg på listorna med den 1968-69. Jag upptäckte att jag kommer ihåg nästan hela den svenska texten på samma låt. Den sjöngs av Anita Lindblom och gavs ut 1968, då jag var 10 år. Hur i all sin dagar, texten kan sitta, det undrar jag, men jag måste väl tyckt att den var väldigt bra!

Anledningen till att den dök upp i mitt huvud just idag, beror på att min svåger och svägerska firar sin fyrtiofemte bröllopsdag. Vi skulle egentligen varit på fest i Björklinge, just av den anledningen. Knappt 40 personer var bjudna. Men av olika anledningar och avbokningar, så blev allt avlyst och "brudparet" befinner sig istället på Rhodos och firar.

Så här unga och oskuldsfulla såg dom ut, när det begav sig. Fast dom hade en 2 månader gammal son, så väldigt oskuldsfulla var dom faktiskt inte.

Jag minns tydligast från den dagen, att Pelle vägrade bära slips när dom skulle till kyrkan. Det slutade med att Eva grät. Tillslut åkte slipsen på. Men direkt efter vigseln åkte den av igen!

Försökte gräva fram ett foto på mig och maken från samma tid, men det första jag fann var ett halvår senare, Från en afterski i Åre. Rödrosiga efter skidåkning eller efter vin, kan man ju undra.....

Ack ja, tiden sätter sina spår.

Men idag firar vi nationaldagen.

Och äntligen fick jag till en bukett liljekonvaljer! 

Eller egentligen två buketter! Den med blågula bandet, levererade jag till våran Gustav, som har namnsdag idag. Han stod och förberedde en middag för 19 personer, när jag överlämnade blommorna.

Betydligt färre vid middagsbordet blir det hemma hos oss ikväll. 

Här blir vi 2 personer!

Rosengång och Gåsöga

Våra stolsdynor till altanen har flera år på nacken och ser för bedrövliga ut. Dom var egentligen inte så fina även som nya, då jag köpt de billigaste på Ikea. (Förresten är stolarna inte heller så fina, dom är också från Ikea anno 1900-förevihadebarn.....) Men dom fungerar! 

Eftersom jag behöver fortsätta kurera mig (=inte anstränga mig fysiskt och vara tyst) så tänkte jag att den här dagen fick bli en dag vid symaskinen!

Jag letade fram ett gammalt tyg som jag vävde i slutet av 70-talet. På den tiden jag närde en dröm om att bli "gröna vågare", flytta ut på landet, ha får och självhushåll (jag vet, jag hade nog inte utvecklat min hjärna färdigt ....) Just det här tyget, var tänkt att bli en långkjol med tillhörande väst. För självklart skulle jag klä mig i hemvävt/hemsytt också.

Idag tog jag helt sonika saxen och gjorde stols-dynor av hela tyget, det blev inte många dm kvar. Dessutom fick fyra servetter, från den senaste handduksväven, bli två stolsdynor till ett par stolar av annan modell, men som också står på altanen.

Jag har hållt på hela dagen! Klippt, strukit, mätt, nålat och sytt. På repeat.

Nu ser det ut så här;

Det återstår handsömnad. Jag har klarat av en stol, men fick lite ont i fingrarna, så jag bestämde mig för ett uppehåll. Behöver fixa lite middag också, så det färdiga resultatet visar jag senare. Nu ska det visst bli tre dagar med regn och lägre temperaturer, så vi lär inte sitta ute på några dagar.

Ikväll är det dock jättefint. Vinden har mojnat och solen skiner. En perfekt dag för alla studenter som firar sin examen. Jag har fått foton skickade till mig, från tre f d elever, och det värmer verkligen en gammal syslöjdsfröken, att dom tänker på mig en sådan här dag!

Jag fick också ett foto från dottern, när äldsta dottern var på Ica och handlade mat, så tog barnbarnet självscanning-grejen och "ringde till mormor". Det värmer också, kan jag lova!

Det hade varit en perfekt kväll för Boule, drinkar och en hamburgare i FoodCourten vid Bouleråker. Vilket egentligen var planen för ikväll.

Innan jag blev krasslig.

Men, men, det kommer fler kvällar!

ps. Rubriken kommer sig av de hemvävda tygerna. Ett i Rosengång, ett i Gåsöga

 

Sommar för öra, näsa, öga och mun

Man borde inte sova, när natten faller på....

 

 Det känns lite galet att dra ner rullgardinen vid 21- 21.30, som det blivit de senaste kvällarna. Solen står fortfarande på himlavalvet, fåglar kvittrar och temperaturen är ljummen. Men när kroppen bara skriker efter att få krypa ner och sova, då finns det inte mycket att välja på.

Sen hör det till saken att jag ändå sover rätt risigt. Vaknar av hostan stup i kvarten, måste dricka vatten eller ta en halstablett för att lindra och så bäddar jag upp kuddar bakom ryggen så att jag i princip sitter upp.

Men det gör också att jag blir varse sommarnattens ljud (förutom min skrällhosta-som jag inte räknar till ett sommarljud! Och det gör definitivt inte stackars maken heller, som försöker sova bredvid mig...) Sovrumsfönstret står på glänt och i den tidiga gryningen strax efter klockan 03.00, så börjar de första fåglarna sin sång. Kören ökar på vartefter solen stiger, för att sedan tystna någon gång vid 5-6-tiden. Då tar istället morgontrafiken vid. När vinden ligger på hör man bilarna på Bärbyleden, alla människor påväg till sina arbeten. En ny dag randas. 

Och dagens ljud är helt annorlunda - där är det mycket mer aktivitet. 

Idag är det mycket blåst, som för med sig ljuva dofter från grannarnas praktfulla syrener. Men också odörer från soptunnornas matavfall där gamla räkskal ligger och ruttnar. Efter regnskuren doftar det varm våt asfalt, en härlig sommardoft.

Och på dagen ser jag ju också sommarens skönhet. En blå himmel med små ulltussmoln. Hängbjörkens utslagna gröna grenar som vajar för vinden. Syrenklasarna. Rosenskäran. Alliumen. Mina ståtliga pelargoner i köksfönstret.

Så har vi smaken av sommar. Rosé-vinet. Matjesillen till färskpotatis, gräslök och gräddfil. Grillen som sprider dofter från marinerat kött. Iskaffe. En riktigt god glass.

Så mycket vi har kvar att uppleva just den här sommaren. Bara att ta för oss, ta tillvara och njuta - med alla sinnen inblandade.

Jag ska ta och skriva en sommarlista, så att jag inte glömmer bort att göra något som jag vill hinna med!

Såhär bidar jag min tid

 Jag bestämde mig ju igår för att ha uthållighet och tålamod. Acceptera faktum och bara göra det bästa av tiden som är. 

Så här gjorde jag idag;

Jag började med att repa upp tröjan jag börjat sticka till yngsta barnbarnet. Det efter att ha försökt använda en mössa till mig själv i samma garn, som jag stickade tidigare förra året. Den var en ren plåga att bära, efter bara en kort stund kliade det och stacks i hela huvudet! Att då färdigställa en tröja till ett litet oskyldigt barn, det vore inte snällt! Nej, nu får det bli fingervantar istället. Till mig själv!

Så jag lade upp maskor och började sticka resår, endast iklädd bikini, insmord i solskyddskräm, i ett försök att få lite färg på mina vinterbleka ben. Varvade stickning med en bok och med mycket vatten.

När den första boken tog slut, startade jag på den här. När vi bilade till Normandie hade jag laddat ned en ljudbok av samma författare och i samma serie, vilken vi båda lyssnade på med behållning. Jag blev nyfiken på att läsa mer och lånade två "vanliga böcker" i samma serie. Dock var inte böckerna numrerade, så det jag läser nu, hände innan det som hände i den förra boken, men det  gör inte så mycket. Lättläst och kul att känna igen karaktärerna och orterna.

För det tilldrar sig delvis i London, men mestadels i Skottland, ett land som jag lärde mig tycka om när vi for dit på bilsemester 1992!

Var tvungen att leta upp mitt gamla fotoalbum från resan. Maken skulle hålla föredrag i Edinburgh tillsammans med några kollegor och vi passade på att bila runt både före och efter.

Här är vår då yngste pojke, Johan 6 år i Högländerna.

Och här går hela familjen på en mysig bygata i orten Crail. Själv väntade jag vårt tredje barn.

Det är något speciellt med landskapet. Precis som jag älskade Irland och Cornwall. Det är något med det karga, de små byarna, de ödsliga hedarna, havet.

Ack ja.

Men bidandet har gjort gott, både maken och jag känner oss bättre i magarna. Nu är det bara min hals som ska "bida tid". Jag tappade rösten för en dryg vecka sedan och har dragits med en envis rethosta sedan dess, värst på nätterna. Nu på eftermiddagen kom det ingen röst igen.

Så jag bidar på, får se hur jag gör det imorgon....?

Låta tiden ha sin gång....

 Här råder fortfarande sjukstuga. Maken har sprungit mellan säng och toalett. Jag har varit uppe hela dagen, men känner mig matt, orkeslös och utan aptit. Igår lagade jag middag och tänkte att det var mat som behövdes för att få energi, men när varje tugga liksom växte i munnen, så var det inte lätt att få ner något. 

Det finns nog ingen genväg för att ta sig igenom detta, bara att låta tiden ha sin gång.

Jag samlade i alla fall krafter och gjorde klart den lilla "korgen" till badrummet. Precis lagom för att ha filar, nagelklippare, handkräm och nagellack i. Skönt att göra något som skingrar tankarna från måendet.

Och så läser jag hoppfulla ord från Sofia Sievertsdotters bok "Strimmor av ljus"

Hjälp mig i dag att leva i tacksamhet för allt som fungerar i min kropp. För hjärnan som tänker, ben som bär, lungor som andas och öron som hör. Påminn moig om kroppens förmåga att läka och hjälp mig att alltid se det som är friskt hälsosamt och levande.

Hjälp mig att komma ihåg att jag inte är min kropp och att ge den vad den behöver, inte vad mitt sinne vill ha. Hjälp mig att älska känslan av hälsa mer än smaken av något ätbart och påminn mig om att använda kroppen på alla sätt den är menad att användas på. Hjälp mig att göra olyckor till vändpunkter och avsked till nystarter.

Påminn mig även om att skicka hopp och tillfrisknande till dem som är sjuka och att alltid se ljuset och det friska, oavsett kroppens status. Gör mig till en människa som står själsligt rak i ryggen och söker i hoppet , och led mig på vägar som breddar, helar och omfamnar.

Välkommen Juni

 Hej Juni! Så nu är det alltså dags för sommar 2025.

Den fick dock inte det bästa välkomnandet, eftersom jag åkte på magsjuka i går och maken i natt. Så idag är vi lite matta och ynkliga.

Vi har vistats på bygget i Hjortnäsheden, villa Piparsbacken och bistått dotter och svärson med lite hjälp sedan i onsdags.

Det hade levererats taktegel i onsdags, svärson och hans pappa hade snickrat läckt i dagarna tre och nu skulle pannorna läggas, på boningshus och på garage. Det kom också hjälp från två systrar och en kompis till svärsonen. Och i går kväll kunde dom sätta upp taklags-kransen som jag bundit. Jag behövde inte vara med och klättra på branta tak, utan fick det stora nöjet att vara med Majken. Hon är lättroad, energisk och alldeles underbar.

Men det hela fick ett tvärt slut. Maken fick skjutsa mig till stugan i går eftermiddag och jag bäddade ner mig och låg och skakade i feberfrossa, illamående och magkramper. I natt var det hans tur, så vi fick nöja oss med att säga hej då via telefon och köra hem till Uppsala redan 8.30. Nu har vi båda legat och sovit bort eftermiddagen - trots att junisolen strålar alldeles ljuvligt därute!

Tornseglare och tisdagsdrink

Idag hörde jag tornseglare och jag blev alldeles lycklig i kroppen! Sommarvibbar!! Oavsett väderlek...

Maken skulle iväg och köpa färg till husgrunden och släppte av mig vid Blomsterlandet i Rosendal. Efter att jag inhandlat mina frön, promenerade jag genom stadsskogen hemåt. Där stötte jag på en massa ungdomar som hade orientering, och jag blev lite nostalgisk när jag såg tonåringarna. Det är slutet av terminen och massor av aktiviteter som ska hinnas med före skolavslutningen. Dom kändes så oskuldsfulla på något sätt. Men, tillbaka till verkligheten, så minns jag ju att det minsann inte var en dans på rosor så här års, mest en betygshets och i kombination med tonåringar som var kära eller olyckligt kära och bara längtade efter ledighet, så var det inte så himla kul!

I alla fall så fick jag se och höra ett gäng tornseglare på himlavalvet och det gjorde mig som sagt alldeles lycklig!

Och nu är frön planterade. Det blev Prakt-Malva en ljust aprikos Ringblomma och en Dubbel Vallmo i mörkt vinrött. Bilderna på fröpåsarna vittnar om att min rabatt kommer bli grandios!! Sen får väl framtiden utvisa......

Ikväll ska vi gå över till äldste sonen och överraska. Han fyller år i dag och tror att vi rest till Dalarna, men inte vill vi missa att uppvakta inte! Cremanten ligger på kylning och jag har köpt diverse ost och chark, grönt och frukt, bröd och kex så vi ska dit och hjälpa till att äta och dricka upp detta sent ikväll, när han kommer från fotbollsträningen med ett av barnen. 

Till imorgon ska jag göra en Cesar-sallad och när jag skulle göra dressingen behövdes endast en ägg-gula. Äggvitan fick inte förfaras, så jag passade på att göra maken och mig varsin tisdags-drink, en Gin Sour.

Återkommer här på söndag eller måndag!

 

Det går fort när man har roligt

 Nu har vi flaggat norskt och svenskt i dagarna sex!

Som vi skrev på en present till en väninna som nyligen fyllt 70 "Gamla vänner och fötter, ska man vara rädd om"! (i paketet låg ett fotvårdskit, med mask, kräm, nagellack och roliga strumpor) För visst är det viktigt att vårda vänskapsrelationer! Och det är inte så svårt, när man har så trevligt tillsammans.

I torsdags tog vi tåget till Stockholm.

Startade på Vetekatten med deras goda bullar och kaffe!

Det var endast fem plusgrader och duggregn, så strosandet fick med jämna mellanrum avbrytas för att vi skulle få värma oss på Hemslöjden, NK och Svenskt Tenn. Det blev dock ingen shopping, bara ögon-godis.

... och så varsitt glas eftermiddagsrosé, innan huvudsyftet med dagen.

Nämligen Abba-museum och därefter Mamma Mia The Party på Tyrol.

Vilken lyckad kväll det blev! Det var några år sedan jag besökte muséet och föreställning. Tyckte att själva muséet blivit mer sevärt och föreställningen var lite annorlunda men  minst lika bra och maten så god. Jätte-roligt!!

På fredagen sköts det i Uppsala - och då menar jag inte gängkriminella, utan soldater från Enköpings regemente som sköt med anledning av Doktorspromoveringen. Vi höll för öronen och stod och kikade på krutrök och soldater i gammaldags uniformer.

Vi gick också en sväng i stadsparken och beundrade planteringarna.

Och i Botaniska trädgården  för att njuta Blåregnets blomsterprakt!

Och smaklökarna fick njuta på konditori Fågelsången! 

Den första juni i år, är det faktiskt 50 år sedan jag hade min allra första dejt med maken, just på denna plats!!

På lördagen klarade vi av två stycken födelsedagskalas. På dagen gick vi till Linné´-trädgården, där Carl von Linnés födelsedag firades med visning av trädgård och museum, med dans- och dräkt-uppvisning och med marknadsstånd. På kvällen var vi bjudna på 10-årskalas hos ett av barnbarnen, där vi fick god middag och så den här fantastiska tårtan.

Sen blev det söndag, och vi tog en långpromenad för att leta liljekonvaljer. P g a det kyliga maj-vädret så var dom så knoppiga att vi bara tog några stycken. Det var ju ändå Mors Dag, i går. Alla mina barn kom ihåg mig! I Norge firas denna dag i februari. På eftermiddagen ordnade vi med Afternoon tea, för vår gemensamma väninna, som kom direkt från ett arbetspass på Torax-kliniken. Det var ett drygt år sedan vi sågs, så vi hade en del att avhandla.

Och i förmiddags skjutsade jag min kära vän till Arlanda, i detta nu, borde hon vara hemma i Levanger igen. 

Det går fort när man har roligt....

Förresten går det fort jämt, nuförtiden!!

Att pynta med blommor och blader, det gör mig så glader!

 På grund av det kalla vädret, blev det ett uppehåll mellan Hägg och Syren i år. Nu har det varit två lite varmare dagar, och jag känner i vår gränd hur syrendoften sprider sig från grannarnas buskar. Imorgon ska det visst bli riktigt kallt igen, så då kanske syrenerna kommer stå lite längre. 

Lite synd att det ska bli kyligt och blåsigt, eftersom min norska väninna kommer hit imorgon. Jag ska hämta henne på Arlanda efter lunch. Och vi har fullt program till måndag, så det är bara att klä sig efter väder och vara glad ändå. Tror inte det ska vara särskilt svårt! Vi brukar ha trevligt tillsammans.

Jag har handlat mat och städat idag och så cyklade jag till  blomsteraffären och köpte lite "pynt".

Klematis med gräs till matbordet.

En ensam gerbera till sovrummet.

                                              

                    Och tre väldoftande lövkojor, som en välkomsthälsning i hallen!

Buketten med gullvivor jag plockade i fredags var lite vissen, men jag kunde plocka ur de finaste och ställa i en mindre vas på köksbordet. Och när jag gick med vovven igår, såg jag att man nog snart kan ge sig ut och plocka liljekonvaljer. Kanske till mors dag på söndag.

Nu ska jag baka småkakor och svänga ihop en rabarberkaka. Sen är jag redo för besök.

Och med anledning av besöket, så blir det stiltje med skrivandet för ett tag!

Danmark och Djurgården på samma utflykt!

Cykelutflykt idag! Och vi hann med både Danmark och Djurgården!

Men då menar jag såklart Danmark utanför Uppsala och lilla Djurgården precis innan Nåntuna.

Det finns ju ortsnamn som dyker upp både här och där. Minns när vi bilade på Irland och hamnade på små, små vägar pga Google Maps. Plötsligt dök en skylt upp med namnet Hollywood!! Och så fel hade vi ju ändå inte kört......

Dagens utflykt var planerad. Tre år tillbaka i tiden, när maken fick hälsenan avsliten i februari, var det här den första cykelutflykten vi gjorde. 

Och lilla vovven var med i sin cykelkorg!

Vi startade med att kika på Kungsängsliljorna, men dom var påväg att ge upp, flertalet var redan vissna.

Just när vi svängt av vid skylten "Lilla Djurgården", åker man över en lagårdsplan och får den här fria utsikten över slott och kyrka!

Vid Skarholmen dukade vi upp vår medhavda matsäck och satt i solgasset och njöt.

Och hade sällskap av den här mamman, vi tror det var en Vigg, som simmade över viken med tre små ungar på ryggen!

Och blåsten hade lugnat sig och temperaturen kröp upp över 20 grader, Det var helt fantastiskt skönt.

Hem, körde vi Gula Stigen, och sammanlagt blev det en cykeltur på 3 mil.

Ikväll är maken på fotboll och jag fick sällskap av yngsta dotter med pojkvän som hämtade lilla vovven. Sen satt jag ute och åt middag, kvällen är ljuvligt skön!

Ska strax ringa dottern i Leksand, som ikväll sprungit blodomloppet på en mil!

För att en tanke ska bli fruktbar, krävs handling

Handarbete pågår! Och pelargonerna blommar - kunde inte låta bli att fota det rosa kulörerna ihop!

Varvat med hundpromenader och matlagning/mat-intag! Så har dagen sett ut idag. 

Solen har flödat över Uppsala, men de nordliga vindarna friskar i upp till 17 sekundmeter, så det är vantar, tjockare jacka och uppdragen huva som gäller, när lilla vovven ska rastas. Dock har vi en hörna i trädgården där lä råder, så det blev lunch och virkning ute i loungemöblerna.

Pelargonerna kanske dock kommer att vara relativt ensamma i blomning här i radhustäppan. I år har jag inte förkultiverat en enda blomma. Jag som trodde att 2025 skulle bli mitt Dahlia-år..... Förra året hade jag bestämt mig för att göra en dylik rabatt. Men inte har jag beställt några dahlior inte. Och inte satt några luktärtor, dom som blev så fina i fjol.

Maken han håller på. Han har flyttat pallkragar, och satte tidigt vitlök som kommit långt. Han har satt bönor, nya zeeländsk spenat, mangold, dill, gräslök, persilja, oregano, mynta och timjan. Inne gror basilika, chili och olika sorters tomater. Blommorna lämnar han åt mig. Och som det ser ut i nuläget, så lär det bli skralt med blomning.

Men jag har en liten tanke om att åka och köpa Cinnia-frön för att försöka direkt-så. Vi får se hur det blir med den tanken. 

För att en tanke ska bli fruktbar, krävs handling.....

Spaning

 Jag gillar att lyssna på Spanarna i P1 på fredagseftermiddagar. Men igår, när det precis startat, så fick jag ett telefonsamtal. Först kände jag att det var dålig tajming, men jag svarade förstås och det blev ett jättetrevligt samtal från en kusin, som jag inte pratat med på länge. Jag blev glad, helt enkelt! 

Människor i verkliga livet, vinner såklart över radioröster! 

På middagen igår talade vi  lite om AI, och ChatGPT (Chat Generative Pre-trained Transformer) På vår resa, hamnade vi på en väldigt mysig kvarterskrog i Bremen, där man hade tyska rätter på meze-vis. Tyvärr fanns menyn bara på tyska, men den vänliga servitrisen, visade hur man enkelt kunde ta ett foto på menyn och sedan få den översatt via Chat GPT till svenska. Se där, en praktisk användning som jag kunde ha användning för!

Sen är jag ju lite barnslig, och hade sett hur ens foto kunde göras om i tecknad version, så det fick jag lära mig igår.

Så här blev jag.

                                                     Och nyss gjorde jag en bild av maken. 

Det är väl på det här viset man får närma sig den nya tekniken. På skoj, på lek. 

Men sen blir jag lite fundersam över andra användningsområden. Kan man lita på bilder man ser i reklamsyfte eller bilder till artiklar, eller är dom fejkade?

Kan man lita på att det bra talet, det roliga rimmet eller det finstämda brevet är skrivet av en verklig människa, eller är det AI-genererat?

Jag menar, om det är fejk, då är det ingen känsla i det oavsett vad som står. Ska man ge något personligt, då vill jag hellre ha det taffligt och äkta än perfekt och gjort av AI!!

Här i radhuset, så är altanerna på fram och baksidan iordningställda och redo för skönt utehäng.

Dock är inte "utehänget" redo för oss.

Det blåser friskt, kalla nordliga vindar, och inbjuder inte alls till ett glas svalkande rosévin så här på lördagseftermiddagen.

Men vi sopade, skurade, torkade och iordningsställde på förmiddagstimmarna.

Sen gick vi in och åt upp resterna av rabarberpajen och drack rykande varmt kaffe till.

Och därefter ville jag egentligen bara sätta mig i soffhörnet och klia vovven på ryggen. Men jag behövde verkligen cykla ner på stan och inhandla mellanlägg. Det är ett tyg som stabiliserar ett annat tyg, genom att man stryker, och ett lim utlöses och klistrar sig emot den andra tyg-ytan. Det finns olika av olika kvalité, beroende på hur stabilt man behöver. En vanlig produkt i sömnads-sammanhang.

Jag håller på att förbereda en liten födelsedagspresent.

När jag tagit mig ner på stan och klivit in på den enda öppna tygaffären, så visade det sig att så gott som allt mellanlägg var slut! Det går inte att få tag på något förrän på måndag, när de tre mindre tyg-affärerna har öppet. Dåligt, surade jag, nu cyklade jag ner helt i onödan!!

Men så lyfte jag blicken!

Snabbmatskedjan Egon flaggade Norskt idag, den 17 maj! Studenterna har vårbal och jag mötte stiliga ynglingar uppklädda i frack och medaljer påväg att förfesta. Jag passerade ett långt, allvarligt, svartklätt demonstrationståg med sorgemusik och Palestinaflaggor. Tillsammans med mig passerade också en ung student med en norsk flagga nerstucken i sin ryggsäck. Jag passerade ett café, där ett par satt och frös och drack vitt vin vid ett litet ute-bord. 

Det kan vara bra att lämna hemmets lugna vrå då och då, för att se att världen därute "rör på sig".

Att "vara på spaning" i verkliga livet!

Och med det sagt, ska jag sätta mig och lyssna på gårdagens avsnitt av Spanarna, för det finns ju kvar, tack vare den moderna tekniken!

Efter vila kommer arbete

Nog för att vi numera är pensionärer, men efter "semester/vila/fritid", vad man nu vill kalla det, så kommer arbete!

Maken har röjt i trädgården och sett över sina planteringar, han har projekterat för kommande målning av husfasaden och letat byggställningar, köpt olja och grundfärg och satt igång att skrapa.

Själv har jag planerat mat och veckohandlat, jag har tagit hand om krukväxterna inomhus och tvättat kläder. Och så har jag vävt en matta. Min brorsdotter frågade om jag inte kunde väva henne en köksmatta, och eftersom jag lovat, ville jag ha det ur världen så fort som möjligt.

Sedan i onsdags kväll är vi också hundvakter, då yngsta dottern befinner sig i Florens på en långweekend, en 30-årspresent från pojkvännen. Tre promenader per dag blir det, och så vackert som det är ute, är det bara ett rent nöje att långsamt strosa fram. Se allt det fagra, känna dofter och lyss till fågelsång.

Och i detta nu håller jag på att förbereda en middagsbjudning, som ett litet tack till våra husvakter/blomvattnare. Det blir såklart med franskt tema;

Kir Royal

Crepes med chevre, spenat, balsamico och pinjenötter. Cider att dricka till.

Fransk potatissallad med grillspett. Vitt vin.

Ost och kex.

Vit chokladmousse med hasselnötslikör och Calvados.

(nåväl, det vita vinet är amerikanskt, osten är spansk och hasselnötslikören italiensk, men ändå)

 

Och bordet är prytt med gullvivor och blekgul sockblomma.

Sen har jag lite andra åtaganden att ta itu med, men för idag får det här räcka.

Och jag kan inte direkt påstå att något av ovanstående är betungande.

Möjligen skrapa målarfärg, eller det är väl mest fruktansvärt tråkigt, men som sagt, en sak i taget!

Glimtar från Normandie

28 april - 13 maj, har maken och jag bilat från Sverige, via Danmark, Tyskland och Belgien till Frankrike och Normandie. 

Normandie har stått på min önskelista för resmål i många år! Och mina höga förväntningar till trots, blev jag inte besviken.

Stora åkrar med blått lin som korsades av gula rapsfält, som vore en svensk flagga utlagd för att välkomna oss!

Havet, stränderna, äppelodlingarna, kor och får som gick och betade, de idylliska byarna med sina stenhus och kyrkor, och alltid med ett bageri.

Och så mycket gott vi ätit och druckit!!

Frankrike är katolskt, och eftersom påven nyligen dött, så fanns hans porträtt närvarande i varje kyrka med tända ljus och blommor framför. Just i den här kyrkan i Dieppe, var det så vacker mosaik.

I Trouville såg vi hur man "seglade" på stranden, vilket verkade rätt svårt!

Cider och camembert, crepes och calvados. Se där så mycket gott det finns som börjar på bokstaven C!

Alabasterklipporna i Etretat var imponerande. Vi startade vår vandring i sol men så dök regnet plötsligt upp och trots regnkläder, blev vi rejält våta!

Mont Saint Michel, efter Eiffeltornet, Frankrikes största sevärdhet. Ett magnifikt kloster och andra byggnader på en liten, liten ö.

Tittar man noga, så kan man se en liten liten spetsig topp till höger om hustaket. Det är Mont Saint Michel på håll.

Jag råkade ju ha födelsedag under resan också, och det firades med en fantastisk lunch som startade med pinfärsk fisk (en hajfisk som jag glömt namnet på) med vårprimörer och smörsås och avslutades med en Pavlova, som var helt gudomlig! Vitt vin till förstås!

Så fick jag med egna ögon se Bayeux-tapeten. Den som vår lärare i broderi på textillärarutbildningen talade sig varm om. Och den var verkligen sevärd, helt otroligt att något i textil finns kvar så välbevarat, trots att det sannolikt utfördes ca år 1076. Extra bra att man fick en berättar-röst på svenska att lyssna på samtidigt som man sakta kunde gå och titta på den nästan 70 meter långa bonaden.  

Och självklart ville jag inte missa att se Dagen D-stränderna. Det grå, blåsiga och kyliga vädret, gjorde sitt till för stämningen, som kändes tung och mörk,

..och vid den amerikanska kyrkogården blev det än tyngre. Här fanns ett mycket bra museum med foton och filmer, röster och berättelser som gjorde att det brutala "kröp under skinnet" på mig.

Men den 8 maj, firade man självklart freden. En helgdag i Frankrike och på många ställen var det olika typer av firande. Som t ex den här charmiga "krigs-hunden"

Vi bilade också Route de Cidre och fick provsmaka både cider och calvados hos olika producenter ute på landsbygden. Det blev en del flaskor med hem!

En ny bekantskap var drinken Pommeau, en blandning av äppelmust och calvados, faktiskt riktigt trevlig! Här i hamnen i Honfleur. En charmig plats, där jag blev alldeles förälskad i en tavla på en konstutställning, och gärna hade tagit med den hem, men den kostade 33 000 kronor, så det var inte riktigt realistiskt....

Innan vi styrde kosan mot Sverige, tog vi omvägen förbi Champagne. Här bredde ett annat landskap ut sig. Storslagna vingårdar och slott, enorma planteringar med vinstockar.

Och visst provade vi champagne på Boulevard de Champagne i Epernay.

Och sedan i går eftermiddag är vi tillbaka i vårt eget lilla Chateau.

Tack vare den kyliga starten på månaden maj så får vi uppleva äppelträdsblomning liksom hägg, syren, gullvivor mm en gång till. Vilken bonus!